I en intervju med NewsVoice tog Rwandas ambassadör i Sverige, Diane Gashumba, upp missuppfattningar om säkerheten i Rwanda och landets roll i regionala konflikter, särskilt i Demokratiska republiken Kongo (DRK).
Diane Gashumba betonade att Rwanda är ett säkert land för medborgare och turister, utan pågående konflikter inom sina gränser sedan 30 år tillbaka.
Hon tillskrev den negativa bilden i västerländska medier till propaganda som syftar till att undergräva Rwandas utveckling, och klargjorde att konflikter dock pågår i Demokratiska republiken Kongo, där över 200 väpnade grupper är verksamma, men inte i Rwanda.
Rwanda upprätthåller starka försvarsåtgärder för att förhindra att konflikten sprider sig från det instabila Kongo.
Gashumba kommenterade det svenska utrikesdepartementets uppmaning i februari 2025 till Rwanda att dra tillbaka sina trupper från Demokratiska republiken Kongo och fördömde landets påstådda stöd till gruppen M23. Hon anser att det inte stämmer alls.
Hon hävdade att Demokratiska republiken Kongos regering misslyckas med att skydda sina medborgare, särskilt den förföljda M23-gruppen, och att grupper som FDLR, som är ansvariga för allvarliga grymheter, utgör ett direkt hot mot Rwanda.
Hon kritiserade Sverige för att ignorera dessa hot och bara upprepa EU:s och FN:s ståndpunkter utan egen analys, och betonade Rwandas säkerhetsengagemang med tanke på landets historia med folkmordet på tutsier 1994.
Gashumba klargjorde att folkmordet 1994 inte var en renodlad konflikt mellan hutuer och tutsier, utan en avsiktlig utrotning av tutsier, iscensatt av den hutuledda regeringen med stöd från Belgien och Frankrike.
Hon förklarade att kolonialmakterna, särskilt Belgien, sådde splittring genom att omvandla socioekonomiska klasser till etniska identiteter, med hjälp av taktisk frenologi och privilegiering av Hutu framför Tutsi för att härska genom söndring. Katolska kyrkan spelade också en roll i att främja denna splittring. Folkmordet, som var noggrant planerat, stoppades av Rwandas patriotiska front under ledning av president Paul Kagame, säger hon.
Gashumba kommenterade det svenska utrikesdepartementets uppmaning i februari 2025 till Rwanda att dra tillbaka sina påstådda trupper från Demokratiska republiken Kongo och ministern fördömde Rwandas påstådda stöd till gruppen M23.
Gashumba kallade dessa påståenden vilseledande.
Hon hävdade att Demokratiska republiken Kongos regering misslyckas med att skydda sina egna medborgare, särskilt den förföljda M23-gruppen, och att grupper som FDLR, som är ansvariga för allvarliga grymheter, även utgör ett direkt hot mot Rwanda.
Gashumba påpekade att Berlinkonferensen 1884 godtyckligt ritade om Afrikas gränser, vilket splittrade rwandiska samhällen över Demokratiska republiken Kongo, Uganda och Tanzania. Detta ledde till fortsatt diskriminering av kinyarwanda-talande kongoleser, som nekades grundläggande rättigheter och medborgarskap, vilket spädde på regionala spänningar.
Hon berättar att belgiska företag exploaterat kongolesiska mineraler sedan 1925 och att Belgien dragit nytta av instabiliteten i DRK, som hon menade att västmakterna upprätthåller för ekonomisk vinning.
Gashumba avvisade påståenden om att Rwanda stöder M23 för att utvinna mineraler och hävdade att Rwandas mineralhandel är laglig och reglerad. Hon beskrev sanktionerna från USA, Kanada, Storbritannien och Tyskland som hot mot Rwandas säkerhetsåtgärder, men noterade att Sverige inte har infört några direkta sanktioner.
Hon framhöll det starka samarbetet med Sverige inom forskning och utbildning. Hon uttryckte dock frustration över Sveriges anpassning till EU:s narrativ om konflikten i DRK, som hon anser bortser från Rwandas legitima säkerhetsintressen.
När det gäller regionala relationer sa Gashumba att Rwanda strävar efter goda förbindelser med grannländer som Uganda, Burundi och Tanzania, men står inför utmaningar från etniska ideologier. Hon påpekade att Burundi och sydafrikanska styrkor anslutit sig till miliser i DRK, såsom FDLR och Wazalendo, för att bekämpa M23, alla drivna av etniskt hat och mineralintressen.
Hon beskrev FDLR som en folkmordsmilis från 1994 som integrerats i DRK:s armé och kritiserade det internationella samfundet för att inte ha avväpnat dem.
Gashumba tillbakavisade påståenden om att Rwanda invaderat DRK och hävdade att M23 är kongolesiska medborgare som kämpar för sina rättigheter, och alltså inte är inkräktare samt att FDLR upprepade gånger har attackerat Rwanda.
Hon avfärdade FN:s rapporter om M23:s mord som lögner och pekade på det utbredda våldet i hela DRK, inklusive våldtäkt och kannibalism, som i stort sett ignorerats av västmedia. Hon hävdade att president Tshisekedi och mineralutvinnare drar nytta av kaoset och använder Rwanda som syndabock för sina egna misslyckanden.
När det gäller västvärldens inblandning ifrågasatte Gashumba rollen för europeiska legosoldater som kämpar tillsammans med DRK:s styrkor och kritiserade EU för att undergräva afrikanskt ledda fredsprocesser, såsom de som främjats av tidigare bra ledare som Uhuru Kenyatta.
Hon uppmanade till respekt för afrikanska lösningar och kritiserade sanktionerna mot M23-ledare och rwandiska företag som hinder för fred. Hon beklagade också de svenska mediernas ovilja att samarbeta med afrikanska ambassader, vilket hon tillskrev regeringens inflytande, och berömde NewsVoice för att ha skapat en plattform för att dela Rwandas perspektiv.
Gashumba underströk Rwandas beslutsamhet att upprätthålla sin självständighet och säkerhet, drog paralleller till Sveriges obetingade stöd för Ukraina och uppmanade till respekt för Rwandas åtgärder med tanke på landets historia av folkmord.
Intervju av Torbjörn Sassersson och Olive Carlson
Relaterat
- Rwandas ambassad
- More about Africa in NewsVoice
- NewsVoice: Women’s leadership behind Rwanda’s success after the 1994 genocide
- NewsVoice: Former Representative of The African Union: USAID was Constantly Destabilizing Governments