Under sitt deltagande på ett seminarium om mänskliga rättigheter i den digitala intelligensens era i Madrid, Spanien, höll BRIX Sweden-ordförande Stephen Brawer ett tal med titeln ”Mänskliga rättigheter i den digitala tidsåldern”.
Transkribering
”Jag vill tacka China Society for Human Rights, Cátedra China Foundation och Human Rights Institute of Southwest University of Political Science and Law för denna vänliga inbjudan. Ers excellenser, forskare, ärade gäster, mina damer och herrar.
Som de senaste händelserna med USA:s och Israels attack mot Iran visar, har faran för en eskalering mot ett nytt världskrig aldrig varit så överhängande.
Mänskligheten står på randen till att falla ner i vad som har kallats djungelns lag. Det är en Hobbesisk värld där användningen av brutalt våld avgör mänsklighetens framtid.
I en sådan värld kommer mänskliga rättigheter inte längre att existera, och själva mänsklighetens framtid är i bästa fall tveksam. Detta är en värld som inte kan tolereras eller accepteras i någon form.
De allra flesta nationer är inte beredda att följa denna farliga och destruktiva väg, men det är nu brådskande nödvändigt att återupprätta respekten för de gemensamma principerna i FN-stadgan för internationell rätt och nationell suveränitet.
Denna återgång till förnuft och internationell rätt är motsatsen till den så kallade regelbaserade hegemoniska ordningen, där de mäktigaste påtvingar sin vilja genom militär makt eller hot om våld och arrogans mot nationer som inte lyder eller underkastar sig den överväldigande makten.
Vi står alltså alla vid ett vägskäl där varje nation på denna planet har ett ansvar att hitta politiska och andra medel för att för alltid begrava det hobbska tänkandet bakom djungelns lag.
Detta innebär ett slut på geopolitiken och maktbalansdoktrinerna, såsom Samuel Huntingtons tes om en kamp mellan civilisationer.
Dessa geopolitiska maktbalansdoktriner förkastar möjligheten att uppnå mänsklighetens gemensamma mål genom dialog.
Ett mycket bättre alternativ är en världsordning som kan beskrivas som en dialog mellan civilisationer.
Kravet på en sådan global dialog firades nyligen den 10 juni i år för första gången av FN, på initiativ av Kina och över 80 länder: Fred, utveckling och vänskap. Tre dagar senare, den 13 juni, inledde dock Israel, med stöd av USA, sin massiva attack mot Iran.
Mina damer och herrar, hur kan vi föra världen tillbaka till en framtid där rättvisa och mänskliga rättigheter formar en gemenskap av suveräna nationalstater som en verklighet för alla nationer och alla människor?
Ämnet för mitt anförande, ”Människans sinnes natur och dess relation till naturlagen”, är, enligt min mening, en vägvisare för hur vi kan skydda de mänskliga rättigheterna i en era av digital intelligens och i en värld som hotas av en Hobbsiansk ”djungel”.
I den västerländska civilisationens historia finns det två avgörande filosofiska tänkare som har definierat riktningen för särskilt europeiska, men inte uteslutande europeiska, tankeprocesser: Platon och Aristoteles.
De skiljer sig dock avsevärt i sitt grundläggande tänkande. Platon ansåg att det mänskliga sinnet på ett unikt sätt bestäms av kraften i kreativa tankeprocesser, eller medfödda idéer som inte baseras på sinnesupplevelser. Aristoteles förespråkade motsatsen, nämligen att kunskap enbart är beroende av sinnesupplevelser – information.
I detta avseende gjorde Aristoteles ingen skillnad mellan djur och människor. Det är faktiskt Aristoteles tänkande som senare tar form i Hobbsianska djungelns lag, eller reduceringen av människans natur till djurets, det vill säga till bestialitet.
Denna skillnad mellan Platon och Aristoteles är avgörande för att förstå hur människor kan förnya sig och förändra förutsättningarna för mänsklighetens fortsatta överlevnad.
Den platonska idén om det mänskliga sinnet som senare kom till uttryck var grunden för den europeiska renässansen.
Den bygger på den gudomliga gnistan i människan, en andlig natur som höjer oss över djuren.
Den store renässanstänkaren Gottfried Wilhelm Leibniz förstod och utvecklade dessa idéer i sitt tänkande och stod i direkt opposition till Thomas Hobbes i den grundläggande frågan om naturlagen.
Hobbes hävdade att människor är djuriska, i grunden onda och egocentriska och därför måste kontrolleras och domineras av de starkaste för att förhindra kaos och upprätthålla lag och ordning.
Leibniz å andra sidan förstod människans grundläggande natur som kreativ och att den mänskliga civilisationen därför kan organiseras enligt harmoniska principer som definierar universums natur.
Detta koncept, som Leibniz kallade förutbestämd harmoni, liknar i hög grad det kinesiska tänkandet hos Konfucius och Mencius om människans grundläggande godhet och hennes harmoniska relation till naturen.
Detta borde vara bron för att etablera en verklig och framgångsrik dialog mellan öst och väst.
Ironiskt nog var det Leibniz som utvecklade det binära system som ligger till grund för all digital teknik och AI-teknik idag – allt går tillbaka till Leibniz, men Leibniz utvecklade det som ett verktyg – aldrig som en ersättning för de kreativa mänskliga tankeprocesserna.
Om vi i dessa svåra och utmanande tider ska kunna skydda de mänskliga rättigheterna i denna era av digital intelligens, kommer det att ske genom att vi återupprättar kärnan i detta renässansbegrepp om den andliga, kreativa gnista som skiljer människan från djuren.
Detta är särskilt viktigt för den yngre generationen för att rädda dem från den växande faran av ett alltför stort beroende av ren informationsteknik.
Framtiden för mänskliga rättigheter och rättvisa i världen kommer i hög grad att bero på om mänskligheten lyckas med denna globala strävan.
Jag önskar denna konferens stor framgång. Tack.”
Källa: Brixsweden.org
