Skjutjärnsfotografen Jonas Lindkvist från Bonnierkoncernen kunde inte föra ett normalt samtal med Nya Dagbladet och NewsVoice - Foto: Alexander Almqvist-Paajanen
Skjutjärnsfotografen Jonas Lindkvist från Dagens Nyheter kunde inte föra ett normalt samtal med Nya Dagbladet och NewsVoice – Foto: Alexander Almqvist-Paajanen
Öystein Rönne - Pressfoto
Öystein Rönne – Pressfoto

DEBATT. Vi har den senaste veckan i flera inslag här på NewsVoice och Nya Dagbladet fått se och höra hur Bonnierkoncernen hanterar sina ”kunder” och kolleger. Vi pratar ”skalskydd”, extremt svårt att komma i kontakt med ansvariga utgivare i nyhetsmedia, vägran att svara på frågor från läsarna.

Text: Öystein Rönne | #SättDig

Bonnierkoncernen är idag gigantisk. Deras imperium sträcker sig långt utanför Sverige. Idag har de ca 170 olika bolag utspridda i Sverige och även andra delar av Europa. Kan denna maktkoncentration verkligen vara nyttig? När man ser och hör ”vanliga anställdas” uppenbara munkavle och rädsla för att säga för mycket eller fel saker blir i alla fall jag lite mörkrädd.

Som i de flesta bolag idag är de anställda ”företagslojala”. Den som inte är det riskerar sitt jobb. Det kan ju kanske ibland finnas någon rim och reson i det, men om det finns ett dolt motiv som möjligen bara den snäva kretsen av ägare känner till, blir det plötsligt allvarligt. Speciellt när det handlar om en mediakoncern. En mediakoncern som Bonnier AB har en enorm makt och möjlighet att ”styra” ett helt folk in i rätt åsiktskorridor.

Man gör det genom att först bygga upp ett förtroende, producera sådant som är populärt, inom områden som dagsnyheter, jakt, matlagning, hälsa, natur, populärlitteratur, konst, underhållning mm. Inom alla dessa delar har Bonnier stora intressen genom mycket starka varumärken och i och med det har man också ett oerhört stort inflytande och kan bestämma agendan för vad som är ”politiskt korrekt”.

Bonnierkoncernen attackerar fria medier

Vilkas ärenden går ägarna och hur ser agendan ut blir då nästa fråga. Svårt att svara på såklart, eftersom det är en snäv krets, men om ägarna av Bonnierkoncernen kan vi vara ganska säkra på att även där finns ett starkt inflytande. Det som är synnerligen olustigt är att det är i princip omöjligt att fastslå då ”grävandet” på vägen måste passera många filter och som i de flesta organisationer vet inte de som befinner sig två steg ner vad som egentligen försiggår två steg upp.

För att förstå att det med all sannolikhet finns en dold agenda kan man roa sig med att läsa inledningen av Bonnierkoncernens årsrapport om 2016, där ordförande Carl-Johan Bonnier skriver följande:

”Bortsett från det affärsmässiga perspektivet vill vi även fortsättningsvis att våra medier ska spela en betydande och positiv roll i de samhällen där vi verkar. Under 200 år har yttrandefriheten varit ett kärnvärde för Bonnier. Och under det senaste året har frågan om just yttrandefrihet och om värdet av fri journalistik fått förnyad aktualitet.”

Några ytterligare citat:

”Vi har sett en skärpning av tonen och konfliktlinjerna i svensk samhällsdebatt. Kritiken mot etablerade medier, liksom andra delar av det etablerade samhället, är ibland uppenbart illvillig och med syfte att slå mot mediernas funktion i ett öppet demokratiskt samhälle.
Den illasinnade kritiken, den öppna fientligheten och hoten mot journalister ska vi avvisa och stå upp mot med kraft. Dessa attacker mot fria medier är en attack också mot den liberala demokratin, mot vår samhällsmodell.
Men det är också mediernas och publicisternas ansvar att ge svar, att förklara sina avvägningar och att vara beredd att lyssna och ta intryck av kritiken, när den är sansad och saklig. Även vi som ägare har ett ansvar för att berätta hur vi tänker och vad vi står för.”

”Bonnier värnar yttrandefrihet, pressfrihet och informationsfrihet. Vi ska stå för publicistisk mångfald och skapa möjligheter för människor att komma till tals. Läsarna, tittarna och lyssnarna är våra mediers uppdragsgivare.”

”Bonnier har ett liberalt arv. Men det är en liberalism med litet ”l”, och utan partibindningar. Den kännetecknas av en tro på den enskildes frihet, på ett öppet samhälle och – framför allt – på en vidsträckt och flitigt använd yttrandefrihet.”

”…våra mediers redaktionella röster kommer aldrig driva agendor som förminskar den enskilde individen eller som försöker misstänkliggöra och utesluta hela grupper ur samhällsgemenskapen.”

När du läst detta ovan, sätt det i relation till det bemötande som visades upp i följande reportage på NewsVoice och i Nya Dagbladet:

Är Karl-Johan Bonniers ord trovärdiga? Kanske det är dags för en tankeställare?

Text: Öystein Rönne

9 KOMMENTARER

  1. Ett sådant dravel från Bonnierkoncernen och vilken skjutjärnsfotograf, påminner om någon slags MR-Beanagent. Bonnier har kunnat sitta skyddade från mycket av kritik pga [raderat ord]kopplingen, men berättigad kritik måste och ska framföras. Är man en skit så är man. Agendajournalistik och censur vill vi inte ha oavsett vem som står bakom.

  2. Någon måste väl vara djävulens advokat i sammanhanget. Bonnier har betytt oerhört mycket för svensk skönlitteratur, med sin tunga investeringar. Visst är koncernen stockkonservativ, men det är å andra sidan alla förlag.

  3. @ Öystein Rönne, instämmer till 100 % i dina reflektioner, men tänk om det är journalisterna vilka själva driver sina vänster agendor?

    ”Det som är synnerligen olustigt är att det är i princip omöjligt att fastslå då ”grävandet” på vägen måste passera många filter och som i de flesta organisationer vet inte de som befinner sig två steg ner vad som egentligen försiggår två steg upp.”

    Jag tror inte att de på ”nedre våningen” egentligen bryr sig om vad Bonnier koncernens högre ledarskikt tycker om deras agenda journalistik så länge såna som Wolodarski satt ut kursen.

    Om sedan Wolodarski har förankring i Bonnierledningen eller ej är för journalisterna av mindre intresse, de följer sin chefredaktör och ansvarige utgivare. Detta gäller också för Expressen och Thomas Matsson.

    Slutsatsen måste bli att när Bonniermedia ser sitt resultat gå i diket pga denna agenda drivna journalistik så blir det en kursändring och både Wolodarski och Matsson får kicken.

    Vad det sedan leder till för kursändring återstår att se, men pengar har ju alltid varit en viktig drivfjäder för Bonnier koncernen så detta problem lär ju reglera sig själv om annonsörer och läsare vänder dem ryggen och intäkterna uteblir.

    Sådan är kapitalismen…….

  4. Jan Norberg at 21:10

    Du skrev: ”Slutsatsen måste bli att när Bonniermedia ser sitt resultat gå i diket pga denna agenda drivna journalistik så blir det en kursändring och både Wolodarski och Matsson får kicken.”

    Det där kan mycket väl stämma. När Bonniers affärsutvecklingsavdelning inser att de går back pga DN och Expressen tappar läsarna för att de tappat bort syftet med journalistik lär Mattsson och Wolodarski få sparken för att de helt enkelt inte är lämpade att leda journalistiskt arbete.

    Enligt Alexa stiger dock populäriteten för Expressen.se senaste året:
    https://www.alexa.com/siteinfo/expressen.se

  5. @ Jan Norberg 28 Mar, 2018 at 21:10,

    Det kan mycket väl vara så som du säger. Visst vill Bonnier tjäna pengar, men vid deras tidigare ”affärer” har de inte direkt utmärkt sig med att agera särskilt kraftfullt.

    Journalisterna driver säkert sina agendor, utifrån vad de känner är politiskt korrekt. Men uppåt är det säkert filter. Exakt hur nätverket ser ut har jag själv ännu ingen klar bild av. Men det känns ändå som att det klarnar mer och mer.

  6. Ni som tänker att journalisterna driver sin egen agenda har nog bara rätt på ett ointressant vis. Hela vänsterprojektet har sen sin start på 1800-talet varit imperiets verktyg för att försvaga medelklassen överallt och speciellt i rivaliserande nationer.

  7. Tänk si tänk så. Det är så skönt att läsa här. För efter en artikel följer kilometervis med ord sammansatta till meningar, tankar, banbrytande filosofier, ibland irritation till en viss hat-kärlek mellan skribenter och så finns här också ren kärlek.

    Det här gjorde ni BRA NewsVoice!.

    Tänk vilken konkuragns ni haft om man hade kunnat förmedla hos andra medieföretag.

    Tänk si tänk så. Det är så skönt att läsa här.

    Klotter eller poesi Erik G.

  8. Peter Grafström at 15:12

    Tacka Öystein Rönne för denna artikel. Han är frilans.

KOMMENTERA

Please enter your comment!
Please enter your name here