DEBATT. “Det är utmärkt att regeringen tillsatt en ny grundlagsutredning. Tyvärr är det som vanligt marginella förändringar som föreslås, om än viktiga i sig, och som främst rör domstolarnas oberoende”, skriver samhällsdebattör Leif V Erixell som är ordförande i Medborgarrättsrörelsen.
Text: Leif V Erixell, författare och samhällsdebattör | Stöd skribenten med Swish: 123 014 1119
Att ta ett mer rejält omtag för att reformera den extremt centralistiska och på all reell maktdelning tömda regeringsformen från 1974 och enkammarriksdagen från 1971 vill man inte göra. Detta är både märkligt och förståeligt. Det är märkligt ur en rationell synvinkel eftersom det vid en neutral analys framgår att vår konstitution inte har levererat.
Relaterat: Förstärkt skydd för demokratin och domstolarnas oberoende – Pressmeddelande från Justitiedepartementet
De grundläggande problemen gällande centralism (obefintligt kommunalt och regionalt självstyre), öppning för lagstiftningsinflation genom dåliga mekanismer för eftertanke och maktbalanser i staten och ett valsystem som öppnar för osjälvständiga ”knapptryckarkompanier” är saker som man inte borde få blunda för. Det är förståeligt eftersom det är svårt att hitta några exempel i historien på maktägande grupper som frivilligt vill låta sin makt begränsas. Inte desto mindre kan det vara nödvändigt för landet skull och då måste påtryckningar komma utifrån eller att ett eller flera partier förmår frångå det kortsiktiga egenintresset och ser till landets framtid.
Det finns enstaka politiker som visat en viss insikt; t.ex. så konstaterade Peter Eriksson från MP i samband med den famösa DÖ-överenskommelsen att:
”Vi har till och med anpassat våra lagar och grundlagar för att minoritetsstyret ska fungera utan större gnissel”. Vidare: ”Om vi, liksom de flesta andra moderna demokratier, hade haft en positiv parlamentarism inskriven i regeringsformen, alltså ett system där statsministern måste få ett aktivt stöd av en majoritet i den nyvalda riksdagen så hade partierna i större utsträckning varit tvungna att samarbeta och skapa majoriteter.” – Di 29/12-2014)
…det vill säga att då bättre uppfylla definitionen på demokrati som majoritetsstyre.
Detta med de ständigt återkommande minoritetsregeringarna i Sverige samt det närmast obefintliga inslaget av personval och en stark koppling mellan valda och deras valkretsar gör att hela den princip som vår nuvarande regeringsform bygger på, alltså folksuveränitetsprincipen, måste sättas i fråga. Den fungerar inte; saknar kopplingar till den politiska processens faktiska funktionssätt.
Maktdelningen skulle bort
I ett utslag av politiskt högmod ansåg man för runt 50 år sedan att det var lämpligt att göra sig av med C.L. Montesquieus geniala tanke om maktdelning från ”Om lagarnas anda” från 1757 för att istället slå in på Jean-Jacques Rousseau och hans metafysiska demokratisyn där den s.k. ”Allmänviljan” skulle vara styrande – och tolkas. I Sveriges fall genom folkets valda representanter.
Nedan följer en passus från förarbetena till 1974 års regeringsform:
”Den nya grundlagen skulle över huvud taget inte konstituera ett system med krafter som balanserade varandra. I författningen borde det, enligt grundlagberedningen, komma till klart uttryck att all offentlig makt i landet primärt ligger hos folket [sic]”. – SOU 1972:15
Folksuveränitetsprincipen håller inte för granskning
Man behöver inte reflektera länge för att inse det empiriskt ohållbara i hela denna tankemodell. Ty vem tolkar och omvandlar folk- eller ”allmänviljan” till lagar? Inte är det folket utan – politikerna. Och hur vet man att det är ”folkviljan” som manifesteras i dessa hundratals- eller tusentals lagar som beslutas under t.ex. en minoritetsregering. Det vet man inte. Och kan inte veta.
Den nuvarande svenska Regeringsformen har således sin grund i ett anti-konstitutionellt, irrationellt tänkande där politikerna på ett metafysiskt mystiskt sätt anses bära folkviljan i alla de beslut som fattas under en mandatperiod – och därför egentligen inte behöver någon motvikt i form av en andra kammare eller övergripande kontrollinstans som en författningsdomstol – beslut som dessutom fattas utan folkets direkta hörande via folkomröstningar.
Hela idén om att folksuveränitetsprincipen skulle råda i Sverige är vid närmare eftertanke helt utan både logik och empirisk förankring i de reella processerna. Det är en chimär, metafysik, blå dunster – en konstitutionell falskhet.
Bättre kan vi. Till exempel att inse och erkänna att ledarskap väljs av folket och därefter agerar självständigt men måste tyglas av en frihetlig konstitution, stå till personligt ansvar vid val och underställa sig mekanismer som möjliggör eftertänksamma lagprocesser, säkrade grundläggande mänskliga rättigheter (som äganderätt och yttrandefrihet), ett effektivt ”gatsopande” rättsväsen och balanserande maktcentra på det att medborgarna kan vara trygga i sitt arbete med att i fred och frihet bygga sina liv och landets välstånd tills dess att nästa val anländer.
Förutom en författningsdomstol så skulle en andra kammare ytterligare befästa maktdelningsprincipens återinträde och välkomna segertåg inom svensk konstitutionellt tänkande och praxis.
Vad skulle då en andra kammare bestå av?
En av etablissemanget hallstämplad statsvetare Olof Ruin hade i SvD Debatt (25/4-2020) den föga geniala idén (bland andra bra idéer som skilda valdagar för kommun och riksdagsval) att en andra kammare skulle bestå av gamla avdankade politiker typ Fredrik Reinfeldt och Gudrun Schyman. För att liksom ytterligare befästa det redan mycket tunt demokratiska broiler- och politikerväldet.
En mer seriös reflektion man kan göra är att även glesare befolkade delar av landet måste ha representanter i statens högsta beslutande organ. De skulle då komma från landets olika federala regioner, i mitt förslag landskapen (som har sina egna parlament!). Åldersgränsen höjs till 35 år i denna andra kammare. Det behövs tid för kunskapsinhämtning och livserfarenhet – som ohotad är den bästa erfarenheten av alla. Vi måste återinföra ett inslag av excellens i de folkvalda kamrarna och komma bort från nuvarande broilersystem, kvoteringshysteri baserad på ytliga kollektiva markörer som kön eller etnicitet och istället återfinna individen, meritokratin och ”The Content of Character”. Det är det som ska räknas. Bara det.
Och valsystemet?
Det lär inte råda något tvivel om att val i majoritetsvalkretsar där personen i första hand och inte partiet eller partiledaren är tvungen att profilera sig, ger mycket större incitament att visa personliga egenskaper lämpliga för politik än att en partiledning listar ett antal personer som man kan misstänka inte är för besvärliga för ledningen, samt att länken mellan väljare och valda stärks. I alla fall en av de två kamrarna bör ha detta valsystem.
Statens räckvidd?
Staten får ett tydligt begränsat mandat – en uppdragsbeskrivning i grundlagen – enligt schweizisk modell och tillåts därmed inte växa över alla breddar, vilket i sig inte bara hushåller med skattemedel utan också ger klara ansvarsförhållanden gentemot väljarna. Regioner (landskapen) och kommuner får mycket mer att säga till i en federalistisk struktur enligt subsidiaritetsprincipen, vilket ger en pluralism av livsmöjligheter och en utvecklande institutionell konkurrens.
Det är dags att erkänna att 1970-talets författningsreformer var ett stort misstag eller som historikern Mikael Svanberg sagt apropå att konstitutioner normalt skaps i nationella krislägen:
”I Sverige däremot ägnades 20 år att lösa problem som de flesta var överens om inte fanns”. (Den svenska revolutionen, 2010)
Nu däremot närmar vi oss snabbt ett nationellt krisläge (oavsett pandemin som förstås förvärrar saken ytterligare). 1970-talets konstitutionella reformer har inte levererat: de politiskt skapade problemen är stora inom snart sagt alla samhällsområden från skola till försvar över misslyckad migrations- och integrationspolitik, usle kvalitet på lagstiftning (som t.ex gymnasielagen för afghanerna) ett ytterst ofärdigt och ineffektivt rättsväsende, urholkad äganderätt och yttrandefrihet och en allmänt usel beredskap för stora kriser. För att nu nämna något.
Det är dags att gå tillbaka och göra om och göra rätt. Det är hög tid för en förnyelse av vårt konstitutionella system – och därefter en omstart.
Text: Leif V Erixell, författare och samhällsdebattör, ordf. i Medborgarrättsrörelsen i Sverige. Leifs senaste bok är Omstart Sverige (Bokus) i vilken en radikalt reformerad grundlag föreslås. | Stöd skribenten med Swish: 123 014 1119
Relaterat
- Läs mer av Leif V Erixell: Coronakrisen – Använd digitala lösningar för att spåra smittspridning!
Artikeln tar upp ett synnerligen brännande ämne, och jag delar självklart budskapet som förs fram av Medborgarrättsrörelsen.
Min kritik är dubbel, artikeln är alldeles för luddigt skriven men den tar inte upp den grundläggande frågan om partistöd. Att partierna beviljar sig själva skattemedel gör dem både lomhörda och oberoende gentemot svenska väljare. Konstitutionen struntar politikerväldet fullständigt i och då återstår bara att följa den gamla klassiska strategin, följ pengarna.
Utan partistödspengar skulle svenska politiker tvingas finansiera sig själva och därigenom bli beroende av sina partimedlemmar, något de idag helt kan strunta i.
Om vi dessutom förbjuder donationer till partierna så reduceras korruptionen avsevärt.
Tvinga dessutom fram en lagändring som förbjuder all lobbyism, kriminalisera allt lobbyarbete oavsett vilket slag de olika särintressena tar sin form. För att ge bara ett exempel så kan man ju den vägen stänga för alla globalister vilka smart nog arbetar via sk NGO:s (Non Governmental Organizations ) vilka “säljer in” sina globalistiska uppdragsgivares budskap mot att själva bli finansierade av globalisterna och gynnade av dem vilka de försöker påverka.
MRRS har funnits sedan 1974 om jag läst på rätt, deras insatser skall på intet sätt förminskas men resultatet de kan peka på är synnerligen magert. Man kan fråga sig varför men där har de nog själva insett problematiken, se citat från artikeln.
“De grundläggande problemen gällande centralism (obefintligt kommunalt och regionalt självstyre), öppning för lagstiftningsinflation genom dåliga mekanismer för eftertanke och maktbalanser i staten och ett valsystem som öppnar för osjälvständiga ”knapptryckarkompanier” är saker som man inte borde få blunda för. Det är förståeligt eftersom det är svårt att hitta några exempel i historien på maktägande grupper som frivilligt vill låta sin makt begränsas.”
Anden är släppt ur flaskan, dvs partistöden gör politiker untouchable. Jag har tyvärr inget svar på hur man får “maktägande grupper att frivilligt låta sin makt begränsas”.
Avslutningsvis är det nog inte särskilt vist att förespråka mer regional makt då det redan nu visat sig vara en undermålig konstruktion. Trots egen beskattningsrätt så styrs ju både landsting och kommuner av sina partipolitiska huvudmän i Stockholm på riksnivå till 100 %.
Landsting och kommuner styrs ju dessutom till 100 % av den mest genomkorrumperade lobbyorganisationen som finns i Sverige, dvs SKL eller SKR som de idag vill kalla sig (Sveriges Kommuner och Regioner).
Jag har personligen på mycket nära håll sett representanter från SKL/SKR agera som beställare av ny lagstiftning rakt in i Riksdag och Regering, en skrämmande upplevelse. På samma sätt har jag också sett hur LO beställer fram ny lagstiftning, om den här typen av lobbyism inte stoppas spelar det ingen roll vilka grundlagsändringar man överväger.
Sverige är också så hjärntvättat att rörelser som MRRS behöver sprida sitt budskap på ett betydligt mer populistiskt sätt så att den hjärntvättade svenska befolkningen inser sin belägenhet själva.
Vilken pondus har medborgarrättsrörelsen då ?
Kommer media att skriva om deras förslag och kommer politikerna att göra något åt det ?
“Nu däremot närmar vi oss snabbt ett nationellt krisläge (oavsett pandemin som förstås förvärrar saken ytterligare).”
Ni ser inte heller att vi är slavar under skolmedicinen, att det är det viktigaste vapnet för att införa den här diktaturen.
Det räcker med att en politiker som missbrukar väljarnas förtroende kan sparkas och endast försörjes med garantipension resten av livet.
Detsamma skall även gälla tjänstemännen på alla nivåer som försörjes med skattemedel.
Politiker och tjänstemän skall avlägga Eden om att deras primära uppgift är att skydda medborgarens rätt till l LIV och EGENDOM.
Helt riktigt! Då blir det slut på lobbyism och valfläsk, domsluten kan inte formuleras med legalese inkluderande flera negationer, tjänstemän måste följa grundlagen enligt befintlig lagstiftning om lagprövning, men som fullständigt ignoreras idag. Ett tjänstemanna- och politikeransvar skulle rensa bort det mest illaluktande i statsförvaltningen.
Jag har funderat lite om demokratin är det bästa systemet eller om även den kan förbättras.
Jag tänker så här:
När nu Storbritannien skall lämna EU så ville EU ta tillbaka de två EU-myndigheter som finns i London. D.v.s. bankmyndigheten EBA och läkemedelsmyndigheten EMA. Bara läkemedelsmyndigheten sägs skapa minst 35 000 hotellnätter om året i London för experter som flyger o far. Lägg därtill restaurangbesök, taxiresor och allt annat som behövs.
När anbudstiden gick ut sommaren 2018 hade åtta länder ansökt om att få hysa bankmyndigheten, hela nitton ville ha läkemedelsmyndigheten. Ett av dem var Sverige, ett annat Danmark. Tanken har förr varit att alla medlemsländer ska ha ett EU-organ, men det finns fortfarande fem medlemsstater som inte har något. I Sverige finns EU´s smittskyddsbyrå. Men, nu har man valt ett nytt sätt.
Hur skall man nu göra för att utse vilka länder som skulle få dessa utflyttade EU-organ? Jo, man valde att nästan kopiera förfarandet som används i Melodifestivalen! OBS, detta är inget skämt. Så här gick det till:
I slutet av september 2018 var EU-kommissionen klar med sin utvärdering. Sedan skulle frågan diskuteras på två EU-toppmöten i oktober, och följs av omröstning i november mellan stats- och regeringscheferna.
Varje land får då sex röster. Man ska ge tre röster till det land man tycker är bäst, två till den näst bästa och en röst till den näst näst bästa. Eftersom det är en hemlig omröstning kommer nog (säkert) många länder rösta på sig själv i första hand. Om ingen kandidat får egen majoritet hålls en andra röstomgång om de tre länder som fått ”pallplats”. Och i en sista omgång ställs ettan och tvåan mot varandra. Då kan vi kanske få höra ”Sweden, twenty points.” I Melodifestivalen har vi ju sett att vinnaren till slut kan blir ett land som från början inte fått flest förstahandsröster. Jag vill minnas att Frankrike fick banken, vem som fick läkemedelsmyndigheten EMA har jag glömt. Men det var inte Sverige eller Danmark. Had Sverige stött Danmark hade de haft stor chans att få det, vilket ahde gynnat sydsverige.
Då slog det mig att denna omröstningsform kanske vore något för våra val till Riksdag, Landsting, Kommuner och i Kyrkovalet.
Det ju ofta så att man gillar ett parti bäst, men kan tänka sig även något eller några av de andra partierna. Man gör ofta inte samma val av parti till Riksdag som till Kommun eller Landsting.
Många har under årens lopp förespråkat en gemensam valdag för dessa val. Vi har ju sett att kyrkovalet har lägre deltagarantal än de andra valen eftersom det har en egen valdag. Om man hade alla valen i samband med Melodifestivalen skulle kanske valdeltagandet öka ännu mer.
Om en människa är en röst kallas demokrati, vad kallar man då systemet att en människa får 6 röster. Superdemokrati? Man kan också tänka sig att om inte ett parti får majoritet så skall de 2 partier som fått flest röster bilda regering. Då garanteras att fler av folkets röster är med och bestämmer. I de över 100 år vi haft demokrati (det var 18 sept. 1918 som riksdagen fattade principbeslutet om allmän o lika rösträtt för män o kvinnor) har regeringarna sällan fått mer än 51% av rösterna, oftast är det en minoritet som styrt landet och ändå kallas det demokrati.
Kan detta var något? Är detta en ny idé eller finns det något land som provat varianten med flera röster?
Ja Anders man hoppas och försöker övertyga vänner och även släktingar men man talar för döva öron endast min son verkar ha förnuftet kvar.
Nästa val blir avgörande eller man får packa , men det verkar vara samma sjukdom överallt.
Hade jag bar varit yngre ,,,
Se detta gamla klipp om en KGB agents varning
https://www.youtube.com/watch?v=bX3EZCVj2XA
Hej Leif!
Schweiz är ett smart land (förmodligen skulle svenskarna inte kunna kopiera deras statsskick, eftersom svensken i gemen är politiskt passiviserad och utan röst – utom vart 4:e år, om ens då). I Schweiz är regeringskriser och långbänkar hos talmannen okända företeelser. Regeringens sammansättning styrs nämligen av den Magiska formeln som definieras av sifferserien 2-2-2-1 och har använts sedan 1959. Bakom döljer sig en regering (förbundsrådet) bestående av två ledamöter vardera från de tre största partierna plus en från det fjärde största partiet.
Varje år byts ordförande (Presidenten) i denna sjumannaregering enligt ett rullande schema. Politiker är rätt anonyma i detta land där politik inte är ett yrke (som i Sverige!) utan ett förtroendeuppdrag där deras maktutövning begränsas av Västeuropas lägsta skatteuttag.
Är det då ett land utan opposition? Icke! Medborgarna utgör oppositionen. 50,000 namnunderskrifter mot ett ifrågasatt regeringsförslag utlöser automatiskt en folkomröstning. Denna Harmonidemokrati förklarar varför det gått så osedvanligt bra för detta land.
Med alla alternativa kanaler, som förmedlar en totalt annorlunda verklighet, än MSM,så känner jag mig betydligt hoppfullare. Förändringens vindar över vår planet, framförallt genom Donald Trump m.fl. så är alla Deap States misstag belysta och genomskådade för att vara totalt missvisande och förljugna att det inte kan döljas för gemene man. De som leder oss mot undergången är avslöjade och vid nästa val så måste vi: FOLKET informera våra andra medborgare om vad som håller på att ske under ledning av dessa landsförrädare. Nästan alla i detta land har en dator. Informera om: Swebbtv, Anthoprocene.live,
Johan Widén, Petterssons blogg, Katerina Janouch, Håkan Bergmark, Exakt24 och många, många andra.
Mikael Willgerts intervju med P1 visar vilka nötter det är som tycker att de ska styra över vad vi ska tycka.
Låter bra , men Sverige är redan kommunistiskt, i alla instanser och allt kommer bara att gå mot mer kontroll och mindre demokrati, folkviljan ignoreras. Innan folket har vaknat så är det försent.
Mycket bra och insiktsfull skriven!