Nyligen gick nästan 2000 svenska forskare ut med en artikel i Aftonbladet och kritiserade svenska politiker för att de inte efterlevde Parisavtalet, agenda 2030 och IPCC:s alarmism om klimathotet vi står inför. Klimathotsångesten ökar och att klimataktivister klistrar fast sig på E4an, men var finns lösningarna?
Text: Andreas Vos, kart- och mätningsingenjör och arkeolog, styrelseledamot SCSC, styrelseledamot Green Cross Sverige
Om man står inför ett hot som kommer ifrån miljöförstörande utsläpp borde då inte detta hot kartläggas?
IPCC, Agenda 2030 och Parisavtalet driver överhuvudtaget inte denna fråga. Ingen nation på planeten kartlägger sina miljöförstörande utsläpp till luft till lands och under vattenytan. Ingen nation lägger in informationen om utsläpp i nationella övergripande databaser. Så hur ska politiker stater och myndigheter kunna samhällsplanera och rikta ekonomiska medel för att tackla utsläppsproblematiken? Det handlar om biljontals kronor för att få bukt med utsläppen.
Om nu detta framtida väderhot är vår tids stora ödesfråga enligt media och agendor varför sätter inte nationerna in fältpersonal och GIS ingenjörer för att kartlägga detta hot, så vi kan få in det i databaser kopplade till geografiska kartor som underlättar planeringen för åtgärder?
Det måste väl ändå vara det mest grundläggande då man står inför en hotbild? Alla som gått en kurs i hjärt- och lungräddning får lära sig tre saker vid framkomsten till en olycksplats: 1 bedöm läget, 2 behandla skadan, 3 begränsa skadan.
Som nationer kan vi inte ens lösa den första punkten, att för det första bedöma situationen av miljöförstörande utsläpp som tar död på ekosystemet och oss själva.
Geografiska databaser ger oss förhandsinformation och kärnfulla insikter om vad som måste göras
I Sverige har vi kommit en bit på vägen vi är antagligen den första nationen på planeten som kartlagt vilken riktning allt vårt ytvatten och grundvatten rinner i Sverige och vi har lagt in det i en kartdatabas kallad Hydrografi i nätverk. Databasen är framtagen av myndigheterna Lantmäteriet, SMHI och SGU, en heroisk insats. Välter en tankbil kan man följa utsläppet nedströms i avrinningsområden och se hur stort område som blir påverkat av föroreningen.
Vi har alltså byggt en databas som kan vara grunden till något större där vi lägger in alla våra utsläpp till vatten för att lösa problematiken kring vår vattenvård. I denna databas kan man lägga in 6000 soptippar, aktiva och igenlagda som läcker lakvatten, alla avloppsreningsverk, alla industriutsläpp, försvarets dumpningar av krigsmatriel till över 100 svenska sjöar, dagvattenutsläpp osv.
Detta gör att vi kan se hur mycket förorenade utsläpp olika avrinningsområden och dricksvattentäkter får ta emot. Detta hade i sin tur gjort att vi kunnat rikta åtgärder och ekonomi på ett vettigt sätt, en möjlighet att se problematiken i sin helhet övergripande och underlättat samhällsplaneringen.
Liknande databaser hade behövts göras för utsläppen till lands och till luft, då merparten av utsläppen går ner i närområdet på land.
Databaserna hade sedan kunnat samköras med uppgifter ifrån våra egna myndigheter när det gäller vad människor dött av som varit geografiskt fastboende. Om människor dött av neurogenetiska skador och cancer borde detta läggas in geografiskt och samköras med utsläppsdatabaser för att skydda invånarna i de olika nationerna. Vi kanske inte ska bo och verka i vissa områden tills en sanering gjorts eller utsläpp tagits bort? Påverkas vi människor påverkas också ekosystemet runt oss.
Detta hade gett oss en stadig grund att stå på för att skydda ekosystem och människor ifrån förgiftning.
Det globala perspektivet på utsläppen måste brytas ned och åtgärdas på kommunnivå samtidigt som nationella databaser över utsläpp jämförs så mänskligheten vet var åtgärderna ska sättas in.
- Vilka utsläpp ska tas bort först?
- Vilka områden behöver prioriteras för sanering?
- Vilka länder står inför dom största utmaningarna och behöver hjälp?
Det här är inga svåra frågor. Utsläppsproblematiken är enkel. Vi sitter på mängder med data som inte läggs in i geografiska databaser. Frågan är varför inget görs för att kartlägga något av dom förorenande utsläppen?
Knappt någon miljötidning eller miljöinriktade partier tar upp frågorna kring kartläggning av förorenande utsläpp. Istället är allt inriktat på klimathotet. Klimatet är det sista i utsläppskedjan som blir påverkat av dom förorenande utsläppen. Ska vi bli av med det hotet och pågående utsläppskris måste utsläppen kartläggas först.
- Kartlägg utsläppen.
- Utöka provtagningen på förorenande ämnen. Idag kan vi endast provta på ca 350 ämnen som dom stora provtagningsbolagen står för. Det nytillverkas ca 100 000 kemikalier årligen. Vi vet i dags läget inte vad vi står inför när det gäller utsläppsproblematik.
- Lagstifta om att förbjuda samhällsfarliga ämnen i produktion, produkter och livsmedel för att skydda människor och ekosystem från förgiftning.
Dessa tre grundläggande saker är inte svåra att förstå ändå görs inget.
Undertecknad var projektledare för filmen “Vättern under ytan” där svensk vattenvård granskas när det gäller vår största dricksvattensjö:.
Fungerar säkerhetspolitiken för svensk vattenvård? – Öppet Brev till Totalförsvaret
Filmen togs fram av en ideell förening för att svenska staten inte har några statligt anställda dykande miljöinspektörer som granskar vår vattenvård, en film som inte behövt göras om vår regering hade skött sitt uppdrag och kartlagt utsläpp till vårt dricksvatten.
Tyvärr vill inte svenska TV-kanaler visa filmen för allmänheten och knappt någon mainstream media eller miljötidningar tar upp filmen för debatt. Man kan undra varför.
- Varför kartlägger inte nationerna sina utsläpp?
- Var finns det sunda förnuftet när det gäller utsläppsproblematik?
- Var finns dom klarsynta politikerna och forskarna som ska lösa utsläppsproblematiken på ett kärleksfullt sätt till jordens levande varelser?
Text: Andreas Vos, kart- och mätningsingenjör och arkeolog, styrelseledamot SCSC, styrelseledamot Green Cross Sverige