REPLIK. Den 7:e april 2020, publicerade Anna Viveca Gardberg, alias Annvi Gardberg, på Yle en artikel där hon även hänger ut mig för att jag har länkat till en petition som ska ge Coronavirus patienter i Finland möjlighet att få C-vitamininjektioner, som i flera andra länder visat sig ge goda resultat för tillfrisknandet. Något som är anmärkningsvärt är att jag har fått veta det först igår på sidovägar att jag kommer att ”avrättas” offentligt igen av Annvi Gardberg och statliga Yle.
Text: Ann-Katrine Backman
Anna Viveca Gardberg skriver så här i artikeln:
”Spotlight har sökt Mikko Viinikainen, Anders Sultan, Michael Zazzio, Ann-Katrine Backman och Antti Heikkilä för kommentarer. Enbart Zazzio har svarat, men han vill inte kommentera.”
Hur ska jag kunna kommentera eftersom jag inte fått något mejl eller meddelande från Yle vad som är på gång? Jag har fått ta del av vad Gardberg kommer att hänga ut mig för, genom goda vänner och har därför fått möjlighet att svara som jag annars inte hade haft möjlighet till. Gardberg skriver i sitt mejl som hon skickat till Michael Zazzio och Anders Sultan och nämner där också mig att de har möjlighet att svara till ett visst klockslag och ett datum, men sanningen är den att Gardberg har aldrig meddelat mig om att hon återigen kommer att offentligt ”avrätta” mig.
Anna Viveca Gardberg och Yle hänger ut mig som klandervärd eftersom jag delar en länk på min privata Facebooksida. En länk som är helt laglig att dela och underteckna, precis som typ en länk till ett medborgarinitiativ i Finland. När jag delade länken på min sida skrev jag så här: ”Skriv under för behandling med C-vit för Coronaviruspatienter i Finland” (länk till petitionen). Petitionsförfattare är Kirsi Koivu, som har sju läkare bakom sig och som vill att man ska tillämpa C-vitamininjektioner mot Covid-19.
New York Post, 6 april, skrev en artikel om att de just nu behandlar coronapatienter på sjukhusen där med stora doser C-vitamin och med gott resultat.
Då sakargument saknas så tar man till osanningar och påhopp som högerpopulism och högerextrem. Gardberg sprider med andra ord lösryckta och falska rykten.
Den här personförföljelsen och jakten på mig som började 26 september 2017, liknar extrema orealistiska handlingar av ett statligt bolag som Yle är. Vi skattebetalare i Finland tvingas att betala Yles löner eftersom en viss procent av våra skatter går direkt till Yle.
Gardbergs jakt och personförföljelse av mig har pågått under flera års tid. För första gången då Gardberg ringde och tog kontakt med mig 26 sept 2016, frågade hon om hon fick intervjua mig i telefon. Nej, sade jag, för jag hade en kund. Skicka dina frågor på mejl så svarar jag där. Vi hade 32 mejlkonversationer och jag svarade på alla hennes frågor. Då programmet sändes, sa Gardberg att jag hade valt att över huvudtaget inte svara på några frågor. Trots att jag besvarat allt. Hon har under årens lopp spridit sina osanningar och vinklingar vidare till tre olika TV kanaler, radio, dagstidningar etc
Läs även: Häxprocesserna är inte över – Ann-Katrine Backman – värsta fallet någonsin?
Anna Viveca Gardberg anmäldes till Opinionsnämnden
Den 18 maj 2018, hängdes tillverkaren av Kolloidalt silver, Anders Sultan, och jag ut som värsta brottslingar av Anna Viveca Gardberg i Yle Vegas nyheter utan några som helst grunder. Jag anmälde då Annvi Gardberg till Opinionsnämnden för massmedier, där det visade sig att hon brutit mot 23 olika journalistregler. Opinionsnämnden för massmedier är enda stället i Finland dit man kan anmäla en journalist om man anser sig fel behandlad. Så man har minimala möjligheter att få upprättelse. Dessutom sitter journalister själva i Opinionsnämnden. Då svaret kom från Opinionsnämnden, så stod det att de ansåg att Gardberg inte brutit mot några journalistregler.
Då som nu, har hon införskaffat sig information från den slutna privata Facebook-gruppen och även från min privata tidslinje och kränker därmed de mänskliga och civila rättigheterna, privatliv, yttrandefrihet och tankefrihet. OM ingen har tagit det ifrån mig som jag fortfarande inte blivit informerad om? Jag trodde dock i Finland att alla finska medborgare har rätt till dessa åsiktsfriheter, men kanske jag misstagit mig? Har Finland blivit diktaturstat med Annvi Gardberg och Yle i spetsen?
Gardberg har flera olika fejkprofiler på Facebook. En som har fejkprofil har inte rent mjöl i påsen.
Alla som uttalar sig i en sammanslutning som är sluten på Facebook, uttalar sig som privatperson och det kan ingen ta ifrån oss, inte ens Yle.
Pressen saknar urskiljning beträffande de påstådda anklagelserna och överträdelsernas allvarlighetsgrad när man rapporterar i media. Det måste göras skillnad på antagelser och evidens, som i detta fall är media som har brustit och bryter grovt mot pressetik. Dessa mediamonguler får presstöd av staten och pressen har ett samhällsansvar att föra god publicistisk sed.
Pressen har också ett uppdrag att informera allmänheten och i detta fall handlar det om tydliga utpekanden i form av namngivningar av enskilda personer och påståenden om mycket allvarliga saker. Vi tillfogas oförsvarlig skada av medias snedvridna rapportering som också blandar in våra företag och oss som näringsidkare som brottsliga och klandervärda.
Annvi Gardberg, agerar igen polis, åklagare, domare och bödel. All denna hetsjakt och uthängning utan att ha rätt i sak och en väldigt stark märklig fokusering på enskilda personer utan grund och fakta, utan att de har kunskaper om ämnet samt att den uthängde inte får lov att yttra sig, är det rättvist i ett demokratiskt samhälle? Där man samtidigt tvingas betala deras löner med tvångsskatt? En journalist ska vara objektiv och neutral. Alla sidor ska få komma till tals utan medias vinklingar, som kan ge ödesdigra konsekvenser för den enskilde.
Jag, Ann-Katrine Backman, tillfogas oförsvarlig skada av Yles rapportering. Yle har återigen grovt brustit i god publicistisk sed. Gardberg är en skamfläck för hela journalistkåren. Hon har jagat minst en handfull personer från Finland. Hon slutar inte innan hon har krossat, offentligt ”avrättat” offren som hon sätter klorna i.
Text: Ann-Katrine Backman
Relaterat