NewsVoice fann denna artikel i inkorgen idag inskickad den 1:a juni 2022 av journalisten Ingemar Ljungqvist. Vi beslöt att publicera den postumt eftersom den ligger i tiden. Ingemars mail var rubricerat: “Att publicera!” och vi kan inte hitta artikeln publicerad någon annanstans på webben.
Ingemar Ljungqvist avled den 20 december 2022. / Torbjörn Sassersson, redaktör
En ny svensk ämbetsmannaregering
Sverige är på allt flera sätt på väg mot en allt djupare kris. Mycket av detta är självförvållat alltsedan Riksdagens ledamöter istället för att värna Folket värnat sin egna Position. Från alltfler sektorer av vårt samhälle höjs rösten att den onda cirkeln måste brytas. Valet i september [2022] kan vara en sådan möjlighet.
Vårt förslag är att upprätta en Expeditionsministär där denna utgörs av en ledningsgrupp på fem personer med stor integritet. Skulle ett eller flera av de partier som ställer upp i Riksdagsvalet vara överens med oss får de gärna använda detta som en viktig del i deras valpropaganda.
Då skulle Sverige kunna närma sig en välbehövlig enhet och rikta in sig på att lösa problematiken utifrån Folkets intresse.
Du som också vill stödja detta alternativ kan samla namn för det , men ditt stöd innebär bara att du står bakom huvudidén som den är sammanfattad här. Alla förslag här under där många har namngivits ska mer ses som en möjlig sammansättning med personer.
Expeditionsministär = Ämbetsmannaregering
Sverige lever farligt – och så gör invånarna. För varje månad sker det märkvärdigheter i vår vardag och folkets förtroende för såväl regering som Riksdag sjunker alltmer. Ökande dödsskjutningar, ökande elpriser, ökande bränlsepriser och så till råge på allt en regering med Magdalena Andersson i spetsen försöker genomföra en statskupp både mot stora delar av sitt parti men framför allt försöka sig på ett NATO-medlemsskap där hon inte ens läst in sig på regeringsformens reglemente och Grundlagens syn
Sverige har faktiskt de senaste 20 åren deltagit i strider tillsammans med NATO. ISAF – styrkan i Afghanistan fick lämna det landet efter mer än tio års strid där. Under 2011 bidrog Sverige med halvdussinet JAS- plan i Libyen. Det innebar att den fred Sverige haft sedan frederna 1814 och 1815 avbröts. Det blev inte 200 år av fred för Sverige.
- Vad blev utgången av dessa två krig?
- Vem tjänade och vem förlorade på dem?
I båda fallen ledde det till massiva flyktingströmmar, död och förstörelse i de två länderna. Folket fick bära umbäranden och i fallet med Libyen ledde det till en destabilisering av stora delar av norra Afrika då såväl soldater som militärt material spreds över flera länder.
I vissa fall gynnade detta tillväxten av våldsextremistiska organisationer. Den enda stora vinnaren verkar vara Saab och dess ägare, som kunde demonstrera inför en världspublik hur effektiva deras JAS-plan var för att fullständigt eliminera en motståndare.
Libyen, Afrikas mest välmående land, med den högsta levnadsstandarden , smulades sönder under bomber och sedan ledde interna stridigheter till rena kaoset.
För att Sverige på grund av inre strider och anpassning till oligarker på andra sidan Atlanten inte ska gå Libyens öde till mötes så krävs att våra folkliga institutioner återupprättas.
De senaste 20 åren har också visat att Riksdagen inte haft förmåga – det verkar rentav som dess ledamöter blivit hypnotiserade av den rädsla som sprids från WHO och WEF att debatt och beslut ligger långt ifrån Folkets intressen.
Ett utslag av den rädsla som smetades på under den värsta coronahysterin betydde att Stefan Löfven satte Sverige i skuld med miljardlån hos den europeiska Centralbanken, sommaren 2020. Lån som ska vara återbetalda först 2058. Sveriges barn är alltså satta i pant.
Flera har uppmärksammat detta och bildat nya partier en masse: vilket bara betyder att dessa sinsemellan konkurrerar ut varandra i jakten att klara fyraprocentsspärren.
Inget samlande större alternativ finns.
Därför föreslår vi undertecknande av detta dokument att Sverige snarast bestämmer sig för att upprätta en Expeditionsministär synonymt med Ämbetsmannaregering bestående av de människor vars främsta meriter är att de har personlig integritet, livserfarenhet och gedigen kunskap inom sina områden.
De personer vi föreslår till de olika ämbetena behöver inte vara tillfrågade, än mindre att de accepterat en sådan roll, men deras roll som debattörer eller skribenter tyder på att de inte skulle tacka nej.
Detta skulle också vara en vitalisering av demokratin om man på olika röstmotorer ger dessa en röst som stöd för deras medverkan och som skulle kunna ersätta en gängse regeringsbildning, där de senaste årens överenskommelser förskräcker.
Riksdagen har ju tillfälligt varit rena JÖK-boet. Detta måste ersättas med något helt annat. Det kräver vi för vi känner starkt att dagens parlamentarism har förlorat sitt förtroende hos svenska folket – speciellt den äldre generation som vuxit upp under ett helt annat ledarskap. Då skulle också denna ministär ha en stor folklig förankring
Det förslag som vi nu kommit fram till är att en kvintett bestående av Inga-Britt Ahlenius, Elsa Widding, Leif Östling, Lars Bern och Ann-Marie Pålsson utgör ledningen för denna ministär.
Signerat: Ingemar Ljungqvist, John Bouvin, Dick Jonefelt
De namn som signatörerna föreslog till de olika departementen var:
Lennart Matikainen, Magnus Stenlund, Hans Jensevik, Roger Richtoff, Amineh Kakabaveh, Michael Oddane, Susann Björklund, Stefan Thorsell, Conny Andersson, Sargon de Basso, Peter Springare, Glenn Dormer, Hanna Åsberg, Mikael Nordfors, Nils Littorin, Peter Wahlbeck, Arne Weinz, Marianne Liljeholt, Karl Hedin, Jacob Nordangård, Peder Blom, Anders Sydborg, Robert Mathiasson, Ulf Bejerstrand och Alexander Bard.
Relaterat