Jan Norberg: Kan vi ändra på den överbeskyddande omhändertagandekulturen?

Det onda samhället, förlåt, Det Goda Samhället, hade för någon dag sedan en artikel införd av en Lennart Svanberg, den satte fingret på en för det svenska folket mycket känslig fråga.´, nämligen den svenska bidragsmentaliteten.

Den gode Lennart är av uppfattningen att just den svenska bidragsmentaliteten är grunden till varför vi inte ser någon förändring av samhällsklimatet. Kort sammanfattat, svensken har blivit bidragsberoende och därmed finns inga incitament för en genomgripande samhällsförändring. Rör inte våra bidrag!

Kan omhändertagandekulturen redigeras?

Dessa möjligheter har sedan 20 år blivit internationell kunskap och främst män från Afrika och Arabvärlden strömmar över Medelhavet med destination Sverige. De har tillgång till allt från första dagen genom socialtjänstlagens uppehållsrekvisit. Det öppnar dörren till alla tjänster i samhällskontraktet.

Lennarts förslag går i korthet ut på att ersätta bidragen med avdragsrätt för alla som är här, hans huvudsakliga argument är att vi inte kan fortsätta acceptera att endast 40 % är självförsörjande och därmed står för finansieringen av en stor del av alla våra transfereringssystem. Detta är Ebberöds Bank!

”Ebberöds bank har blivit ett begrepp för en verksamhet som visserligen är välmenande men samtidigt svårt vanskött.” – Wikipedia

Varför törs vi inte prata om den socialistiska tvångströjan?

Jag tycker Lennart Svanberg är mycket modig som vågar ifrågasätta detta heliga paradigm, dvs den för svensken så självklara rätten till olika former av bidrag i något av alla våra transfereringssystem. Vi måste dock fråga oss varför det betraktas som att svära i kyrkan när man ifrågasätter bidragssamhället.

Det är våra politikers fel!

Politikerna och då främst sossarna har ju under nästan ett sekel haft införandet av olika så kallade trygghetssystem som ett medel för att få svenska väljare att fortsätta rösta på dem, men numera också alla övriga sju riksdagspartier. Svenskarnas beroende av bidragssamhället går att jämföra med de värsta opiatberoende knarkarna!

I detta sammanhang vill jag varmt rekommendera en ganska ny bok på det ämnet som heter Smärtans Imperium skriven av Patrick Radden Keefe.

Det ser tyvärr mycket mörkt ut att ens kunna ifrågasätta detta bidragsparadigm, än mindre att få någon debatt i frågan. Situationen kommer att urarta gradvis så att fattigdom blir den nya normen, något som svensken rent generellt inte förmår ta in mentalt.

Vill vi ha kommunistisk trygghet eller liberal frihet?

• Kan någon svensk politiker definiera vad begreppet ”välfärd” egentligen innebär?
• Handlar det om att du ska kunna fiska eller att du ska ha fri och gratis tillgång till allt i fiskaffären?

Folk och då speciellt kvinnor går omkring och slänger sig med begreppet ”allas lika värde”, men tyvärr begriper de inte vad det står för.

Speciellt kvinnor förstår inte att de lider mest av det och de kommer att råka riktigt illa ut när allt kraschar. I detta sammanhang vill jag verkligen rekommendera en alldeles färsk artikel av Julia Caesar. Hon exemplifierar hur kvinnor med ledande befattningar inom polisen aktivt bidrar till den krasch som verkar oundviklig.

Varför hyllar alla våra 8 riksdagspartier socialismens grundprinciper?

Det kommer att krävas nytänkande för att ändra på detta och de radikala lösningsförslag som behövs kräver en helt annan insiktsnivå ibland svenskarna. Ännu så länge lyser dessa förslag med sin frånvaro.

Den enda som jag hittills hört vågat sig på att radikalt ändra på detta är Hans Jensevik med sitt förslag på Kapitationsskatt (Poll Tax). Det vill säga en radikal och genomgripande skattereform som ställer alla tidigare skattesystem på ända. Så som jag förstått Kapitationsskatt på ett visst tvång, utövat av marknadskrafterna. Det ska få alla människor att göra sig anställningsbara samtidigt som det uppmuntrar till entreprenörskap.

Infört som nytt skattesystem skulle det dessutom sänka det totala skattetrycket högst väsentligt.

Tänk vilken skillnad ett verb kan göra

Nu har ju vår förmåga inte längre med verbet kan att göra, utan frågan gäller om vi verkligen vill arbeta för att känna oberoendets berusande effekter. Vill man inte jobba utgår idag bidrag motsvarande nästan medelklassig köpkraft.

Självklart finns det en del frågetecken kring Jenseviks förslag, men dock inte större än att jag tror dessa skulle vara möjliga att lösa. Nu behöver Sverige komma ur den socialistiska föreställningen att alla ska vara beroende av våra riksdagspartiers tvångströja som de med mentalt våld fått oss beroende av.

I speak tonight for the dignity of man and the destiny of democracy. – Lyndon B. Johnson

Relaterat

• Svenskarna har knäat under skatteoket i 500 år – Är kapitationsskatt lösningen?
• Kapitationsskatt – lika skatt per huvud – löser krisen med massinvandringen
• Översiktsplan för ett nytt skattesystem med kapitationsskatt som från 2024 löser assimilation och återvandring