KULTUR. Den franska regeringen vädjar om företagshjälp för att införskaffa manuskriptet till Markis de Sades beryktade “De 120 dagarna i Sodom: I liderlighetens skola”, till Frankrikes nationalbibliotek. Det företag som kan tänka sig att köpa manuskriptet, kan vänta sig sponsring av den franska regeringen till ett värde av 4,5 miljoner euro i form av skattelättnader.

Text: Sanja R. Juric | Bilden ovan: Geoffrey Rush i filmen Quills om Marquis de Sade. Foto: Fox Searchlight.

Den mest orena historien som någonsin har skrivits”

Så lyder De Sades egen syn på verket som han skrev på en 12 meter lång rulle under 37 dagar i Bastiljen, där han satt inlåst fram till stormningen av fästningen 1789.

Sodoms 120 dagar, eller skolan för frigörelse (Les 120 Journées de Sodome ou l’école du libertinage) skrevs mellan 22 oktober och 28 november 1785. Den handlar om fyra rika manliga libertiner, en aristokrat, en biskop, en bankir och en domare, som bestämmer sig för att uppleva den ultimata sexuella tillfredsställelsen. De stänger in sig under fyra månader i ett oåtkomligt slott i Schwarzwald. Offren, åtta flickor och åtta pojkar mellan 12 och 15 år har valts ut och kidnappats för sin skönhet. Offren utsätts för tortyr som slutligen leder till att nästan alla dör, förutom dottern till aristokraten som skonades efter att ha visat liknande tendenser själv.

Frankrikes nationalskatt

Det var 1904 som den publicerades för första gången. 1929 köptes manuskriptet av ättlingar till De Sade, men stals från Natalie de Noailles som hade ärvt verket efter sina föräldrar. Det smugglades och såldes i Schweiz till Gérard Nordmann för 60,000 USD.

Dottern vände sig till den franska regeringen om hjälp. Frankrike misslyckades dock att på en laglig väg återfå skriftrullen. Den schweiziska domstolen vägrade att tillmötesgå den franska högsta domstolens order att återlämna denna, som ansågs vara en stulen kulturskatt. Förklaringen var att samlaren hade köpt manuskriptet i god tro, något som även den schweiziska federala domstolen beslutade 1998 efter en överklagan.

Manuskriptet ställdes för första gången ut i Genève 2004 och köptes av Gérard Lhéritier för 7 miljoner euro och tio år senare ställdes den ut på hans Musée des Lettres et Manuscrits i Paris. Manuskriptet beslagtogs 2015 av franska myndigheter efter att Lhéritier anklagades för bedrägeri. 

Tre dagar innan verket på nytt skulle auktioneras ut, den 19 december 2017 undertecknade den franska kulturministern Françoise Nyssen ett dekret som förbjuder exportcertifikat av skriftrullen och manuskriptet klassificerades som nationell skatt.

Den franska regeringen motiverade sitt beslut med att utse verket till nationalskatt för allt det inflytande det har haft på franska författare under 1920-talet.

Romanen som aldrig avslutades och är mer eller mindre ett utkast, har varit förbjuden i många länder sedan publiceringen, bland annat i Storbritannien, USA och Frankrike. I augusti 2012 släpptes boken i Sydkorea och knappt en månad senare, togs den ner från bokhyllorna.

Romanen anklagades av myndigheterna i Seoul för att “utlösa … våldsam upphetsning“. Även invånarna protesterade mot boken på grund av dess obscena och sexuella innehåll av incest och grymhet mot djur. Förläggarna hänvisade till yttrandefrihet vilket till slut ledde till att koreanska akademiker och romanförfattare erkände dess litterära värde och hävde förbudet i oktober samma år. Kommissionens tjänsteman Jang Tag-Hwan menade att De Sade “attempted to delve into the inner side of human nature, rather than simply trigger sexual or violent excitement.

Sinnessjuk eller litterär visionär

Teorierna kring De Sades personlighet, böjelser samt politiska ställning fortsätter att fascinera, provocera och inspirera både den akademiska, konstnärliga och litterära världen. Å ena sidan föredrar vissa att se honom som en litterär visionär, vars syfte med böckerna var att utforska den mörka sidan av mänsklig sexualitet och förespråka frigörelse från pådyvlade onaturliga begränsningar och kyrkans grepp.

I många av hans verk valde han att håna både religion och auktoritet genom att skildra präster, biskopar, domare och liknande som perversa och brottslingar.

Grymhet en del av den mänskliga naturen

We rail against the passions…but never think that it is from their flame that philosophy lights its torch.” – Markis De Sade

Hans grymheter var inga mänskliga avvikelser ,menade De Sade. De är grundläggande aspekter av den mänskliga naturen och upplysningens stora tänkare är enbart biprodukter av djupgående förtryckta önskningar som människan styrs av.

De Sades verk bör ses, om inget annat, som en motpol till de tankar som hörde till upplysningens filosofi, en materialist menar vissa, som avskydde allt som hade med kristen tro och dess dubbelmoral att göra. Religion uppmuntrade rädsla och för De Sade var människan ond både av sin natur och ambition, oavsett kön.

Sann moral enligt markisen, till skillnad från den samtida filosofen Immanuel Kants tankar om pliktetik, innebar att följa sina mörkaste och mest destruktiva passioner så långt som möjligt, även på bekostnad av en annan människa. 

Läs mer: Europol: Global pedofilring avslöjad och stoppad

Donatien Alphonse François de Sade föddes 1740 in i den franska aristokratin. Han skrev några av de mest provocerande romanerna, även om långt ifrån alla hade sadistiskt innehåll, utan anses snarare vara intetsägande och konventionella pjäser. Det var inte så att hans våldsamma böjelser var något unikt i Frankrike under den tiden, tvärtom. Det var hans åsikter om människans sanna natur och vägran att anpassa sig till rådande föreställningar om sexualitet, frihet och politik som dömde honom. Det sägs att till och med hans mest uppskattade roman, Justine, var skandalös inte för sitt pornografiska innehåll, utan snarare för dess mörka moraliska vision, där han framställde missbruk av andra människor som något positivt.

Huruvida något företag väljer att nappa på erbjudandet att köpa in Frankrikes nationalskatt, återstår att se. Med tanke på mänskliga böjelser för allehanda perversioner och dragning till sexuella våldshandlingar, men även filosofin och fascination bakom dessa, torde inte detta vara något större problem, då boken än idag väcker uppmärksamhet.

Vissa lyfter verket som en viktig påminnelse om människans sanna natur medan andra skulle helst vilja se böckerna brända på bålen. En sak är dock säker, Frankrike lär på ett eller annat sätt införskaffa detta unika stycke historia till sitt nationalmuseum och företaget lär få internationell publicitet på köpet.

Text: Sanja R. Juric

Källor och relaterat


Lämna Twitter - Byt till Twitter och friheten
  • I kommentarsfältet har varje person ansvar för sin egen kommentar. Se reglerna.
  • Donera gärna till NewsVoice, en gratistidning som är beroende av läsarnas stöd.
Prenumerera
Notify of
guest
3 Kommentarer
Äldst
Nyast Mest röstad
Inline Feedbacks
Se alla kommentarer
leif bengtsson
leif bengtsson(@leifb)
1 mars 2021 kl 10:23

Kolla filmen “Brakfesten” dvs samma i ny vinkling och mål.

https://sv.wikipedia.org/wiki/Brakfesten

LeifB

Roger P
Roger P
Gäst
1 mars 2021 kl 11:42
Hans Dahl
Hans Dahl
Gäst
1 mars 2021 kl 13:07

Hur formades Markis de Sades till att bli en sådan pervers person?

I Wikipedia står det:
Later in his childhood, Sade was sent to the Lycée Louis-le-Grand in Paris, a Jesuit college, for four years…
At the Lycée Louis-le-Grand, he was subjected to “severe corporal punishment,” including “flagellation,” and he “spent the rest of his adult life obsessed with the violent act.”

Han formades alltså vid den jesuitiska elitskolan genom våldsutövning i form av bland annat piskning. Historien har visat att sådana institutioner även präglades av pedofili.

Ett nutida känt exempel på en person med liknande skolning vid elitära jesuitskolor är Frankrikes president, Emmanuel Macron, som ofta har frotterat sig på bild med halvnakna unga män.

I Tv, musik, teater, litteratur, film, kultur framförs inte sällan perverterad sex, våld och omoral.

Vi ska inte ta del av det!