Jan Norberg är pensionerad konsult med en bakgrund inom svensk industri. Han är sedan några år bosatt i Portugal. Jan är en engagerad samhällsdebattör. 
Jan Norberg kommentarer diskussionen om PR-byråernas inflytande över myndigheter och politik efter artikeln av Patrik Engellau: “Vi måste ta oss ur komfortzonen som förslavar oss”. Norberg stödjer Torbjörn Sasserssons uppfattning att: ”Byråernas arbetsuppgift är att leda och t.o.m förleda. Allt handlar om kundens önskemål och en fet budget. Taktik, strategi kritas upp och beslut tas bakom stängda dörrar bland ett fåtal personer” och att PR-byråerna medverkar till ett “förslavande” av folk. Sassersson har tidigare efterlyst att PR-konsulter deltar aktivt i samhällsdebatten.
Text: Jan Norberg
Jag har en del insikter om hur det funkar inom politiken och där har man sedan många år använt sig av olika PR-byråers arbete, för att inte prata om olika opinionsinstitut och så kallade fokusgrupper.
Det var många år sedan politiska partier drevs av ideologier och ett starkt inflytande från sina betalande medlemmar. Nu är det bara kortsiktiga utspel som gäller, där den mediala uppmärksamheten är allt.
Profileringen går ut på att man sätter upp fingret i luften och känner av vart vinden blåser just nu, väger in lobbyisters (finansiärers) eventuella reaktioner och slutligen görs en bedömning av vad andra partier och kärnväljarna i olika landsändar skall tycka om nästa utspel.
Ett av de mest misslyckade utspelen i nutid stod ju Moderaterna (M) och Anna Kinberg Batra (AKB) för och det hade ju sin speciella förklaring. Då AKB tog över efter landsförrädaren “Ruinfeldt” så insåg givetvis M att hon var ordentligt belastad av att ha varit landsförrädarens handgångne man/kvinna. Hennes roll i riksdagen som gruppledare var ju att med tuffa nypor se till att Alliansen uppträdde enigt utåt, hon hade då vid sitt tillträde två val.
Endera att göra en helomvändning och villkora sitt partis nya migrationspolitik inför eller kort efter sitt tillträde. Tyvärr hade nog byråernas råd att inte göra någonting alltför stort inflytande på det beslut som togs samt att AKB själv ansåg att hennes personliga trovärdighet skulle komma att kritiseras. Dvs “business as usual” blev beslutet.
Hade M och AKB varit mer pragmatiska hade de lagt prestigen på hyllan, bett svenska befolkningen om ursäkt för sin tidigare migrationspolitik och dess konsekvenser och vridit vapnet ur SD:s händer genom att helt och oreserverat ansluta sig till en betydligt tuffare migrationspolitik.
Förvisso hade M då förlorat den del av sina sympatisörer som var anhängare av massinvandringen, när M ändå efter ett tag började inse att SD ändå fick fler och fler anhängare så insåg man till slut att något måste göras. Decemberöverenskommelsens formella upplösning satte ju spiken i kistan. Därför blev dilemmat högst påtagligt för hela Alliansen och i synnerhet för M.
Byråernas inflytande kan nog inte överskattas, merparten av byråernas anställda är ju före detta politiker och bor huvudsakligen i Stockholm där PK-maffian har sitt huvudkontor.
De ville av intäktsmässiga skäl inte göra processen kort, då hade de ju förlorat en massa intäkter.
När så M till slut i januari 2017 gjorde sitt utspel att närma sig SD och inta en mer migrationskritisk hållning följde AKB byråernas uppmaning att inte göra processen kort och be om ursäkt. Tvärtom blev hennes budskap mycket diffust med en massa om och men, dock tillräckligt klart för att massinvasionsälskarna inom partiet valde att flytta sina sympatier till Centern (C) som såg sin chans att stjäla sympatisörer från M, en pyrrhusseger skulle det senare visa sig (dvs nu inför valet sjunker också C som en sten).
Paniken inom M nådde därför sin kulmen när AKB på sitt sedvanligt halsstarriga sätt skulle försöka stå med en fot i båda lägren inom M, och förklara sitt och M:s utspel. AKB har nog bränt sig av sitt numera legendariska utspel om att stockholmare är smartare än lantisar, därav hennes stelhet och oförmåga att agera naturligt och avspänt.
Inom M har det länge funnits en falang som aldrig gillat AKB och de såg nu sin chans att få henne ifrågasatt, något de också lyckades med när hon sedermera tvingades avgå.
Att hennes efterträdare Ulf Kristersson på samma sätt som AKB suttit i samma båt som henne under landsförrädarens ledning, och då inte sagt flaska, kommer också att hinna ifatt honom nu inför valet. Främst därför att Alliansen nu inte längre finns, KD ligger under 4% och L på samma väg ner under 4%. Spärren gör att det politiska landskapet kommer att se helt annorlunda ut efter höstens val.
Min gissning är att:
- M i detta val landar på ca 15% och
- C möjligen lyckas nå 6-8 %,
- KD och L försvinner ur riksdagen tillsammans med MP.
- S kan enligt många bedömare krascha helt och landa på 12 %, dvs ca 3-4 % mer än
- V som har sugit upp en del S-väljare med socialistiska preferenser och kan landa på ca 8-10 %.
Vi kan se fram emot en intressant eftervalsdebatt, och den turbulens som då uppstår kan mycket väl innebära nyval.
- Då kommer den riktiga ketchupeffekten och SD kan då ev nå 40-45 %.
Text: Jan Norberg