Jan Norberg är pensionerad konsult med en bakgrund inom svensk industri. Han är sedan några år bosatt i Portugal. Jan är en engagerad samhällsdebattör. 
Vinner marknadsekonomin eller tar den politikerstyrda planhushållningen hem spelet? Ja, den frågan är synnerligen berättigad då man summerar vad som händer i spåren av dem kompletta klimatidiotins utbredning som nu drivs på en global front.
Jag råkade få ögonen på en artikel i en lite udda nättidning, Företagande.se. Där uttalar sig Scanias VD Christian Levin i en riktning som för tankarna till Sovjet Unionens planhushållning med 5-åriga produktionsplaner, vad kunderna, dvs marknaden efterfrågar saknar då helt betydelse.
När man tar sig en funderare på hur vi hamnat i detta läge måste man analysera hur det går till bakom kulisserna. De beslutsunderlag som normalt ligger till grund för ett investeringsbeslut bygger på marknadsekonomiska bedömningar.
I sådana bedömningar ingår normalt olika former av riskkalkyler, dvs för att våga ta tunga investeringsbeslut vid stora teknikskiften görs det en mängd överväganden innan ett bolag tar ett styrelsebeslut att byta och gå över till en helt ny teknologi.
När därför Scania, som numera till stora delar är en svensk lastbils- och busstillverkare som ägs av tyska Volkswagen AG genom dess dotterbolag Traton SE, tar sina beslut så styrs de till stora delar av tyska beslut om olika satsningar.
När därför de tyska ägarna på hemmaplan och inom EU fått politiska garantier om olika former av statsstöd startar fordonsindustrins lobbyister sina kampanjer gentemot våra svenska riksdagspartier, allt för att reducera sina egna affärsrisker.
Med Miljöpartiet i en regering blir det heller inga större problem att under förevändningar om olika statliga subventioner göra dessa satsningar på batteridrift. Huvudsaken blir ju att fasa ut lastbilar och bussar med förbränningsmotorer.
Politiker går in med beslut om förbud alldeles oavsett konsekvenserna. Att man helt blankt struntar i marknadsekonomiska konsekvenser tycker sig politiker stå i rätt att kunna göra. Visst påminner det om Sovjetunionens 5-års planer?
Med politiska löften, från såväl EU, Tyskland som Sveriges olika politiska partier, så drar därför ett bolag som Scania igång sin huvudlösa satsning på batteridrivna fordon.
Ett barn kan ju räkna ut att om lastbilar och bussar ska drivas med laddningsbara batterier krävs det en ordentlig tillgång till el samt en laddinfrastruktur som möjliggör en kontinuerlig drift utan avbrott.
En åkare har helt enkelt inte råd att betala många gånger mer i inköp av en batteridriven lastbil. I en konkurrensstyrd marknadsekonomi gäller det ha fordonsflottan igång så mycket det bara går.
Alla avskrivningar och driftkostnader som bygger åkarens kalkyler påverkar prissättningen för att kunna få en hygglig vinst, dvs alla kostnader drabbar i slutändan kunderna som i sin tur, efter bästa förmåga, försöker vältra över sina kostnadsökningar på sina kunder i nästa led.
Scania tar inga större risker då våra politiker samtidigt stiftar lagar som förbjuder diesel och bensinfordon. Är då detta en marknadsekonomi kan man fråga sig?
VD Christian Levin vill ha “modiga” politiker som mest gynnar Scania
Trots allt detta trixande har nu Scania, och för all del även andra fordonstillverkare, nu börjat inse att ingen vill köpa dessa batterifordon. Vad gör då Scanias VD då? Jo, han går helt frankt ut och kräver av våra svenska politiker att de skall försämra villkoren för andra fordonstyper.
Patrik Nilsson skriver i nättidningen Företagande:
”Det går trögt att sälja eldrivna fordon, framförallt lastbilar. Scania har storsatsat på ny fabrik och VD Christian Levin vill att politikerna straffar de som inte byter köpmönster.”
Till Sveriges Radio meddelar VD Christian Levin att intresset för att köpa ellastbilar är stort, men att få ändå väljer att köpa:
“Här behöver vi modiga politiska beslut som gör att fossila bränslen blir dyrare, att byta till elfordon blir billigare och att vi får elnät och laddinfrastruktur på plats. Sverige får gärna gå före och visa vägen”, meddelar han till Ekot.
Med andra ord vill Christian Levin alltså att politikerna ska straffa de som inte byter till elfordon och samtidigt gynna de som väljer att köpa Scanias batteridrivna lastbilar. Modiga politiker behövs för att driva igenom detta!
Christian Levin bör informeras om att fordonsägare redan är straffade med höga skatter på både drivmedel och fordon.
Så här går det när särintressen skickar fram sina lobbyister, inte sällan fd politiker som aktivt påverkar sina respektive fd partikollegor att gå dessa särintressen till mötes.
Hur marknadens aktörer och slutkunderna drabbas verkar alla inblandade helt strunta i.
De olika facken typ LO ser också till att skydda sina intressen så de gör gemensam sak med alla lobbyister för att stora företag med kollektivavtal ska bli positivt särbehandlade på småföretagens bekostnad. Jag mår illa. Nu byter vi regering!