NewsVoice är en nättidning för oberoende nyheter, debatt och analys. 
I en resumé från 2022 av ett anförande vid Hillsdale College i Michigan presenterade ekonomijournalisten Jeffrey A Tucker en rad skrämmande uppgifter om hur covid slog hårt mot alla samhällsområden.
Text: Carl Johan Ljungberg (1949), svensk statsvetare, författare och opinionsbildare
Inledningsvis gled debatten om pandemin snart upp i ett tonläge där starka överdrifter och skrämsel fick ersätta förnuft och pragmatism. Nedstängningarna och vaccinpåbuden fick inte ifrågasättas, framför allt inte med ekonomiska argument eller sådana som sökte ta hänsyn till åtgärdernas verkan på längre sikt.
Det uppstod snabbt konsensus framdrivet av landets medicin- och vaccinmyndigheter där ekonomin karikerades som mekanistisk och penningfixerad, med en benägenhet att alltid sätta börsens hälsa över människornas. Donald Trump lär ha fräst upprört till ’vaccingeneralen’ Antonio Fauci och sagt: ”Jag tänker inte presidera när vi begraver världens viktigaste ekonomi!”.
Trump fick mer rätt än många trodde. Värst var att en övertygelse spreds, om att den bästa metoden att få bukt med smittan var att införa massiva tvångsåtgärder, men den tonvikt på nedstängning som 2020 rådde stod i skarp kontrast till hur man det senaste århundradet hade bemött USA:s tidiga pandemier.
Under 1918 års stora influensakris tillämpade bara ett fåtal tvångs- och karantänsinsatser, främst i San Francisco, medan de flesta lokala myndigheter föredrog att arbeta med individualiserade terapier. Eftersom karantänmetoden 1918 så uppenbart misslyckades, tillgreps den inte under de smittoutbrott som skedde 1929, 1940-44, 1957-58, 1967-68, 2003, 2005 och 2009.
Att medierna i dessa kriser agerade återhållsamt gjorde därtill att paniken uteblev. Så var det däremot inte 2020, när de ansvariga på grund av feltänkande, politisk taktik eller en oroande kombination av dessa båda, sjösatte ett experiment som saknar motstycke. Såväl sjuka som friska sattes i karantän genom att tvingas till husarrest, samtidigt som arbetsplatser, skolor och kyrkor stängdes.
Lockdown-strategin gav omfattande skador på amerikansk ekonomi
Tvång kan utgöra ett sätt att stänga av en ekonomi, men att sätta i gång den på nytt är inte lika lätt. Tvångsåtgärderna ledde till:
- den längsta nedgången i realinkomster sedan 1945,
- en hälsokris,
- en utbildningskris,
- en exploderande statsskuld,
- starkt ökad inflation,
- utbredd varubrist,
- dysfunktionella arbetsmarknader,
- en nedgång i utrikeshandeln och
- en våldsam kollaps i konsumentförtroendet, samt inte minst
- en farligt hög politisk konfliktnivå.
Vad hände då med covid?
Den spreds ändå, precis som de bästa epidemiologerna hade förutsagt. De som drabbades värst var de äldre och bräckliga. Nästan alla smittades av covid, om än olika svårt. Några blev bra efter några dagar, medan det för andra tog veckor. Många dog även om det råder osäkerhet om vilka dödsfall som var covidrelaterade.
Även om nedstängningarna sparade liv i det långa loppet, och många har i och för sig hävdat att det inte gjorde det, skedde det till ett högt pris. Få politiker iddes ta ställning till vilka alternativ som kunde ha varit mindre skadliga. Nedstängningarna utlöste i vart fall en enorm uppgång i offentliga utgifter, vilket fick statsskulden att rusa till över 10 procent av BNP.
Federal Reserve, USA:s riksbank, sökte angripa denna skuldökning med papperspengar. Detta medan avigsidorna av detta sedeltryckande sköts på framtiden. Vi fick på så vis den högsta inflationen på 40 år. Inflationen accelererade samtidigt som Federal Reserve fick motta vädjanden om nödlån från andra länder som hade följt motsvarande lockdown-strategi.
Alla de offentliga bidragen som i USA delades ut upplevdes först som ett kapital från ovan, men snart fick många erfara att de nya pengarna på sikt var dyra. Papperspengar är inte riktiga tillgångar. Dollarns värde naggades svårt i kanten.
Verkan på folket, men också på mindre företag, blev förödande. Myndigheterna använde drönare för att övervaka att medborgare följde de drastiska tvångsåtgärderna. Det har sagts att 100 000 restauranger och affärer fick stänga enbart på Manhattan i New York. Den kommersiella fastighetsmarknaden kraschade. Till och med vårdsektorn led svårt då den förbjöds att ta emot patienter som inte hade livshotande tillstånd.
Det är till sist svårt att veta vad facit som detta har betytt för hur epidemihanteringen i dag betraktas av amerikanerna. De krafter som vill förminska och tona ned misstagen agerar fortfarande energiskt, vilket märks inte minst på det häftiga motstånd som hälsoministern Robert F Kennedy Jr:s åtgärder möter.
Som svensk undrar man dessutom, när ska Sverige våga genomföra en egen utvärdering av våra policybeslut under de mörka covidåren?
Text: Carl Johan Ljungberg (1949) är en svensk statsvetare, författare och opinionsbildare. Ljungberg disputerade 1983 på en avhandling om Edmund Burke vid Catholic University of America, och har därefter skrivit ett flertal böcker om stats- och litteraturvetenskap.
