DEBATT. ”Miljöpartiets chans förefaller mig vara att kunna levandegöra den dynamiska brådskan i den svåra men nödvändiga omställning vi måste göra.”, skriver Bertil Torekull. Problemet är bara att den omställning som Miljöpartiet står för kommer att utarma ekosystemet ännu mer och leda till att sådär 90 procent av alla människor måste elimineras, menar Lars Bern i en replik.
Text: Lars Bern (Antropocene) | Artikeln publicerades ursprungligen i Newsmill 2011-07-04
Det är med stor smärta som jag konstaterar att min gamle vän Bertil Torekull okritiskt svalt Miljöpartiets budskap. Bertils mångåriga satsning av sitt stora sparkapital på den med våra skatter subventionerade vindkraften har visserligen visat på ett engagemang i det han tror är en miljövänlig energiproduktion, men jag trodde aldrig han skulle falla för Miljöpartiets enkla budskap. Men det kanske finns en förklaring.
Enligt DN kolumnisten Lena Andersson refererar neuroforskaren Sam Harris, i boken Moralens landskap, till psykologiska experiment som pekar på att människan ställd inför val är mer ovillig att förlora det hon har än driven av önskan att vinna vad hon inte har. Det är en så gammal iakttagelse att den fått ett eget ordspråk: man vet vad man har men inte vad man får. Det intressanta enligt Harris är att när man vid dessa experiment samtidigt avbildar hjärnan med magnetkamera ser man att beteendet sitter i hjärnstrukturen. Denna sida hos människan kan förklara ett av vår tids snabbast växande fenomen – eko-fascismen.
På sextiotalet började vi bli varse att den ekonomiska utvecklingen och därmed snabbt växande befolkningen innebar betydande förändringar i natur och miljö. Vissa av dessa förändringar innebär skador på ekosystemet som antingen blivit åtgärdade eller måste åtgärdas. Det är dock ingen tvekan om att huvuddelen av förändringarna varit gynnsamma för människan. Utvecklingen har inneburit att jordens förmåga att föda den snabbt växande befolkningen blivit allt bättre under hela efterkrigstiden. Trots detta ser vi mest förändringen i ekosystemet som skrämmande, vi vet vad vi har men inte vad vi får.
Denna mänskliga egenskap har med stor sicklighet exploaterats av det som först var en folklig miljörörelse, men som i våra dagar allt mer övergått i en väl organiserad storindustri och politisk aktivism som lever på skrämselpropaganda. Forna miljöorganisationer som WWF och Greenpeace har vuxit till multinationella storföretag och den gamla vänsterelitismen har fått ny luft under vingarna. De ledande figurerna lyfter löner i samma storleksordning som alla anda storföretagsdirektörer.
Det stora genombrottet för skrämselindustrin var när man kom på idén att börja förklara naturens normala variationer med människans påverkan. Miljöpartiet fick sitt genombrott när man lyckades skylla en helt naturlig virusepidemi bland Östersjöns sälar på miljöskador. Likaledes har ozonuttunning vid polerna under den mörka årstiden och extrema väderhändelser förklarats med mänsklig påverkan. Det hela kunde göras troligt av att mänskliga aktiviteter sannolikt hade en viss del i uttunningen av ozonskiktet och i den lilla globala uppvärmningen under 1900-talet. De naturliga och dominerande orsakerna till dess förändring har dock förtigits effektivt.
Därmed öppnade man ånyo för vänsterns gamla krav på överstatlig och global maktutövning och skrämselindustrins apostlar började ifrågasätta demokratin som styrelseskick. Eco-fascismen var född och Miljöpartiet växte. Ledande domedagspredikanter, varav Bertil nämner två, menar att världen borde styras av den självutnämnda elit som står bakom skrämselindustrierna och de stora överstatliga byråkratierna inom FN och EU. Vi får dagligen bevis på den symbios som vuxit fram mellan dessa korrupta byråkratier och skrämselindustrin. Det senaste i raden var en rapport från FN:s miljökommitté som visade sig vara en karbonkopia av ett kampanjmaterial från storföretaget Greenpeace. FN hade återigen anlitat en politisk aktivist för att skriva något som falskeligen presenterades som opartisk vetenskap. Exemplen kan mångfaldigas.
Skrämselindustrin tar rygg i vår trygga men felaktiga föreställning att den orörda naturen är god. Men det är just människans förmåga att tygla allt mer av det som hotar oss i den farliga naturen som är en viktig förklaring till människoartens stora framgång. Vi har i stort sett eliminerat hot från predatorer, vi har lärt oss skydda oss från de flesta skadliga bakterierna, vi vet hur vi skall identifiera virus och hitta vaccin mot dem, vi har lärt oss undvika giftiga växter och djur, vi vet hur vi skall skydda våra grödor från skadegörare m.m. Vi börjar begripa vad vi skall äta för att inte bli sjuka.
Naturen är full med hotfulla levande organismer och andra varelser som ständigt strävar efter att konkurera ut eller äta upp oss. Men på grund av vår rädsla att förlora det vi har, skräms vi av det utvecklingen kan ge oss. Denna mänskliga svaghet exploaterar Miljöpartiet mer oerhörd skicklighet. De mest lysande exemplen är demoniseringen av genmodifierade grödor GMO och den stigande halten av spårämnet koldioxid i atmosfären.
Det finns få vetenskapliga belägg för faran med GMO. Fördelarna för vår förmåga att öka produktionen av livsmedel till den växande befolkningen överträffar riskerna med bred marginal. Och användning av GMO innebär att vi kan minska konstgödning och kemikalieanvändning och samtidigt spara betydande arealer orörd regnskog åt den biologiska mångfalden och ändå klara att mätta en växande befolkning. I motsats kan man konstatera att s.k. ekologisk odling skulle kräva exploatering av all kvarvarande orörd odlingsbar mark och det skulle öka risken för förgiftning av bakterier som EHEC, mögelgifter m.m..
En viktig gren av eco-fascismen är veganrörelsen som står Miljöpartiet nära. De motsätter sig kött som föda, Miljöpartiet vill starkt begränsa köttkonsumtionen. Att minska köttet på menyn skulle få till följd att vi blev ännu mer spannmålsberoende än idag med mycket allvarliga konsekvenser för såväl ekosystem som för vår hälsa. Felet med dagens köttindustri är att vi i stor utsträckning föder upp nötkreatur på spannmål, vilket är det förkastliga. Köttdjuren skall födas upp på gräs som består av för oss oätlig cellulosa. Djuren omvandlar det till prima hälsosam människoföda genom sin förmåga att bryta ner cellulosan och ombildar den till mjölk, smör, ost och kött.
Om man verkligen månar om bästa miljöval och mest hälsosam kost, borde vi äta mer kött och kött som tillvaratar gräs som annars bara ruttnar bort och som vi människor inte kan äta. Vi kan även lätt visa att ett något varmare klimat och en högre halt koldioxid i atmosfären är mycket gynnsamt för all växtlighet så, bete för kossorna och fåren kommer inte att saknas.
Bertil skriver:
”Miljöpartiets chans förefaller mig vara att kunna levandegöra den dynamiska brådskan i den svåra men nödvändiga omställning vi måste göra.”
Problemet är bara att den omställning som Miljöpartiet står för kommer att utarma ekosystemet ännu mer och leda till att sådär 90% av alla människor måste elimineras. Därför är jag rädd att deras omställning blir startskottet för en bloddrypande fascism utan tidigare motstycke. Bertils godtrogna påstående att klimatfrågan inte handlar om politik understryker detta.
Text: Lars Bern
