Jan Norberg är pensionerad konsult med en bakgrund inom svensk industri. Han är sedan några år bosatt i Portugal. Jan är en engagerad samhällsdebattör. 
DEBATT. Om man skall jämföra kraven på en avtalsenlig överenskommelse i näringslivet med vad som gäller när politiska partier gör upp om landet Sveriges framtid inser man snabbt att det är stora skillnader.
Text: Jan Norberg | Bild: Svenska flaggan (redaktionell licens). Foto: Carina Andreasson.
Ett kommersiellt avtal mellan två parter innehåller undantagslöst en ovillkorlig beskrivning för parternas respektive åtagande, åtföljt av en tydlig leveransplan kopplat till en tidplan när leveranserna skall ske, samt hur dessa leveranser skall kontrolleras före ett leveransgodkännande.
Den uppgörelse som vi nu ser ta form mellan S+MP+C och L om landet Sveriges framtid innehåller absolut ingenting i den vägen, tvärtom så består den med bedövande tydlighet enbart en lång rad fluffiga löften om att olika saker skall utredas. Utredningar, ca 35 st, som inte ens är närmare formulerade till sitt innehåll, ännu mindre åtföljda av en detaljerad leveransplan med andra ord när de i tid skall levereras. Skandal.
Hade ett företag med krav från sina aktieägare att ingå avtal om leveranser accepterat denna typ av avtal så hade VD och styrelseordf inte blivit långlivade, i den politiska världen ställer sig däremot partiledare i TV och försöker framhäva sin förhandlingsskicklighet. Styrelsen, dvs partiråd osv, godkänner aningslöst dylika avtal utan minsta frågor eller kritik. Är det då så konstigt att landet Sverige nu passerat alla anständigheters nedre gräns?
Med licens att skita i “aktieägarna”
Aktieägarna, dvs de svenska skattebetalarna, har dessutom inte ens en möjlighet att på bolagsstämman (vid valen vart 4:e år) kunna avsätta vare sig styrelsen, ordföranden eller VD:n. Skandal är återigen ordet.
Att dessutom leverantör och säljare, dvs regering och opposition, öppet kommer överens om att helt strunta i sina respektive aktieägare (skattebetalarna) antyder att dessa missdådare är väl medvetna om sin straffrihet (inget personligt tjänsteansvar), skandal igen.
Hur detta mycket illa dolda sk Ponzi scheme kan få ske rakt under allas öppna ögon säger nog mer om de vilka investerat sina skatteinbetalningar än det säger om de bedragare som fortsätter bedrägeriet valperiod efter valperiod.
Vad kan få svenska skattebetalare att resa sig mot dessa bedragare?
När inte valresultatet respekteras i en så kallad demokrati öppnar det för framtida våldshandlingar, vilka vi ser i vår omvärld så ofta. Att kartellbildning i näringslivet är förbjudet känner nog de flesta till, men detta förbud omfattar inte de politiska partierna. De bildar helt öppet karteller med uppenbara ambitioner att etablera monopol. Skandal igen.
Personligen ser jag framför mig att våldet mot dagens politiker kommer att öka dramatiskt när skattebetalarna får smaka på effekterna av detta gigantiska bedrägeri. Möjligen dröjer det ytterligare något år, men den inslagna vägen som landet Sverige nu valt kommer att leda till en brutalisering som ganska snart övergår i naket våld. En ny svensk motsvarighet till Brasiliens Bolzonario är inte långt borta.
Text: Jan Norberg