Elsa Widding frågar sig i sin analys om BRICS är ett hot mot väst. Hon konstaterar att BRICS betraktas som ett hot av de rika G7-länderna i Väst. Dessa G7-länder vill behålla sin kollektiva maktposition, vill ha kvar dollarn som världshandelsvaluta och G7 vill inte ha en multipolär värld.
Text: Elsa Widding, hämtad från henne blogg Elsawidding.website
Det snabbt växande BRICS talas det tyst om i media. För att ge lite proportioner omfattas det vi kallar västvärlden knappt en miljard människor. En siffra på 800 miljoner människor nämns ofta medans BRICS länderna omfattar cirka tre miljarder människor.
Vi hör ofta om medlemsländerna i G7, som grundades 1973 för att samla ledare från världens då viktigaste industrinationer. G7 utgör en ekonomisk och politisk elitgrupp av länder – Frankrike, Italien, Kanada, Storbritannien, Tyskland, USA och Japan.
Däremot får vi inte höra särskilt mycket om BRICS, som bildades 2009 av Ryssland, Kina, Indien och Brasilien och som då gick under namnet BRIC fram tills dess Sydafrika anslöt ett år senare och namnet ändrades till BRICS.
Idag är BRICS en sammanslutning av länder som anser sig ha många gemensamma intressen och vill öka sitt globala inflytande – inte minst vill man jobba gemensamt med ekonomiska frågor. Man tar också löpande in nya medlemmar. Det huvudsakliga målet för de kommande åren är att omforma det globala ekonomiska systemet.
En relevant fråga är hur Sverige kommer att påverkas av denna ekonomiska omstrukturering av världen. Vem pratar om det – Är det någon som har hört vår finansminister lyfta frågan?
Efter de ursprungliga BRICS-medlemmarna: Brasilien, Ryssland, Indien, Kina och Sydafrika – har ett dussintals stater anslutit i olika stadier av medlemskap.
Det finns många intressanta länder på väntelistan så som t.ex. Vietnam, Thailand, Malaysia, Iran, Saudiarabien och den militärt mäktiga NATO-medlemmen Turkiet.
Redan i år har folkrika Indonesien – trots påtryckningar från USA, unisont accepterats som full medlem från att tidigare ha varit en BRICS partner.
Att till exempel länder som Kina och Indien båda ingår i Brics kan tyckas lite konstigt med tanke på allvarliga, t.o.m. dödliga gränstvister mellan dessa länder. Men kanske är detta ett positivt exempel på hur långvariga tvister kan hanteras genom ekonomiska samarbeten och gemensamma mål. Nya samarbetsformer mellan länderna diskuterades så sent som under sammankomsten i Kazan 22–24 oktober förra året.
Det enda landet som har tackat nej till en BRICS-inbjudan tycks vara Argentina, under den nyvalda presidenten Milei!
BRICS-organisationen – som leds av de två allierade supermakterna Kina och Ryssland har redan seglat upp som en av världens mäktigaste förenade krafter. Sammanslutningen är på god väg att inkludera majoriteten av världens befolkning och överträffa ”västerlandet” i varje statistisk ekonomisk parameter utom ”BNP per capita”.
Medlemmarna leder till exempel den globala försäljningen från livsmedelsproduktion – dvs. all slags tillverkning – civil och militär men även export av gas- och oljeprodukter. BRICS själva hävdar att deras styrka ligger i friheten från bindande fördrag och politiska regler.
Medan västvärlden (1/8 av världens befolkning) nu är i en tragisk tillbakagång på grund av en förkrossande ”Woke & Grön anti CO2-agenda”, så har inte BRICS någon sådan ”top-down” politiskt styrande agenda.
”BNP per capita”-gapet minskar dessutom snabbt eftersom BRICS främst är skapat för att stimulera tillväxten av den globala ekonomin – för en maximal nytta för de deltagande medlemsländerna.
Kanske lite oväntat deltog António Guterres – FN:s generalsekreterare vid mötet i Kazan i oktober förra året. Frågan är hur stor respekt BRICS länderna egentligen har för FN som ju nu gör sitt yttersta för att radera ut nationalstaterna och ge mer makt till överstatliga organisationer. Till skillnad från väst strävar BRICS mot en multipolär värld med samarbete mellan suveräna nationalstater.
”The Global South” – den globala södern – bryr sig inte om trendiga Gröna Woke genusagendor – och de litar inte på det USA-styrda IMF, Världsbanken, Swift-systemet eller Davos manipulativa WEF och det splittrande och klåfingriga EU, för den delen.
Denna växande multipolära globala ”respektlöshet” är oacceptabel för G7-eliten – särskilt för den styrande västerländska Hegemonin i Washington.
Donald Trump hotar redan BRICS-medlemmar med tuffa ekonomiska sanktioner om de bedriver mellanstatlig handel vid sidan om den amerikanska dollarn.
Till exempel kommer USA inte att acceptera att Indien säljer skeppslaster med potatis till Vietnam – om affären inte görs upp i US dollar vill säga. Skulle Indien acceptera betalning i en BRICS-valuta som t.ex. kinesisk yuán, så hotar USA att lägga höga tullar på all amerikansk import från Vietnam och Indien.
Sammanfattningsvis försöker eliten i den privilegierade G7-gruppen behålla sin invanda globala hegemonistruktur – men för första gången i modern historia känner de sig sannolikt utmanade av den växande BRICS ekonomiska samarbetsgruppen.
Det är troligt att vi inom en snar framtid kommer att se en global BRICS-valuta för internationell handel, en BRICS-BANK, dvs. ”The New Developement Bank”, och ett alternativ till SWIFT för gränsöverskridande betalningsöverföringar.
Det kommer nog inte att bli en fullständig ”dedollarisering” av världshandeln, men det är inte förvånande att USA redan ser BRICS som ett allvarligt hot mot deras hegemoniska unipolära dominans av världen sedan andra världskriget.
Det sista som G7-medlemmarna vill se är en fungerande multipolär värld av oberoende stater trots att de själva har aktivt stimulerat en sådan förändring med många konfiskationer av utländska tillgångar och frekventa ekonomiska sanktioner som har gjort medlemmar i den ”Global South” och andra stater både nervösa och förbannade.
Text: Elsa Widding, hämtad från henne blogg Elsawidding.website