Jan Norberg är pensionerad konsult med en bakgrund inom svensk industri. Han är sedan några år bosatt i Portugal. Jan är en engagerad samhällsdebattör. 
Den svenska politiska debatten förefaller vara en tryckkokare som snart exploderar, men utåt beter sig svenskar som om allt i Sverige är normalt. Jag har observerat många svenskar som i olika intervjusituationer alltid överväger förväntade svar som gör att de kan gömma sig i fiskstimmet. Samtidigt beter de sig brutalt i kommentarsfält på internet om de kan vara anonyma.
Fundera en stund vad du själv skulle svara om någon journalist dyker upp i vimlet och ställer en fråga som rör ett kontroversiellt ämne. Vilka är tankarna som först dyker upp i din hjärna när du överväger ditt svar?
På goda grunder och en långvarig socialistiskt doktrinär hjärntvätt misstänker jag att väldigt många människor inte vill sticka ut och svara vad de egentligen tycker. Du tillrättalägger ditt svar så att du slipper löpa gatlopp i bekantskapskretsen, din familj, på arbetsplatsen, osv, men har du svarat sanningsenligt på frågan?
Svenskens ovilja att stå upp för sina egentliga åsikter har varit något som våra tidigare generationer inte övervägde när de på sin tid diskuterade olika spörsmål, man sade sin ärliga mening som det mest naturliga i hela världen.
Självklart var inte offentligheten då lika påträngande som idag med internet, och det politiskt korrekta mediala narrativet lika påträngande som nu. Kretsen som kunde ta del av varje människas innersta tankar och åsikter var självklart mycket starkt begränsad.
När man idag iakttager olika debatter som uppstår i olika forum (läs främst på internet) går diskussionens vågor höga och rättframheten blir nästan påfrestande.
- Varför kan svensken bara vara rättfram om denne kan dölja sig bakom en pseudonym eller ett alias?
- När jag under lång tid har funderat på detta så inställer sig frågan varför många av oss bara kan ge uttryck för våra innersta tankar och åsikter om vi garanteras anonymitet?
Trenden på olika internetforum är att diskussioner i chattar och kommentarsfält blir allt grövre och att de personliga påhoppen snabbt urartar till en debattnivå som är klart oanständig, ingen skulle ta till sånt primitivt språkbruk i ett fysiskt möte mellan människor. Så varför hemfaller så många av oss till detta otyg?
Personligen är jag av uppfattningen att det finns en skillnad, som kanske inte så många av oss tänker på när vi aktivt deltar i olika debatter på internet.
De grövsta påhoppen sker ifrån dem som uttrycker sig under anonymitetens skyddande täcke, inte många av dessa anonymitetens tangentbordsriddare skulle uttrycka sig så grovt om de tvingades att skriva under med sitt eget korrekta namn.
Stå för dina åsikter
Vill man dyka lite i vad som kan vara orsaken till detta fenomen så återvänder jag till svenskens behov av att få ge utlopp för sina innersta åsikter. Det tycks finnas anledning att lätta på trycket i tryck kokaren som annars sannolikt skulle explodera.
- Kan det finnas ett uppdämt behov för svensken att ge uttryck för sin frustration beträffande olika samhällsfrågor? Om så Varför?
Min avslutande fundering blir att vi alla nog borde framföra våra åsikter under våra respektive korrekta namn. För egen del anser jag mig ganska rättfram, men jag styrs av det faktum att bara tycka och säga vad jag kan stå för, en ganska bra devis som jag anser borde bli vårt nya gemensamma rättesnöre för att få en mer seriös debatt i olika forum.