Jan Norberg är pensionerad konsult med en bakgrund inom svensk industri. Han är sedan några år bosatt i Portugal. Jan är en engagerad samhällsdebattör. 
OPINION. Tre före detta moderata tjänstemän bakom Sverigedemokraternas kräftgång i alla opinionsmätningar.
Den rent vetenskapliga förklaringen av begreppet triangulering som finns, beskrivs så här. Triangulering används populärt inom sociologi.
”Begreppet triangulering är lånat från navigations- och landmätningstekniker som bestämmer en enda punkt i rymden med konvergensen av mätningar tagna från två andra distinkta punkter.”
Syftet med triangulering i kvalitativ forskning är att öka resultatens trovärdighet och validitet. Flera forskare har försökt definiera triangulering genom åren.”
Samhällskontraktet mellan medborgarna och våra riksdagspolitiker finns inte längre
Under många år fanns ett osynligt samhällskontrakt mellan väljarna och de vilka har att representera oss i olika beslutande församlingar, har under många årtionden kännetecknats av lyhördhet och pragmatism. Något som varit vägledande för svenska politikers agerande. Lyhördhetens tid är sedan länge förbi!!
Slutsatsen vi kan dra av den definition som nämndes här ovan är att respekten för resp partis egen ideologi, men framför allt respekten för väljarna, har helt och hållet ersatts av ett politiskt taktiserande där väljarnas uppfattningar i olika frågor med brutalt våld har slängts överbord.
Politik handlar inte längre om att förvalta väljarnas förtroende, nu är det politiskt rävspel som gäller för att kunna gynna det egna partiets ställning i relation till andra partier.
Partistödet har gjort de politiska partierna oberoende av väljarna
Det blir därför mer alltmer viktigt för de etablerade politikerna att ha koll på utspelen i media från de övriga partierna, mer än att vinnlägga sig om väljarnas bästa, väljarna är ju ändå i politikernas ögon bara olika kategorier av röstboskap som man inte alls behöver bry sig om. Det har minsann partistödssystemet sett till!!
För en partiledare i dagens Sverige är det därför viktigare att synas på en medialt uppmärksammad gala med en utmanande klädsel där ens betydelse mäts i antalet fotoblixtar som partiledaren får på den röda mattan.
Väljarna har därmed reducerats till en lågintelligent grupp ”följare” på sociala medier, styrda av yngre partistrateger med utbildning inom media och kommunikation.
Ideologier är inget för dessa unga partistrateger, deras verklighet styrs numera av hur man bäst manipulerar sina kärnväljare och tar sig själva vidare i sin privata karriärutveckling. Metoden dessa yngre och politiskt korrekta använder, stavas politisk triangulering.
SD går ett nederlag till mötes i kommande val
Låt oss ta Sverige Demokraterna som ett av de mer tydliga exemplen på denna typ av metodisk triangulering. När väl SD 2010 tagit sig in i Riksdagen med hjälp av självuppoffrande eldsjälar och en egen politik som appellerade till alltfler väljare så växte deras förtroende hos många väljare, vilka sympatiserade med SD:s ursprungliga och ganska rättframma politiska budskap.
Jag själv träffade, av olika skäl, några av dessa pionjärer i Riksdagens korridorer och jag kunde se på deras ansiktsuttryck hur pass förvånande de fortfarande verkade vara, trots att året då var 2012 och de hade då suttit i Riksdagen i nästan 2 år.
Förvåningens tid var dock med tiden över och SD anpassade sig till den etablerade ordningen i Riksdagshuset. SD blev under Mattias Karlssons ledning ännu ett av etablissemangspartierna, ett åttonde blad på den tidigare 7-klövern.
Folklig förankring ersätts av överklass snobbar från Moderaterna
Utrensningar ibland dem vilka med sitt egen svett och hårda idealistiska uppoffringar tagit SD in i Riksdagen 2010 ersattes efter valet 2014 med en trio avhoppare från Moderaterna. Dessa tre karriärpolitiska tjänstemän hade inga skrupler utan såg nu sin chans att från insidan av SD, genom triangulering, stöpa om partiet till ett nytt M och därefter föra samman SD med M i en allians.
Dessa tre, före detta Moderater, skulle alltså stöpa om SD och de själva skulle givetvis utgöra den inre kärnan av den så kallade äntringsstyrkan när man tillsammans med M, och möjligtvis KD, skulle bilda regering.
För att kunna dölja sin verksamhet för den stora och breda allmänheten, men även för partiets sympatisörer, så behövde SD en bra täckmantel varunder man fritt kunde operera utan insyn. Tankesmedjan Oikos var född!!
Tankesmedjan Oikos och Mattias Karlsson doktrinen utplånar Sverigedemokraternas folkligt förankrade själ
Dessa tre före detta moderata kollaboratörer med en del kontakter inom svensk lobbyverksamhet kunde snabbt få hugade särintressen att via Oikos finansiera verksamheten, utan att därför behöva dra på sig onödig uppmärksamhet. När man dessutom kunde få den totalt inkompetente och småflicksvurmande Mattias Karlsson att, för SD:s räkning, ta ansvar för Oikos så hade dessa tre karriärsugna överlöpare fått en nyttig idiot som talesperson.
Mattias Karlsson tog rampljuset från dem så att de själva kunde fokusera på sin omstöpning av SD:s politiska profil. Mattias Karlsson kunde därmed ägna mer tid åt internt familjeliv med sin nyvunna yngre kärlek av utländsk härkomst och samtidigt under kostymen ta på sig den eleganta västen och framträda som partiets tunga chefsideolog. Utsiktslöst skulle jag säga då Mattias Karlsson helt saknar politisk kompass.
Dessa tre före detta Moderater har faktiskt lyckats ganska bra med sin förändring av SD:s politiska innehåll, men har denna omstöpning av partiet medfört något lyft hos väljarna?
Knappast om man tittar på ett genomsnitt av alla opinionsundersökningar, SD står och stampar och på senare tid har partiet till och med tvingats se sina opinionssiffror sjunka långsamt.
Naiva som dessa tre exmoderater är så trodde de sannolikt att Moderaterna skulle omfamna SD:s nya politiska profil, de tre hade ju själva egen erfarenhet från Riksdagens ständiga ränksmidande. Detta visar bara att de inte känner den elit inom Stockholmsmoderaterna som effektivt tar livet av alla partiledare som skulle ge uttryck för samarbetstankar med SD.
Gustav Gellerbrant, är en kille som jobbat hos tidigare Justitieministern Beatrice Ask som pol sak, han är för övrigt nära släkt med Hilda medlemmen Christina Gellerbrant Hagberg, numera chef för Kronofogden.
Erik Kristow tidigare pol sak hos fd Kulturministern Lena Adelsohn Liljeroth, gift med tidigare Moderatledaren Ulf Adelsohn.
Sist men inte minst den blott 25 årige Andreas Palmlöv som idag har rollen som Mattias Karlssons politiska rådgivare och som är en framträdande figur inom Oikos i sin egenskap som stabschef.
Denna 25 åriga junior är en i det inre gänget inom SD/Oikos som har mycket goda internationella kontakter, bla med den amerikanske senatorn Kevin McCarthy som är en känd republikan.
Rebecca Weidmo Uvell spelar dubbelspel efter sin petning från M:s provval
Andreas Palmlöv sägs också vara den som fixat det nya samarbetet med yrkeslobbyisten Rebecca Weidmo Uvell (för övrigt gift med Markus Uvell också han yrkeslobbyist med ett förflutet som VD för Timbro).
Detta sedan Weidmo Uvell blev öppet förnedrad av den inre kretsen av Stockholmsmoderater som satte henne utanför valbar plats när provvalet inför nästa års riksdagsval gick av stapeln för inte så länge sedan.
Hon har själv redogjort för hur detta egentligen gick till, så här går det till i den inre kretsen av Stockholmsmoderaterna.
Rebecca Weidmo Uvell: Vad hände?
Nåja, de här tre figurerna är det egentliga skälet varför SD inte ökar i opinionen, det kan man tacka dessa tre exmoderater för och deras ständiga triangulering.
Man behöver ju inte vara Einstein för och inse att deras politiska triangulering har medfört att väljarna uppfattar SD som en sämre kopia av Socialdemokraterna som ständigt, och helt frivilligt, lägger sig platt som en dörrmatta för M och KD. Vilken patriot lägger då sin röst på något av partierna S, M eller KD?
Så här går det när före detta politiska tjänstemän från Moderaterna, numera i SD-skrud, tror att de via politisk triangulering kan åstadkomma en partipolitisk profil som för SD:s räkning innehåller Sossepolitik i samförstånd med Moderater och Kristdemokrater. M och KD behöver givetvis inte SD för själva bilda allians med Sossarna!
Väljarnas svar blir ett generellt förakt för SD då normala väljare tror på ideologisk förankring och respekt för väljarnas förmåga att se igenom den så kallade Mattias Karlsson doktrinen. Inget parti pissar ostraffat på sina kärnväljare och går samtidigt fram i valet som segrare. När skall detta gå upp för denna trio under ledning av den politiska vindflöjeln Mattias Karlsson?
Nya Uppstickarpartier är det svaret på den nya 8-klövern?
Vi ser idag många nya uppstickarpartier växa upp ur den folkliga myllan där missmodet annars hade varit alternativet.
Den här artikeln kommer att följas upp med en separat beskrivning för hur alla dessa uppstickarpartier skall kunna peta bort 8-klövern från den politiska tronen.
Text: Jan Norberg
