Torsten Sandström, selfie
Torsten Sandström, selfie

DEBATT & ANALYS. Det finns en allvarlig utveckling i landet. Mediernas politiska drev tillåts påverka trovärdigheten hos den dömande makten och myndigheters beslut i juridiska frågor, men det är inte medierna som ska skipa rättvisa. Domstolar och rättsvårdande myndigheter måste värna sitt oberoende gentemot tidningar, radio och TV.

Text: Torsten Sandström, professor emeritus i civilrätt vid Lunds universitet med inriktning mot förmögenhetsrätt, särskilt associationsrätt. Sandström skrev boken “Ceremonimästarna – en berättelse om rit och rätt” och han driver Anti-pk-bloggen.se

I juristens yrke ligger en form av god konservatism. Då en regel ska tillämpas blickas det tillbaka mot normen ifråga. Juristen frågar sig nämligen hur lagstiftaren en gång i tiden tänkt sig att den ska tolkas. Om svaret ändå är oklart undersöker juristen hur den högsta domstolen tidigare tillämpat regeln ifråga.

Först om inget klart svar finns försöker juristen finna en lösning som han eller hon anser ligger närmast den som avsetts med bestämmelsens ord och uttalandet i motiv och tidigare domar. Jag talar nu främst om hur domare och rättsvetenskapare löser problem.

För advokater blir däremot en typ av vrängande naturlig i och med att deras funktion är att gå sin klient till mötes, men för dem med uppgift att försöka finna rättens sanna svar är rollen klar: juristen ska bli lagens redskap. Det ska inte vara tvärtom, dvs att rätten blir ett vapen för juristens egna politiska åsikter. Det är denna strikta metod som jurister skolas i vid landets universitet.

Många lekmän har ofta svårt att förstå detta. Man skäller därför på juristerna och kallar dom dumsnutar och mörkerfolk. Man skjuter alltså på pianisten i stället för att anklaga de politiker – eller kompositörer – som står bakom den lagregel som saken gäller. I själva verket blir strävan efter en praktisk distans mellan egna värderingar och lagens motiv ett adelsmärke för en god jurist.


För övrigt borde något likande gälla för en bra journalist vad gäller relationen till fakta. Men det är trist att behöva säga att journalistyrket här ger prov på kräftgång. Jag är inte ensam om att tvingas konstatera att medierna allt oftare torgför journalisternas egna åsikter om händelser i världen. Tyvärr.


Men nu är det så att det finns en tydlig tendens till att även juristyrket dras in åsikternas töcken.

Mest tydliga är de presskonferenser som en domare numera ibland håller i ett mål som han eller hon nyss förkunnat dom i. Detta förekommer framför allt i massmedialt uppmärksammade brottmålsprocesser, där journalister under rättegången framfört olika åsikter i tidningar eller radio/TV.

Normalt försöker domaren förklara sin dom med ett minimum av kompletterade förklaringar. Men effekten blir ändå att domaren anstränger sig att utveckla sin syn på en lagregel eller ett faktum som han eller hon anser centralt för avgörandets utgång.

Vid besvarandet av journalisternas frågor blir resultatet ofta en form av politisering av den dom som nyss avkunnats. Domarens privata åsikter lyser igenom. Ibland vill domaren peka på att själva lagen enligt hans eller hennes åsikt är otillräcklig för att nå det mål som den ena eller andra sidan hävdat i målet.

I allmänhet rör det sig om att ta upp krav som lanserats i medierna och som upprört journalister från olika läger. Med tanke på att vetenskapliga studier visar att journalistkårens värderingar tydligt lutar åt vänster så blir domarens uppgift att balansera dessa åsikter mot dem som han eller hon menar är gällande rätt.

En dom ska tala för sig själv

En dom ska inte ha någon muntlig bruksanvisning. Framför allt ska domaren inte ge sig in på resonemang som positionerar hans eller hennes åsikter rörande en lagregel. Rättssystemet vilar som nämnts på tanken att domaren ska vara underordnad lagen och lydigt följa denna. Han eller hon ska inte kritisera lagen, inte ens om det sker på ett inlindat vis. Undantag kan endast göras om en tyst regel av högre dignitet sätter principen om rule of law i spel.

Jag menar därför att domarnas alltmer stegrade ambition att kommentera sina avgöranden medför en typ av politiskt samtal mellan domstolen och medierna. Följden blir att domarens politiska åsikter riskerar att röjas. Ett sådant samtal blir en främmande fågel i det rättsliga systemet. Det är en eftergift för mediernas ökade tryck och betydelse i dagens samhällsliv. Man kan säga att det blir radio, TV och tidningar som sätter agendan. Inte den opolitiska domarkår som rättvisan helt ska vila på.

Medierna påverkar även polisens och åklagarnas arbete, något som också måste anses främmande för vårt rättsliga system. Jag tänker nu inte på att fakta avslöjas som kan vara av intresse för en polisutredning och åtalsprövning. Det jag ifrågasätter är den politiska press som medierna allt starkare utövar under tiden polisen och åklagaren gör sitt jobb. Än en gång rör det sig ofta om journalistkårens olika hjärtefrågor på vänsterkanten.

Ett återkommande sådant ämne rör polismäns påstådda övergrepp mot enskilda individer. Som bekant vill journalister gärna se den enskilde som ett offer för samhällets övermakt. Det står givetvis medierna fritt att välja en sådan attityd, även om jag personligen menar att den idag satts i system och medför att ansvaret för en gärning i media ofta flyttas bort från aktören (den eventuella brottslingen).

I stället utpekas någon annan, ofta en osynlig struktur omkring de reellt ansvarige. Som sagt det är mediernas sak att välja linje här, men den negativa utveckling jag tycker mig iaktta är att polis och åklagare så att säga drar på sina beslut och låter den mediala vänsterdiskussionen löpa vidare tills den ebbat ut. Alltså en form av politiskt krypkasino från polisens och åklagarens sida som ger medierna scenplats.

I stället för att sätta ned foten och snabbast möjligt fatta beslut i den riktning som utredningsfakta pekar på, så avvaktar statens långa arm med att slutföra utredning och besluta i åtalsfrågan. Att detta dröjsmål kan få negativ inverkan på en misstänkt är uppenbart. Denne framstår nämligen som brottsling under den mediala rättegång som myndigheternas saktfärdighet ger utrymme för. Först när åtal senare inte väcks får den felaktigt misstänkte besked om sin ansvarsfrihet. Men då har denne redan åsamkats avsevärd skada.

Jag framför mitt svårbevisade påstående med anledning av ett antal polisanmälningar mot poliser, som vänsterjournalister anser har gått för hårt fram. Det vill säga poliser som under utryckning fattat beslut, som i efterhand kanske kan ifrågasättas, men som under ett hastigt och hotande händelseförlopp, under svåra omständigheter, tyvärr måste ses som motiverat.

I nutid tänker jag på den grupp av poliser som mitt i natten i centrala Stockholm till döds skjutit en kille med downs syndrom. I mörkret har han viftat med ett skjutvapen, som i efterhand visat sig vara en leksak. Mitt intryck är att polis och åklagare segar med utredning och beslut i detta ärende. På så vis ges den dödes anhöriga och allmänheten en form av bekräftelse av att medierna har rätt i sin jakt på poliserna. Temat blir att de brutalt tagit livet av en funktionsnedsatt kille som bara sysslat med fridfull lek.

Jag är övertygad om att åtal inte kommer att väckas i detta ärende. Eller alternativ att domstol kommer att frikänna de polismän som nu kölhalas i medierna. I den aktuella tvisten kan man verkligen säga att den döde killen är ett offer för sitt psyke och vårdnadshavarnas bristande kontroll. Men min poäng är att rättsapparaten tyst interagerar med vänsterns medier i deras privata justis.

Mina två exempel pekar tillsammans på en allvarlig utveckling. Mediernas politiska drev tillåts påverka trovärdigheten hos den dömande makten och myndigheters beslut i juridiska frågor. Utvecklingen bär åt rakts åt skogen. Det är inte medierna som ska skipa rätt i vårt land. Domstolar och rättsvårdande myndigheter måste värna sitt oberoende gentemot tidningar, radio och TV. Det innebär att man måste strunta i mediernas politiska påtryckningar.

Text: Torsten Sandström är professor emeritus i civilrätt vid Lunds universitet och driver Anti-pk-bloggen.se

Läs mer av Torsten Sandström

15 KOMMENTARER

  1. Håller med Sandström i detta.
    Men vad anser Sandström om de åklagare som twittrar att de hatar SD:are och sedan åtalar sådana för hatbrott när de uttalat sig om, minareter, islam eller annat?

    • Sådana åklagare måste omedelbar skiljas från tjänsten och ges livstid yrkesförbud. För länge sedan lyssnade jag på ett radioprogram i Nya Zeeland. En journalist intervjuade en domare. Journalisten fråga vilka personliga åsikter domaren hade. Svaret var dräpande: ”Du borde veta att vi domare inte har några personliga åsikter”.

  2. “Men min poäng är att rättsapparaten tyst interagerar med vänsterns medier i deras privata justis”.
    Hur kan det vara möjligt att en person med prof. Sandströms kunskap inte ens vågar diskutera rimligheten av vad som står i den svenska grundlagen RF Kap2 § 15 sista stycket. Påståendet att svenska medborgare har någon slags skydd eller rätt till LIV eller EGENDOM är en MYT och det bekräftas i ovanstående lagparagraf. Det är fullt möjligt att belästa medborgare tycker annorlunda men bestämt inte den folkspillra som framhärdar sitt liv på landsbygden under socialisternas hat och mobbning.
    Min enkla fråga, vad skiljer en domare från en tjänsteman?
    Tunga jurister: Skogsstyrelsen struntar i grundlagen
    Äganderätten är under attack. Flera myndigheter gör sig skyldiga till lagliga övertramp när de landar i slutsatsen att kommuner ska få lösa in privat mark utan att ersätta ägarna.
    Flera tunga jurister därför slår larm och konstaterar att äganderätten numera ifrågasätts allt oftare från myndighetshåll jämfört med för tjugo år sen, och trycket kommer från politiskt håll, skriver Entreprenör.
    – Vår grundlag skyddar äganderätten och rätt till ersättning när du fråntas avkastningen, säger affärsjuristen Claes Sjölin.
    Anna Treschow, rättspolitisk expert på LRF Skogsägarna, är också oroad över utvecklingen.
    – Myndigheter ska följa lag och praxis, inte försöka utveckla nya regler, säger hon.

    Claes Sjölin går så långt som att tala om tjänstefel från myndigheternas sida.

    – Släpa de tjänstemän som inte kan första tilläggsprotokollet i Europakonventionen till skranket. Om de som ständigt kränker äganderätten straffades skulle förmodligen statens uppförande ändras radikalt, säger han till e-tidningen.

    Borde det även gälla domare?

  3. Jag tror inte att problemet med domstolarna är journalisterna. Man kan skylla dom för mycket men här finns det andra faktorer. Det är aktivister(vänster, islamister, SD hatare) som har nästlat sig in där. Vi såg i Solna Tingsrätt när islamister använde sharialagar vid en dom mot en kvinna. Man använder inte lagboken längre utan det är godtycke.Titta häromdan när dessa barbarer som grabbade tag i armen på människor dom lurat till bilen och sen körde dom iväg med personen släpandes i asfalten. Dom var fyra och den som fick högst straff fick 2 månaders fängelse. Alla fick behålla körkortet. Jämför detta med den 65 åriga kvinnan som hade åsikter om islam på FB. Hon fick tre månaders fängelse och var utsatt för ett antal husransakningar + beslagtagen dator. Sen har vi mannen i 50- årsåldern som kom med sin 13 åriga fru till Sverige och misshandlade och kränkte henne blev friad därför att han hade inte hunnit våldtagit henne. Sen har vi gruppvåldtäkten i Fittja där tjugo män går fria trots DNA bevis. Sen har vi dödsskjutningen som avgjordes häromdan i hovrätten där den misstänkte gick fri trots att hans DNA fanns på ALLA saker som man undersökte hos den skjutne. Men han gick fri därför att man kunde inte säga exakt vilken timme det skedde. Sen har man börjat fråga efter avgörande vittnen när det gäller våldtäkter. Det måste väl vara ett brott där det är sällsynt med vittnen? Om inte våldtäktsmannen är fullständigt galen. Men DNA och offret redogörelse räcker inte. Vad är det för skitsnack? Det finns hundra exempel till. Domstolarna behöver nog ingen hjälp av journalister för att göra bort sig. Sen har vi dessa IS terrorister som man nu daltar med. Det finns redan färdiga lagar att döma dom med. Använder man dessa kan man få upp till livstid. Under kapitlet “Brott mot Sveriges säkerhet” finns minst 10-15 paragrafer som ger kännbara straff. Men man vill inte ta tag i detta utan man skapar nya lagar, för det tar längre tid. En betydligt farligare person än vad journalisterna är angående domstolarna det är den skattefinansierade Näthatsgranskaren. Han kan anmäla folk anonymt. Han har inga bevis, utan bara en skärmbild, han är själv kriminell, han har bytt namn p.g.a. sin kriminella bana, han är dömd för djurplågeri men har hållit sig undan straff. Han flydde till Sydafrika för att undgå straffet. Han uppger fel adress till sin bostadsort. Han hade 800.000 i skulder. Vet inte om dessa är betalda än. Denne tillsammans med Morgan Johansson och aktivisterna är nog det farligaste som domstolarna har i Sverige.

    • Rätt rutet! De styrande begår brott mot snart alla lagar plus regeringsformen och FN:s skrivning om mänskliga rättigheter. De bör fraktas till Finspång och lagföras. Om det fanns ett svenskt Gitmo skulle det bli trångt i burarna.

    • Rätt rutet! De styrande begår brott mot snart alla lagar plus regeringsformen och FN:s skrivning om mänskliga rättigheter. De bör fraktas till Finspång och lagföras. Om det fanns ett svenskt Gitmo skulle det bli trångt i burarna.

  4. Det är klart bäste Sandström att domaren har svårigheter att motivera domsluten när man tillämpar dubbla måttstockar, en för asylturisten terroristen och den andra för etniska svenskar med samma lagtext. Det är inte bara medias tyckande som spelar in. Det finns en sekt som samlat många jurister, Hilda och Ruben vars medlemmar alltid troget tillämpar maktens påbud om så är möjligt, inte alltid den rena lagtexten eller förarbetena.

    • Ja, sekten Hilda och Ruben tillämpar troget den dolda maktens påbud.
      Och jurister i hemliga ordenssällskap likaså.

      Lagstiftningsprocessen lyder under samma kraft.
      Och den verkställande makten likaså.

      Orimligheterna, orättvisorna, outhärdligheten, oron gror och gror och gror!

      • Att många svenska domstolsjurister sedan länge ingår i någon form av vänstersekt eller über-liberal sammanslutning, har jag haft på känn, allt sedan Vänstervågen sköljde in i vårt land under sextiotalet och förändrade det till oigenkännlighet.
        “Släpp fångarna loss, det är vår”, var damals de förvirrades stridsrop! Och så blev det, ju, nästan, i a f.

        Men nu och här får jag reda på att sekten inte bara existerar, utan har ett namn också: “Hilda & Ruben”, som tillika “troget tillämpar den dolda maktens påbud” med mycket mera! Berätta mer, ni som vet!
        En (kanske dum) fråga till Mjölner: Varför till Finspång?

        • Hej Ulf! Det är en gimmick som utvecklats på en annan blogg. Vi bussar fångarna till Finspång för rättegång. Hilda och Ruben en sekt som Anne “brunråttan” Ramberg tillhör och leder. Hon med flera damer och herrar i regering, riksdag, GD-kanslier, HD, ombudsmyndigheter, domare, advokater mm tillhör denna sekt. Bland mer eller mindre prominenta medlemmar kan nämnas Dan Eliasson MSB, Ulf Bjereld Ship to Ghaza, Thomas Bodström f d justitieminister som satt i regeringen när CIA hämtade de två egyptierna på Bromma. En betydligt större sekt som innefattar både politiker näringsliv och huvudparten av svenska folket är domedagssekten som spår vår undergång på grund av klimatkatastrof. En femtonårig flicka utger sig att vara klimatexpert och tycks veta mer än vetenskapligt kunniga professorer.

  5. Rätt rutet! De styrande begår brott mot snart alla lagar plus regeringsformen och FN:s skrivning om mänskliga rättigheter. De bör fraktas till Finspång och lagföras. Om det fanns ett svenskt Gitmo skulle det bli trångt i burarna.

  6. Enig med skribenten och i min mening ett rent överlevnadsbeteende för rättsstaten om den inte vill dingla i lyktstolparna eller bli guvudet kortare i framtiden.

    Rättstaten gör bäst i att plocka bort domare som inte följer de här principerna, för deras egen skull, men även av rent patriotiska skäl.

    För många medborgare som inte tror på varken demokrati och rättsstat kan snabbt leda till revolution och folktribunaler och det har genom historien inte alltid varit “jordgubbstårta”.

    IS grillning av levande otrogna är bara det senaste exemplet på vad som kan komma att ske om lagmännen inte dömer enligt principer som uppfattas vara enligt lagen.

  7. När det gäller journalisterna borde vi införa ett personligt ansvar, den journalist som ljuger med uppsåt borde drabbas av samma påföljd som den som ljuger under ed i en domstol, alltså upp till 4 års fängelse. I Sverige tillsätts dessutom alla nämndemän för att representera politiska åsikter. Domstolarna är alltså politiskt tillsatta. I de flesta länder är det redan kriminellt att försöka påverka domstolarna. Det var det Tommy Robinson råkade ut för i England. Det är tillåtet att rapportera från förhandlingarna, men det ansågs att han försökte påverka domstolen. Även Kina har mycket stränga regler. Det är kriminellt att försöka påverka rättsväsendet, inklusive polisutredningen. Det är här problemen uppstår med Gui Minhai. Svenska medias, politikers, och diplomaters försök att påverka rättsväsendet är kriminell handling och gör det bra värre för Gui. Anses det att en påverkan skett måste polisens utredningsgrupp upplösas som jävig, en ny grupp utses och hela förundersökningen tas om från början. Det är precis samma sak som om det vore en muta. Gui rymde på falska papper som bekant och har hållit sig undan rättvisan på svenskt pass i över tio år. Han sitter nu häktat misstänkt för mycket allvarliga brott under polisutredningen.

  8. Svar till Clareus:

    “Sedan 2010 kontrollerar nätverken Hilda och Ruben tillsammans Domarnämnden med en förkrossande majoritet.”

    “Andra kända medlemmar i Ruben är Migrationsverkets generaldirektör Anders Danielsson och rikspolischefen Dan Eliasson.”

    “Advokatsamfundet, med dess nätverk Hilda och Ruben, står utanför statlig kontroll och granskning.”

    Dessa tre citat är hämtade från denna artikel om Hilda och Ruben:

    https://ledarsidorna.se/2016/09/hilda-ruben-sant/

    Och detta citat:

    “Trots att det var förbjudet, fattade riksdagen i november 1994 beslutet att upphäva grundlagsskyddet som fri stat. Detta var en form av statskupp. Det är sannolikt det största brott, som någonsin begåtts mot det svenska folket genom tiderna. Alla riksdagspartier, (utom Miljöpartiet, vars riksdagsledamöter lade ner sina röster) röstade för att avskaffa grundlagsskyddet som fri stat.”

    är hämtat från den här artikeln:

    http://hagenbo.blogspot.com/2015/08/om-diktaturens-etablerande-1994.html

    Och här är ytterligare en mycket viktig artikel från Mikael Hagenbos fina blogg:

    http://hagenbo.blogspot.com/2019/02/om-krossandet-av-nationalstaten-sverige.html

KOMMENTERA

Please enter your comment!
Please enter your name here