“Efter detta behöver vi bara vara logiskt konsekventa, och enligt den vedertagna maximen ”qui potest majus potest minus” (det som lyckas i det stora, lyckas även i det lilla) kommer det inte att vara svårt att verka för att den andliga kraften, den heliga stolens allsmäktiga gudomlighet, helt och hållet ska ta över den världsliga makten.
Låt dem bara ge upp folkets själar åt oss, låt kungar bistå oss med sin uppmuntran och sin rikedom, och vår hierarki, som nu slingrar sig som en flod, kommer snart att breda ut sig som havet och täcka kullar och berg.”
Dessa ord var aldrig avsedda att komma till utomståendes kännedom.
Citatet är hämtat från en oerhört viktig och delvis nästan hisnande spännande bok från 1800-talet. Det var orden av en högt uppsatt jesuit inför en liten konspiratorisk grupp, som strävade efter att slutligen uppnå total kontroll över allt på jorden för den organisation som de då ledde.
Efter (rätt långa och bitvis tunglästa) förord och inledning, börjar den så spännande berättelsen av Abbate Jacopo Leone med en redogörelse för hur han som ung dras in i jesuitorden och hamnar i en liten italiensk stad med stark jesuitisk prägel, Chieri.
Där började han som novis genomgå en rigorös, systematisk fördjupning i de så kallade “andliga övningar” som utarbetats av jesuitordens grundare, Ignatius av Loyola, och som många anser vara ytterst avancerad och djup hjärntvätt.
Han blir sjuk av den väldigt hårda novisträningen och frågar sin “skyddsängel” (som novisernas personliga vägledare kallas) om han fick ta en paus från de andliga övningarna och komma ut i det fina höstvädret och andas frisk luft. Hans “skyddsängel” säger att det nog går bra, men att han ska fråga rektorn.
Dagen efter, efter novisträningen på förmiddagen, går han till rektorns kontor. Han är förvånad över att dörren står öppen, men går in eftersom rektorn (Jan Roothaan, som senare valdes till den tjugoförsta suveräna generalen i Jesuitordern) alltid hade varit vänlig och mild mot honom.
Han väntar ett tag men ingen kommer. En dörr står på glänt till ett annat rum. Han blir lite nyfiken och går in dit.
Där finns ett bord med papper, penna och bläck och en stor bokhylla. Han tar ut en bok och upptäcker ytterligare en rad böcker bakom den yttre raden med en annan typ av litteratur.
Han blir nyfiken och tar fram en av dessa böcker och upptäcker då en tredje rad böcker bakom de andra och han inser snart att i den bakre raden av böcker finns mycket detaljerade anteckningar om honom själv och de andra noviserna, deras styrkor och svagheter och effekten av de andliga övningarna på dem.
Plötsligt hör han steg och röster och en grupp män kommer in på rektorns kontor. Han blir väldigt rädd och funderar på vad han ska göra och bestämmer sig för att stanna i det angränsande rummet och hoppas på att inte bli upptäckt.
Ett möte börjar och det han då hör får blodet att frysa i hans ådror.
Han tar papper, penna och bläck så tyst han kan och kryper ner på golvet för att förbli osedd. Han har lärt sig stenografi och börjar nu att nedteckna allt han hör genom dörren som står på glänt.
Boken, som väckte stor uppståndelse på 1800-talet, men som nu nästan är bortglömd, har titeln “The Jesuit Conspiracy. The Secret Plan of the Order” av Abbate Jacopo Leone.
Text: Hans Dahl
Källa
- Archive.org (PDF): The Jesuit Conspiracy. The Secret Plan of the Order (översatt till svenska)
- Amazon.se: The Jesuit Conspiracy. The Secret Plan of the Order