Nöden under Lilla Istiden kan komma tillbaka

-

KLIMATET. Dalarna är inte världen. Men Lilla Istidens ogynnsamma klimat med återkommande missväxt och nöd kunde tydligt avläsas även i lilla Dalarna. Prästen Emil Åkerström i Amsberg strax norr om Borlänge skildrade i slutet av 1800-talet i tidskriften Tunarötter vädrets och odlingsförhållandenas skiftningar utifrån lokala prästers anteckningar ända sedan 1527.

Text: Tege Tornvall, nätverket Klimatsans | Bild: Kallt väder. Foto: Marc Kleen. Licens: Unsplash.com

Det är viktigt att förstå hur mycket väder och klimat under Lilla Istiden kunde variera (klimat kan definieras som genomsnittligt väder under minst 30 år). Då var Solens synliga aktivitet i flera perioder minimalt låg, med svagare solvind och få eller nästan inga solfläckar. Nu konstaterar solforskare i många länder att Solen åter är på väg in i en liknande fas.

Lilla Istiden anses ha varat ca 1280-1870. Dess kallaste perioder med minimal solvind anses ha varit Wolf minimum ca 1280-1350, Spörer minimum ca 1460-1550, Maunder minimum ca 1645-1715 och Dalton minimum ca 1790-1820. Maunder minimum var troligen kallast.

 

Prästen Emil Åkerström gjorde följande noteringar.

  • 1527–28 rådde hungersnöd på grund av sena vårar och tidiga höstar.
  • På 1690-talet tycktes vädret upp- och nervänt. 1692 var det milt från januari till mars, men i april kom en förfärlig kyla så att isarna bar hela maj månad. Vid skördetiden kom ett ihållande regn, som förstörde all gröda.
  • 1695 kom vid nyår ovanligt sträng kyla, som såg ut att aldrig ta slut. Vargarna drogs av hunger in i Amsbergs by och anföll t. o. m. människor. Hela maj låg snön kvar, och först efter midsommar kunde man så. Sedan följde en kall och regnig sommar med tidig nattfrost, som tog hela den lilla skörden.
  • 1696 började med vårväder, och i februari kunde man se nytt grönt gräs spira. Men i mars kom vintern tillbaka med kyla och snö som låg kvar långt in i maj. Man sådde efter midsommar, men i augusti kom hårda och ihållande nattfroster, som förstörde allt så att åkrarna låg helt svarta. Först i slutet av september kunde man plocka smultron och i oktober mognade hallon.

Massvält och död

  • 1697 var tillståndet i hela Norden förfärligt. I det fattiga Finland dog 80.000 människor av svält, och i Sverige över 100.000. Hela socknar i Norrland dog ut, och kyrkorna stängdes. I Amsberg finns inga uppgifter om att någon dött av svält, men eftersom folket under flera år blandat bark, halm och agnar i födan blev många dödligt sjuka i blodsot.

Inte mindre än sju personer dog 1697 i lilla Amsberg, d.v.s. en person i var tredje gård, och sex gårdar låg öde. På sommaren 1697 begravdes 10-20 avlidna varje söndag på Stora Tuna kyrkogård söder om Borlänge.

  • 1740 noterades svår torka i Amsberg med missväxt som följd. Prosten Magnus Abraham Sahlstedt betonar detta i Tuna Minne 1743 och tillfogar även att den ostadiga väderleken orsakat folket ohälsa, krämpor och ”helsoter”.
  • 1783 – 1784 rådde en ovanligt lång och sträng vinter. Ända in i maj låg stora snömassor på vägarna, och det var svårt att komma fram med häst och släde. Isarna låg till långt in i juni månad.

Påbud utfärdades om faran att blanda bark, mäsk, agnar, ben och sågspån i brödet, då det orsakade grasserande dödlighet i rödsot och rötfeber. Man borde äta hästkött och andra tama och vilda djur, som av fördomar ej annars åts. Renlav, mossa och rötter av kvickrot och tistlar var ej skadliga.

Läs mer i NewsVoice om den kommande istiden

 

Ny missväxt

  • 1837 förorsakade otjänlig väderlek missväxt, och 1838 kallades barkbrödsåret.
  • 1844 var våren och sommaren ovanligt regniga.
  • 1850 den 29 januari rådde så sträng kyla i förening med starkt yrväder att i mannaminne dess like icke funnits.
  • 1857 under sommaren regnade det alldeles kolossalt. Havren fick stå ute på åkrarna och hemforslades på vinterföret.
  • 1866–1867 var Lilla Istidens sista verkliga nödår. Den 15 februari skrev storskifteslantmätaren J. A. Andersson till Lantbruksakademiens tidskrift bl.a.:

”Det börjar gå omsols, att man kan fundera om sommar och vinter skola byta roller. Sålunda ha vi till för 1-2 vecka sedan haft barmark och överhuvudtaget ganska blid väderlek. Men nu har gubben Bore sent omsider kommit och det så väldigt att det är fråga om att komma utom stugdörren, ty drivorna ligga i höjd med åtminstone fähustaken. Vi plogade vägarna de första dagarna, men måste avstå, när man såg att arbetet efter några timmar var förgäves.”

Dalarnas sista verkliga hungerår anses vara 1867. Från byn Sifferbo har antecknats att mellan pingst och midsommar kom en så stor snödämp att meddon kunde användas. All gröda frös bort. Den 18 maj var isen på sjön Gimmen 29 tum (74 cm). Strax före midsommar efterföljdes kylan av en stark värmebölja. Trädens knoppar utvecklade löv på tre dagar. Likväl slog årsväxten fel och det blev svårt nödår.

Korta ”mannaminnen”

I sin utmärkta bok ”Svälten” skildrar Magnus Västerbro hur 10.000 personer svalt ihjäl i Norrlands inland vintern 1867-68 efter flera års missväxt.  För små och för sena hjälpsändningar hindrades av snö och is från att komma fram.

Sedan ansågs 1880 vara den varmaste sommaren “i mannaminne”. Ett “mannaminne” är sällan längre än en generation. Nu anses den globala medeltemperaturen vara en dryg grad högre än i slutet av 1800-talet och 3-4 grader högre än Lilla Istidens kallaste period.

Värst under Lilla Istiden var troligen vintern 1697-98 efter flera års missväxt. Då svalt 100.000 människor i Sverige och 80.000 i Finland ihjäl. Deras knappa levnadsvillkor skildras i Magnus Västerbros senaste bok ”Tyrannens tid” om Sverige under Karl XII:s envälde och krig.

Solforskare registrerar nu svagare solvind och minimalt med solfläckar – som långa perioder också rådde under Lilla Istiden, men om dess umbäranden talar inte FN:s klimatpanel IPCC och andra som larmar om hotande uppvärmning. En märklig historielöshet!

Text: Tege Tornvall, nätverket Klimatsans

Tege Tornvallhttps://klimatsans.com/
Tege Tornvall, biljournalist, nätverket Klimatsans | Tornvall är erfaren faktajournalist med ett förflutet från bla: Veckans Affärer, Ny Teknik, Bilsport, Affärsresenären, Teknisk Tidskrift och annan fackpress.
Stöd NewsVoice genom att köpa kaffe

8 KOMMENTARER

I kommentarsfältet har varje person ansvar för sin egen kommentar. Se reglerna.

Prenumerera
Notify of
guest
8 Kommentarer
Nyast
Äldst Mest röstad
Inline Feedbacks
Se alla kommentarer
petergrfstrm
petergrfstrm
Gäst
21 oktober 2021 kl 13:43

Under den period Tege beskriver förekom också flera vulkanutbrott som bidrar till nedkylning.
Jag kunde inte återfinna den speciella graf jag letade efter nu, men det var flera och det tycks ha tilltagit kraftigt sen år 1500
Denna artikel påstår att lilla istiden orsakades
https://www.bbc.com/news/science-environment-16797075
delvis av flera medeltida vulkanutbrott men den graf jag letade efter pekade direkt på flera senare utbrott under den tid Tege tar upp.
Många historiska utbrott har ju inte varit kända före modern forskning började.

Om det stämmer att vulkaner var orsaken var det alltså temporärt och utgör inget argument för att vår systematiska påverkan kan omtolkas som naturlig variation.
Någon skriver att Lennart Bengtsson ger lugnande besked. Men hans resonemang bygger på att vi målmedvetet utarbetar och tillämpar metoder för att lösa problemen inte att vi bara slår oss till ro och förnekar problemet. Det är för att han tror på människans uppfinningsförmåga.

Lennart Gustafsson
Lennart Gustafsson
Gäst
29 september 2021 kl 18:19

BRA Tege på de förljugna och korrupta. Ditt vetande är viktigt för oss alla .

Tege Tornvallhttps://klimatsans.com/
Tege Tornvall, biljournalist, nätverket Klimatsans | Tornvall är erfaren faktajournalist med ett förflutet från bla: Veckans Affärer, Ny Teknik, Bilsport, Affärsresenären, Teknisk Tidskrift och annan fackpress.

SENASTE KOMMENTARER

ARKIV

ANNONS