NewsVoice är en oberoende nättidning med utgivningsbevis som startade 2011. Syftet är att publicera nyheter, debattartiklar, kommentarer och analyser. 
DEBATT. Thomas Gunnarson som skrev boken “Jordbruk – Delete” menar att en misslyckad internationell jordbrukspolitik som infördes på 1980-talet, en politik som enbart gynnat stora bolag som Cargill, Nestlé, Smithfield mfl, leder till att politikerna istället skyller på klimatförändringar.
Text: Thomas Gunnarson, sekreterare i Familjejordbrukarnas Riksförbund | Foto ovan: Noah Silliman. Licens: Unsplash.com
Under senare år har man studerat isen som lagrats på Grönland och Antarktis och därmed fått en uppfattning om gångna tiders klimat och kanske även väder. Att klimatet varierat mer än man trott, särskilt på Grönland, torde väl vara en överraskning, men på något vis tycks flora och fauna klarat detta under hela senaste istiden.
Istidens slut däremot tycks ha varit en katastrof för både flora och fauna. Klimatet gjorde ett hastigt kölddopp i närmare tusen år innan dagens stabila varma klimat började för cirka 10,000 år sedan. Den hastiga kölden tycks ha utplånat hälften av planetens landdjursarter som vägde mer än 50 kilo. En enorm katastrof.
Människans situation innan dess torde enbart varit möjlig som jägar- och samlarkulturer, för att klara de ständiga snabba skiftande väder- och klimatförändringarna. Den kultur som varit basen för mänskligheten de senaste 10,000 åren, jordbrukssamhället, kunde endast uppstå i ett stabilt klimat under lång tid. Domesticering av djur som nötkreatur, får eller getter skedde tydligen på flera ställen.
Jordbrukssamhället
Jordbruket uppstod parallellt i Mellanöstern och Mellanamerika, där exempelvis majs, som inte finns alls i det vilda, har spårats till Mexicos västkust med start för 8000 år sedan. Vete, är som de flesta vet, en kulturväxt från Syrien/Turkiet-området från ungefär samma tid. Så jordbruket som kulturfenomen var en mänsklig självklarhet, om de yttre villkoren var uppfyllda, alltså ett stabilt klimat med förutsägbart väder.
I områden som Skandinavien, där klimatet begränsade förutsättningarna medan vädret styrdes av Golfströmmen blev förutsättningarna annorlunda än söderut som runt Medelhavet. Huvudgrödan i norr var gräs. Boskapsskötsel var därmed basen i jordbruket då kor är specialiserade på gräs, som idisslare. Man var inte bönder i den bemärkelse som söderut, utan man var boskapsskötare. Detta har styrt kulturen hela tiden sedan nötkreaturen blev domesticerade.
När jordbrukssamhället officiellt avlöstes av industrisamhället var det ändå boskapsskötsel som var det dominerande i svenskt jordbruk, även inom politik och ekonomi – fram till 1940-talet. När man vid sekelskiftet 1900 kom på att pastörisera komjölken för att klara hållbarhet och slippa sjukdomar som kreaturs-TBC så fick boskapsskötseln ett helt nytt uppsving.
Svenskt jordbruk blev optimerat kunskapsmässigt via nya rön inom biologi, markkemi och djurhållning. 1930-talets småskaliga lokala jordbruk, med noggrann återcirkulation av djurgödseln, med lokala mejerier och slakterier innebar en allmän god kunskap om hur livsmedel skapades och hur man som medborgare hanterar sina livsmedelsbehov, men då industrisamhället bara existerar i ett rätlinjigt tänkande och 1930-talets jordbruk var en cirkulär ekologi/ekonomi så var förändringen efter 1945 given som rätlinjig funktion.
Industrisamhällets enorma kulturella och ekonomiska styrka inom jordbruket kan Rachel Carsons bok ”Tyst vår” visa på då den debatt som då uppstod, i efterdyningarna av det förlorade cirkulationsjordbruket, inte alls kunde påverka eller stoppa en allt snabbare industrialisering av svenskt jordbruk. Den politiska effekten av ifrågasättandet av industrialiseringen av jordbruket blev ett sidospår, det som politiken idag kallar ”ekologiskt jordbruk”, men som egentligen enbart är en variant av det industrialiserade jordbruket med något annorlunda konsumentfokuserat regelverk, en affärsidé, helt enkelt.
Den absolut viktigaste brytpunkten för dagens internationella jordbruksfunktioner är WTO-regelverket som styr lokal jordbrukspolitik, lokal jordbrukshandel och livsmedelshandel, inklusive de subventions- och styrningsbehov som finns lokalt på grund av de väder och klimatskillnader som finns överallt på planeten, men som WTO-reglerna har försökt neutralisera i en global industriell ekonomi.
World Trade Organization
WTO-systemet har haft den märkliga effekten att de globala jordbruksproduktpriserna blivit ”låsta” på 1990-talets nominella nivåer! Det har blivit en självklarhet att det så skall vara och effekterna av denna situation vill ingen utanför jordbruksnäringen förstå eller acceptera. Det som har skett är enbart en allt mer intensiv mekanisering och kemikalisering för att klara marknadens behov av nominellt stabila och låga prisnivåer på jordbrukets produkter.
Protesterna från konsumenthåll riktar sig märkligt nog mot de som är offren för en drygt halvsekellång politik – bönderna – som inte på något sätt kunnat freda sig mot samhällets krav på ökad industrialisering och lägre priser – och sundare livsmedel – krav som strider helt mot varandra.
Industrijordbruket klarar inte en instabil och oförutsägbar situation i naturen
Denna kraftiga rationalisering och rätlinjiga industrialisering kräver en stabil och förutsägbar situation i naturen. Något som uppmärksammades förra året då det var en torka som störde. Detta hade knappast blivit något problem om svenskt jordbruk hade varit organiserat som på 1930-talet, eller som det fungerade 1955, eller 1959, då det var ett liknande väder med en ovanligt torr och varm sommar.
Eftersom man industrialiserat jordbruket till en extrem situation så slår den minsta vädervariation stenhårt och idag när jordbruksprodukterna och livsmedelsförsörjningen är en internationell aktivitet blir väderstörningar i det industrialiserade internationella jordbruket mycket problematiska.
Detta är ett problem även för svenska politiker och konsumenter därför att numera kan egentligen ingen svensk bonde påverka något, varken väder eller odlingens resultat, vilket innebär att årets svenska, tydligen, slumpmässigt goda resultat inte påverkar annat än möjligen odlarens egen ekonomi.
Läs mer: Recension av boken “Jordbruk – Delete”
Om den kinesiska svinförlusten via svinpesten driver upp de europeiska fläskpriserna ytterligare kommer det att slå i svenska butiker, eller om årets amerikanska skörd av basvarorna majs och soja blir usel som en del spår, kommer det troligen slå mot hela livsmedelshandeln. Men att som handeln gjorde förra året, skylla de höjda priserna på torkan är kanske inte så lyckat i vinter. Det är då lämpligare att använda sig av ”klimatfrågan”.
Att det handlar om en misslyckad internationell jordbrukspolitik, det som WTO införde via förhandlingar mellan USA och EU i slutet av 1980-talet och som blev en global planekonomisk funktion sedan dess som enbart gynnar efterföljande ”livsmedelsbolag” som Cargill, Nestlé, Smithfield, med flera. Troligen kommer man åtminstone vid en möjlig svensk livsmedelskris att skylla allt på en klimatförändring istället för en internationell jordbrukspolitik som nått vägs ände.
Text: Thomas Gunnarson