Jan Norberg: IBM mutade svensk myndighet med casinoresor till Monaco

NewsVoice-debattören Jan Norberg berättar om sina egna erfarenheter av en korrupt deep state i svensk tappning. Norberg ger ett hårresande exempel på hur IBM mutade en svensk myndighet att köpa in teknikjättens brutalt dyra IT-lösningar trots att IBM var långt ifrån det bästa alternativet på en konkurrensutsatt marknad. Cheferna på myndigheten fick åka på betalda casinoresor till Monaco om de lät IBM förbli huvudleverantör.

Text: Jan Norberg | IBM superdator. Foto: Skeeze. Licens: Pixabay.com (free use)

Det är inte enkelt att i detalj rekapitulera vad jag upplevt under hela mitt långa yrkesliv, men jag gör ett försök och är det någon läsare som varit delaktig i det jag beskriver är jag tacksam för din kommentar.

Året är 1988 och jag tillträder en tjänst som inköpschef vid den statliga myndigheten Centralnämnden för Fastighetsdata (CFD), numera en del av Lantmäteriet, en spännande utmaning då myndigheten var Sveriges näst största stordatorsajt. Minns jag rätt var bara Riksförsäkringsverket (numera Försäkringskassan) större.

Mina arbetsuppgifter var i stort sett två, sköt alla inköp och upphandlingar på ett korrekt sätt samt stimulera konkurrens och försök att spara pengar i verksamheten. Ambitiöst försökte jag då identifiera olika strömmar av kostnader och kunde ganska snabbt se att en jättepost i budgeten skickades till IBM, varför jag började grunna på vad som kunde göras åt detta för att spara på skattebetalarnas medel, myndigheten var ju skattefinansierad.

IBM var då den totalt dominerande leverantören av stordatorkraft (IBM 390) och självklart proprietär, dvs allt styrdes av IBM och prissättningen var brutalt hög. Idag skulle många skratta åt de prisnivåer alla stordatorsajter krävdes på av IBM.

Proprietär maktutövning

IBM gjorde då precis vad alla tech tyranny-bolag idag ägnar sig åt, att effektivt låsa in sina kunder i ett beroendeförhållande som av tekniska skäl var svårt att bryta. Inte heller kunde man därför räkna med att konkurrensutsätta denna gigant mot andra leverantörer. Dessutom fanns ett sk kundskydd som innebar att andra leverantörer ogärna försökte konkurrera med IBM då dessa med stor sannolikhet skulle ha svarat med att ta en annan av sina konkurrenters kunder.

Efter att ha djupdykt i denna problematik lyckades jag ändå hitta några avancerade tekniknördar inom myndigheten vilka tyckte som jag, dvs att det någon gång måste göras ett allvarligt försök att bryta IBM:s dominans på marknaden. Många och långa diskussioner internt gjordes för att kunna sätta ihop ett förfrågningsunderlag, något som bla krävde ett teknikskifte som några av oss insåg skulle komma förr eller senare.

Myndigheten kunde genom min försorg ändå sätta ihop en förfrågan om klustrad Unix och uppringd IP, idag passerat, men då en smärre revolution.

Offertförfrågan gick ut till ca 6-7 olika leverantörer, däribland IBM. Många och långa samtal samt möten med alla leverantörer resulterade så småningom i inkomna offerter och IBM kom att rankas som sist i denna samling av leverantörer.

Generaldirektören börjar agera

Nu började dock denna pågående upphandling väcka viss uppmärksamhet i myndighetens korridorer, så också hos Generaldirektören (GD) ett par dörrar bort i korridoren där jag satt. Så när den administrative chefen bad om ett möte tillsammans med GD så trodde jag i min enfald att jag skulle få några uppmuntrande ord på vägen till sänkta kostnader för myndighetens räkning.

Till min stora förvåning ber GD och hans administrativa chef mig att ge IBM en ny extra chans då de landat sist i vår ranking. Jag frågade då stillsamt vad skälet var att frångå alla kommersiella principer, svaret var lite svävande, men IBM hade ju varit en bra om än något dyr leverantör under många år.

Som den klarspråkstalande typ jag alltid har varit frågade jag varför jag skulle gynna just IBM? Då hade ju alla mina ansträngningar att skapa konkurrens varit förgäves och myndigheten skulle för överblickbar framtid alltid betraktas som korrupt och leverantörernas intresse att göra affärer med myndigheten vara noll.

Något förbryllad återvände jag till tjänsterummet med huvudet fyllt av funderingar. Ganska snabbt tog jag ändå beslutet att inte låta mig tubbas till detta påbud från GD, något som jag också klargjorde tydligt.

IBM:s högre chefsgarnityr gled in till Generaldirektören

När jag efter ytterligare några dagar ser IBM:s högre chefsgarnityr glida in hos GD så började jag förstå att mitt ställningstagande väckt ont blod hos IBM:s ledning. Sålunda blev jag kort därefter åter inkallad till GD, den administrative chefen och nu fanns även personalchefen med i detta möte.

Jag insåg att detta sannolikt skulle kunna innebära en del obehagligheter så jag försåg mig därför snabbt med ett sk fickminne (mobiler med inspelningsfunktion fanns inte på den tiden) och mycket riktigt var det nu med tydliga hotelser man bestämt sig för att kväsa mina ambitiösa försök att spara pengar genom fri och rättvis konkurrens. Jag sa ju av självklara skäl inte så mycket under detta inspelade möte, men jag började nu nås av rykten att det fanns en annan dimension bakom dessa hotelser.

På den tiden fanns inte samma möjligheter att via internet försöka söka information, så under primitiva förhållanden lyckades jag ändå få klart för mig att en hel del av IBM:s viktigaste kunder årligen blev bjudna på en flygresa till Monaco/Monte Carlo där IBM stod för allt, till och med spelmarker att spela med, om jag minns rätt. Och mycket riktigt fanns dessa tre herrar på myndigheten med i den illustra församling som årligen åkte till Monte Carlo på IBM:s bekostnad.

Spelade in samtalen – mer påtryckningar

Med kännedom om detta växte tuppkammen och jag klargjorde då att jag inte tänkte vika ned mig för dessa herrars ganska tuffa påtryckningar även om det skulle kosta mig jobbet. Då blev jag ju givetvis inkallad för tredje gången, väl förberedd och utrustad med mitt fickminne fick jag nu dessa herrar att medge denna otillbörliga koppling till IBM.

När jag sedermera blev utsatt för ytterligare påtryckningar av de rövslickare vilka alltid finns på myndigheter av den här typen släppte jag ut ryktet att allt fanns inspelat från våra interna möten och att detta nog skulle kunna platsa som en förstasidesnyhet i riksmedia.

Då tar GD till ett nytt drag, han kallar in mig i enrum och säkerställer att jag inte har inspelningsutrustning med mig. Han frågar då rakt på sak vad han skall göra för att jag skall ändra mig, jag konfronterade då honom och frågade honom om han med detta ville erbjuda mig att åka med de övriga till Monte Carlo nästa gång. Då var samtalet snabbt över och han yttrade sig därefter aldrig mer om denna sak.

Hur det slutligen gick i denna upphandling är i dagsläget en överspelad historia, men jag vill med detta försöka informera NewsVoice läsare att det faktiskt är riktigt illa ute ibland myndigheternas tillämpning av lagstiftningen som skall reglera all statlig verksamhet.

Text: Jan Noberg

Relaterat

• NewsVoice: Skatteverket förlorade mot Souheil “Sosso” Bcheri – Måste betala 7,5 miljoner kr
• NewsVoice: Bastian Baghfaleky och Skatteverket – Snuddade vid muthärva – Del 1
• NewsVoice: Anklagades av KI för fildelning – Forensisk utredning kostade 670,000 kr
• NewsVoice: Så här kontrollerar “Deep State” i USA hemligheter, visselblåsare och sanningsrörelsen
• Samhällsnytt: Här betalar MSB ut två miljoner skattekronor till brittiska bedragare – med kopplingar till rysk underrättelsetjänst