Stockholms tingsrätt avdelning 4, den 19 januari 2023: De i Iran födda svenskarna Peyman Kia, 42, och hans yngre bror Payam Kia, 35, döms till livstids fängelse respektive 9 år och 10 månaders fängelse för att åren 2011-2021 spionerat för Ryssland mot Sverige. Vad handlar spionaffären om – egentligen?
Domen
Peyman Kia och Payam Kia har, gemensamt och i samråd, under perioden 28 september 2011– 20 september 2021 inom riket bl.a. i Stockholmsområdet, för att gå Ryssland och den ryska underrättelsetjänsten GRU tillhanda, obehörigen anskaffat, befordrat samt röjt uppgifter vars uppenbarande för främmande makt kan medföra men för Sveriges säkerhet.
Anskaffandet av uppgifter har skett inom ramen för Peymans Kias anställningar inom dels Säkerhetspolisen, dels Försvarsmakten. Uppgifterna härrör från flera myndigheter inom den svenska säkerhets- och underrättelsetjänsten.
Payam Kia har varit behjälplig med att delta i planeringen av gärningen och sköta kontakterna med Ryssland och GRU inkl. frågor om överlämnande av uppgifter samt mottagande av ersättning.
Det måhända mest slående med domen och rättegången är hemlighetsmakeriet – inte bara mot allmänheten utan också mot rättens medlemmar själva.
Trots de lyckta dörrarna, vilar hela rättegången på påståenden gjorda av säkerhetspolisen som rätten självständigt inte kunnat verifiera.
Trots att besvärjelsen “gå Ryssland och GRU tillhanda” upprepas vid 27 tillfällen i domen, presenteras inte en enda konkreta omständighet som faktiskt kopplar samman bröderna Kia med det ryska GRU.
SÄPO:s narrativ accepterades som fakta, först av åklagarna sedan av tingsrätten.
Varför hemlighetsmakeriet?
Om ryssen nu redan vet allt, varför fortsätta mörka inte bara inför allmänheten utan också inför tingsrättens egna medlemmar?
Enligt domen gick det påstådda spionaget till så här: Peyman Kia, när han åren 2007-2015 arbetade på säkerhetspolisen (SÄPO) och försvarsmaktens underrättelsetjänst (MUST), kopierade han från och med år 2011 ett hundratal av de mellan 10 000 och 20 000 hemliga handlingar han hade befogenhet att läsa och fram till 2015, då han slutade på SÄPO, arbetade med. Han gav dokumenten till sin lillebror Payam Kia som sålde dem till den ryska militära underrättelsetjänsten GRU.
Uppgifterna i domen är motstridiga:
- Peyman arbetade för SÄPO och MUST mellan 2007 och 2015
- Spioneriet han och hans bror dömts för handlade om dokument från den tiden
- Men enligt domen pågick spioneriet mellan 2011 och 2021
Under åtta år som anställd inom den svenska nattväktarstaten, 2007-2015, spionerade Peyman bara under de sista fyra åren 2011-2015?
Vad för slag av spioneri skulle Peyman och hans bror ha ägnat sig åt åren 2015-2021 – när Peyman inte arbetde på SÄPO eller MUST?
I vilken annan brottsutredning som helst, inklusive andra utredningar om misstänkt spionage, hade man kunnat förvänta sig åtminstone följande:
- att SÄPO funnit några av de kopierade stulna dokumenten hemma hos någon av bröderna
- att SÄPO kunnat iaktta hur Payam Kia överlämnat dokumenten till den ryska underrättelsetjänsten, antingen direkt vid personligt möte eller i så kallade döda brevlådor
- Att bröderna Kia i gengäld erhållit kontanter
Domen presenterar inte bevis för något av leden ovan.
Så, vad handlar spionaffären om – egentligen?
SÄPO fick underrättelseinformation om att någon som arbetade inom den svenska säkerhets- och underrättelsetjänsten skulle ha erbjudit hemliga uppgifter till Ryssland och GRU. SÄPO genomförde en utredning som senare ledde till att en förundersökning inleddes mot Peyman Kia.
I klartext: Utländsk underrättelsetjänst, som det amerikanska CIA eller brittiska MI6, har (eller hade) en egen spion inom GRU, som tipsade dem om att vissa svenska dokument kommit GRU tillhanda. SÄPO börjar utreda och kommer via sitt IT-systems loggar fram till att Peyman är en av de som arbetat med de påstådda dokumenten under sina anställningar hos SÄPO och MUST.
Då säkerhetspolisens spionutredningen inte startade förrän 2017, två år efter att Peyman slutade arbeta för SÄPO och MUST, är ett antagande man kan göra är att det “tips” SÄPO hänvisar till inkom efter att Peyman slutat vid SÄPO och MUST – eller låg “tipset” och skvalpade i SÄPO:s inkorg i över två år innan någon tog sig tid att läsa det?
Efter fyra års fruktlöst utredande perioden 2017-2021, växlar SÄPO spår och övergår till brottsprovokation.
I september 2021 grips Peyman och Payam Kia. Payam släpps efter bara några timmar. Vad som därefter sker utgör den ena av de två pelare på vilket åtalet vilar.
Enligt tingsrättens förhör använder lillebrodern Payam narkotika, som han även säljer. Efter chocken att ha blivit gripen av polisen och sedan släppt, börjar han (under SÄPO:s hemliga övervakning) bland annat skriva ned sina tankar på en dator. Det är lösryckta citat ur dessa luddiga, svårtolkade och möjligen drogpåverkade tankestormar, rätten tolkar som bevis på att spioneri begåtts.
Payam själv menar att det handlar om narkotika affärer, vilket han anser borde framgå av sammanhanget när man läser hans noteringar i sin helhet.
Domens andra pelare är en period av intensiv kontanthantering som år 2017 bröt ut inom familjen Kia.
Peymans förklaring är att Sverige år 2017 bytte sedlar.
(Notering: den 30 juni 2017 blev 500-lappen ogiltig.[3]
Bröderna Peyman föddes i Iran och deras familj och föräldrar verkar ha det gått ställt, och en stor del av de kontanter bröderna Kia hade hemma var familjens tillgångar, bland annat ett arv från fadern, som gick ur tiden 2017.
(Notering: få andra folk i världen är så kontantlösa som svenskar. Att ha större summor med kontanter hemma ses som en försäkran mot bland annat opålitliga banker och instabila digitala betalsystem.)
Under rättegången verkar också åklagarna ha börjat darra på manschetten, över det skraltiga bevisläget och den märkliga processen, där “sammanfattad information” är en omskrivning för narrativ:
Försvaret har … framhållit att det är problematiskt ur rättssäkerhetssynpunkt att SÄPO:s analys utgör en sammanfattad information som inte kunnat kontrolleras av försvaret.
Samt: Den som inom ramen för sin anställning tar del av och behandlar känsliga uppgifter kan vara behörig att vidta åtgärder som innefattar anskaffande, befordrande, lämnande och röjande.
Tingsrätten bedömer dock att den anställde inte kan vara behörig att anskaffa hemliga uppgifter med avsikt att gå främmande makt tillhanda (om det inte ingick som en del i ett anställningsuppdrag).
Rekvisitet obehörigen bör därför prövas i samband med prövningen av om handlandet skett i avsikt att gå främmande makt tillhanda.
Med andra ord, man kan år 2023 i Sverige dömas för gärningar som inte behöver ha begåtts, utan av staten bara antas ha tänkts – även då omständigheterna i övrigt är lagliga.
Vad handlade den här rättegången om – egentligen?
Enligt uppgifter i media var några av de dokument som påstås ha hamnat i ryska händer SÄPO:s personallistor.
Var det detta 2023 års stora spionrättegång handlade om:
SÄPO:s Vendetta mot en tidigare kollega, en person med annan etnisk och kulturell bakgrund än de själva, och som en utomstående viskar i örat på dem, kan ha sålt ut namnen på sina gamla kolleger till Moskva, varpå SÄPO drar i gång ett korståg i vilket man inte kan bevisa någonting och därför hemligtstämplar allt?
Rätten som var enig i domen bestod av Chefsrådmannen Måns Wigén (50) samt nämndemännen Kerstin Alnervik (69), Christer Bergström och Rune Forsberg.
Domen kommer att överklagas.
“Hemlighetsmakeri är grundbulten för maktmissbruk, dess möjliggörare – transparens är det enda motgiftet”
– Glenn Greenwald
Referenser och relaterat
- Stockholms Tingsrätt: Stockholms tingsratt B 14349-21 Dom 20230119
- Stockholms Tingsrätt: Domsbilaga 2 (förhörsutsagor – offentlig del)
- Svensk handel: Så hanterar du sedelutbytet
- Newsvoice: Ryska spionaget och den hysteriska dansen kring fallen Kia, Skvortsov och Koulkova