Jan Norberg är pensionerad konsult med en bakgrund inom svensk industri. Han är sedan några år bosatt i Portugal. Jan är en engagerad samhällsdebattör. 
DEBATT. Hur vi formar våra barn alltifrån förskolan och vidare genom utbildningssystemet får genomslag på samhällsutvecklingen för lång tid. Våra barn är ju vår framtid sägs det. Som föräldrar till våra barn påverkas vi av den miljö vi själva är ett resultat av, har vi läst mycket litteratur så har vi – vare sig vi vill eller inte – tagit en rad intryck. Det skrivna ordets makt är ett bekant axiom, men gäller detta verkligen fortfarande?
Text: Jan Norberg | Bild: TV2 sände 1975 serien “Vilse i pannkakan” med Staffan Westerberg. Källa: Oppetarkiv.se
Som ett färskt exempel kan man till exempel fråga sig vilken litteratur Klimat-Greta har läst. Hon och hennes generation är ju vår allas framtid. Hon har i intervjuer medgivit att hon haft en del personliga psykiska problem. Kan dessa problem bero på den litteratur hon läst, eller är hon offer för en frustration genererad av en oemotsagd masspsykos skapad och pådriven av vuxengenerationen, som sannolikt i sin tur själva är starkt påverkade av den litteratur den har läst och tagit del av i sin ungdom?
Vi måste förutsätta att alla vuxna vilka nu uttalar sig tvärsäkert om väder och klimat verkligen själva under lång tid har läst all den litteratur som bör ligga till grund för olika ställningstaganden, för annars kan man stillsamt undra vad som får människor att torgföra sina synpunkter med sådan övertygelse.
Som numera pensionerad gammal konservativ stöt brukar jag ägna mig åt att reflektera över hur det såg ut på den förhistoriska tiden då jag själv omhändertogs av utbildningsväsendets försök att forma mig till en empatisk och välartad framtida samhällsmedborgare. Förskolebegreppet var inte uppfunnet på den tiden så den delen kan vi tacksamt notera att jag undsluppit.
Många bar Mao-märken och det viftades med FNL-flaggor
När jag 1969 skulle börja gymnasiet så var samhällsklimatet i stark förändring, något som påminner mycket om den situation vi nu står inför. Då sprang väldigt många omkring med Mao-märken och det viftades med FNL-flaggor. Den som inte påverkades av detta i unga år betraktades som verkligen udda. Jag minns hetsiga politiska diskussioner på rasterna mellan extrema kommunister och ärkekonservativa elever där tonläget var starkt uppskruvat på ett sätt som påminner om dagens samtalston i klimatfrågan.
Statligt finansierad och kommunistisk hjärntvätt
Jag råkade få en klassföreståndare under mina tre år som var en veritabel kommunist och det var dennes lärargärning som fick mig att till slut ta ställning till vilken politisk uppfattning jag framledes skulle präglas av. I sann ”demokratisk” anda ville han ju ge intryck av att vi elever hade ett medinflytande över vilken litteratur vi skulle läsa och jag hade oturen att bli vald som elevrepresentant. När denne ärkekommunist därpå presenterade det urval av böcker vi hade att välja emellan så var det endast extrem vänsterlitteratur att välja.
Inför klasskamraterna kunde jag därför endast presentera vänsterlitteratur varpå hetsiga diskussioner uppstod om vilka urvalskriterier som legat till grund för just detta urval. Hjärntvätten hade börjat!
Resultatet blev paradoxalt en ständig källkritisk hållning
Med en titt i backspegeln förde detta dock det goda med sig att jag och många andra redan i unga år tvingades inse att en långsiktig överlevnadsfaktor var att alltid vara ständigt källkritisk och att varje gång ifrågasätta samt att tänka själv. Inte alltid så lätt då stigmatisering av oliktänkande som metod att eliminera självständigt tänkande redan då var en utbredd företeelse.
Nåja, den första kursen vid högskolan råkade bli sociologi och där dyker det upp en manchesterbyxförsedd och skäggig representant för den yttersta Clarté-vänstern, och när han presenterade kurslitteraturen visste åtminstone jag själv vad klockan var slagen. Eller vad sägs om böcker som: “Upp till kamp i Båtskärsnäs” av Åke Daun, “Skilda barndomsvärldar” av Urie Bronfenbrenner osv. Hjärntvätten fortsatte…
Ville man ha bra betyg så var det till att bita ihop och blidka den öppet kommunistiske kursledaren, en öppen kritisk hållning till denna veritabla indoktrinering resulterade i bestraffning i form av sämre betyg. Hjärntvätten upprätthölls med militanta metoder .
Typisk vänsterorienterad pseudovetenskaplighet
Denna massiva och statligt finansierade hjärntvätt under många år legitimerades av den pseudovetenskaplighet som vänstern alltid försökt applicera på sin indoktrinering. Till skillnad från i dag så fanns det vid den tiden vissa motvikter inom tex massmedia, men dessa försvann allteftersom i snabb takt och kvar blev en doktrinär statlig åsiktspolis med radikala vänsteruppfattningar.
Till skillnad från idag så fäste inte samma galna åsiktsförtryck på vår föräldrageneration. De såg denna nya mycket mer radikala åsiktsbildning som ett pikant inslag i ett alltmer liberalt samhälle. De flesta ur vår föräldrageneration var nog innerst inne lite avundsjuka på att de själva var uppväxta under betydligt mer knappa förhållanden samt att man var måna om att kunna lämna över ett bättre och mer utvecklat samhälle till sina efterkommande.
Föga anade de då hur detta så småningom skulle spåra ut till att bli vad vi dag ser som resultat. Hjärntvätten hade nu fått ordentligt fäste inom flera generationer.
Barn utsatta för psykisk påverkan
Så tillbaka till dagens Klimat-Greta och hennes personliga problem på det psykiska planet. Greta har av sina föräldrar och en massiv och genomkorrupt hjärntvätt alltsedan hon föddes fått i sig en ensidig och veritabel vänsterdogmatisk “upplysningskampanj” med tydliga inslag av skrämselpropaganda beträffande klimatet. Hon har redan i 15 årsåldern blivit så påverkad att hon nu av sina föräldrar anses mogen att bryta mot lagen och skolka så att mamma Malena med bihang kan göra boksläpp med maximal marknadseffekt.
Litteraturen har en enorm betydelse, eller hur?
Text: Jan Norberg