Jan Norberg är pensionerad konsult med en bakgrund inom svensk industri. Han är sedan några år bosatt i Portugal. Jan är en engagerad samhällsdebattör. 
OPINION. Tre före detta moderata tjänstemän bakom Sverigedemokraternas kräftgång i alla opinionsmätningar.
Den rent vetenskapliga förklaringen av begreppet triangulering som finns, beskrivs så här. Triangulering används populärt inom sociologi.
“Begreppet triangulering är lånat från navigations- och landmätningstekniker som bestämmer en enda punkt i rymden med konvergensen av mätningar tagna från två andra distinkta punkter.”
Syftet med triangulering i kvalitativ forskning är att öka resultatens trovärdighet och validitet. Flera forskare har försökt definiera triangulering genom åren.”
Samhällskontraktet mellan medborgarna och våra riksdagspolitiker finns inte längre
Under många år fanns ett osynligt samhällskontrakt mellan väljarna och de vilka har att representera oss i olika beslutande församlingar, har under många årtionden kännetecknats av lyhördhet och pragmatism. Något som varit vägledande för svenska politikers agerande. Lyhördhetens tid är sedan länge förbi!!
Slutsatsen vi kan dra av den definition som nämndes här ovan är att respekten för resp partis egen ideologi, men framför allt respekten för väljarna, har helt och hållet ersatts av ett politiskt taktiserande där väljarnas uppfattningar i olika frågor med brutalt våld har slängts överbord.
Politik handlar inte längre om att förvalta väljarnas förtroende, nu är det politiskt rävspel som gäller för att kunna gynna det egna partiets ställning i relation till andra partier.
Partistödet har gjort de politiska partierna oberoende av väljarna
Det blir därför mer alltmer viktigt för de etablerade politikerna att ha koll på utspelen i media från de övriga partierna, mer än att vinnlägga sig om väljarnas bästa, väljarna är ju ändå i politikernas ögon bara olika kategorier av röstboskap som man inte alls behöver bry sig om. Det har minsann partistödssystemet sett till!!
För en partiledare i dagens Sverige är det därför viktigare att synas på en medialt uppmärksammad gala med en utmanande klädsel där ens betydelse mäts i antalet fotoblixtar som partiledaren får på den röda mattan.
Väljarna har därmed reducerats till en lågintelligent grupp ”följare” på sociala medier, styrda av yngre partistrateger med utbildning inom media och kommunikation.
Ideologier är inget för dessa unga partistrateger, deras verklighet styrs numera av hur man bäst manipulerar sina kärnväljare och tar sig själva vidare i sin privata karriärutveckling. Metoden dessa yngre och politiskt korrekta använder, stavas politisk triangulering.
SD går ett nederlag till mötes i kommande val
Låt oss ta Sverige Demokraterna som ett av de mer tydliga exemplen på denna typ av metodisk triangulering. När väl SD 2010 tagit sig in i Riksdagen med hjälp av självuppoffrande eldsjälar och en egen politik som appellerade till alltfler väljare så växte deras förtroende hos många väljare, vilka sympatiserade med SD:s ursprungliga och ganska rättframma politiska budskap.
Jag själv träffade, av olika skäl, några av dessa pionjärer i Riksdagens korridorer och jag kunde se på deras ansiktsuttryck hur pass förvånande de fortfarande verkade vara, trots att året då var 2012 och de hade då suttit i Riksdagen i nästan 2 år.
Förvåningens tid var dock med tiden över och SD anpassade sig till den etablerade ordningen i Riksdagshuset. SD blev under Mattias Karlssons ledning ännu ett av etablissemangspartierna, ett åttonde blad på den tidigare 7-klövern.
Folklig förankring ersätts av överklass snobbar från Moderaterna
Utrensningar ibland dem vilka med sitt egen svett och hårda idealistiska uppoffringar tagit SD in i Riksdagen 2010 ersattes efter valet 2014 med en trio avhoppare från Moderaterna. Dessa tre karriärpolitiska tjänstemän hade inga skrupler utan såg nu sin chans att från insidan av SD, genom triangulering, stöpa om partiet till ett nytt M och därefter föra samman SD med M i en allians.
Dessa tre, före detta Moderater, skulle alltså stöpa om SD och de själva skulle givetvis utgöra den inre kärnan av den så kallade äntringsstyrkan när man tillsammans med M, och möjligtvis KD, skulle bilda regering.
För att kunna dölja sin verksamhet för den stora och breda allmänheten, men även för partiets sympatisörer, så behövde SD en bra täckmantel varunder man fritt kunde operera utan insyn. Tankesmedjan Oikos var född!!
Tankesmedjan Oikos och Mattias Karlsson doktrinen utplånar Sverigedemokraternas folkligt förankrade själ
Dessa tre före detta moderata kollaboratörer med en del kontakter inom svensk lobbyverksamhet kunde snabbt få hugade särintressen att via Oikos finansiera verksamheten, utan att därför behöva dra på sig onödig uppmärksamhet. När man dessutom kunde få den totalt inkompetente och småflicksvurmande Mattias Karlsson att, för SD:s räkning, ta ansvar för Oikos så hade dessa tre karriärsugna överlöpare fått en nyttig idiot som talesperson.
Mattias Karlsson tog rampljuset från dem så att de själva kunde fokusera på sin omstöpning av SD:s politiska profil. Mattias Karlsson kunde därmed ägna mer tid åt internt familjeliv med sin nyvunna yngre kärlek av utländsk härkomst och samtidigt under kostymen ta på sig den eleganta västen och framträda som partiets tunga chefsideolog. Utsiktslöst skulle jag säga då Mattias Karlsson helt saknar politisk kompass.
Dessa tre före detta Moderater har faktiskt lyckats ganska bra med sin förändring av SD:s politiska innehåll, men har denna omstöpning av partiet medfört något lyft hos väljarna?
Knappast om man tittar på ett genomsnitt av alla opinionsundersökningar, SD står och stampar och på senare tid har partiet till och med tvingats se sina opinionssiffror sjunka långsamt.
Naiva som dessa tre exmoderater är så trodde de sannolikt att Moderaterna skulle omfamna SD:s nya politiska profil, de tre hade ju själva egen erfarenhet från Riksdagens ständiga ränksmidande. Detta visar bara att de inte känner den elit inom Stockholmsmoderaterna som effektivt tar livet av alla partiledare som skulle ge uttryck för samarbetstankar med SD.
Gustav Gellerbrant, är en kille som jobbat hos tidigare Justitieministern Beatrice Ask som pol sak, han är för övrigt nära släkt med Hilda medlemmen Christina Gellerbrant Hagberg, numera chef för Kronofogden.
Erik Kristow tidigare pol sak hos fd Kulturministern Lena Adelsohn Liljeroth, gift med tidigare Moderatledaren Ulf Adelsohn.
Sist men inte minst den blott 25 årige Andreas Palmlöv som idag har rollen som Mattias Karlssons politiska rådgivare och som är en framträdande figur inom Oikos i sin egenskap som stabschef.
Denna 25 åriga junior är en i det inre gänget inom SD/Oikos som har mycket goda internationella kontakter, bla med den amerikanske senatorn Kevin McCarthy som är en känd republikan.
Rebecca Weidmo Uvell spelar dubbelspel efter sin petning från M:s provval
Andreas Palmlöv sägs också vara den som fixat det nya samarbetet med yrkeslobbyisten Rebecca Weidmo Uvell (för övrigt gift med Markus Uvell också han yrkeslobbyist med ett förflutet som VD för Timbro).
Detta sedan Weidmo Uvell blev öppet förnedrad av den inre kretsen av Stockholmsmoderater som satte henne utanför valbar plats när provvalet inför nästa års riksdagsval gick av stapeln för inte så länge sedan.
Hon har själv redogjort för hur detta egentligen gick till, så här går det till i den inre kretsen av Stockholmsmoderaterna.
Rebecca Weidmo Uvell: Vad hände?
Nåja, de här tre figurerna är det egentliga skälet varför SD inte ökar i opinionen, det kan man tacka dessa tre exmoderater för och deras ständiga triangulering.
Man behöver ju inte vara Einstein för och inse att deras politiska triangulering har medfört att väljarna uppfattar SD som en sämre kopia av Socialdemokraterna som ständigt, och helt frivilligt, lägger sig platt som en dörrmatta för M och KD. Vilken patriot lägger då sin röst på något av partierna S, M eller KD?
Så här går det när före detta politiska tjänstemän från Moderaterna, numera i SD-skrud, tror att de via politisk triangulering kan åstadkomma en partipolitisk profil som för SD:s räkning innehåller Sossepolitik i samförstånd med Moderater och Kristdemokrater. M och KD behöver givetvis inte SD för själva bilda allians med Sossarna!
Väljarnas svar blir ett generellt förakt för SD då normala väljare tror på ideologisk förankring och respekt för väljarnas förmåga att se igenom den så kallade Mattias Karlsson doktrinen. Inget parti pissar ostraffat på sina kärnväljare och går samtidigt fram i valet som segrare. När skall detta gå upp för denna trio under ledning av den politiska vindflöjeln Mattias Karlsson?
Nya Uppstickarpartier är det svaret på den nya 8-klövern?
Vi ser idag många nya uppstickarpartier växa upp ur den folkliga myllan där missmodet annars hade varit alternativet.
Den här artikeln kommer att följas upp med en separat beskrivning för hur alla dessa uppstickarpartier skall kunna peta bort 8-klövern från den politiska tronen.
Text: Jan Norberg
Vet inte hur jag hamna här men det verkar vara en sur och bitter tråkig sida så hej då, hoppas vi aldrig ses igen.
Bra Jan. Du omnämns av själva Magnus Stenlund (det är inte kattskit det) i analysen om triangulering inom SD: spola fram 1:09:15 i https://swebbtv.se/w/9UXChpub17EFXrkNqfFiny undrar samtidigt om du nu får komma in i femrummet på SwebbTV?
Förlåt det skall vara 1:07:39
Det finns, enligt min mening, inget större hopp om förändring via den nuvarande rikspolitiska ordningen. Samtliga nya, ”äkta” och radikala partier kommer att utsättas för infiltration (något som hittills uppenbart har varit framgångsrikt) och neutraliseras med tiden.
För att detta rent teoretisk ska kunna förhindras, så krävs det att individerna i den ledande gruppen i partiet har en mycket hög integritet, självinsikt (inte minst om sina skuggsidor) och medvetandenivå, och att de därtill är ingjutna med en järnhård disciplin och motståndskraft. Detta är ett osannolikt framtidsscenario.
Gustav Kasselstrand och William Hahne har nu fått silkessnöret från SD. Hur många finns det kvar i detta skitparti i egentligen?
Mattias Karlsson med anhang! Konformiteten är fulländad!
En orsak till SDs kräftgång är att de inte leder oppositionen, inte tar initiativ. Nu går DS ut med att: “SD-toppen: “Islam har inget i vårt land att göra” https://www.friatider.se/sd-toppen-islam-har-inget-i-vart-land-att-gora och detta efter att Rasmus Paludans härjanden. Denna typ av politisk aktivism var något som präglade tidigare SD och är närmast synonymt med vänstern. Varför ser vi inte detta från högernationella nu för tiden? Varför är det inte SD som gör det som Rasmus Paludans gör och så att säga tar initiativ och leder oppositionen? Varför måste det till en halvdansk?
Appropå Danmark; Jag har muslimska vänner (i och för sig från Balkan) som inte gillar att resa genom Danmark då attityden är rent fientlig från danska myndigheter eller tulltjänstemän men de hyser också en respekt för danska kultur som de inte alls har för den mesiga svenska inställningen.
Att SD nu ser sina optionssiffor dala har möjligen eller troligen med de tre före detta moderata tjänstemäns triangulering att göra som artikeln belyser. På förekommen anledning går nu Jimmy Åkesson nu och profilerar hårdare än någonsin. Aldrig tidigare har situationen och polisens roll i samband med ramadanupproren i band annat Skäggtorp varit allvarligare och det borde om något gynna ett parti som närmast kan liknas vid ett enfrågeparti nämligen frågan om massinvandringen SD kall – det borde med andra ord vara guldläge och så händer det motsatta? Paradoxen är total. Hur klantig får man vara för att låta detta tillfälle glida en ur händerna?
Något är allvarligt fel på Sverigedemokraterna eller så det något allvarligt fel på optionen?
De strategiska misstag SD gjort är följande:
1.) SD har totalt misslyckats med att fånga upp svenskars missnöje samt kanaliserat och mobiliserat väljare. I SD barndom anordnade massor av demonstrationer och manifestationer. Hur kunde så få, med så små medel åstadkomma så mycket? Och hur kan SD i dag med så många fler fötter samt med stadd partikassa (och höga löner) klara av att inte åstadkomma någonting alls i den vägen?
2.) SD har totalt missat att hänga på (eller leda) den explosionsartade tillväxten inom altmedia. Växer altmedia med säg 30 % per år ska SD också växa lika mycket. Hur har man klarat av att helt förbise altmedia? Man äger inget eget organ, där man har tolkningsföreträdet, utan man anpassar sig efter MSM? Varför visa underkastelse inför till Bonnier och Schibsted när den kärleken är obesvarad?
”SD har totalt missat att hänga på (eller leda) den explosionsartade tillväxten inom altmedia. ”
Inte missat utan uttryckt förakt och missaktning.
med Karlsson i spetsen.
Den sk partiideologen som istället lyssnar på Expo och sparkar ut goda SD företrädare på löpande band.
Nu sist Richthoff, en klippa.
Jag ser Karlsson som ett sänke för partiet.
CASE IS CLOSED
Så gick det alltså till när kulturbolsjevismen infiltrerade och tog död på oppositionen.
Exakt, SD går mot ett nederlag i kommande val. Bara att se och höra den senaste partiledardebatten så står det klart och tydligt att SD numera är en dörrmatta för M. Partiledardebatten visar på den låga nivå vi har på usla karriärister som utan samvete förstört ett tryggt och bra land som Sverige. Alla är överens om samma sorts politik, ingen behöver då ta något ansvar.
En bra reflektion Solvig, om alla partier är överens om de stora dragen så är ju det en bekräftelse i sig på att alla partier använder politisk triangulering.
Dvs man käbblar om detaljer men är överens om de grova dragen i svensk politik. En del kallar det för samförståndstanken och menar att det är typiskt svenskt.
Jag kallar det ideologiskt fegt men framförallt är det ett väljarförakt utan motstycke.
Konflikträdsla har utvecklats som svenskt nationellt särdrag, något vi tydligt ser i dagens politiska landskap. De tre f.d. moderata “kanslisterna” som strippat SD på all sin ideologi och folkliga förankring kommer ju från roller inom M där ränksmideriet har utvecklats till en egen konstart.
Det dessa tre + Mattias Karlsson helt missade var ju att om ett parti tappar sin själ så attraherar de inte längre en växande skara.
Jag blir nästan full i skratt att Oikos och en sån som Mattias Karlsson kan ha sånt inflytande över SD:s strategiska förmåga att se hur man vinner väljarnas förtroende. Att ingen protesterar är underligt.
Jag glömde ju såklart en sak, protesterar man då blir man ju med automatik utesluten.
“Alla är överens om samma sorts politik, ingen behöver då ta något ansvar”.
Precis eller oppositionen vill inte ta makten för på så sätt slipper dom sitta där med svartepetterkoret.
Svenska folket har ingenting att säga till om längre och dessutom bryr de sig inte heller. Svenska folket är också mer okunniga än man tror om hur t e x Sverige fungerar.
Nisse, kan det möjligtvis bero på att den förda socialistiska politiken gör allt för att det svenska folket INTE skall tänka själva??
Lägg ditt öde i statens/politikernas händer och låt myndigheter styra över ditt liv så blir du lycklig men är helt ovetande om vad som egentligen pågår.
Fördumningen har nu gått så långt att vi kan jämföras med Gökens brutala utnyttjande av andra fåglars korkade beteende.
Läs gärna den här krönikan av Julia Ceasar, det är ett mästerstycke som väl hade kvalificerat i DDR där man måste uttrycka sig metaforiskt för att inte bli förföljd som dissident.
https://juliacaesar.blog/2022/05/08/gokens-forlorade-vardegrund/#more-26407
Toppenbra artikel. Till syvende o sist handlar det också såklart att greppa vem det är som systematiskt saboterar vårt hemland, ett av många i det snart förödda väst. Hur har det kunnat bli så här..Vem infiltrerar partierna..Ett tydligt mönster existerar, sk partistödet är ju inget annat än motsvarigheten till mutorna i washington. Som Orwell, Dickens el någon annan uttryckte det; det kräver mkt legwork för att gräva fram allt det som finns mitt framför näsroten
Jonny, jag blir bara uppriktigt förbannad när byxklådan för Mattias Karlsson kan ändra SD:s migrationspolitiska hållning.
SD:s vändning i EU frågan är ett resultat av att Oikos finansieras av lobbyister.
[raderad, off topic]
Miina kommentarer kommer dessvärre inte in, av någon anledning, men instämmer naturligtvis. Det är upprörande det som sker i vårt land. Nu ansöker de till nato på måndag, ovanpå allt och våra röster
Fortfarande saknar den svenska väljarkåren en säker möjlighet att sparka s k POLITIKER och TJÄNSTEMÄN som missbrukar/missbrukat vårt FÖRTROENDE.
Vi måste kunna säga nej till LÖGNENS och BEDRÄGERIETS kolportörer.
Misströstar verkligen när vi får klart för oss att 13 av 16 justitieråd i HD är durkdrivna förmodligen DDR/STASI utbildade socialister, simpla tjuvar med andra och korrekta ord.
Vad gjorde ANDERSSONSKAN i Greifswald på sin tid t.ex?
Samuel, så länge vi inte har en skärpt lag om tjänstemanna ansvar kommer detta att fortsätta.
Att svenskt rättsväsende är en av världens mest korrupta så finns inte heller möjligheter att straffa ut lögnens och bedrägeriets kolportörer.
Bra analys Jan! Enligt min mening är det obegripligt att ett folk kan låta den representativa demokrtin rulla. I takt med att Sverige faller samman kommer förstås röster för direkt demokrati höjas. Kravet har börjat kommuniceras i demonstrationer för yttrandefrihet, Europakonventionen osv. Då slipper vi äntligen korruption och lobbying, men framför allt slipper vi politikernas allmakt, deras dumheter och ekonomiskt kostsamma projekt som inte är grundade i folkviljan!
Ser fram emot nästa artikel!
Instämmer Carina, med ett tillägg. Vad är den grundade folkviljan??
Vi kan ju inte bortse i från att cirka 80 % av alla röstberättigade väljer något av de etablerade partierna.
Så länge man ser skattefinansierad trygghet som nödvändig blir det svårt att bryta mönstret.
Hur man gör när inte skatterna längre går att höja återstår att se.
Jag menar att alla normala människor självklart vill ha ett ärligt och korruptionsfritt samhälle. Om vi bara hade det, så skulle inte maktspelarna köra sina trix utan istället börja med samhällsbyggande med folket i fokus. Politiken har urartat, det kan vem som helst se och begripa – frågan är bara när folk vaknar upp till det.
Sist vill jag belysa att vi alla endast kan vara en produkt av propaganda. Det är mediernas uppgift att medels ensidig propaganda styra optionen. Man tror sig stå över att bli påverkad, men så är inte fallet. Har själv noterat att jag radikaliserats till att hysa åsikter jag för några år sedan skulle ha tagit avstånd ifrån. Mycket beror på drastiskt samhällsförändringar vi sett och här gäller hur medierna vinklar. Det hela blir som att befinna sig ett tumult, man påverkas lätt när den emotionella temperaturen skruvas upp. Här kanske de hjälper att ha en idioligi att klamra sig fast vid?
Allt handlar hur man ser på statens roll – hur stort inflytande och makt staten skall ha kontra individen total frihet. Total makt = kommunism. Det motsatta Anarkism och Libertarianism. Den första vill förminska statens makt så långt det är möjligt till förmån för absolut jämlikhet och libertarianismen släppa fri individens styrka som inte skall underkasta sig varken kollektivet eller staten. Den första är bra för svaga människor. Den andra för starka människor.
Erik, alla människor, oavsett svaga eller starka, är födda som fria som individer, något som den nuvarande ordningen gör allt för att reducera eller helt ta bort.
De som enligt dagens paradigm utmålas som svaga svarar ju med att lägga sitt öde i statens händer.
Så länge cirka 2,4 miljoner svenskar stiger upp på morgonen, går till jobbet och betalar sin skatt utan erhållande av bidrag (barnbidraget möjligen undantaget) gör det möjligt för staten att konfiskera dessa människors inkomster med som minst 50 % i skatt för att de svaga skall kunna fortsätta utan att ta eget ansvar.
Sverige skulle utan vidare kunna sänka skatten med cirka 50 % om vi avvecklade Sida, går ur EU och FN samt omvandlar Migrationsverket till ett Återvandringsverk.
Absolut Jan, du sparkar in öppna dörrar här. Låt oss därför nu släppa det teoretiska filosoferandet och verkligen ta förslagen på största allvar: vad skulle konsekvenserna bli? Hur skulle omvärlden reagera? Tänk bara på stormen i vattenglaset när Håkan Juholt blev vald till partiordförande. Här pratar vi hela den djupa staten. Hela soceriet. Alla globalister, alla lobbyister. Allt och alla skulle ut i samma badvatten. Hur skulle MSM reagera? Hur många överstatliga organ skulle inte sätta in alla krafter de har för att isolera och destabilisera landet? Förslagen är krigsförklaringar mot globaliseringen.
Jag måste också passa på tacka för artikeln, då jag länge undrat vad som förandlede omdaningen av SD och har själv försökt lägga pusslet. Det finns hur mycket som helst att skriva vad gälle SD förfall. Bara titta på Oikos ledning: Mattias Karlsson (som jag tror har kopplingar till EXPO). Naweed Khan, Asle Toje, Malcom Kyeyune (ärkekommunisten som till och med blev uteslutna ur ung vänster) och Arvid Hallén. På grund av sammansättning är det därför inte konstigt att till exempel Arvid Hallen går ut med att etnonationalister (etniska svenskar) inte är välkomna hos Oikos – spola fram 14.20
https://play.acast.com/s/ledarredaktionen/oikos-dennyatankesmedjan – tankesmedjan har inget med äkta konservatism att göra.
Tack Erik, din länk har jag missat. I denna podd så förekommer en Karin Svanborg-Sjöwall.
Hon är ännu ett exempel på en ideologisk “gök” som utan minsta tvekan hoppar från Liberalerna till Moderaterna då hon ser det som en del av sin personliga karriärutveckling.
Karin har jobbat som pol.sak hos Folkpartiet/Liberalerna och gick sedan till Timbro som chef. När Liberalerna nu riskerar att hamna under 4 % spärren så övergav hon utan tvekan L.
Via sitt nätverk så lät hon Moderaterna förstå att hon kunde tänka sig att gå över från L till M. Och se, hur snabbt det gick att överge L då de är chanslösa i kommande val.
Karin Svanborg-Sjöwall är ännu ett typexempel på politiskt prostituerade horor som bara ser sin karriärutveckling som det viktigaste.
Politiken idag domineras dessvärre av såna som Karin S-S. Min magkänsla när jag träffade henne några gånger för en del år sedan har nu ännu en gång besannats.
Hennes roll som politisk rådgivare till Ulf Kristersson är nog en transfer som Gunnar Hökmark et al ligger bakom.
Politikers trixande till trots är det optionen allt handlar (om vi bortser från valfusk) i slutändan valresultatet. Vi på den alternativa sidan förundras över hur lätt optionen kan växla, om det nu är så? Bara för att rikstäckande medier berättar att optionen byter spår betyder det inte att så är fallet men här kanske vi bortser från att det är möjligt att få opinionen att ändras genom att säga att den gjort just det för att den ska svänga? Vem vet detta, ingen skulle jag säga.
Vad gäller SD var jag ursprungen emot SD som varande främlingsfientliga (ett ställningstagande jag blivit påverkad att anse) till att nu inte rösta på dom för att dom övergivit som ursprungliga politik, som jag tidigare tog avstånd ifrån? Snurrigt? Javisst. Sådan är opinionen. Man kanske skulle kunna säga att jag saknar idiologi sk kurs? Så vad är att föredra? Att styras av en av andra bestämd idiologi eller inte? Kanske svaret beror på vilken idiologi man väljer. Sedan kan det idiologiska innehållet komma att ändras.
Ett sätt att komma till rätta med dessa karriärpolitiker vore kanske att se över dessas pensioner. T.ex. endast två riksdagsperioder skulle kvalificera till endast garantipension. Övrig tid inget. Det kanske skulle få dessa att lära sig att arbeta.
Det finns gott om chaufförsjobb.
Vi behöver inte bara se över deras pensioner, lönerna är också på tok för höga.
Glöm inte att vara politiker är ett förtroendeuppdrag, ingen lukrativ karriärväg för slynglar vilka pissar på väljarna.
Ja, det där med partistöd har jag länge känt mig negativ till. Samma med mediastöd.
Jag tycker att både politik och media måste klara sig av egen kraft, och växa organiskt, inte med hjälp av andras pengar.
Skattepengar ska användas effektivt. Inte strategiskt.
Kan inte instämma mer min vän!!