Fräscht förslag för de som inte alls ser någon poäng med att rösta 2018

54
1483
Jan Norberg (Portugal, 2018) - privat foto
Jan Norberg (Portugal, 2018) – privat foto

Det finns en fråga som gnager mer än andra i mitt huvud då jag ibland läser en del inlägg här på Newsvoice, och det är att så pass många förordar att inte rösta över huvud taget samt att rätt så många vill rösta på partier vilka aldrig har skuggan av en chans att komma in i Riksdagen.

Med vårt utjämningssystem tillfaller ju rösterna från de partier vilka inte tar sig över 4% spärren proportionellt till de partier som tar sig över denna gräns. Det kan ju få helt bisarra konsekvenser, något som John Gustafsson i ett annat forum redogjort för på ett hyggligt pedagogiskt sätt.

Hans förslag är att väljaren gör två val, ett förstahandsval och ett andrahandsval, en lösning som sannolikt skulle göra att fler vågade rösta på något av de småpartier som med dagens system inte kommer in, vilket i sin tur sannolikt skulle göra att de faktiskt kom in över 4% spärren.

Personligen är jag tilltalad av denna modell och då skulle ju många av Newsvoice läsare vilka bestämt sig för att stanna på sofflocket kunna masa sig i väg och rösta i September.

Vad tycker du?

Text: Jan Norberg

54 KOMMENTARER

  1. @Linda

    Du skriver “En hel och sann och suverän man eller kvinna har inga gurus”.

    Just så! En sann gurus enda budskap ligger i dess bokstäver: G U R U – Gee, you are you!

  2. @ Tobbe C

    Tack för de vänliga orden.  Håller också med om InPower Movement, som jag är väl insatt i.  Angående Larken Rose så är han voluntarist, då en anarkist endast är emot att bli regerad.  Han förklarar det vid 11m 40s in i The Ultimate Red Pill (Complete Video), 5hrs 10min.

    Ja, att utropa en legitim stat kan tyckas anakronistiskt, men det finns minst två goda skäl härför.  Det ena är naturligtvis det du själv nämner, att väcka tanken:  “Vad gör en stat legitim, eller inte?”  Att sätta upp ett alternativ ger ju konkreta verktyg att tänka kring detta.

    Det andra är att de nationalstater som satts upp i roms anda bygger på något slags hävdat ägarskap över själarna.  Vi samtidigt bestrider detta, som vi tvärtom INTE hävdar ägarskap över själarna.  Därmed skapar vi en metod att relativt välordnat kapa en gordisk knut.

    Vi har hänvisat till hur den dolda makten verkar, genom bedrägeri.  Och allt som kommer ur bedrägeri är illegitimt, varför vi skapat en legitim struktur som laglig väg ut ur detta bedrägeri.  1974 års regeringsform korporatiserade vad som förut, iallafall nominellt, var folkets stat, och därmed avvecklades i hemlighet staten Konungariket Sverige genom bolagisering.  Vi “återupprättar den”, fast under helt andra premisser.

    Det var kyrkan som en gång gjorde nationalstater utifrån påvens en gång deklarerade ägarskap över själarna.  Senare doldes kyrkans religiösa tvång / inkvisition bakom sekularismen, men det är fortfarande religiösa regler som styr.  Lögnens olika lager summeras i sex punkter på sidorna 195-196 av This Is How The State Fucks Your Mind — Ola Alexander Frisk.  På motsvarande religiöst styrt sätt påtvingas påvens alla soals (sic., dvs själar) även i de västerländska så kallade sekulära staterna lydnad genom dagens moderna religiösa inkvisition.  I inkvisitionens moderna tappning de påstått sekulära staternas olika institutioner / myndigheter, som det benämns i bedrägeriet, för påtvingande av de dolda religiösa reglerna.

    Vår väg ut ur våldssystemet avskaffar maktläran/myndighet och återinför respekt, kompetens och lojalitet till det egna folket, under fullt enskilt ansvar.  Vårt styre avslutar 999+ år av mentalt och annat våld, såsom dagens moderna religiösa inkvisition med hävdad auktoritet/myndighet över själarna i påvens anda.  Rom grundade sitt påstådda ägarskap över själarna på ett Letter Patent, UNAM SANCTUM.  Ett nytt Letter Patent signerat med blod av (1)2017-06-11, BESTRIDER UNAM SANCTUM, MEN hävdar INTE ägarskap över själarna.

  3. Partier har spelat ut sin roll eftersom kollektivismen är döende. Det är därför dödfött att debattera Norbergs artikel eftersom frågan par definition blir enfaldig i ett samhälle där sann individualitet är på väg att växa fram under sårskorpan av individualism (pseudoindividualitet skulle också funka som begrepp), vilket är benämningen på den urartade kollektivismen och vilken med anledning av sin brist på rena kanaler att uttrycka den äkta individualiteten igenom, måste torka upp och falla av.

    Lösningen heter naturligtvis direkt demokrati, och debatten bör därför handla om hur en sådan ska organiseras i fråga om sakfrågors nivåer, djup, informationstillgänglighet. Tekniken behöver vi ju inte diskutera – den har funnits sedan länge.

    Det är inte folket som behöver politiker och partier, det är politikerna och partierna.

    Vilka vägar som var och en väljer som sitt arbete för att befria folket från förtrycket är upp till var och en, och vi ska inte falla för frestelsen att kritisera och kalla varandra för stollar bara för att vi inte själva fattar, eller kanske fattar men har gjort ett annat vägval. Det ligger sannerligen något i det LeifE skriver: “Betänk att när man har med gangsters att göra är det klokt att bli underskattad tills man hunnit med alla förberedelser.” Att slå underifrån har varit min taktik. Jag har under livets gång sett många tappa hakan och skämmas när de fått syn på sig själva i sina förringande ordalag och nedlåtande beteenden för att de inte kan sätta sina egna gränser för sig själva.

KOMMENTERA

Please enter your comment!
Please enter your name here