Om mänskligheten ska undvika ytterligare globala konflikter måste djungelns lag ersättas av strävan efter harmoni.
Text: Hussein Askary, vice ordförande för Belt and Road Institute i Sverige | Artikeln har tidigare publicerats i China Daily
När man ser på de ökande spänningarna mellan USA och Kina, och mellan USA och Ryssland under de senaste åren, blir det svårt för många att tro att dessa tre nationer stod sida vid sida och bekämpade en gemensam fiende för mer än 80 år sedan.
Under andra världskriget gjorde de tre nationerna oöverträffade uppoffringar i kampen mot nazismen och fascismen och samarbetade för att slutgiltigt besegra dem. Segern kröntes med undertecknandet av FN-stadgan, FN:s grundläggande dokument, i San Francisco 1945. Suveränitet, oberoende och jämlikhet mellan nationalstaterna var en viktig pelare i stadgan.
Men arvet från kolonialismen och imperialismen levde kvar i världen. Winston Churchill och Harry Truman banade tillsammans väg för kalla kriget och en ny uppdelning av världen i ”vi och de”. Den amerikanska nationella säkerhetslagen från 1947 förvandlade de enorma amerikanska militära institutionerna till ett enhetligt verktyg under de angloamerikanska ledarnas godtycke.
Detta befästes med en paranoid ”röd skräck” för Ryssland och Kina och McCarthyismen. Det ”militärindustriella komplexet” är bara ett resultat av denna process. ”Nationell säkerhet” blev en självisk och destruktiv besatthet.
Samtidigt fortsatte Kina och andra länder i det globala söder att kämpa för frihet och självständighet trots de massiva motvindarna från kalla kriget och skapade en annan vision för världen. Detta kulminerade i Asien-Afrika-konferensen i Bandung, som firade sitt 70-årsjubileum i april. Bandungandan kombinerade principerna i FN-stadgan och de fem principerna för fredlig samexistens som Kina föreslog.
Bandungandan och den angloamerikanska idén om ensidig hegemoni står idag i konflikt med varandra. De enorma förändringarna under de senaste fyra decennierna, med Kinas fredliga ekonomiska uppgång som det bästa exemplet, har inlett en ny era av multilateralism där dessa två idéer inte kan samexistera på samma planet.
Västvärlden måste ta itu med denna verklighet för att undvika en ny global konflikt. De filosofiska grunderna för det hegemoniska tänkandet måste avslöjas och överges. Ett försök att klargöra en sådan filosofi görs av den så kallade realistiska skolan inom internationella relationer.
Som den amerikanske forskaren John Mearsheimer hävdar är stormakterna ”främst intresserade av att ta reda på hur de ska överleva i en värld där det inte finns någon instans som skyddar dem från varandra” och ”det anarkiska internationella systemet skapar starka incitament för stater att söka möjligheter att vinna makt på bekostnad av sina rivaler”.
I en sådan cynisk situation är ”makt rätt” och rättvisa är det som tjänar de starka. Realisterna hävdar att djungelns lag är det naturliga tillståndet i mänskliga relationer. De åberopar exempel från historien för att stödja sin uppfattning som om den vore lika solid som naturvetenskap. Deras idé är att det inte finns något ”rätt eller fel” och att begrepp som välgörenhet, barmhärtighet och empati är skapelser av svaga människors sinnen.
Det exempel som ofta citeras av dessa realister är hämtat från Thukydides Historia om Peloponnesiska kriget. I denna bok säger atenarna till folket på ön Melos att de inte kan vara neutrala i kriget och att de antingen måste ansluta sig till den atenska alliansen eller bli utplånade.
När Melos invånare vägrade, dödade atenarna alla män på ön, förslavade alla kvinnor och återbefolkade ön med sina egna anhängare. I ”det naturliga tillståndet”, sa den atenska sändebudet till Melos invånare, ”gör de starka vad de kan och de svaga lider vad de måste”. Detta kallas idag ”realpolitik”.
I modern västerländsk filosofi blev Thomas Hobbes uppfattning om ett tillstånd av ”alla mot alla” som det naturliga tillståndet dominerande i det imperialistiska tänkandet.
Vägen ut ur detta pessimistiska och i slutändan destruktiva tänkande går genom visdom och genom att åberopa det som gör oss verkligt mänskliga. Det är viktigt att komma ihåg att Förenta nationerna skapades för att undvika att det fruktansvärda lidande som orsakades under andra världskriget skulle upprepas.
Särskilt i dagens multipolära värld, där en makt inte kan hävda sina hegemoniska ambitioner utan att riskera att hela mänskligheten utplånas genom en kärnvapenkatastrof, är det nödvändigt med en viss självreflektion.
Begreppet hegemoni måste ersättas med begreppet harmoni mellan en mänsklig familj med en gemensam framtid. Asiatisk visdom kan vara till stor nytta i dessa avgörande ögonblick, eftersom den har lyckats skapa årtionden av fred och ekonomisk välstånd.
Kinas uppgång till världens näst största ekonomi och största industrimakt på bara fyra decennier, vilket har lyft hundratals miljoner människor ur extrem fattigdom utan att avfyra ett enda skott mot en granne under den perioden, är utan motstycke i historien.
Vid sin presskonferens i samband med de två sessionerna i Peking den 7 mars svarade Kinas utrikesminister Wang Yi på en amerikansk journalists fråga om begreppet ”America First” med att säga att det finns mer än 190 länder i världen och att om alla skulle betona ”mitt land först” och vara besatta av en position av styrka, skulle djungelns lag återigen råda i världen.
Han betonade att internationella normer och ordning ”skulle få ett hårt slag” och frågade: ”Är det rätt som segrar över makt, eller är det makt som skapar rätt?” Han rådde att historien bör gå framåt, inte bakåt. Han betonade att gemensamma intressen måste gå före egoistiska och trångsynta politiska åtgärder som äventyrar världen.
Det är i detta ljus som Global Security Initiative 2022 lanserades för att lyfta fram vikten av att tänka i termer av gemensam och odelbar säkerhet för alla nationer, snarare än vad vissa makter anser vara sitt eget rena intresse, oavsett konsekvenserna.
Med Belt and Road Initiative, Global Development Initiative och Global Civilization Initiative har Kina lagt fram en färdplan för att uppnå global fred och välstånd genom samarbete och harmonisering av alla nationers intressen i en gemenskap med en gemensam framtid för mänskligheten.
Detta är inte bara retorik utan en realitet som Kina har uppnått både inom landet och i samarbete med sina grannländer och länderna i den globala södern.
Text: Hussein Askary, vice ordförande för Belt and Road Institute i Sverige, BRIXSweden.org
