Jan Norbergs bok: Kapitel 14-15: Fallet Mariana hamnar i Riksdagen

-

Newsvoice publicerar Jan Norbergs bok: “Det kunde ha varit din mamma – Fallet Mariana” kapitel 14 och 15. Boken handlar om hur äldreomsorgen och rättsväsendet i Sundsvalls kommun rättshavererar. I dessa kapitel fortsätter dramat i Riksdagen.

Lyssna på det 14:e och 15:e kapitlet som ljudbok – Läs även kapitel 12-13 | Se alla publicerade kapitel

Kapitel 14 Konsten att som privatperson bedriva lobbyverksamhet i Riksdagen

Redan under hösten 2012 hade jag lyckats få reda på att det fanns ett utredningsdirektiv om en förändring av Föräldrabalken som på ett mycket allvarligt sätt skulle försämra för alla huvudmän, dvs de vilka får en God Man utsedd eller, i likhet med min mamma, blir satt under Förvaltarskap.

SKR utnyttjar sina politiska kontakter med Regeringen

När jag därför i november fick se titeln på detta utredningsdirektiv från i Mars 2012 så kunde jag ju efter snabb genomläsning förstå vartåt det var på väg.

Utredningsdirektivet hade titeln ”Bättre förutsättningar för gode män och förvaltare”.

En inte alltför munter läsning sett ur en huvudmans perspektiv, nu gällde det bara att förstå hur jag skulle gå tillväga för att kunna stoppa eller på bästa sätt påverka denna utredning.

Notera att jag hade lite annat att syssla med samtidigt, på jobbfronten var det fullt upp och min mamma hade vid den här tiden en mycket svår situation.

Att som privatperson ta sig in i den centrala maktens katakomber

Jag lyckades i alla fall tränga mig in vid Justitiedepartementet vilka hade ansvaret för detta s.k. kommittédirektiv, väl där mötte jag en samling dryga yngre gossar, knappt torra bakom öronen, med backslick som frisyr och alldeles för trånga kostymer för min smak.

Jag hade mött vad vi i dagligt tal kallar politiska broilers, utan egen livserfarenhet men med en orubblig övertro på sin egen förträfflighet.

Jag vill för ordningens skull och av hänsyn till min dotter inte kommentera dessa broilers mer i detta kapitel.

Deras chef, den f.d. hårfrisörskan från Sveg, Justitieminister Beatrice Ask, hade ju inte en aning vad detta direktiv skulle ha för konsekvenser för de gamla, svaga och utsatta i Sverige.

Det enda hon visste var ju att hennes partikamrat tillika SKR:s chef Anders Knape hade efterfrågat en ändring av Föräldrabalken, så på politikers sedvanligt vänskapskorrupta vis så startade hon givetvis helt okritiskt en utredning.

Varför hon inte satte sig in djupare i frågan innan utredningen startades är ännu en gåta.

Att det var SKR:s egen mästerlobbyist Eva von Schéele, som från sitt tydligt kommunala särintresse, låg bakom bekymrade inte Bea Ask särskilt, om hon ens visste om det.

Kommittédirektivet hade ju Eva von Scheele själv skrivit i praktiken, det är så det går till när särintressen kan utöva inflytande i politikens alla katakomber. Lobbying är ett annat ord.

Tänk om alla betalande pensionärer inom PRO och SPF visste hur bedragna de är

Tanken var ju att jag tillsammans med hedersmannen Lars Nilsson från SPF (han med ålderismen som sin fråga) skulle besöka Justitiedepartementet tillsammans, men i sista stund blev den gode Lars tvungen att tacka nej. Detta var innan han så tragiskt blev trafikdödad.

SPF:s chefsjurist, med ett eget förflutet i denna krets av politiken, ville inte stöta sig med Regeringen.

Det är så här vänskapskorruptionen mellan olika makthavare ser ut bakom kulisserna.

Nåja, jag skickade inför besöket hos Justitiedepartementet i november 2012 mina inledande tankar till den ansvarige handläggaren vid departementet Gustav Gellerbrant (nära släkt med Hilda medlemmen Christina Gellerbrant Hagberg numera chef för Kronofogden) och tankarna såg ut så här:

I direktivet försöker man tillgodose de gode männens och förvaltarnas skydd men vem tillvaratar huvudmännens situation, dvs de vilka förvaltare skall företräda?

Timbro skriver just i denna stund febrilt på en rapport som de släpper efter nyår och de har gjort gemensam sak med bla SPF om några områden som är oerhört viktiga att få belysta.

Dvs direktivets inriktning skulle kunna antyda att Justitiedepartementet inte är helt medvetna om de problemområden som idag finns förknippade med Överförmyndarhanteringen ute i landets alla kommuner.

Vi kanske tillsammans kan bringa lite ljus över området med relevans i den mycket omfattande hanteringen som dagligen pågår ute ibland landets alla kommuner.

Tack till Timbro för hjälpen

Att Timbro skulle skriva en rapport var jag också pappa till då jag tidigare under hösten sammanfört SPF med Timbro och pekat på behovet av att en debatt om dessa frågor flöt upp till ytan.

Jag hade många och ganska långa diskussioner med den av regeringen utsedde utredaren Katarina Persson (hon huserade i samma byggnad som överåklagaren vid Utvecklingscentrum i Malmö, dit jag skickade mitt tillsynsärende för åklagarens nedlagda förundersökning).

Det är alltid svårt att utvärdera sina egna eventuella framgångar men i någon mån tror jag mig i alla fall ha påverkat utfallet av denna utredning, i alla fall blev det inte sämre av alla mina påtryckningar.

Riksrevisionen då en helt annan organisation jämfört med nu

Jag hade i alla fall lyckats lista ut att Riksrevisionen redan år 2010 åstadkommit en rapport som pekade på en hel del oegentligheter inom detta område. Myndigheten är mest känd för Inga-Britt Ahlenius klassiska uppvisning på sant mod då hon kring sekelskiftet visade dåvarande finansministern Bosse Ringholm (S) var skåpet skulle stå.

Jag tog därför kontakt med dess dåvarande chef Claes Norgren.

Det jag var mest bekymrad över var utredningsdirektivets tankar på att via en försäkringslösning, betald av huvudmannen själv, skulle befria Gode Män och Förvaltare från straffansvar.

Jag ville att Riksrevisionen skulle uppdatera sin rapport och återigen, tillsammans med mig den här gången, uppmärksamma Civilutskottet om den bristande ordningen inom kommunernas hantering på det här området.

Jag beskrev just det problemet så här i mitt mail till honom:

”I skrivande stund så har jag t.ex. pratat med Justitiedepartementet vilka, på uppdrag av SKL, tillsatt en utredning betr behovet av att bl.a. se över möjligheten att genom inrättandet av en försäkringslösning lätta på ansvarsreglerna för gode män och förvaltare. Dvs man tänker eventuellt försäkra bort straffansvaret som följer av att utses som god man eller förvaltare. Något som, om det skulle bli verklighet, vore unikt i svensk rättshistoria.”

Jag hade uppmärksammat personen vilken gjort ett jättejobb hos Riksrevisionen, jag hade också en del mycket intressanta samtal med henne.

Elisabeth Carlsund som hon hette, hennes nedlagda arbete kom att bli till stor hjälp för mig, men hon hade tyvärr påbörjat sin pensionering.

Med hennes enormt djupa insikter på området kunde jag greppa problemområdet bättre men framför allt förstå den enorma storleken av detta samhällsproblem, för alla skall veta att problemet med kommunalt utsedda Gode Män och Förvaltare är verkligen enormt stort i Sveriges alla 290 kommuner.

Tack för allt ditt nedlagda arbete Elisabeth.

Riksrevisionen var dock måttligt intresserade då regeringen efter deras tidigare presentation i Civilutskottet år 2010 valt att parkera frågan, som politikerna uttrycker saken, när de inte vill eller kan fatta beslut.

Jag tvingades gå vidare fortfarande med lite försiktig uppbackning från Timbro.

Hur låg moral får man ha som aktivist inom en intresseorganisation?

Jag hade ganska långtgående funderingar på att som motvikt till utredningens tankar om en försäkring för Gode Män och Förvaltare också föreslå en särskild försäkring för alla huvudmän vilka annars riskerade att tvingas stämma tex en förvaltare som försnillat pengar men, som enligt utredarens förslag, skulle ha ett försäkringsskydd betalt av huvudmannen.

Låter detta snurrigt?

I princip tänkte sig SKR, förlåt utredaren, att försäkringens kostnader för förvaltaren skulle betalas av den huvudman denne hade som sin uppdragsgivare.

I min mammas fall, om detta hade varit verklighet, så skulle alltså förvaltaren Rolf Andersson varit försäkrad mot sin egen försumlighet och denna premiekostnad skulle han ha tagit av sin huvudmans pengar, dvs av min mamma.

I praktiken skulle alltså Rolf Andersson kunnat länsa Marianas alla tillgångar (nu hade ju förvisso inte Mariana några tillgångar att ta) och sedan skyddats av en försäkring som Mariana tvingats betala för.

Ibland får man nypa sig i armen flera gånger för att förstå hur illasinnade vissa offentliganställda är.

När Eva von Schèele för Kommunsveriges räkning tänker till så är det knappast de gamla och svaga hon vill skydda, jag blev illamående när allt detta började gå upp för mig.

Parallellt med dessa diskussioner förberedde jag med Timbro en gemensam dragning i Civilutskottet i mitten av maj 2013.

All skit flyter förr eller senare upp till ytan

Som den amatörlobbyist jag var så började Marianas fall nu bli ordentligt omtalat runt om i Sverige. Jag fick väldigt många samtal och mail där det ena mer hårresande historian efter det andra kom fram. Jag hade många och långa diskussioner med olika myndigheter, journalister, nyhetskanaler, fackförbund, intresseorganisationer, osv.

Till och med vissa riksdagsmän från olika håll i landet hörde av sig och ville veta mer om detta så att de kunde svara bättre på alla frågor när de kom hem till sina resp valdistrikt.

Av alla olika människor som ringde så kommer jag ihåg några framför andra, jag insåg att jag var något mycket stort och allvarligt på spåren.

Eller vad sägs om att en förvaltare försnillat ca 100 Miljoner SEK av en känd konstnär.

Eller varför inte detta fall som jag fick berättat för mig: En kille ca 40 år gammal, som efter närmare 20 år, till slut blir av med sin förvaltare. Han hade inte sett någon annan utväg än att hänga sig i garaget, som tur var så fanns det lyckligtvis uppmärksamma grannar som hittade honom innan det var för sent och de hjälpte tillsammans denna stackare att bli av med sin förvaltare. Tingsrätten upphävde omedelbart killens förvaltarskap när oegentligheterna blev uppdagade.

Man blir ibland förundrad över vad som egentligen pågår ute i landet.

Civilutskottets hearing

Nåja, jag och Timbro hade vår dragning inför Civilutskottet och ju mer vi berättade om hela den mycket smutsiga byken desto längre ned hängde hakorna på riksdagsmännen och riksdagskvinnorna.

Frågorna var många och upprördheten gick inte att ta miste på, många verkade vara helt främmande för att det öht kunde vara så här illa inom kommunerna runt om i Sverige.

Mitt svar blev en favorit, som jag gärna använder i sammanhang som dessa.

Det är inte så illa som ni tror, det är mycket, mycket värre!

Jag påpekade dock med viss emfas att jag bara ville uppmärksamma alla dessa riksdagsmän och kvinnor på problemet, det är ju faktiskt De som tillsammans stiftar lagarna i det här landet.

Tystnaden lägrade sig och Karin Svanborg Sjövall från Timbro skruvade lite besvärat på sig.

Det märkliga som jag så här långt efteråt reflekterar lite över är hur fjärmade våra politiker är från den kommunala verkligheten.

Man undrar vilka stenar de legat och tryckt under innan de hamnade i Riksdagen.

Eller så har de själva ingen sjuk eller åldrad släkting i samma situation som min mamma.

Kanske är det så att vi alla är fruktansvärt naiva och vi vill inte tro att människor faktiskt inte alltid är goda, med altruismen som bärande kännetecken.

Eller för att uttrycka det med en känd Landsförrädares ord, ”Vi såg det inte komma.”

Jag hade i alla fall nu gjort vad jag kunnat för alla svaga, gamla och sjuka så att de skulle slippa uppleva det min mamma tvingades göra.

Jag tror att den till SD då hörande riksdagsmannen Mikael Jansson (numera AfS) hyggligt väl formulerade ungefär vad jag själv kände när Riksdagen på sitt sista sammanträde våren 2014 skulle rösta om detta lagförslag. Döm själva:

”Regeringens förslag för förändrade regler avseende gode män och förvaltare är åtminstone ett litet steg framåt från det nu gällande regelverket. Förslaget är dock långtifrån tillräckligt, mot bakgrund av de brister som bl.a. media belyst de senaste åren. Ytterligare uppstramning av lagtexten i föräldrabalken är nödvändig för att systemet med gode män och förvaltare ska fungera tillfredsställande.”

Fredrik Reinfeldt kovänder och kör helt över Alliansens proposition

Den borgerliga alliansregeringen med Fredrik ”Landsförrädaren” Reinfeldt och Alliansens gruppledare Anna Kinberg Batra lyckades ju svika allt och alla då de till slut och i absolut sista stund gick Eva von Schéele och SKR tillmötes på en lång rad punkter.

Som jag efteråt och helt inofficiellt fick det förklarat för mig så kohandlade alliansen med sossarna i en helt annan fråga i ett helt annat utskott och då SKR kryllar av aktivistiska sossetjänstemän men leds av en annan inkompetent moderat förrädare, Anders Knape, så gick man till slut Eva von Schéele tillmötes mer än vad civilutskottets ledamöter kommit överens om i det utskottet. Det låg många påtryckningar bakom kulisserna på Landsförrädare Reinfeldt och hans obrottsligt lojala gruppledare AKB.

När partipiskan viner så lyder våra förtroendevalda.

Knapptryckarkompaniet skall skämmas. Hur kunde Ni?

När det på försommaren 2014, efter sju sorger och åtta bedrövelser, var dags för omröstning i riksdagens plenisal så var det många vilka hade dåligt samvete, några (inga nämnda eller glömda) kvittade till och med ut sig för att slippa tvingas trycka på fel knapp.

Fega alliansledamöter utan något som helst civilkurage, vilka alla var kuvade under Reinfeldts diktatoriska ledarskap med den hämningslöst lojala AKB vid sin sida föll till föga och lät partipiskorna vina fritt över sina huvuden.

Lojaliteten med alliansen och den ”Store Ledaren” Fredrik Reinfeldt var större än lojaliteten med våra gamla, sjuka och svaga. Svinaktigt, oförlåtligt men framför allt helt omänskligt.

Att i princip två personer kunde hålla hela alliansen under sitt förtryck säger mer om svenska riksdagsledamöter än det säger om de vilka organiserat politikens villkor på ett så uppenbart odemokratiskt sätt.

Var är det civilkurage vi alla har rätt att förvänta oss från våra folkvalda, detta är ju en relativt ”opolitisk” fråga?

Det som upprör mig är ändå inte att nästan allt mitt nedlagda jobb på ideell basis varit förgäves.

Tvärtom så kändes det hela tiden som att lilla jag efter mina förutsättningar försökt bidra till en samhällsförändring till gagn för alla våra svaga, sjuka och gamla.

Jag hade i alla fall själv ett helt rent samvete!!

Det som upprör mig i särklass allra mest är hur hjärtlösheten så fullständigt har så väldigt många av våra förtroendevalda och offentliganställda i sitt fasta grepp.

Fredrik Reinfeldt, Anna Kinberg-Batra och alla ni andra fega och kuvade riksdagsmän och kvinnor.

Hur Kunde Ni?

Många år har gått sedan dess men inte mycket har hänt tyvärr, ibland blir man lite trött över hur lite politiken egentligen åstadkommer.

Uppgivenheten, besvikelsen och ilskan för hur illa ställt det är i de riksdagspolitiska kretsarna blev inte mindre efter denna upplevelse.

Min aversion mot Reinfeldt och Kinberg-Batra kände och känner fortfarande inga gränser.

För dig som verkligen i detalj vill veta mer om hur jag kämpade mot dessa väderkvarnar kan jag rekommendera att du läser om detta i Kapitel 26.


Kapitel 15

“We shall fight on the beaches, we shall fight on the landing grounds, we shall fight in the fields and in the streets, we shall fight in the hills; we shall never surrender” (Churchill)

Om vi efter denna intellektuella djupdykning i den politiska maktens mörka och deprimerande katakomber återvänder jag till min kära gamla mamma Mariana, vi befinner oss nu vid tiden efter det att Sundsvalls kommun återigen kommit tillkorta vid en rättslig prövning i Förvaltningsrätten av deras omänskliga och kriminella verksamhetsutövning.

Året är 2014 och mamma har nu hamnat i rullstol på permanent basis.

Envigen fortsätter otroligt nog

Efter att Sundsvalls kommun i början av 2014 nu återigen fått bita i gräset i Förvaltningsdomstolen kan man ju tro att de givit upp sina befängda försök att få mamma flyttad från sin lägenhet vilken hon, sedan hon flyttade in i mars 2010 och sedan dess, besitter med fullt besittningsskydd, helt i enlighet med normal hyreslagstiftning.

Jordabalken gäller som lagrum.

Det utgör alltså ingen skillnad bara för att Sundsvalls kommun av extern fastighetsägare (Akelius) hyrt själva huset, kommunen hyr i sin tur ut respektive lägenhet till sina hyresgäster på helt vanliga hyreskontraktuella villkor.

Något de aldrig kan ändra på, hur gärna de nu ändå ville hävda detta.

Jag förklarar detta för kommunens representanter när de efter sitt tillkortakommande i Förvaltningsrätten gör ett nytt försök att flytta mamma till ett gruppboende för särskilt dementa.

Nu har all anständighet och alla spärrar släppt hos Sundsvalls kommun

Vid det här laget söker dessa kvinnor med ljus och lykta för att hitta alternativa sätt att genomdriva sin vilja, kort sagt är nästan hela Sundsvalls kommun vid det här laget engagerade i denna fullständigt bisarra hantering.

Det är nu jag återigen frågar mig själv om det verkligen är värt priset min mamma alltid får betala för att jag fortsätter kämpa mot denna kompakta ondska.

Utan minsta självömkan så hade jag vid den här tiden en del annat att tänka på, min egen prostatacancers galopperande utveckling och ganska mycket att göra jobbmässigt fick mig att fundera ordentligt hur jag skulle kunna stötta och skydda min lilla mamma mot dessa kommunala övergrepp.

Denna mardröm verkade aldrig ta slut, den bara fortsatte och fortsatte.

Känslan av vanmakt spred sig inom mig men som rubriken på detta kapitel antyder så gäller ibland att undvika offerkoftan och stället spotta i nävarna och kämpa vidare.

Omsorgen om mammas väl och ve fick mig att kämpa vidare mot dessa illasinnade väderkvarnar.

Kommunen greppar efter halmstrån

De lusläser förvaltningsrättens beslut från i början av 2014 och hittar där en formulering vilken de ser som en öppning för att fortsätta driva vansinnet vidare, vad sägs om detta mail vilket jag utan förvarning fick av den kvinna vilken utsetts som processförare för Sundsvalls kommuns räkning:

Från: Rönnbäck Eva []
Skickat: den 21 februari 2014 08:28
Till:
Kopia: Jonsson Eva

Hej Jan!

Vill meddela dig att nämnden kommer att inleda en utredning om att verkställa din mors beslut om särskilt boende vid en annan boendeform. Det blir undertecknad som ansvarar för utredningen och socialnämnden som fattar beslutet. Detta är ett sk verkställighetsbeslut vilket som normalt inte är möjligt att överklaga. Vi har dock valt att handlägga det så att det ger er möjlighet att överklaga genom sk förvaltningsbesvär.

Vänliga hälsningar, Eva Rönnbäck, Verksamhetschef, Socialtjänstens myndighetsutövning – utredning

Ska man skratta eller gråta?

Parallellt med detta så försökte återigen Pia Magnusson, Rose-Marie Carlsson och Jolanta Sörebäck att, genom mycket kraftiga påtryckningar vid den vårdcentral där husläkaren var anställd, få denne att återigen öka insatsen av kraftigt toxiska och vanebildande preparat.

Självklart med syftet att kunna styrka att hon är i behov av psykiatrisk vård, vilket naturligtvis inte kunde tillhandahållas inom ramen för den boendeform Mariana nu befann sig i.

Kom ihåg din rätt som anhörig att alltid kräva en läkemedelsgenomgång

Mitt motdrag var att systematiskt hävda min fullmakt och med läkaren, gång på gång, begära vad som i den här världen kallas för läkemedelsgenomgång.

Striden var bitvis av en mycket animerad typ nu när läkare, liksom hela Sundsvalls kommun drev sin förgiftningslinje med bland annat en lång rad narkotiska preparat.

Jag hade fullt upp med att hålla stånd mot dessa satans mördare, som Olof Palme skulle ha uttryckt sig om han levat.

Planen den här gången var ju mycket lik den man drev förra gången, men nu med skillnaden att man försökte droga mamma med en cocktail av preparat som skulle försätta henne i ett kraftigt psykotiskt tillstånd.

I detta psykotiska tillstånd, kompletterat av ett läkarintyg från den läkare kommunen hade i sitt våld, kunde Allégården hävda att hon behövde flyttas till en psykiatrisk klinik för äldre.

Se upp med LPT, Lagen om Psykiatrisk Tvångsvård

Att de hade med möjligheten att utnyttja LPT (Lagen om Psykiatrisk Tvångsvård) läckte ut från deras diskussioner internt, hur vill jag av hänsyn till vederbörande person inte säga.

Jag var nu ganska skakad av hur sataniska dessa kvinnor var i sitt agerande.

Det hela hade nu gått fullständigt över styr.

Öppet brev i lokaltidningen till den nya ordf i Socialnämnden

Jag kontaktade den dåvarande socialnämndens ordförande via ett öppet brev i lokaltidningen Sundsvalls Tidning och påpekade med skärpa att om han inte kunde få stopp på dessa kvinnor så skulle det med stor sannolikhet bli nya tidningsrubriker och ännu en rättslig prövning.

Han drog förståndigt nog öronen åt sig och agerade bakom kulisserna så att dessa galna kvinnor upphörde med sina trakasserier.

I April 2014 kunde jag så till slut få dessa galna och aktivistiska kvinnor att dra tillbaka sin envetna kamp för att sätta mig på plats.

Sundsvalls kommun bekräftade på min begäran att de lagt ned sina försök att få mamma flyttad.

Kunde jag och min mamma nu vara säkra på att den sista striden gentemot Sundsvalls kommun nu låg bakom oss?

Kanske, eller kanske inte.

Så här såg i alla fall mitt öppna brev i Sundsvalls Tidning ut.

Därefter skedde vår dialog lite mer diskret, håll tillgodo.

Öppet brev till Adner (2014 03 06)

Varför får min gamla mamma inte välja var hon vill bo sina sista år Mats-Johan Adner?

Vad moderatstyrd äldreomsorg just nu innebär för alla våra gamla i Sundsvalls kommun får mig att må direkt illa. Nu har den moderatledda socialnämnden visat sitt rätta ansikte i ett uppmärksammat fall.

Sundsvalls kommun staplade en rad lögner på varandra när man 2010 på falska grunder i lönndom och utan att ens viska vad som var på gång slog till med att omyndigförklara min mamma och sätta henne under förvaltare. Något som tvingade mig ända upp till hovrätten innan ordningen i januari 2012 kunde återställas. Allt för att facket Kommunal var missnöjda med att det satt ett par webbkameror i mammas egen lägenhet.

Naturligtvis gav inte denna motgång i hovrätten Sundsvalls kommun någon ro, då man istället 2013 med hot och ett mycket brutalt uppträdande samt med tvångsmetoder försökte få min mamma (snart 90 år) flyttad från sin egen lägenhet i ett servicehus till ett gruppboende för dementa. Ett beslut som jag återigen tvingades processa om, nu i förvaltningsdomstolen. Ännu en gång byggde kommunens beslut på en rad lögner och felaktigheter fabricerade av tjänstemän inom socialtjänsten och hemtjänsten. Att jag återigen vann i förvaltningsdomstolen tycker man skulle ha lärt socialtjänsten att till slut ge upp och acceptera webbkamerorna i min mammas lägenhet.

Men icke sa Nicke, nu gör man ett tredje försök att, mot mammas egen vilja, tvinga henne att flytta till en boendeform som hon absolut inte vill till. Att för tredje gången återigen tvingas kämpa för min gamla mammas självklara rätt att bo kvar i sin egen lägenhet i servicehuset känns mycket tveksamt i en moderatledd socialnämnd där man säger sig värna om den enskildes rätt att få välja själv om man vill bo kvar hemma.

Vad har Du emot våra gamlas rättigheter Mats-Johan Adner?

Gick inte du till val på att skapa en mönsterkommun för hur Ni skulle hjälpa och stödja de äldre?

Valfrihet genom hela livet, är det bara moderat politik på papperet?

Att ett valår på ett så spektakulärt sätt förfölja gamla, vilka normalt inte kan försvara sina rättigheter mot den övermakt som myndighetsutövare inom Sundsvalls kommun sjösätter på skattebetalarnas bekostnad, är inget annat än rena DDR-fasonerna.

Jan Norberg

————————————————————-

“Beklagar det som skedde”

Replik Jan Norberg, ST den 6 mars

Tack för ditt inlägg. Jag beklagar det som skedde 2010 och hur du upplevde att du blev bemött.

Jag litar på att vår förvaltning och deras bedömningar. Socialnämndens uppdrag är att se till allas lika värde och vi följer de lagar och föreskrifter som finns. Vi moderater värnar om allas rätt att välja boendeform och även utförare. Jag ser ingen anledning till att vi ska fortsätta den här diskussionen i media utan bjuder härmed in dig till ett möte, för att diskutera saken, om vi kan finna en passande tid i våra almanackor.

Mats-Johan Adner (M), Ordförande, Socialnämnden

Hej igen M-J Adner, hur jag ”upplever” att jag blev bemött spelar mindre roll, det som spelar roll är att Sundsvalls Kommun trots mina påpekanden med full kraft fortsatte häxprocesserna mot min Mamma.

Hur Du kan lita på ”förvaltningen och deras bedömningar” är en gåta och visar att du inte på ett tillräckligt sätt har satt dig in i hur detta gått till. För hur förklarar du annars att processen med förvaltarskap (där Socialnämnden haft en central roll) slutade med att Sundsvalls

Kommun förlorade på samtliga punkter??

Otur eller….??

När jag efter Sundsvalls Kommuns nederlag i Hovrätten bjöd in alla inblandade till en debriefing så kom inte många av de inbjudna, jag vet att det var före din tid som ordf i Socialnämnden men jag vet ju hur några tjänstemän på ett mycket aggressivt sätt attackerade alla vilka ville försöka ta lärdom av det inträffade. Din kollega i Överförmyndarnämnden sökte ju tillsammans med några andra upp Magnus Sjödin för att få honom att göra avbön och ta ställning mot mig och min Mamma.

Hur Du då kan ha förtroende för tjänstemännen efter deras samlade agerande är för mig en gåta, det tyder på en viss godtrogenhet och eskapism.

Du påstår vidare att Socialnämnden följer de lagar och förordningar som finns, ett mycket märkligt påstående om man därtill också lägger till Sundsvalls Kommuns senaste tillkortakommande i Förvaltningsdomstolen. I den processen står Socialnämnden ensamt för trakasserierna mot min Mamma.

Att förlora ännu en process i rättsliga sammanhang tyder ju på att Socialnämnden på inget sätt följer de lagar och förordningar som finns, så Du som ytterst ansvarig för Socialnämndens agerande borde nog på allvar sätta dig in lite bättre för vad som gäller på det rättsliga området.

Varför jag skriver ett öppet brev till dig beror ju till stor del på att Eva Rönnbäck, Eva Jonsson, mfl nu (trots nederlaget i Förvaltningsdomstolen) satt igång med sina trakasserier ännu en gång.

Inte mycket talar för att Socialnämnden också denna gång kommer att vinna gehör i Förvaltningsdomstolen, varför jag innan vi kommer till ett rättsligt avgörande för tredje gången vill att Du som ansvarig för Socialnämnden på allvar sätter dig in i detta fall. Det är valår i år och jag tror att Du kommer att få löpa gatlopp i media om dina tjänstemän ännu en gång drar mig och min Mamma in i en rättsprocess.

Du skall se min uppmaning som ett sätt att försöka rädda ditt och andra inblandades anseende innan detta gått för långt. Du väljer Mats-Johan !!!

Jag ställer förvisso upp på ett möte om Du på allvar avser att överväga Socialtjänstens/Socialnämndens agerande i den nu förestående rättsprocessen.

Jag åker till Sundsvall emellanåt så det går säkert att hitta en tid för detta möte.

För att Du skall förstå hur illa det kan gå när en nämndordförande uttalar sig så bifogar jag ett par ljudklipp från SR:s program kaliber där Bertil Svenssons agerande sätter lite avtryck för nivån på agerandet från Sundsvalls Kommuns agerande. Lyssna och ta till dig så att inte du också hamnar i skottgluggen för medias närgångna granskning.

Mvh, Jan Norberg, 070-662 01 60

Text: Jan Norberg

Jan Norberg
Jan Norberg är pensionerad konsult med en bakgrund inom svensk industri. Han är sedan några år bosatt i Portugal. Jan är en engagerad samhällsdebattör.

5 KOMMENTARER

Prenumerera
Notify of
guest
5 Kommentarer
Äldst
Nyast Mest röstad
Inline Feedbacks
Se alla kommentarer
Carina Agrell
Carina Agrell
Gäst
1 augusti 2021 kl 12:35

Det är beundransvärt hur skickligt du ändå hanterar terroristerna, de satans mördarna, som Palme skulle ha sagt. Det är ju din kunskap om olika instanser som gör dig omöjlig för dem, liksom din förmåga att uttrycka dig. Inte många hade klarat av det, även med dina speciella förutsättningar borträknade.

Jan Norberg
Jan Norberg
Gäst
Reply to  Carina Agrell
1 augusti 2021 kl 13:33

Tack Carina, som den anhängare jag är av civilkurage så är ett av syftena med denna bok att försöka få andra att våga gå emot strömmen och bekämpa myndighetsmissbruk på alla nivåer.

Som du kanske kommer ihåg att jag tidigare har nämnt så är många människor inte mentalt rustade att ta sig an alla de övergrepp som de utsätts för av illasinnade myndighetsmissbrukare. Det gör mig både ledsen och rasande att den lilla människans rätt alltid ska krossas av olika idioter vars roll det är tjäna medborgarna.

Vi som vågar måste få fler att protestera varje gång inte myndighetsutövarna följer lagen.

Carina Agrell
Carina Agrell
Gäst
Reply to  Jan Norberg
1 augusti 2021 kl 15:58

Jag tror att det öppnas ett fönster nu när Fuellmich drar igång Nuremberg 2.0. Det kommer att skaka om i folks medvetanden. Tror mig vara klar med mitt vittnesmål senast februari. Det blir också ett skadeståndsmål baserat på lagen “Skadestånd och Europakonventionen” från 2018.

Erik Forsman
Reply to  Carina Agrell
1 augusti 2021 kl 13:54

Håller med.

Erik Forsman
1 augusti 2021 kl 13:53

Ha ha … Underbar läsning med Jan i toppform och med högaffeln i nävarna driva denna pöbel till vansinnets rand.

Hoppas slöddret lärde sig något på kuppen. Det förvånande är inte Jan smartness eller envishet, utan var få karln all energi från? Det är en sak att tvista i domstolar, men något helt annat när de rör ens eget barn eller föräldrar. 

Jan Norberg
Jan Norberg är pensionerad konsult med en bakgrund inom svensk industri. Han är sedan några år bosatt i Portugal. Jan är en engagerad samhällsdebattör.

SENASTE KOMMENTARER

ARKIV

ANNONS

5
0
Kommentera gärnax
()
x