REPLIK. Det är inte bara myndigheternas och regeringens agerande under coronakrisen som ska granskas. Det finns mycket idag som tyder på att granskarna själva behöver bli granskade. Den så kallade tredje statsmakten, medierna, behöver också granskas i sin tur för att förhindra att massmedia missbrukar sin makt genom att ge avkall på objektivitet och allsidighet.
Text: Hedi Bel Habib, fil doktor och forskare med långvarig erfarenhet av strategisk samordning inom statsförvaltning och sjukvårdsutveckling
DN:s orättfärdiga krig mot Folkhälsomyndigheten
Dagens Nyheters chefredaktör Peter Wolodarski har tagit tydlig ställning för att Sverige ska införa hårdare regler än vad Folkhälsomyndigheten förespråkar. Han använder en av Sveriges kraftfullaste kanaler Dagens Nyheter som plattform för att ifrågasätta myndigheten som antas samla den djupaste expertkunskapen och som regeringen lyssnar på.
Wolodarski har valt att framföra sina idéer på ett tvärsäkert och underkännande sätt.
Peter Wolodarski skriver i DN den 13 mars 2020: ”Stäng ned Sverige för att skydda Sverige”. Han ifrågasätter därmed Folkhälsmyndighetens dialogsstrategi som vilar på dialog och frivillighet och han förespråkar istället de auktoritära metoder som tillämpas i Italien, Frankrike och de övriga nordiska länderna.
Peter Wolodarskis kritiska linje mot Folkhälsomyndigheten fortsätter på DN-debatt sida. I en debattartikel i Dagens Nyheter skriver 22 forskare att Folkhälsomyndigheten har misslyckats med att begränsa epidemin. “Tjänstemän utan talang”, kallar skribenterna myndighetens anställda – och efterlyser ett ingripande från politikerna.” Om det funnits en genomarbetad, väl fungerande strategi för det svenska smittskyddsarbetet med covid-19 skulle knappast Sverige i dag ha lika stora dödstal som Italien, och tio gånger högre än Finlands”, står det i artikeln.
Forskarna anser att Sverige måste byta strategi för att bekämpa coronautbrottet. Statistik visar enligt dem att det just nu dör tio gånger så många av coronaviruset i Sverige som i Finland, som har betydligt hårdare restriktioner. Bland annat är kaféer och restauranger stängda, samt så gott som alla skolor. Folksamlingar på över tio personer är också förbjudna.
Ett utmärkande drag i DN:s och forskarnas kritik mot Folkhälsomyndigheten är felaktiga jämförelser mellan de nordiska länderna och brist på objektivitet och allsidighet. Som alltid vid länder-jämförelser är det viktigt att ta hänsyn till kontextuella skillnader, såsom olikheter i länders organisering av den offentliga verksamheten, och i det här fallet vilken ställning kommunerna har i organiseringen av välfärdstjänsterna.
Skillnader i dödstalen mellan de nordiska länderna beror på systemskillnader
De jämförelser som görs av forskarna på DN-debatt mellan dödstalen i de nordiska länderna och i Sverige är baserade på felaktiga premisser. Det är inte skillnaden i coronastrategin som gör att Sverige har högre dödlighet bland äldre. Det är snarare systemskillnader i beslutsnivåer hur äldreomsorg och vård är organiserad som är förklaringen.
Det är anmärkningsvärt att väsentliga skillnader i hälso- och sjukvårdsorganisationen som kan förklara skillnaden i dödstalen mellan de nordiska länderna förbises av 22 forskare samtliga med anknytning till sjukvården. Det svenska sjukvårdssystemet är indelat i tre administrativa nivåer som alla styrs av demokratiskt valda politiker: staten, regioner och kommuner. Kommunerna i Sverige ansvarar för vård av äldre, vård för personer med fysiska och psykiska funktionsnedsättningar, stöd och service till personer som är färdigbehandlade och utskrivna från sjukhusvård samt för skolhälsovården.
I motsats till de svenska kommunerna har kommunerna i de övriga nordiska länderna helt eller delvis ansvar för hälso- och sjukvården och detta beaktas varken i forskarnas eller i Wolodarskis kritik av Folkhälsomyndigheten.
Äldre i Sverige hamnar mellan stolarna
I Sverige hamnar äldre i kläm mellan två lagar. Dagens hälso- och sjukvårdslag å ena sidan och socialtjänstlagen å andra sidan krockar på ett olyckligt sätt. Den första är en skyldighetslag och den andra är en rättighetslag. Hälso- och sjukvårdslagen handlar mycket om vad landstingen är skyldiga att göra. Socialtjänstlagen var den första lag som var en ramlagstiftning, där man försökte definiera en ram och sen fick kommunerna inom den själva definiera till exempel ”skälig”. Det blir en mycket mer tolkningsbar lag.
Det här innebär att politikerna i landstingen ser sig som utförare av lagens bokstav och mening, och det gör också läkarkåren och alla som jobbar inom landstingen. I kommunerna ser politikerna sig som uttolkare av lagen, och det gör också tjänstemännen. Det här skapar två helt olika styrsystem. Detta påverkar hur sjuka äldre bemöts. När man som äldre först kanske landar inom sjukvården och sedan ska över till kommunens omsorg, så ska politikerna, tjänstemännen, läkarna och så vidare prata med varandra – men man gör det utifrån två helt olika horisonter.
En sjuk äldre bemöts på ett sätt i landstinget, och på ett annat sätt i kommunen. Inom sjukvården är man patient och del av ett patientkollektiv. I kommunen är man brukare.
Dagens svenska system med två huvudmän för vården och omsorgen om äldre som har två olika kassor och som styrs av två olika lagar gör att äldre kan hamna i kläm när de får vård- och omsorg av olika verksamheter. Detta problem uppstår inte i Finland eftersom kommunerna är huvudmän för både sjukvård och äldreomsorg.
I Sverige blir det hela tiden lednings- och styrningskollisioner och lagstiftningskollisioner, och det påverkar den enskilda individen, just för att hon inte blir sedd på samma sätt. Risken är stor att den coronasmittade äldre hamnar mellan stolarna.
Högre utbildningskrav och bättre smittskyddsbarriärer i Norges äldreomsorg
Sverige har störst andel privata leverantörer i äldreomsorgen, Norge har minst. Här kan man fråga sig om de högre dödstalen på äldreboenden i Sverige inte kan hänga ihop med att ”Sverige har störst andel privata leverantörer i äldreomsorgen.
I Norge sköts äldrevården i större utsträckning på sjukhem med lokaler som är bättre anpassade för sjukvård. Norska äldreboenden har på så sätt större möjligheter att hålla bra barriärvård där smittade kan hållas avskilda.
Skillnader mellan länderna i utbildningskrav både för sköterskor och läkare spelar också en viss roll. I Sverige behövs det ingen speciell kunskap för att jobba inom äldrevården. Ett problem är därför att en stor andel av personalen saknar utbildning, särskilt inom hemtjänsten.
Bättre arbetsvillkor i Norge, Danmark och Finland för personal inom äldreomsorg
Det finns en annan aspekt där den svenska äldreomsorgen avviker på ett negativt sätt från övriga Norden och även från flertalet andra yrken, nämligen förekomsten av delade turer. Detta innebär att arbetsdagen är uppdelad i två pass med minst två timmars obetald arbetstid emellan och förekommer i princip enbart i Sverige. Sverige har sämre kontinuitet i arbetsförhållanden i jämförelse med de övriga nordiska länderna. I Sverige har 45 procent delade turer någon gång i veckan i Norge är motsvarande siffra 1 procent, i Danmark 2 procent och i Finland 8 procent.
Arbetsvillkoren inom svensk äldreomsorg har dessutom försämrats under senare år och är idag på flera punkter sämre i Sverige än i övriga nordiska grannländer. Det visar en forskningsrapport från på Institutionen för socialt arbete. Som exempel kan det nämnas att hälften av alla undersköterskor och vårdbiträden inom svensk äldreomsorgen vill byta jobb.
Sverige är det enda land med inbäddad exitstrategi från coronakrisen
Med tanke på de system- och kvalitetsskillnader i äldreomsorg som finns mellan Sverige och de övriga nordiska länderna är det svårt att förklara de högre dödstalen bland äldre i Sverige genom att anklaga Folkhälsomyndigheten för att bedriva en felaktig coronastrategi. I stället för tvång och inskränkningar – som att stänga skolor, affärer och restauranger, införa utegångsförbud och hota med böter eller fängelse – bygger den svenska coronastrategin till största delen på frivillighet och rekommendationer.
De länder som har valt att stänga ner sina samhällen för att få stopp på spridningen saknar idag exitstrategier. Det är en svår balansgång när flera EU-länder nu öppnar sina samhällen efter veckor av nedstängning. Risken för bakslag är stor och kan leda till att befolkningarna inte tar nya åtgärder på allvar.
Det öppna Sverige är därför en fördel när samhället trycker på start igen.Till skillnad från många andra länder har Sverige valt att inte stänga in hela befolkningen i karantän för att hindra spridningen av coronaviruset. Detta kan få en avgörande roll när krisen är över och landet ska trycka på start igen.
Sveriges öppna strategi kan således betraktas som en inbäddad exitstrategi från coronakrisen.
Text: Hedi Bel Habib, fil doktor och forskare med långvarig erfarenhet av strategisk samordning inom statsförvaltning och sjukvårdsutveckling