Hur många fler av oss måste dö i statens sjukvårdsslukhål?

Christer Nilsson - Foto: Johan ArvidssonChrister Nilsson (1941-) är historiker och författare (6 böcker), ledarskribent och recensent av facklitteratur. Han har skrivit för Läkartidningen, Axess, Ale - Historisk tidskrift, Finsk tidskrift, Expressen, Sydsvenskan, Helsingborgs Dagblad, Östgötacorren, Borås tidning och NewsVoice.
publicerad 1 februari 2023
- Christer Nilsson
Äldre patient på sjukhus. Foto: Shutterstock.com

I dag förfogar sjukvård och social omsorg redan över cirka 500 miljarder kronor.  Vad är det då för fel när vårdköerna ökar exponentiellt? Detta trots att vi har gått från 11 000 praktiserande läkare år 1970 till 44 000 läkare år 2023 – en ökning med 300 procent, samtidigt som folkökningen bara ökat med runt två miljoner invånare, det vill säga med 30 procent.

Under samma tid har antalet sjuksköterskor ökat från 36 000 till 126 000 det vill säga med 250 procent, enligt Kommissionen för skattenytta. Försök då förklara varför sjuksköterskebristen fortfarande pekas ut som orsaken till vårdköerna?

I regeringen Ulf Kristerssons finansplan tänker man nu kasta ännu fler dåliga pengar, efter alla tidigare slukhålspengar, 300 miljoner per år under åren 2023, 2024 och 2025.

Näringsminister Ebba Busch har tidigare sagt ”att ösa mer och mer pengar på vården som Socialdemokraterna gjort, har inte hjälpt på decennier”. Nu är det just det som den nya sjukvårdsministern själv tänker göra. Det hela är monstruöst ineffektivt – nyttoeffekten är nästan försumbar – flaskhalsarna blir bara värre och systemet föder sig självt som en glupande gökunge.

Läkare och sjuksköterskor får mer och mer administrativa uppgifter och mindre och mindre tid för patienterna.

Vad är det för fel på svensk sjukvård när en tysk läkare hinner ta emot tre gånger fler patienter än sin svenska kollega? Sverige ligger här faktiskt nesligt i botten bland andra europeiska länder, enligt Tankesmedjan Timbro.

Att tänka utanför boxen har aldrig varit någon paradgren vare sig för politiker, sjukhusdirektioner eller regionbyråkrater.

Regeringen tycks inte ha gjort någon analys av problemen inom vården. Det är minst sagt alarmerande.

Systemfelen är så uppenbara för alla när många kompetenta sjuksköterskor slutar på grund av stress och utbrändhet och när sjuka människor tvingas ligga i korridorer under flera dygn i akutvården – på grund av plats- och sjuksköterskebrist.

Hur många fler av oss måste dö i onödan i sjukvårdskön på grund av att vi inte blivit diagnostiserade och opererade under vårdgaranterad tid?

Relaterat


Så här kan du stötta Newsvoice

Stöd NewsVoice 2024
  • Christer Nilsson pekar på flera systemfel i sjukvården. Det är få samhällsfunktioner som kan få mig så arg och frustrerad som just sjukvården.

    En sak som jag blir väldigt frustrerad över är att man nästan aldrig vet vem som är chef på en vårdavdelning. Vem skall man tala med om man har något önskemål eller vill ha något framfört. Ingen ger sig till känna som ansvarig. Ansvaret är utspätt på hela personalgruppen. Delat ansvar…

    Här skiljer sig Sverige från andra länder som jag som konsult har erfarenhet av. Oavsett om det var England,Tyskland, Finland, Holland eller USA så var det aldrig någon tvekan om vem som var chef på avdelningen och tog ansvar.
    Det blev så mycket enklare. En gång var det även så i Sverge.

    Man kan vara för få personer för arbetsuppgifterna vilket kan knäcka människor. Man kan också vara för många så att det åtgår tid för att administrera och interagera med varandra. Enligt Parkinsons lag så hittar man alltid något att fylla ut tiden med hur många man än är.

    • Det finns inte en övergripande chef på en vårdavdelning på det sättet man kanske tänker sig inom industrin eller service- och tjänsteföretag med kunden i fokus.

      Ansvaret på en avdelning är uppdelad.

      Det närmsta man kan komma är klinikföreståndaren som har ansvaret för den dagliga verksamheten (ofta med delegerat personalansvar) och har många uppgifter: vara delaktig i kompetensutvecklingen, kontakter med studenter, semesterplanering, vidareutbildning, inköp av förbrukningsmaterial, fakturahantering osv. Ansvaret att alla föreskrifter, policys, arbetsmiljöarbetet följds men även hålla i avdelningsmöten gällande den dagliga verksamheten.

      Patientansvaret ligger hos läkarna. Sedan finns ansvarig för bokning av patienter och planeringen av vårdplatser. På ett universitetssjukhus bedrivs också forsning.

      Historiskt har sjukhus sina rötter från första världskriget med löpandebandsprincipens motto. Hierarkin på avdelningen är sträng mellan olika yrkesgrupper, ett arv från militärens hierarki.

      Generellt skulle man kunna säg att alla är osäkra och rädda att göra fel, men ingen visar det. Patienter och anhöriga vill ofta ha svar. Osäkerheten yttra sig på flera olika sätt bland annat i luddiga uttalanden, för att säga så lite som möjligt för att inte säga fel saker och det yttrar sig journalföringen där det medicinska språket till synes präglas av exakthet, men samtidigt sägs så lite som möjligt.    

  • Christer Nilsson pekar på flera systemfel i sjukvården. Det är få samhällsfunktioner som kan få mig så arg och frustrerad som just sjukvården.

    En sak som jag blir väldigt frustrerad över är att man nästan aldrig vet vem som är chef på en vårdavdelning. Vem skall man tala med om man har något önskemål eller vill ha något framfört. Ingen ger sig till känna som ansvarig. Ansvaret är utspätt på hela personalgruppen. Delat ansvar…

    Här skiljer sig Sverige från andra länder som jag som konsult har erfarenhet av. Oavsett om det var England,Tyskland, Finland, Holland eller USA så var det aldrig någon tvekan om vem som var chef på avdelningen och tog ansvar.
    Det blev så mycket enklare. En gång var det även så i Sverge.

    Man kan vara för få personer för arbetsuppgifterna vilket kan knäcka människor. Man kan också vara för många så att det åtgår tid för att administrera och interagera med varandra. Enligt Parkinsons lag så hittar man alltid något att fylla ut tiden med hur många man än är.

    • Det finns inte en övergripande chef på en vårdavdelning på det sättet man kanske tänker sig inom industrin eller service- och tjänsteföretag med kunden i fokus.

      Ansvaret på en avdelning är uppdelad.

      Det närmsta man kan komma är klinikföreståndaren som har ansvaret för den dagliga verksamheten (ofta med delegerat personalansvar) och har många uppgifter: vara delaktig i kompetensutvecklingen, kontakter med studenter, semesterplanering, vidareutbildning, inköp av förbrukningsmaterial, fakturahantering osv. Ansvaret att alla föreskrifter, policys, arbetsmiljöarbetet följds men även hålla i avdelningsmöten gällande den dagliga verksamheten.

      Patientansvaret ligger hos läkarna. Sedan finns ansvarig för bokning av patienter och planeringen av vårdplatser. På ett universitetssjukhus bedrivs också forsning.

      Historiskt har sjukhus sina rötter från första världskriget med löpandebandsprincipens motto. Hierarkin på avdelningen är sträng mellan olika yrkesgrupper, ett arv från militärens hierarki.

      Generellt skulle man kunna säg att alla är osäkra och rädda att göra fel, men ingen visar det. Patienter och anhöriga vill ofta ha svar. Osäkerheten yttra sig på flera olika sätt bland annat i luddiga uttalanden, för att säga så lite som möjligt för att inte säga fel saker och det yttrar sig journalföringen där det medicinska språket till synes präglas av exakthet, men samtidigt sägs så lite som möjligt.    

  • Just vacciner är faktiskt bestämt att sköterskor kan både ordinera och administrera. Sen ändrar det ju knappast faktumet att vacciner är gift, eller att det här med mrna och “genterapi ” lär vara på en synnerlig hög nivå av helvete

    Något de flesta lär veta dock, är att vår statsminister lika lite som våra sköterskor, är läkare

  • Tack för artikeln.
    Var väldigt dålig en dag på 70-talet. Gick till sjukhuset ställde mig i kön på tio personer och efter en halvtimme fick jag vård, en kraftig penecelin spruta, efter de hotat med att lägga in mig.
    Idag hade jag bokat tid hos min husläkare och i väntan tvingats åka till akuten.

    Det var bättre kanske bättre och enklare innan man privatiserade rätten att ställa sjukdoms symptom men bara vård i form av tabletter.

  • 1995 Befolkning 8000,000 miljoner IVA-platser 4900 st
    2022 Befolkning 10,000,000 miljoner IVA-platser 600 st

    Varför? Därför………..

  • Jag säger inte att det är planerat av illvilliga personer, men vår ohälsa är big business. Solklart för den som vågar se. Idag ligger ansvaret 100% på mig själv för min hälsa. I mina mörka stunder kan jag tänka att: -Jamen ät, medicinera, och spruta er till döds bara så är vi bara 500 miljoner på jorden inom ett par generationer.

  • Tack för artikeln.
    Var väldigt dålig en dag på 70-talet. Gick till sjukhuset ställde mig i kön på tio personer och efter en halvtimme fick jag vård, en kraftig penecelin spruta, efter de hotat med att lägga in mig.
    Idag hade jag bokat tid hos min husläkare och i väntan tvingats åka till akuten.

    Det var bättre kanske bättre och enklare innan man privatiserade rätten att ställa sjukdoms symptom men bara vård i form av tabletter.

    • Utan att ha läst uppsatsen misstänker jag att de är de tre klassiska P:a som åberopas: plats, penger och personal. Först kommer klagan om lokalbrist (plats). Så får sjukvården sina nya lokaler. Då åberopas personalbrist. Så ökar man utbildningtakten med nyanställningar och rekrytering utomlands. Då åberopas bristande anslag och krympande budgetar. Så får sjukvården tilldelats mer pengar och all fungerar bara sämre och sämre.

  • 3e vanligaste dödsorsaken är förgiftning av medecinskt behandling. Blir kanske den vanligaste nu efter genterapin.
    Läkare skriver ut dessa medeciner. Ju fler läkare desto fler i vårdkön.

    • Just vacciner är faktiskt bestämt att sköterskor kan både ordinera och administrera. Sen ändrar det ju knappast faktumet att vacciner är gift, eller att det här med mrna och ”genterapi ” lär vara på en synnerlig hög nivå av helvete

      Något de flesta lär veta dock, är att vår statsminister lika lite som våra sköterskor, är läkare

  • 1995 Befolkning 8000,000 miljoner IVA-platser 4900 st
    2022 Befolkning 10,000,000 miljoner IVA-platser 600 st

    Varför? Därför………..

  • Tack, tack Christer för ytterligare en eminent artikel. När du rör runt i grytan kommer det sura bottenslammet upp till ytan och det stinker.

    Har till och från de senaste 30 åren arbetat inom vården, inte minst på stora universitetssjukhus och är väl förtrogen med miljön. När jag så besöker sjukhus är jag lika vilsen som vem som helst och det är näst intill omöjligt att hitta rätt. Det har blivit något bättre mer åren; betänk om det vore lika svårt att hitta rätt på en flygplats? Det hade aldrig fungerat. Tar man sig in på en avdelning (för att hitta någon att fråga) är den så till den grad avpersonifierad att avstånden mellan människorna tycks avgrundsdjup. Haffar du någon för att ställa en fråga stirrar personalen på dig med frånvarande flackande blick, avlägsna sig och kallar på sina kollegor som anklagande frågar dig: du tar dig in på en avdelning i oegentligt ärende, stör personalen för att fråga om vägen?
     

    • När min mor dog, visserligen i hög ålder, följder av cancern och märkliga operationer som slutade med påse på magen och kateter i njuren som skulle tömmas.Hon tappade livslusten fullständigt. När hon väl hamnade på ortens lasarett, onkologen, låg hon döendes och kved i smärtor. Jag blev rasande och bankade på personalens expedition och krävde att de skulle ge henne mer smärtstillande. De gjorde som jag sa men gav för lite så jag fick banka igen på deras håla till expedition. Fick hör att jag skulle larma genom att trycka på en knapp i rummet där hon låg. En av de värsta upplevelserna i mitt liv. Hellre en kätting runt halsen med snabb färd ner i havet än att hamna i detta helvete.

    • Skönt att få bekräftelse på den surrealistiska upplevelse det är att komma till dagens sjuka-hus.

      Pappa gick bort för drygt ett år sedan, och mamma börjar bli till åren. SÅ har besökt de sjuka husen några gånger nu. För mig känns det alltid lite som jag kommer till en annan värld. Så mycket omplaceringar att personalen knappt vet var de själva är. femtioelva skyltar. Gör si gör så, sprita dig, håll avstånd osv. Men inte ens en enkel reception så man vet vart fan man ska.

      En gång skulle jag ha ett intyg och gick till stora receptionen på Ludvika lasarett. Nej det gick inte, jag var tvungen beställa ett på telefon. Ringde när jag kom hem och kom till samme receptionist. Jag börja gapskratta och hon förstod inte vad som var så roligt.

      Slukhålet är tyvärr stort. Och än finns det rum för många förstörda människoliv.
      Ska det bli någon ändring så hänger det på folket. Och de flesta har väl knytnäven i byxfickan ännu. Och där gör den inte mycket nytta.

    • Förstöra den.

      De senaste 40 åren, som jag har egen erfarenhet av, men även redan ett par decennier tidigare, har politiker, tjänstemän och teknikfixerade läkarstrebrar arbetat som bävrar för att avhumanisera sjukvården.

      För 50 år sedan hade Sverige världens bästa sjukvård till en rimlig kostnad. Vi hade flest vårdplatser per innevånare i världen. Nu har vi mindre antal vårdplatser än alla andra länder i den industrialiserade världen.

      Nästan alla mindre lasarett har lagts ned. I stället har man byggt enorma skrytsjukhus, fullproppade med teknikprylar men sanslöst ineffektiva. Tillverkarna av dessa prylar tjänar enorma belopp, liksom de gigantiska läkemedelsföretagen. Maskiner sköter allt mer av undersökningarna och den kliniska kunskapsnivån om sjukVÅRD hos läkare och sjuksköterskor sjunker som en sten.

      • Du har så rätt. Skrytbyggen och AI till förbannelse. Vi människor skall avvecklas. Jag kan aldrig glömma när Granskning Sverige (GS) i ett avsnitt tog upp att Sverige blir ett u- land 2030 enligt FN:s HDI(Human Development Index). Den informationen fanns på nätet men togs bort.

  • Jag säger inte att det är planerat av illvilliga personer, men vår ohälsa är big business. Solklart för den som vågar se. Idag ligger ansvaret 100% på mig själv för min hälsa. I mina mörka stunder kan jag tänka att: -Jamen ät, medicinera, och spruta er till döds bara så är vi bara 500 miljoner på jorden inom ett par generationer.

    • Utan att ha läst uppsatsen misstänker jag att de är de tre klassiska P:a som åberopas: plats, penger och personal. Först kommer klagan om lokalbrist (plats). Så får sjukvården sina nya lokaler. Då åberopas personalbrist. Så ökar man utbildningtakten med nyanställningar och rekrytering utomlands. Då åberopas bristande anslag och krympande budgetar. Så får sjukvården tilldelats mer pengar och all fungerar bara sämre och sämre.

  • Tack, tack Christer för ytterligare en eminent artikel. När du rör runt i grytan kommer det sura bottenslammet upp till ytan och det stinker.

    Har till och från de senaste 30 åren arbetat inom vården, inte minst på stora universitetssjukhus och är väl förtrogen med miljön. När jag så besöker sjukhus är jag lika vilsen som vem som helst och det är näst intill omöjligt att hitta rätt. Det har blivit något bättre mer åren; betänk om det vore lika svårt att hitta rätt på en flygplats? Det hade aldrig fungerat. Tar man sig in på en avdelning (för att hitta någon att fråga) är den så till den grad avpersonifierad att avstånden mellan människorna tycks avgrundsdjup. Haffar du någon för att ställa en fråga stirrar personalen på dig med frånvarande flackande blick, avlägsna sig och kallar på sina kollegor som anklagande frågar dig: du tar dig in på en avdelning i oegentligt ärende, stör personalen för att fråga om vägen?
     

    • När min mor dog, visserligen i hög ålder, följder av cancern och märkliga operationer som slutade med påse på magen och kateter i njuren som skulle tömmas.Hon tappade livslusten fullständigt. När hon väl hamnade på ortens lasarett, onkologen, låg hon döendes och kved i smärtor. Jag blev rasande och bankade på personalens expedition och krävde att de skulle ge henne mer smärtstillande. De gjorde som jag sa men gav för lite så jag fick banka igen på deras håla till expedition. Fick hör att jag skulle larma genom att trycka på en knapp i rummet där hon låg. En av de värsta upplevelserna i mitt liv. Hellre en kätting runt halsen med snabb färd ner i havet än att hamna i detta helvete.

    • Skönt att få bekräftelse på den surrealistiska upplevelse det är att komma till dagens sjuka-hus.

      Pappa gick bort för drygt ett år sedan, och mamma börjar bli till åren. SÅ har besökt de sjuka husen några gånger nu. För mig känns det alltid lite som jag kommer till en annan värld. Så mycket omplaceringar att personalen knappt vet var de själva är. femtioelva skyltar. Gör si gör så, sprita dig, håll avstånd osv. Men inte ens en enkel reception så man vet vart fan man ska.

      En gång skulle jag ha ett intyg och gick till stora receptionen på Ludvika lasarett. Nej det gick inte, jag var tvungen beställa ett på telefon. Ringde när jag kom hem och kom till samme receptionist. Jag börja gapskratta och hon förstod inte vad som var så roligt.

      Slukhålet är tyvärr stort. Och än finns det rum för många förstörda människoliv.
      Ska det bli någon ändring så hänger det på folket. Och de flesta har väl knytnäven i byxfickan ännu. Och där gör den inte mycket nytta.

    • Förstöra den.

      De senaste 40 åren, som jag har egen erfarenhet av, men även redan ett par decennier tidigare, har politiker, tjänstemän och teknikfixerade läkarstrebrar arbetat som bävrar för att avhumanisera sjukvården.

      För 50 år sedan hade Sverige världens bästa sjukvård till en rimlig kostnad. Vi hade flest vårdplatser per innevånare i världen. Nu har vi mindre antal vårdplatser än alla andra länder i den industrialiserade världen.

      Nästan alla mindre lasarett har lagts ned. I stället har man byggt enorma skrytsjukhus, fullproppade med teknikprylar men sanslöst ineffektiva. Tillverkarna av dessa prylar tjänar enorma belopp, liksom de gigantiska läkemedelsföretagen. Maskiner sköter allt mer av undersökningarna och den kliniska kunskapsnivån om sjukVÅRD hos läkare och sjuksköterskor sjunker som en sten.

      • Du har så rätt. Skrytbyggen och AI till förbannelse. Vi människor skall avvecklas. Jag kan aldrig glömma när Granskning Sverige (GS) i ett avsnitt tog upp att Sverige blir ett u- land 2030 enligt FN:s HDI(Human Development Index). Den informationen fanns på nätet men togs bort.

  • Lämna ett svar

    Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *