Historielöshet leder inte bara till att en stor energi läggs ned på att uppfinna hjulet åter och åter igen. Det leder även till att tusenårig kunskap som plötsligt uppenbaras för någon som helt ny också framställs som ny. Och det är ju inte fel. Men som sagt påfrestande om någon framställer det som moderna upptäckter värda Nobellpris.
När nu Eckhart Tolle kommer till Stockholm för sitt seminarium i november så kom jag att tänka på vilken spridning denna ”lev nu” profet fått. Missförstå mig inte hans budskap är relevant och sättet han gör det på fångar många. Liksom andra föregångare fångat sin tid.
Jag mindes en text jag skrev om hur ett samtal kunde ha utspelat sig om ”de fyra stora” fått möjlighet att träffas över en middag. Hur kunde upphovsmännen till den moderna psykologin ha resonerat om de möttes vid ett middagsbord?
Texten är ur boken Succébo-Fröet till framgång som kom ut 2011 (sid 88-89). Första delen i trilogin ”Medvetandets Uppkomst”.
Det var fyra mycket framstående vetenskapsmän som satt kring det lilla bordet. Middagen var avklarad och kaffet dukades in. Ännu hade ingen av dem berört ämnet. Vem skulle säga något först? Freud satt där med sin cigarr och plirade med ögonen över sina rundbågade glasögon. Han skulle väl kunna börja, han var trots allt äldst, tänkte Maslow.
Abraham Maslow slog lite lätt med kaffeskeden mot koppen och det blev som en signal till att hålla tal. Maslow harklade sig lätt och vände sig mot Sigmund.
”Säg mig herr Freud, hur kommer det sig att ni inom psykoanalysen lägger så stor vikt vid att analysera drömmar?”
Freud drog med ena handen utefter sitt hakskägg och tittade runt bordet för att se att de andra två männen också lyssnade innan han tog till orda.
”Jo, det är nu ganska enkelt. Drömmen är en genväg till människans undermedvetna. Genom att analysera drömmen kommer vi snabbare åt kärnan i en människas inre konflikter och kan klarlägga dem.”
De övriga två herrarna vid borden Mister Skinner och Monsieur Piaget lyssnade. Skinner kunde inte hålla tillbaka en skeptisk rynka.
”Alla här vet ju att jag undviker allt som rör något slags inre känsloliv och att jag enbart anser värt att studera det jag ser.”
Skinner insåg att hans ord skulle provocera och förklarade sig vidare:
”Beteendevetenskap är just att studera beteenden.”
Piaget ville inte korrigera Skinner på något sätt men ändå blev det en oavsiktlig kritik då han sa:
”Ja din föregångare doktor Pavlov studerade hundar och ni Mr. Skinner duvor och möss. Vad har det för relevans på oss människor?”
Maslow kunde inte undanhålla sig ett dämpat skratt. Skinner avslöjade en rodnad i pannan:
”Och ni Monsieur Piaget har dragit långtgående slutsatser om hur vi alla utvecklas kunskapsmässigt från att studera enbart era egna barn.”
Piaget var inte sen att svara.
”Det är med barnen som vi har störst chans att studera utvecklingen av logiken och dess påverkan på olika åldrars förmåga till kunskap och förståelse.”
Maslow märkte att en strid var under uppsegling och lät skeden klinga mot koppen. Männen vände sig mot honom.
”Kanske är det så att vi alla här har en del i sanningen. Själv ägnar jag mig ju åt hur vi tar ansvar för det vi gör. Framför allt är jag intresserad av vad det är som ger mening åt livet.”
Maslow gjorde en konstpaus för att låta orden sjunka in, sedan fortsatte han.
”Vi forskar ju alla på helt olika saker och mina frågor ligger ju åt ett helt annat håll än det som ni Mr. Skinner studerar.”
Maslow tog ytterligare en paus för att invänta en reaktion från någon av de andra. Piaget harklade till och sade på omisskännlig bruten engelska med fransk accent.
”Principen och målet för utbildning är att skapa män som kan göra nya saker, inte bara upprepa vad andra generationer har gjort, män som är kreativa, uppfinningsrika och upptäckare.”
Nu var det Piagets tur att invänta ett svar, då inget kom fortsatte han.
”Jag kan inte se att någon av oss gör fel. Vi studerar bara olika perspektiv på beteenden och motiv. Då får vi olika svar. Kanske kan vi lära oss något av varandra?”
”Så rätt Monsieur Piaget”, Maslow återtog initiativet.
”Om det enda verktyg du har är en hammare så ser du varje problem som en spik.”
Maslow njöt av sitt underfundiga inlägg -”Låt mig citera vår existentialistiska vän Rollo May”, han tog ytterligare en konstpaus.
”Om Freuds analys drivs till ytterlighet och vi vet allt om drifter, instinkter och mekanismer, så har vi allt utom varat.”
Nu tände Sigmund till och blossade rejält på cigarren innan han svarade.
”Er vän Mr. May ifrågasätter ju det omedvetna och anser att tron på det omedvetna gör människan oansvarig.”
Maslow vispade åter igen till med skeden i koppen -”Frigör människan från ansvar.” Korrigerade Maslow. -”Doktor May anser att tankar om det omedvetna frigör människan från ansvar.” –”Vilket som”, knarrade Sigmund irriterat och med darr på rösten.
Att bli ifrågasatt hade visat sig kunna få konsekvenser för Sigmund Freuds andhämtning. Då hans tidigare elev Carl Gustav Jung vägrade tro på sexualdriften som den allenarådande driften, ja då hade Freud svimmat. Men nu lugnade han ner sig: ”Ibland är en cigarr bara en cigarr.” Freud lutade sig tillbaka och puffade godmodigt medan de övriga tre log lättade. Maslow tog åter till orda.
”Det jag vill säga är att, förmågan att vara närvarande i nuet är den viktigaste komponenten för mental hälsa. Om detta kunde alla enas.”
Avsnitt ur boken Tolv Sinnen.
Den uppmärksammade torde notera att dessa fyra stora är alla män och pratar bara om män.
På Humanism & Kunskap försöker vi balansera bilden. Sommaren-hösten 2013 går en artikelserie av Kersti Wistrand om kvinnans plats i historien, i förhistorisk och modern tid.
Börje Peratt