Jan Norbergs bok: Kapitel 23-24: Knarkpolisen stormade Marianas lägenhet för att beslagta äldreomsorgens läkemedel

-

Newsvoice publicerar Jan Norbergs bok: “Det kunde ha varit din mamma – Fallet Mariana” kapitel 23-24. Boken handlar om hur äldreomsorgen och rättsväsendet i Sundsvalls kommun rättshavererar. I kapitel 23 beskriver Norberg hur kommunen skickade in knarkpolisen i Marianas lägenhet för att beslagta de läkemedel som äldreomsorgen tvingat på henne.

Lyssna nedan på det 23:e kapitlet som ljudbok – Läs även kapitel 21-22 | Se alla publicerade kapitel. kapitel 24 är en inlaga till Åklagarkammaren.

Kapitel 23: Epilog

 

Jag vill bespara dig som läsare en mer ingående beskrivning för hur det exakt, och i alla detaljer, gick till när min mamma dog. Det är aldrig någon vacker syn när äldre anhöriga avlider, oavsett om de lugnt och stilla somnar in eller om döden inträder under stora plågor. Av respekt för min kära lilla mamma så är det en sak mellan henne och mig.

Vad som däremot hände direkt efter hennes bortgång var dock en av de mest chockartade upplevelser jag någonsin haft i samband med att någon i min närhet dött.

Jag hade ju självklart ett visst intresse att titta i hennes medicinskåp då jag på goda grunder misstänkte att det där förvarades illegala droger av den typ jag stridit om med Pia Magnusson så intensivt om.

För att försäkra sig om att jag inte längre skulle kunna öppna detta medicinskåp så hade Pia Magnusson för kommunens räkning sett till byta lås. När jag därför bad hemtjänstpersonalen om att få nyckeln till detta skåp så anade dessa oråd. 10 minuter senare dyker därför Pia Magnusson upp i sällskap med Rose-Marie Carlsson.

Deras budskap var tydligt, jag hade ingen rätt att titta i detta medicinskåp.

Då körde jag vänligt, men bestämt ut dessa två dödsänglar. De protesterade givetvis högljutt under det att jag avvisade dem från mammas lägenhet.

Min avsikt att titta in i skåpet var flerfaldig, för det första ville jag självklart se om det fanns preparat vilka saknade samtycke, likaså brukade det finnas en slags dagbok/signaturlista där det framgick vilka preparat hon fått och vilka som givits mamma samt normalt också klockslag när hon givits detta.

Det var ju först och främst bevisning på samma sätt som när jag hittat bevisning av det här slaget vid tidigare tillfällen, innan de nu bytt lås.

Om jag nu efter hennes död nu skulle finna läkemedel så är man ju som anhörig också skyldig att lämna in läkemedel till apotek för destruktion.

Jag ville ju inte göra åverkan på detta medicinskåp som fanns uppskruvat i mammas städskåp, varför jag letade på skruvmejsel för att kunna komma in.

Låset var ganska enkelt att forcera utan att förstöra själva låset, men jag hann aldrig komma så långt. Döm om min förvåning när det ca 10 minuter efter att dödspatrullen under livliga protester tvingats lämna mammas lägenhet, så ringer det på dörren igen.

In stormar då tre yngre välbyggda polisbiffar utan att legitimera sig och med utövande av kraftigt övervåld så tränger de upp mig mot väggen och skriker i mitt ansikte så att håret blåser bakåt av kraften.

När jag tittar över axeln på den biff vilken står närmast mig så ser jag två leende kvinnor, Pia Magnusson och Rose-Marie Carlsson hade begärt handräckning från polisens knarkrotel! Jag behöll lyckligtvis min sinnesnärvaro och fiskade snabbt upp min mobilkamera och började filma hela detta skådespel.

Min sambo kunde häpen och gråtande bara se på när man snabbt och effektivt undanröjde bevisen för den kriminella aktivitet, dvs alla narkotiska preparat, som aktivt bidragit till min mammas död.

Allt detta finns givetvis sparat som bevis för hur de skyldiga, Pia Magnusson och Rose-Marie Carlsson, nu helt desperat insåg hur nära man varit att bli ertappade för sina brott.

Efter denna omskakande upplevelse tog det mig flera timmar att hämta mig från chocken att bli utsatt för detta enorma övergrepp. Mitt beslut blev dock att det nu ändå var för sent att göra något åt denna tragiska händelse.

Min kära lilla mamma var ju död.

En reflektion så här långt efteråt blir ju att denna händelse ändå ger mig rätt att när samhällets olika representanter går samman för att dölja sina begångna brott så skyr man inga medel. De ansvariga för denna mördarverksamhet var ju helt klart medvetna om vad de gjort.

När jag såg vilka preparat som togs ut ur medicinskåpet så kunde jag se stora mängder Fentanyl, Oxascand, Morfin, Risperdon, Sobril och en lång rad andra narkotikaklassade preparat som alla bidragit till min lilla mammas död.

Jag gråter då jag tänker på att min långa kamp ändå till slut misslyckades. De onda dödsänglarna vann slutsegern i det krig som pågått oss emellan under nästan 6,5 år.

Att jag vunnit vissa delsegrar kändes i sammanhanget som ganska futtiga pyrrussegrar. Ondskan hade trots alla mina ansträngningar till slut segrat. Begravningen av lilla mamma gav en lite fadd eftersmak i munnen och jag lovade mig själv att faktiskt skriva denna bok och berätta om mina upplevelser.

Hur du som nu orkat läsa om allt detta upplever denna historia blir ju svårt för mig att ha en aning om, men om du vill får du gärna höra av dig till mig.

Mitt syfte med denna bok har i alla fall varit att ge alla läsare en insikt om att allt är inte så dåligt som vi tror.

Det är mycket, mycket värre!

2021 04 06, Jan Norberg, Portugal


 

Kapitel 24: Så här såg min inlaga till Åklagarkammaren ut när den skickades i september 2012

Den röda texten är de olika lagrum som jag åberopat för att ställa förvaltaren Rolf Andersson till svars för sina gärningar.

UNDERTECKNAD HEMSTÄLLER EFTER SAMTAL MED ÖVERÅKLAGARE JÖRGEN LINDBERG VID ÅKLAGARKAMMAREN, UTVECKLINGSCENTRUM I MALMÖ, ATT EN ÅKLAGARLEDD FÖRUNDERSÖKNING STARTAS FÖR ATT UTREDA OM BROTTSMISSTANKAR GÅR ATT STYRKA OCH DÄRMED GRUND FÖR ATT VÄCKA ÅTAL MOT FÖLJANDE PERSON:

Rolf Andersson av Överförmyndarnämnden utsedd förvaltare i ärendet.

Fallet med Mariana Norberg är nog vid det här laget riksbekant då det har uppmärksammats av media och ärendet kommer förmodligen att även fortsättningsvis bevakas av media i en sådan utsträckning att det knappast går någon förbi. 

Efter ärendets slutliga avgörande i Hovrätten (Mål ÖÄ 953-11) har Jan Norberg begärt och fått ut handlingar från Överförmyndarkontoret vilka i sin tur legat till grund för Överförmyndarens beslut att hos Tingsrätten ansöka om förvaltare i rubr ärende. 

Det har i dessa handlingar framkommit en hel del omständigheter som, vid en närmare granskning i efterhand, visat sig innehålla många tveksamheter för hur detta har handlagts. 

I tillägg till den ganska omfattande dokumentationen, som Hovrätten vid sitt avgörande haft till förfogande, så finns också alla de handlingarna samt den e-mail konversation med olika representanter för Överförmyndarkontoret och andra intressenter bifogade, vilka tillsammans legat till grund till för det slutliga ställningstagandet att nu inkomma med denna begäran om en åklagarledd förundersökning.

Dokumentationen är vid det här laget rätt så omfattande varför det, för att begränsa resursåtgången under förundersökningen, inledningsvis görs ett försök till sammanfattning för vad som kan anses ligga till grund för denna begäran om förundersökning.      

Precis som Hovrätten kommit fram till så har ansökan om förvaltarskap från ÖFN till TR samt TR:s egna bedömningar vilat på och kretsat kring påståenden och utsagor om Jan Norberg resp Mariana Norberg vilka inte vare sig har undersökts, kontrollerats eller styrkts av Överförmyndarkontorets tjänstemän eller TR:s representanter.

Detta mycket anmärkningsvärda förhållande har ju tyvärr visat sig leda till mycket allvarliga konsekvenser för Mariana Norberg och Jan Norberg.

För Mariana Norberg har ÖFN:s ansökan och Tingsrättens intermistiska och slutliga beslut åsamkat henne avsevärt lidande och en synnerligen allvarlig kränkning då hon på felaktiga grunder blivit ställd under förvaltarskap under perioden 2011 02 24 – 2012 01 04. 

Jan Norberg har förutom sin egen nedlagda tid, för sin mors räkning, även åsamkats ombudskostnader å hennes vägnar för tillsammans 105.000:- SEK.

Sammantaget har för Jan Norbergs egen räkning hittills ca 1.000 timmar åtgått för att till slut nå den upprättelse som Hovrättens beslut ändå gav såväl Jan som Mariana Norberg.

De brottsmisstankar som i tillämpliga delar för denna begäran vilka som minst bör prövas är: trolöshet mot huvudman, mened/grovt osant intygande, övergrepp i rättssak, tjänstefel/vårdslös myndighetsutövning, undertryckande av urkund, samt därutöver i tillämpliga delar bedrägeri, stöld och/eller medverkan till stöld alt förskingring och/eller egenmäktigt förfarande.

Skadeståndsfrågan bör förutom sedvanlig prövning även utredas genom prövning mot skadeståndsansvar såsom för ärenden vilka på liknande sätt prövas av Justitiekanslern. 

Hemställer också om att skadeståndsfrågan även utreds från utgångspunkten att det, efter denna utredning, går att summera åtalspunkternas samlade straffrättsliga värde. 

Minimi yrkandet i skadeståndsfrågan blir, i detta initiala skede, att Jan Norberg får de ombudskostnader ersatta vilka denne haft för sin mammas räkning, Mariana Norberg, uppgående till 105.000:-. 

Endera ersätts Jan Norberg av Sundsvalls Kommun i enlighet med det arbetsrättsliga principalansvar kommunen har för sina anställda eller så ersätts denne av Rolf Andersson om denne anses ha agerat under eget och personligt ansvar.

Ersättningsfrågan för egna kostnader samt havda ombudskostnader torde därutöver också kunna prövas mot FB 20 kap 2 §, 2 b § och 2 c §.

Jan Norbergs övriga ersättningsyrkanden ber vi att få återkomma om senare i processen.

För Mariana Norbergs del förefaller det rimligt att hon, i en senare och separat process gentemot Sundsvalls Kommun, ersätts för det enorma lidande hon fått utstå då hon under närmare ett helt år av sitt liv förnedrats, kränkts och felaktigt samt under tvångsmässiga former blivit ställd under förvaltarskap.

Då hennes lidande och kränkning varit av en synnerligen grov, långt utdragen och förnedrande karaktär samt av en icke ringa omfattning får utredningen gentemot Rolf Andersson först visa i vilken utsträckning det för hans vidkommande går att summera det straffrättsliga värdet och därefter bestämma ett skäligt skadeståndsbelopp.

Då Mariana Norberg uppnått den aktningsvärda åldern av 88 år i Augusti 2012 och tydligt uttryckt sin vilja att få personlig upprättelse och ekonomisk kompensation för det lidande, den kränkning och den skada som hon förorsakats och därmed tvingats utstå så hemställer jag m h t förtursärenden betr brott mot äldre om skyndsam handläggning för att kunna ställa ansvariga till svars.

Det får därför anses som synnerligen allvarligt att så allvarliga övergrepp mot äldre många gånger av ren slentrian avskrivs av polis och åklagare i brist på vad som ibland kan anses som tillämpliga brottsrubriceringar.

Rolf Anderssons roll som förvaltare kan betecknas som dels mycket central men den kännetecknas också av ett mycket brutalt och okänsligt agerande där Mariana Norberg känt sig oerhört kränkt och tillintetgjord på ett mycket personligt plan.

Det finns därför anledning att pröva frågan om ansvar för Rolf Andersson ur flera perspektiv.

Det allmänna rättsmedvetandet får inte befläckas av offentliga myndigheters olika företrädare när de i ohelig samverkan och utan minsta personlig hänsyn till drabbade individer på ett så utstuderat sätt missbrukar gällande lagstiftning.

Svårigheten för ÖFN att rekrytera lämpliga personer, vilka är villiga att åtaga sig rollen som förvaltare, får inte tillåtas överskugga det faktum att t.ex. Rolf Andersson pga detta tillåts undandra sig sitt eget personliga ansvar samt det ansvar denne har i sin egenskap av kommunal tjänsteman och myndighetsutövare.

Rättspreventionen är av centralt intresse i fall som dessa varför det är mycket viktigt, för många andra ärenden av likartad typ, att få detta förvaltaransvar djupare belyst så att andra åldringar i Mariana Norbergs situation inte löper risken att bli utsatta för liknande övergrepp.

I det fall det finns behov av förtydliganden eller frågor kring denna begäran om en åklagarledd förundersökning så hänvisas till: 

Jan Norberg,  Bäcktorpsvägen 13, 132 34 Saltsjö-Boo

 

BrB 10 Kap Förskingring och annan trolöshet

1 § Om någon, som på grund av avtal, allmän eller enskild tjänst eller dylik ställning fått egendom i besittning för annan med skyldighet att utgiva egendomen eller redovisa för denna, genom att tillägna sig egendomen eller annorledes åsidosätter vad han har att iakttaga för att kunna fullgöra sin skyldighet, dömes, om gärningen innebär vinning för honom och skada för den berättigade, för förskingring till fängelse i högst två år.

3 § Om brott som i 1 § sägs är att anse som grovt, skall för grov förskingring dömas till fängelse, lägst sex månader och högst sex år.

Vid bedömande huruvida brottet är grovt skall särskilt beaktas, om gärningsmannen missbrukat ansvarsfull ställning eller begagnat falsk handling eller vilseledande bokföring eller om gärningen eljest varit av särskilt farlig art, avsett betydande värde eller inneburit synnerligen kännbar skada.

Rolf Andersson har i sin egenskap av utsedd förvaltare fått en av samhället synnerligen ansvarsfull ställning gentemot sin huvudman (Mariana Norberg).

Förvaltaren inträder i huvudmannens ställe med full och oinskränkt rättshabilitet vilket ställer förvaltarens agerande under mycket stort ansvar gentemot den vilken denne företräder.

Den extraordinärt ansvarsfulla ställning som Andersson på ett otillbörligt sätt utnyttjat i sin egenskap av förvaltare kan därför betecknas som ett grovt missbruk av denna ansvarsfulla ställning då Andersson så allvarligt brustit vid fullgörandet av sina skyldigheter.

Skyldigheter vilka finns noggrant redogjorda för i Föräldrabalken.

Andersson skall ju i sin roll som utsedd förvaltare agera i sin huvudmans bästa intresse för de områden denne av Tingsrätten blivit utsedd till.

Som framgår av bifogad dokumentation så har Andersson med sitt klandervärda agerande på ett allvarligt sätt, tvärtemot vad som föreskrivs i FB, förorsakat sin huvudman långtgående ek skador vilka Mariana Norberg, fortfarande långt efter Anderssons förordnande har upphört, lider svårt av.

Kränkningen under Anderssons tid som förordnad har ju fortsatt även efter att dennes uppdrag, i samband med Hovrättens dom den 4/1 2012 upphört, då Mariana Norberg fortsätter att få betalningsanmärkningar, inkassokrav och förelägganden från Kronofogden som en direkt följd av Anderssons trolöshet mot sin huvudman och dennes intressen.

Något som framgår av den bifogade dokumentationen.

Att Andersson, i strid med vad som föreskrivs i FB och det regelverk som tillämpas av ÖFN i Sundsvall, har underlåtit att redovisa och överlämna sin förvaltning till Mariana Norberg eller till den vilken Mariana Norberg utsett att företräda henne, efter förvaltarförordnandets upphörande, har fått allvarliga och kännbara skadekonsekvenser för Mariana Norberg.

Detta trots en rad påstötningar om att efterfölja såväl lagstiftning som ÖFN:s eget regelverk, något som framgår av den bifogade dokumentationen.

Andersson har under sin tid som Mariana Norbergs förvaltare, för hennes räkning, ingått en rad olika kreditköpsavtal om vilket ingen information har överlämnats från Andersson.

Andersson har bl.a. för sin huvudmans räkning och henne ovetandes ingått kreditköpsavtal med ICA och Apoteket samt skaffat bankomatkort vilket lett till ekonomisk skada för Mariana Norberg.

Då Andersson i samband med avvecklingen av sitt förordnande inte heller har återställt Mariana Norbergs korrekta adressuppgifter hos berörd myndighet, Skatteverket, så har all post under ca 5 månader felaktigt skickats till Andersson vilken helt struntat i att vidarebefordra denna post till Mariana Norberg eller till den vilken hon utsett att företräda sig.  

Det åligger, enligt Föräldrabalken, Andersson i samband med förordnandets upphörande att återställa alla förhållanden så att det inte på något negativt sätt drabbar Mariana Norberg såsom det nu i efterhand visat sig ha gjort.

Då det från Jan Norberg, den lokale ICA-handlaren, Apoteket/PayEx, Nordea, Skatteverket, m.fl. gjorts framställningar till Andersson om att vara behjälplig med att återställa t.ex. korrekta adressuppgifter och få rätsida på situationen med olika kreditköpsåtaganden så har Andersson inte responderat på dessa framställningar samt uppvisat en föraktfull inställning och därmed, i strid med vad som föreskrivs i Föräldrabalken, helt åsidosatt sina skyldigheter. 

Andersson har som ett exempel, trots otaliga försök från den lokale ICA handlaren att ordna upp förfallna kreditköps fakturor, med uppsåt att skada sin huvudman slängt bort mer än 24 fakturor, betalningspåminnelser, inkassohot, m.m, detta bara från ICA Nära Bergsgatan i Sundsvall (se separat dokumentation).

Det sägs vidare i BrB 10 Kap 5 § följande:

5 § Om någon, som på grund av förtroendeställning fått till uppgift att för någon annan sköta ekonomisk angelägenhet eller självständigt handha kvalificerad teknisk uppgift eller övervaka skötseln av sådan angelägenhet eller uppgift, missbrukar sin förtroendeställning och därigenom skadar huvudmannen, döms han för trolöshet mot huvudman till böter eller fängelse i högst två år. Vad som har sagts nu gäller inte, om gärningen är belagd med straff enligt 1–3 §§.  

Är brottet grovt, skall dömas till fängelse, lägst sex månader och högst sex år. Vid bedömande huruvida brottet är grovt skall särskilt beaktas, om gärningsmannen begagnat falsk handling eller vilseledande bokföring eller tillfogat huvudmannen betydande eller synnerligen kännbar skada.

Missbrukar någon, som fått till uppgift att sköta rättslig angelägenhet för någon annan, till förfång för huvudmannen sin förtroendeställning, döms han enligt första stycket, även om angelägenheten inte är av ekonomisk eller teknisk art. Lag (1986:123).

Anderssons förtroendeställning som förvaltare för Mariana Norberg ställer därför mycket hårda krav på att Andersson inte missbrukar sin förtroendeställning då denne, i sin egenskap av oinskränkt företrädare, sätter sin huvudmans egen rättshabilitet ur spel.

Mariana Norberg har pga det plötsliga och icke i förväg annonserade förvaltarskapet till 100 % och i alla 3 delarna som FB föreskriver förhindrats från att agera för att kunna ifrågasätta förvaltarens agerande med avseende på de kränkningar och de skador som denne de facto förorsakat henne. 

Kausalitet, oavsett om den bedöms som adekvat eller ej, mellan Anderssons agerande och den skada Mariana Norberg förorsakats finns dokumenterad i flertal fall, se exemplen längre fram i detta dokument samt den bilagda dokumentationen.

Om culpa ansvar inte går att styrka så kan under alla omständigheter presumeras att Andersson i sin roll som förvaltare, för sin huvudmans räkning, inträder som oinskränkt ansvarig för ingångna avtal om kreditköp samt de konsekvenser detta får under och till delar även för perioden efter dennes förvaltarskap (mer om detta längre fram i detta dokument). 

Uppsåt torde dock väl kunna beläggas då Anderssons agerande i många avseenden varit utstuderat, systematiskt och med tydlig avsikt att på ett kännbart sätt kränka och skada Mariana Norberg, se längre fram i detta dokument.

Trolösheten mot huvudmannen bör därför kunna anses som grov varför yrkas på fängelse som påföljd.

BrB 8 Kap om stöld, rån och andra tillgreppsbrott

1 § Stöld

Den som olovligen tager vad annan tillhör med uppsåt att tillägna sig det, dömes, om tillgreppet innebär skada, för stöld till fängelse i högst två år.

8 § Egenmäktigt förfarande

Den som, i annat fall än särskilt i detta kapitel omförmäles, olovligen tager och brukar eller eljest tillgriper något, dömes för egenmäktigt förfarande till böter eller fängelse i högst sex månader. Detsamma skall gälla om någon utan tillgrepp, genom att anbringa eller bryta lås eller annorledes, olovligen rubbar annans besittning eller ock med våld eller hot om våld hindrar annan i utövning av rätt att kvarhålla eller taga något.

Är brottet grovt, dömes till fängelse i högst två år.

I tillägg till vad som härovan sägs betr Mariana Norberg så bör också Andersson ställas till svars för tillgreppsbrott alternativt förskingring rörande 3 st web kameror inkl övrig utrustning vilka suttit uppmonterade i Mariana Norbergs lägenhet.

Det framgår av bifogad dokumentation (mail växling mellan Jan Norberg och Ewa Öhrn vid Överförmyndarkontoret) att Andersson, trots uppmaningar, inte ens efter förvaltaruppdragets upphörande redovisat var denne förvarat dessa 3 web kameror.

Om brottet bedöms som stöld, förskingring eller egenmäktigt förfarande är i detta sammanhang mer av semantisk betydelse.

Ställt utom allt rimligt tvivel är dock att Andersson inför sitt förvaltarskap varit uppenbart medveten om vem som formellt ägde dessa kameror, d.v.s. Jan Norberg. 

Vidare bör utredas Anderssons roll, vad avser ÖFN:s handläggning av ansökan om förvaltarskap, då denne som sin första åtgärd den 28/2 2011, redan 4 dagar efter TR:s intermistiska beslut den 24/2 2011, stängt av dessa kameror samt när han den 9/3 2011 slutligen också monterade ned dessa kameror i Mariana Norbergs bostad.

På vems uppdrag Rolf Andersson företog dessa åtgärder är av yttersta vikt att få klarlagt då detta torde kunna ses som stöld alt förskingring och/eller egenmäktigt förfarande, en åtgärd vilken knappast kan betraktas som annat än ett rent tjänsteuppdrag för Andersson vilket denne utfört på begäran från ÖFN.

Endera är denna åtgärd från förvaltaren, ÖFN:s ansvar, eller så är åtgärden att betrakta som Anderssons eget personliga ansvar.

Analogt med resonemanget, om vad som varit den egentliga anledningen till att Överförmyndaren ansökt om förordnande av förvaltarskap så förefaller det utan större tvivel, när man läst samtliga handlingar i ärendet, ha varit nedtagningen av de uppsatta web kamerorna som varit det primära syftet med ansökan om förvaltarskap. 

Överförmyndarkontorets, Birgitta Morin, har i sin särskilda mailväxling med Eva von Schéele (jurist vid SKL) tydligt klarlagt att frågan om webkameror varit den fullständigt överskuggande frågan att få klarlagd, något som tydligt framgår av de särskilda kopior av mail konversationen dem emellan som bifogas.

Då det av gällande lagstiftning, PUL, förefaller helt klart att frågan om web kameror inte omfattas av de rättsliga grunder vilka går att använda för att ansöka om förvaltarskap så är denna fråga, på vilkens uppdrag Andersson företagit denna omedelbara nedtagning av web kameror, ytterst viktig att få klarlagd.  

Det är för praxisbildningen därför av största vikt att det utreds om Rolf Andersson företagit sin hantering av dessa kameror helt efter eget gottfinnande eller om denne tagit ned dessa på uppdrag av eller i samförstånd med Överförmyndarkontoret.   

Det framgår på ett flertal ställen i förvaltarens mycket bristfälliga noteringar, vilka ligger till underlag för Överförmyndarens slutliga granskning, att denne företagit urkoppling/avstängning av dessa kameror samt att han den 9/3 2011 definitivt monterat ned dessa kameror fysiskt. 

Därför torde ÖFN (Ewa Öhrn i sin egenskap av ansvarig chefstjänsteman eller någon annan av handläggarna vid överförmyndarkontoret) uppenbarligen ha varit väl medvetna om Anderssons första åtgärd varit att montera ned dessa web kameror.

Trots detta har Ewa Öhrn i senare och separat e-mail konversation (som bifogas separat) med Jan Norberg, så sent som den 10/2 2012 kl 13.50, försökt göra gällande att varken hon eller någon annan vid Överförmyndarkontoret ”varit inblandade” i denna kamerahantering.

Det går, med ledning av inkomna dokument i akten för den avslutade rättsprocessen samt den separat bifogade dokumentationen, tydligt och klart belägga att Ewa Öhrn verkligen inte saknat kännedom om förvaltarens hantering av dessa kameror. 

Hon tillägger dessutom i detta e-mail av den 10/2 2012 med viss emfas ”att förvaltarskapet upphört innebär inte att handlingar som företogs under förvaltarskapet ska “göras ogjorda”, vilket innebär att det inte åligger förvaltaren eller någon annan att sätta upp kamerorna”.

Det hör till saken att dessa kameror är Jan Norbergs enskilda egendom för vilket denne betalat relativt mycket pengar, något som styrks med separat bifogad kopia på fakturan.

Det bör därför utredas vilket straffansvar detta medför då det uppenbart förefaller vara ett tillgreppsbrott såsom förskingring alt stöld eller möjligen egenmäktigt förfarande.

Jan Norberg yrkar förutom straffrättsligt skadeståndsansvar för Andersson också på ersättning för de merkostnader Jan Norberg har haft som en följd av detta agerande från Andersson.

BrB 17 Kap. om brott mot allmän verksamhet

10 § Övergrepp i rättssak

Den som med våld eller hot om våld angriper någon för att denne gjort anmälan, fört talan, avlagt vittnesmål eller annars vid förhör avgett utsaga hos en domstol eller annan myndighet eller för att hindra någon från en sådan åtgärd, döms för övergrepp i rättssak till fängelse i högst fyra år eller, om brottet är ringa, till böter eller fängelse i högst sex månader. Detsamma ska gälla, om man med någon annan gärning, som medför lidande, skada eller olägenhet, eller med hot om en sådan gärning angriper någon för att denne avlagt vittnesmål eller annars avgett utsaga vid förhör hos en myndighet eller för att hindra honom eller henne från att avge en sådan utsaga. 

Med domstol eller annan myndighet i första stycket avses även en dömande kammare eller ett annat organ i Internationella brottmålsdomstolen. 

Är brottet grovt, döms till fängelse, lägst två och högst åtta år.[2009:1281]

Andersson har vid tidpunkten för sitt tillträde som förvaltare haft kännedom om de faktiska förhållanden som rådde betr web kamerorna samt att denne också varit fullt medveten om rättsläget att ha web kameror uppsatta i sin egen lägenhet (PUL).   

Trots detta så har Andersson, på uppmaning av överförmyndarkontorets personal eller efter eget gottfinnande, förvägrat Mariana Norberg hennes lagenliga rätt (PUL) att ha web kameror uppsatta i sin egen lägenhet.

Andersson har också på ett aktivt och hotfullt sätt förvägrat sin huvudman rätten att få denna fråga om web kameror prövad rättsligt vilket måste anses gränsa till och/eller överträda gränsen för övergrepp i rättssak enligt ovan.

Då ÖFN:s ansökan om förvaltarskap nästan uteslutande byggt på uppfattningen att utan förvarning få Andersson inrättad som förvaltare för att därefter omgående kunna ta ned dessa kameror så har Mariana Norberg därigenom effektivt hindrats från att själv avge sin egen mening i denna fråga varför övergrepp i rättssak måste anses som fullbordat.

Övergrepp i rättssak är det i all den stund ÖFN och Andersson haft till syfte att förhindra Mariana Norberg från att avge sin egen syn på saken innan hon de facto underställdes förvaltarskapet. 

Det har också i dokumentationen från den rättsliga processen framkommit att såväl Mariana Norberg som Jan Norberg förhindrats från att avge sina synpunkter på ett förvaltarskap.

Vilket står i direkt strid med vad som sägs i FB där det anges att synnerliga skäl skall föreligga för att inte inhämta synpunkter från den vilken man avser att söka ställa under förvaltarskap.

FB 12 Kap Allmänna bestämmelser om förmyndares, gode mäns och förvaltares verksamhet

7 § I viktiga frågor skall förmyndaren, om det lämpligen kan ske, höra den omyndige, om den omyndige har fyllt sexton år, samt den omyndiges make eller sambo.

Gode män och förvaltare har motsvarande skyldigheter i förhållande till den enskilde samt den enskildes make eller sambo. Om betydelsen av samtycke i vissa fall från den som har god man finns bestämmelser i 11 kap. 5 §. Lag (1994:1433).

Andersson har i sin egenskap av förvaltare tydligt brutit mot vad som är dennes skyldigheter enligt FB 12 kap 7 § då Mariana Norberg aldrig i någon fråga överhuvudtaget blivit tillfrågad eller hörd om sin uppfattning.  

Även om Andersson i vad som kan bedömas som viktiga frågor endast behöver höra sin huvudmans uppfattning så har Andersson ändå ingen explicit och formell skyldighet att efterkomma huvudmannens önskemål.

Andersson har dock agerat på ett synnerligen brutalt och okänsligt sätt i umgänget med sin huvudman då hon vid vissa tillfällen har sökt Andersson i spörsmål om pengar.  

Andersson har då gjort sig helt oanträffbar på telefon eller kategoriskt hänvisat till hemtjänstpersonalen vid Allégården.

Mariana Norberg har åtskilliga gånger ringt till Jan Norberg och Linda Norberg och då gråtit över sin belägenhet och det faktum att hon behandlats vidrigt av Andersson. 

Andersson måste därför utan tvekan anses som synnerligen olämplig i sin roll som förvaltare vilket bl.a. kommit till uttryck genom att inte höra eller samråda med sin huvudman i för henne viktiga frågor.

Andersson skall ju tillvarata sin huvudmans intressen gentemot andra intressenter såsom t.ex. Sundsvalls Kommun, något som inte har fungerat.

BrB 20 kap tjänstefel m. m.

1 § Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet vid myndighetsutövning genom handling eller underlåtenhet åsidosätter vad som gäller för uppgiften skall dömas för tjänstefel till böter eller fängelse i högst två år. Om gärningen med hänsyn till gärningsmannens befogenheter eller uppgiftens samband med myndighetsutövningen i övrigt eller till andra omständigheter är att anse som ringa, skall inte dömas till ansvar.

Om ett brott som avses i första stycket har begåtts uppsåtligen och är att anse som grovt, skall dömas för grovt tjänstefel till fängelse, lägst sex månader och högst sex år. Vid bedömande av om brottet är grovt skall särskilt beaktas om gärningsmannen allvarligt har missbrukat sin ställning eller om gärningen för någon enskild eller det allmänna har medfört allvarligt förfång eller otillbörlig förmån som är betydande.

Den som är ledamot av en beslutande statlig eller kommunal församling är inte underkastad ansvar enligt första eller andra stycket för någon åtgärd som han vidtar i denna egenskap.

Vad som sägs i första och andra styckena skall inte heller tillämpas, om gärningen är belagd med straff enligt någon annan bestämmelse. Lag (1989:608).

Rolf Andersson har i sin roll som utsedd förvaltare agerat i fullt samförstånd med ÖFN och på direkt uppdrag av de tjänstemän vilka under eget resp ansvar agerar inom överförmyndarkontorets verksamhetsområde.

Anderssons roll som förvaltare är därför oomtvistligen att betrakta som myndighetsutövning under eget ansvar där denne som utsedd skall svara för sitt agerande gentemot dels sin huvudman, Mariana Norberg, samt den myndighet, ÖFN, vilken i sin begäran hos TR utsett Andersson till förvaltare.

Förvaltarens roll har, i detta fall, inneburit ett helt oinskränkt förvaltarskap varför Andersson i sin myndighetsutövning haft i det närmaste helt obegränsade befogenheter att agera för sin huvudmans räkning.

Då uppsåt att åsidosätta sitt tjänsteansvar vid sin myndighetsutövning torde gå att styrka samt att tjänstefelet bör betraktas som grovt så yrkas fängelse som påföljd.

Det bör i sammanhanget påpekas att Anderssons agerande inte blott och bart varit till allvarligt förfång för Mariana Norberg utan det bör också kunna ställas utom rimligt tvivel att Anderssons agerande varit till stort allmänt förfång för det allmänna då dennes agerande kostat t.ex. Sundsvalls Kommun stora summor, liksom att det kostat rättsväsendet betydande belopp.

I det fall Anderssons status som anställd av Sundsvalls Kommun mot förmodan ej anses ha relevans för att kunna falla under generellt tjänstefelsansvar så har BrB 20 Kap, per 2012-07-01, upplysningsvis fått följande formulering:

5 §/Träder i kraft I:2012-07-01/ Utan hinder av vad som annars är föreskrivet får åklagare åtala brott varigenom följande personer har åsidosatt vad som åligger dem i utövningen av anställningen eller uppdraget:  

  1. arbetstagare hos staten eller en kommun,
  2. ledamot av styrelse, verk, nämnd, kommitté eller annan sådan myndighet som hör till staten eller till kommun, landsting eller kommunalförbund,
  3. den som utövar uppdrag som är reglerat i författning,
  4. den som omfattas av lagen (1994:1811) om disciplinansvar inom totalförsvaret, m.m. eller som annars fullgör lagstadgad tjänsteplikt,
  5. den som utan att inneha anställning eller uppdrag som avses i 1 – 4 utövar myndighet.

Utan hinder av bestämmelserna i första stycket ska dock gälla

  1. vad som i denna balk föreskrivs om att åtal inte får ske utan förordnande av regeringen eller den regeringen har bemyndigat och
  1. vad som i annan lag eller författning är föreskrivet om åtal för gärning, för vilken straff är föreskrivet endast om den förövas av innehavare av anställning eller uppdrag som avses i första stycket.

Om det inte finns särskilda bestämmelser för ett visst fall, får åklagare åtala brott mot sådan tystnadsplikt som gäller till förmån för enskild målsägande endast om denne anger brottet till åtal eller åtal är påkallat från allmän synpunkt.

Om åtal för brott som i utövningen av anställningen eller uppdraget begåtts av riksdagsledamot, statsråd, justitieråd eller innehavare av anställning eller uppdrag hos riksdagen eller dess organ gäller särskilda bestämmelser. Lag (2012:301).

Det behöver därför, med avseende på arbetsgivarens principalansvar, noggrant undersökas och fastställas om Rolf Andersson är att betrakta som anställd av Sundsvalls Kommun eller ej.

Det som stödjer uppfattningen att Andersson är att betrakta som anställd av Överförmyndarkontoret är att det på ett arvodesbeslut från den 23/1 2012 framgår att ÖFN erlagt Ålderspensionsavgift för Anderssons ekonomiska ersättning.

Det får därför presumeras att Rolf Andersson, i sin roll som av ÖFN utsedd förvaltare, är att betrakta som underställd ÖFN och därmed det ansvar som följer i deras myndighetsutövning, något som också finns närmare beskrivet i FB.

Skulle Rolf Andersson efter utredning ändock inte kunna betraktas som anställd och därmed underställd ÖFN:s ansvar och regelverk måste det utredas om Andersson i sin förvaltarroll själv, som enskild person, är straffrättsligt och skadeståndsrättsligt ansvarig för sina handlingar under det förvaltare förordnande till vilket denne blivit utsedd till av ÖFN.

Anderssons uppsåtliga alternativt försumliga handlande kan delas upp i två moment, dels dennes bristfälliga agerande rörande den rent praktiska förvaltningen under tiden för dennes förordnande, men även för tiden i samband med avvecklingen och framför allt de konsekvenser betr avvecklingen av Anderssons förvaltarskap som detta medfört för Mariana Norberg då hon i den 4/1 2012 efter Hovrättens beslut återfick sin egen och helt oinskränkta rättshabilitet.

FB 11 kap. Om god man och förvaltare

11 § Den enskilde är inte bunden av en rättshandling som en förvaltare har företagit utanför sitt förordnande. Förvaltaren är i sådant fall skyldig att ersätta godtroende tredje man skada som denne har tillfogats. Lag (1988:1251).  

Det åligger således, enligt FB 11 kap 11 §, förvaltaren att, för Mariana Norbergs räkning, inte agera så försumligt att det drabbar god troende tredje man då Mariana Norberg vid sådan försumlighet inte kan anses som bunden av denna rättshandling utförd i hennes ställe av förvaltaren. 

Det finns m h t ingångna kreditsköpsavtal m.m. väl dokumenterat att Andersson företagit en rad olika rättshandlingar utanför sitt förordnande vilket tyvärr drabbat tredje man.

För dessa rättshandlingar, utanför sitt förordnande, är förvaltaren skyldig att ersätta god troende tredje man.

I de fall där Mariana Norberg pga Anderssons försumlighet blivit bunden till olika åtaganden av ekonomisk karaktär och därmed blir betalningsskyldig åberopar hon att Andersson själv får bestrida ek ansvar för dessa åtaganden.  

Mariana Norberg hemställer därför att det utreds i vilken utsträckning Andersson kan ställas under straffrättsligt resp skadeståndsansvar i de fall hon lider skada pga dennes försumlighet alternativt uppsåtliga agerande.

Det framgår av den bifogade dokumentationen hur Anderssons försumliga alt uppsåtliga agerande förorsakat Mariana Norberg avsevärd skada varför hänvisas till samtliga de dokument som finns bilagda från Apoteket/PayEx, Ica, Skatteverket vilka praktiskt hanterar kreditköp gentemot Mariana Norberg.

Genom att inte ändra adressuppgifter hos Skatteverket eller på annat sätt medverka till att överlämna sin förvaltning på ett nöjaktigt sätt så har Andersson konsekvent struntat i sina skyldigheter och detta har därför lett till omfattande skadeverkningar för Mariana Norberg. 

Jan Norberg har, för Mariana Norbergs räkning, under lång tid, stor tidsspillan och utan framgång, försökt identifiera vilka olika avtalsåtaganden Andersson, under sin tid som förvaltare, har bundit sin f.d. huvudman vid gentemot tredje man.

Det visar sig nu i efterhand att Andersson med uppsåt konsekvent slängt all post till Mariana Norberg vilken felaktigt fortfarande varit eftersänd till Andersson.  

Bifogade kopior på e-mail konversation med PayEx visar som ett exempel att Andersson grovt åsidosatt sina skyldigheter såväl inom som utanför/efter sitt förordnande vilket lett till allvarligt förfång för Mariana Norberg.

I tillägg till den skada som åsamkats Mariana Norberg har också Jan Norberg tvingats till stora arbetsinsatser för att försöka bringa ordning i den oreda som Andersson genom sitt försumliga agerande gjort sig skyldig till.

En tidsspillan som Jan Norberg senare kommer att väcka ersättningsanspråk för gentemot Andersson.

Det är ännu inte fastslaget i vilken utsträckning god troende tredje man kommer att ha ersättningsanspråk att ställa gentemot Andersson pga dennes försumliga alt uppsåtliga agerande.

FB 12 kap. Allmänna bestämmelser om förmyndares, gode mäns och förvaltares verksamhet

3 § Förmyndare, gode män och förvaltare skall omsorgsfullt fullgöra sina skyldigheter och alltid handla på det sätt som bäst gagnar den enskilde. Lag (1994:1433).  

Andersson har också förutom vad som anges i FB 12 Kap 3 §, i strid med utvecklad praxis, inte på ett nöjaktigt sätt inhämtat erforderlig information om Mariana Norbergs aktuella ställning och hennes olika åtaganden vid ingången av sitt förordnande varför en del av Mariana Norbergs räkningar redan under Anderssons förordnande förblivit obetalda med förseningskostnader, inkasso kostnader, betalningsanmärkningar och övriga olägenheter som följd.

Andersson har oomtvistligen kraftigt åsidosatt sina skyldigheter på ett sådant sätt att det knappast står i samklang med vad som ”bäst gagnar den enskilde”, d.v.s. sin huvudman.

Anderssons tid som förvaltare har präglats av ständiga tillkortakommanden vad avser att hålla rätt på sin huvudmans ekonomiska åtaganden varför det återkommande har förblivit räkningar och fakturor obetalda, något som även framgår av den bifogade dokumentationen samt i det underlag vilket funnits under rättsprocessen.

Anderssons tillkortakommanden i tidigare skeden av förordnandet kan möjligen ha berott på dennes slarv och ouppmärksamhet men under senare delen av dennes förvaltning och samband med dennes avveckling av sitt förvaltningsuppdrag, och för tiden fram till att denna begäran om en åklagarledd förundersökning lämnas in, så har det alltmer framkommit att Andersson med uppsåt har underlåtit att fullgöra sina skyldigheter till sin huvudmans bästa.

Utredningen får visa den sammantagna effekten av de ek skador som Anderssons agerande eller brist på agerande har förorsakat Mariana Norberg.

FB 14 kap. Förordnade förmyndares, gode mäns och förvaltares vård av egendom

18 § Om en förordnad förmyndares, god mans eller förvaltares uppdrag har upphört, skall den som frånträder uppdraget inom en månad därefter lämna en sluträkning till överförmyndaren beträffande egendom som har stått under hans eller hennes förvaltning. Sluträkningen skall innehålla en redogörelse för förvaltningen under det löpande året fram till dess att ställföreträdarskapet upphörde. Räkningen skall avges på heder och samvete.

Vad som sägs om årsräkning i 15 § andra stycket gäller också i fråga om sluträkning.

Det har, efter det att Andersson till ÖFN inlämnat sin sluträkning, tydligt saknats en redogörelse för det löpande året 2011 fram till dess att förvaltarskapet upphörde i och med Hovrättens dom den 4:e Januari 2012.

Då Andersson under sin tid som förvaltare, för sin huvudmans räkning, ingått en rad olika kreditköpsåtaganden utan att ens på översiktlig nivå nämna detta i sin redogörelse i samband med att denne lämnade in sin sluträkning till ÖFN så har dessa åtaganden fram till nyligen förblivit okända för såväl Mariana Norberg som för Jan Norberg.

Det finns skälig misstanke om att Anderssons agerande att förtiga, undanhålla och vilseleda kring olika förhållanden för sin huvudmans räkning har skett med uppsåt att skada sin huvudmans intressen varför utredningen behöver titta närmare in på detta.

Närmare preciseringar vilka räkningar som förblivit obetalda för tiden under dennes förordnande finns noterade i den processuella dokumentationen för TR:s beslut samt i den separat bifogade dokumentationen rörande Mariana Norbergs telefon abonnemang, hyresinbetalningar, räkningar för måltider i regi av hemtjänsten, av Andersson öppnade kreditköpsåtaganden hos ICA, dito hos Apoteket/PayEx, bankomatkort, osv.

Det förefaller dessutom, vid förordandets upphörande, som att Rolf Andersson i samband därmed medvetet underlåtit att lyfta/återställa tidigare adressändringsbeslut hos Skatteverket, d.v.s. för att Andersson inte längre skulle kunna få Mariana Norbergs post eftersänd till sig.

Detta har fått till följd att Anderssons uppsåt att skada sin huvudmans intressen medfört avsevärt lidande och substantiell skada av icke ringa omfattning för Mariana Norberg, närmare preciserade längre ned i detta dokument.

Det dröjde ända till den 15/5 2012 innan Jan Norberg, efter en lång rad försök att komma i kontakt med Andersson, själv ringde till SKV och uppmärksammade dem på det klart orimliga i att Andersson ännu, drygt 5 månader efter sitt förordnandes upphörande, inte upphävt den ändring av postutdelningsadress som Andersson själv föranstaltat om i samband med tillträdet av sitt förordnande.

Dialogen mellan Jan Norberg och Skatteverket finns därför bifogad separat.

Mariana Norbergs hyresinbetalningar har därför blivit avsevärt försenade för det första kvartalet 2012 men påminnelsekostnader, hot om vräkning och annat kunde undvikas genom Jan Norbergs försorg då denne kontaktade hyresvärden på eget initiativ.

Något som framgår av separat bifogad dokumentation i form av e-mail konversation mellan Jan Norberg och hyresvärden.

Mariana Norbergs räkningar för måltidsservice inom ramen för hemtjänstens åtagande blev också de åtskilligt försenade de första månaderna 2012 men liksom hyresinbetalningar så kunde Jan Norberg genom eget initiativ undvika konsekvenskostnader genom att på eget initiativ kontakta leverantören.

Något som framgår av den separat bifogade dokumentationen.

Mariana Norbergs telefon abonnemang stängdes under första kvartalet av med tillhörande förseningskostnader och olägenheter som följd, något som Jan Norberg trots intensivt arbete inte kunde undvika.

Mariana Norbergs deklaration kunde inte lämnas in i rätt tid då denna blivit skickad till Andersson vilken inte vidarebefordrat den i rätt tid till sin f.d. huvudman.

Förseningskostnader kunde endast undvikas genom att Jan Norberg i efterhand med skriftlig förklaring informerade Skatteverket om bakgrunden och Jan Norberg kunde därför med ett otal telefonsamtal till SKV:s handläggare undvika att Mariana Norberg påfördes den förseningsavgift som annars är kutym vid för sent inkommen deklaration.

Räkningar för av Andersson upptagna kreditköpsåtaganden till ICA har inkl påminnelser (inalles 24 försändelser) blivit slängda i soporna av Andersson liksom kreditköpsåtagande gentemot Apoteket/PayEx med av Andersson ej betalda räkningar har dessvärre inte gått att korrigera och har således gått till betalningsföreläggande hos Kronofogden och inkasso

Något som framgår av den separat bifogade dokumentationen.

Andersson har inte vid något enda tillfälle uppmärksammat vare sig ICA, Apoteket, SKV, Nordea, Sundsvalls Kommun, eller andra avsändare av post till Mariana Norberg om dessa ändrade förhållanden varför t.ex. Apotekets konto pga ej betalda skulder blivit spärrat pga Anderssons försumlighet alt uppsåtligt bedrägliga beteende.  

Dessa skadelidanden av olika karaktär samt den systematiska kränkning som Mariana Norberg blivit utsatt för genom Rolf Anderssons agerande är i det närmaste irreparabla och därför mycket svåra att uppskatta i ekonomiska termer. 

Uppsåtsfrågan måste därför som sagt utredas noggrant då det förefallit ha varit Anderssons uttryckliga intention att med sina gärningar kränka och förorsaka skada för Mariana Norberg. 

Då Anderssons underlåtenhet att korrekt avveckla sitt förordnande på det sätt som föreskrivs i FB 14 kap 18 § är ett synnerligen allvarligt brott mot dennes åtagande som av ÖFN utsedd förvaltare så borde detta ha uppmärksammats vid den granskning som gjorts av ÖFN då Andersson avslutade sitt förordnande.

Ännu har inga anmärkningar framställts mot Anderssons förvaltning från ÖFN.

I syfte att klarlägga om Länsstyrelsen, i sin egenskap av tillsynsmyndighet för ÖFN, har anledning anmärka på ÖFN:s handläggning av detta ärende hemställdes om Länsstyrelsens särskilda granskning den 28/3 2012.

Länsstyrelsens särskilda granskning har dock inte bringat någon klarhet i frågan om Anderssons handläggning varit klandervärd varför frågan är av straffrättsligt intresse och därför bör utredas av åklagare. 

Länsstyrelsens granskningsresultat framgår av separat bifogad dokumentation.

FB 14 kap. Förordnade förmyndares, gode mäns och förvaltares vård av egendom

22 § När en förordnad förmyndares, god mans eller förvaltares uppdrag upphör, skall han eller hon genast lämna över de förvaltade tillgångarna till den enskilde eller, om någon annan skall överta förvaltningen, till denna person. Lag (1994:1433).

FB 16 kap. Tillsyn över förmyndares, gode mäns och förvaltares verksamhet

7 § En omyndig som har fyllt sexton år och den som har god man eller förvaltare har rätt att ta del av de handlingar som rör ställföreträdarskapet och som förvaras hos överförmyndaren. En sådan rätt har också den enskildes make eller sambo och närmaste släktingar. Lag (1994:1433).

Vare sig ÖFN:s eller Länsstyrelsens granskning har uttryckt synpunkter på det faktum att Andersson, trots uppmaningar, i det längsta vägrat lämna över förvaltningen till vare sig Mariana Norberg eller till Jan Norberg.

Inte heller har det från någon av dessa båda myndigheter riktats någon kritik mot att Andersson så tydligt obstruerade mot Jan Norbergs önskemål att få ta del av Anderssons samlade redogörelse och sluträkning. 

Det framgår av bifogad e-mailkonversation mellan Jan Norberg och Ewa Öhrn, ansvarig chefstjänsteman vid ÖFN, att Andersson, först efter direkt uppmaning från Ewa Öhrn, valt att efterkomma vad som sägs i 14 kap 22 § och 16 kap 7 §.

När väl dessa handlingar, mot ett postförskott om drygt 500:-, sent omsider kommit Jan Norberg tillhanda så var handlingarna av en sådan usel kvalitet att det därur inte gått att utläsa något som varit till vägledning kring Anderssons förvaltning ej heller till upplysning eller gagn för huvudmannens fortsatta liv m a p ingångna kreditköpsavtal eller övrig förvaltning.

Det förefaller uppenbart att Andersson med sin dolösa försumlighet därmed gjort sig skyldig till uppsåtlig trolöshet mot huvudman varför detta, som sagts tidigare, behöver prövas.

Kausalitet torde rimligen enkelt gå att styrka varför det ur utredningssynpunkt inte bör vara så svårt att binda Andersson vid detta uppenbart försåtliga agerande. 

Om uppsåt mot förmodan inte går att styrka bör i vart fall ÖFN:s liksom Länsstyrelsens ansvar för att granska förvaltarens förordnande ha upptäckt dessa tillkortakommanden och ha renderat anmärkningar mot förvaltarens redovisning.

FB 11 kap. Om god man och förvaltare

12 § Till god man eller förvaltare skall utses en rättrådig, erfaren och i övrigt lämplig man eller kvinna.  

Det får mot bakgrund av Anderssons synnerligen tveksamma agerande samt att denne utsetts av ÖFN ses som mycket märkligt att ÖFN ansett Andersson som väl kvalificerad och i övrigt lämplig för sin roll som förvaltare.

Rolf Anderssons agerande, som av ÖFN utsedd förvaltare för Mariana Norberg, kan inte anses uppfylla kraven för vad som är förenligt med hans roll då han, i tillägg till de krav som ställs på förvaltare i FB, också på en rad punkter gjort sig skyldig till ett agerande som står i direkt strid med de krav ÖFN har på utsedda förvaltare, något som därför allvarligt har skadat Mariana Norberg.

Om inte Anderssons dolösa och/eller culpösa ansvar går att styrka så bör frågan om Sundsvalls Kommuns arbetsrättsliga principalansvar utredas m a p skadeståndsfrågan.

Andersson har vidare på ett utstuderat, försåtligt och systematiserat sätt med uppsåt att skada sin huvudmans intressen grovt åsidosatt sina förpliktelser som av ÖFN utsedd förvaltare enär denne på heder och samvete i sin redogörelse och sluträkning inte redogjort för de olika åtaganden som denne för sin huvudmans räkning bundit denne vid.

BrB 15 Kap. Om mened, falskt åtal och annan osann utsaga

1 § Om någon under laga ed lämnar osann uppgift eller förtiger sanningen, dömes för mened till fängelse i högst fyra år eller, om brottet är ringa, till böter eller fängelse i högst sex månader.

Är brottet grovt, skall dömas till fängelse, lägst två och högst åtta år. Vid bedömande huruvida brottet är grovt skall särskilt beaktas, om det skett med uppsåt att oskyldig skulle fällas till ansvar för allvarligt brott eller eljest synnerlig skada tillfogas annan. Lag (1975:1292).

8 § Förvanskar eller undanröjer någon bevis med uppsåt att oskyldig må bliva fälld till ansvar eller åberopar någon med sådant uppsåt falskt bevis, dömes för bevisförvanskning till fängelse i högst två år eller, om brottet är ringa, till böter eller fängelse i högst sex månader.

Är brottet grovt, dömes till fängelse, lägst sex månader och högst fyra år.

9 § Har någon, utan att vara förfallen till ansvar enligt vad förut i detta kapitel är sagt, genom åtgärd, varom där förmäles, framkallat fara för att annan skall bliva utan laga skäl dömd eller eljest lida avsevärt förfång, och underlåter han, efter att hava kommit till insikt därom, att till farans avvärjande göra vad skäligen kan begäras, dömes för underlåtenhet att avvärja rättsfel till böter eller fängelse i högst sex månader.

10 § Om någon i skriftlig utsaga, som jämlikt lag eller författning avgives under edlig förpliktelse eller på heder och samvete eller under annan dylik försäkran, lämnar osann uppgift eller förtiger sanningen, dömes, om åtgärden innebär fara i bevishänseende, för osann försäkran till böter eller fängelse i högst sex månader eller, om brottet är grovt, till fängelse i högst två år.

Sker sådan gärning av grov oaktsamhet, dömes för vårdslös försäkran till böter eller fängelse i högst sex månader.

Det måste i enlighet med härovan citerat lagrum och då särskilt m a p 8 § anses som synnerligen beklagligt när Andersson under sanningsförsäkran med uppsåt aktivt försöker förtiga, undanhålla, undanröja och vilseleda kring post, dokument och förhållanden som denne ansvarat för i sin egenskap av förvaltare.

Konsekvenserna/skadeverkningarna av Anderssons agerande har därför visat sig alltför sent och därmed inte kunnat undvikas.

Av bifogade handlingar från bl.a. PayEx framgår att Andersson underlåtit att korrekt redovisa ingångna kreditköpsåtaganden vilka lett fram till såväl inkassokrav, betalningsförelägganden hos Kronofogden samt betalningsanmärkning.

Brottet, måste mot bakgrund av uppsåtsfrågan, anses som grovt då Anderssons fd huvudman, Mariana Norberg, nu med direkt kausalitet till dennes tidigare agerande blir oskyldigt fälld till ansvar för förhållanden vilka Andersson varit oinskränkt ansvarig för.

Andersson har vid flertalet tillfällen blivit uppmärksammad på sin ohörsamhet att fullgöra sina förpliktelser som förvaltare varför denne måste ställas till ansvar för att inte på ett rimligt sätt ha gjort vad denne kunnat för att undvika att skada uppstått för Mariana Norberg.

Analogt härmed bör Andersson med vad som sägs under BrB 15 kap 1§, 8 §, 9 § och 10 § ställas till ansvar för att på ett synnerligen grovt sätt ha undanhållit och förvanskat de förhållanden och de dokument som annars kunnat göra överlämnandet efter Hovrättens dom den 4/1 2012 mindre problematiskt.

BrB 14 Kap. Om förfalskningsbrott

4 § Undertryckande av urkund

Den som förstör, gör obrukbar eller undanskaffar urkund, över vilken han vid tillfället ej äger så förfoga, döms, om åtgärden innebär undertryckande av urkund till fängelse i högst två år eller, om brottet är ringa, till böter eller fängelse i högst sex månader.

Är brottet grovt, dömts till fängelse, lägst sex månader och högst fyra år.

Det är vid en genomgång av all dokumentation i ärendet uppenbart att Andersson undanröjt en lång rad dokument såsom fakturor och annan post vilken skickats till honom under lång tid i samband med och efter det att dennes förvaltarskap upphört.

Eftersom Andersson i samband med dennes slutliga redovisning inte på ett nöjaktigt sätt redovisat de åtaganden om bl.a. kreditköp som han för sin huvudmans räkning bundit henne till samt att Andersson själv, under närmare 5 månader efter sitt förvaltarskaps upphörande, hos Skatteverket underlåtit att ändra den till honom eftersända postdistributionen så har Andersson på ett systematiskt sätt undanskaffat urkund som denne vid resp tillfälle inte ägt rätt att förfoga över  

Brottet måste därför anses som grovt.

Sammanfattningsvis bör det enligt normal logik ha begåtts en lång rad fel av en rad individer vilka samtliga borde ställas till personligt ansvar för sina resp övergrepp mot en lätt dement snart 88 årig kvinna.

Det förefaller dock som att Rolf Andersson i sin roll som utsedd förvaltare är den vilken gjort sig skyldig till de mest uppenbara övergreppen vilka också allvarligt på olika sätt har drabbat Mariana Norberg.  

Då Hovrättens dom på alla punkter upphävde Tingsrättens båda tidigare beslut så bör ju rimligen något fel blivit begånget i handläggningen av detta ärende på en rad olika händer.

Det ligger så att säga i farans riktning att samhällets olika företrädare i sammanhang som dessa av rättsvårdande instanser måste bli uppmärksammade på att tillämpningen av den aktuella lagstiftningen måste ske med största möjliga hänsyn till de stackars äldre vilka blir föremål för övergrepp av den här kalibern.

Efter att ha varit i kontakt med en rad olika företrädare för media och rättsvårdande instanser så har det blivit uppenbart för oss samtliga att det nu är dags för åklagare att pröva denna grovt otillbörliga tillämpning så att praxis kan bildas på ett sätt som bättre skyddar och tillvaratar de äldres intressen samt att det utstuderade föraktet för de äldres rätt kommer till rättslig prövning.

Samhällsdebatten är bara påbörjad i frågor som rör detta område varför denna prövning kan anses ha en klart praxisbildande effekt till fromma för många äldre människor vilka annars kan komma att utsättas för liknande övergrepp.

Kort sagt kan inte 3 st web kameror uppsatta med 100 % lagstöd hos en 87 åring i sitt eget hem vara skäl nog för så omfattande insatser som Sundsvalls Kommun och Tingsrätten satt i gång med.

Inte heller är det på något sätt proportionerligt att utsätta en 87 årig dam för den kolossalt brutala och kränkande hantering som detta förvaltarskapsärende har inneburit för henne på en rad olika plan.

Saltsjö-Boo 2012 – 09 – 10
Jan Norberg
Bäcktorpsvägen 13
132 34 Saltsjö-Boo

 

Jan Norberg
Jan Norberg är pensionerad konsult med en bakgrund inom svensk industri. Han är sedan några år bosatt i Portugal. Jan är en engagerad samhällsdebattör.

6 KOMMENTARER

Prenumerera
Notify of
guest
6 Kommentarer
Äldst
Nyast Mest röstad
Inline Feedbacks
Se alla kommentarer
Hans Dahl
Hans Dahl
Gäst
20 augusti 2021 kl 10:48

Det handlar om undanröjande av bevis, eller hur?

Här redogörs det för hur polisen ingriper med våldsmakt för att förhindra att bevismaterial ska kunna användas i en kommande rättegång.

Är inte det ett polisiärt ingrepp med syfte att skydda grova brottslingar?

Jan Norberg
Jan Norberg
Gäst
Reply to  Hans Dahl
21 augusti 2021 kl 23:22

Hans, du har helt rätt. Om jag orkat gå till botten med detta så hade mitt intresse varit främst på polisens beslagsprotokoll. Det var ju polisen som gjorde “tillslaget” så därför är de skyldiga att protokollföra vad de tagit i beslag.

En annan fråga som slagit mig i efter att detta hände var ju hur snabbt Rose-Marie Carlsson och Pia Magnusson kunde få just polisens narkotikarotel på plats inom 10 minuter.

Det tyder ju från att det finns informella kontaktvägar som dessa dödsänglar utnyttjar i nödlägen som dessa.

Rent juridiskt hade nog den här matchen vunnits av mig, men jag bestämde mig ganska snabbt att det nu saknades tillräckliga skäl att driva process.

Carina Agrell
Carina Agrell
Gäst
20 augusti 2021 kl 11:12

Jag funderar på om Andersson var vårdslös i generell mening, eller om han specifikt uppmuntrades till det i just detta fall? Oegentligheterna är ju så extremt flagranta att han inte kan ha haft föreställningen att att han skulle kunna gå ostraffad ur beteendet? Eller fick han hjälp med att införliva en sådan övertygelse, tro?

Jan Norberg
Jan Norberg
Gäst
Reply to  Carina Agrell
21 augusti 2021 kl 23:07

Blir man försäkrad rättsligt skydd som förvaltare av ÖFN så tror man nog att man kan agera som Andersson själv gjorde.

När det gäller just Andersson så agerade han som den nyttiga idiot han förutsattes vara.

Åklagarens agerande är det som verkligen är kriminellt.

Vanadis
Vanadis
Gäst
20 augusti 2021 kl 11:33

Mariana Norberg fortsätter att få betalningsanmärkningar, inkassokrav och förelägganden från Kronofogden som en direkt följd av Anderssons trolöshet mot sin huvudman och dennes intressen.”
Samma ska hände mej pga God Man som skulle reda upp min ekonomi i en utsatt situation i livet.
Ingen upprättelse eller kompensation från ÖFM i Sundsvall.
Tog mej sedan mer än två år att reda ut, blev av med alla förs osv. 🙁

Magnus Lindgren
Magnus Lindgren
Gäst
22 augusti 2021 kl 04:22

Rel om hur det fungerar när svenska myndigheter istället följer lagen.

Om myndigheternas service/skyldighet att vara dig till hjälp! – Erik Ward – Anhörigriksdagen 2017

Vad kan du egentligen kräva av en myndighet som Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen, kommunen? Vad säger förvaltningslagen? Det är inte lätt att göra sin röst hörd, varken som anhörig eller som lekman i möten med stora myndigheter.

Erik Ward, f.d chefsjurist på Försäkringskassan

https://www.youtube.com/watch?v=db0gFJDFAts&list=PLmvWJhfp5VFJX112n1L1UwHkA-nwFGrOM&index=1

Last edited 2 månader sedan by Magnus Lindgren
Jan Norberg
Jan Norberg är pensionerad konsult med en bakgrund inom svensk industri. Han är sedan några år bosatt i Portugal. Jan är en engagerad samhällsdebattör.

SENASTE KOMMENTARER

ARKIV

ANNONS

6
0
Kommentera gärnax
()
x