Elisabeth Avendaño fortsätter att rapportera från Argentina om åklagaren som försökte fälla regeringen. En del NewsVoice-läsare menar att Avendaños rapportering och analys är vinklad till fördel för USA. Därför efterlyser NewsVoice skribenter som anser att något helt annat händer i Argentina, men inga inlägg i debatten har inkommit. Elisabeth Avendaño fortsätter att skildra händelseutvecklingen från hennes och de argentinska mediernas perspektiv.
Text/analys: Elisabeth Avendaño – Trenque Lauquen, Argentina
Ända sedan åklagaren Alberto Nismans mystiska död har regeringen Kirchner lagt ner en enorm energi på att misstänkliggöra och smutskasta den döde åklagaren. Från Cristina Kirchner själv och nedåt har man inte sparat på okvädningsorden. Kirchner insinuerade från början själv att Nisman hade en homosexuell relation med en av sina medarbetare. En av Kirchners trogna, en senator, sade sig ha bevis på Nisman i en “sexuell situation med en annan man”, precis timmarna innan han skulle presentera sina oerhört allvarliga anklagelser mot landets president och därför avlossat det dödande skottet i en attack av passionerad svartsjuka.
Av ett SMS som Nisman skickat till en kollega, vet man att han under sina sista timmar arbetade med de dokument som han skulle presentera följande dag inför kongressen, kulminationen på år av efterforskningar, avlyssningar och sökande efter bevismaterial för att stödja sina anklagelser mot regeringen.
Härom dagen gick kabinettssekretare Anibal Fernandez, Cristinas språkrör vid dagliga presskonferenser, ut och anklagade Alberto Nisman för att slösa statliga medel på flickor och för att vara en “turro”, ett slanguttryck som närmast kan översättas med “odugling” eller “lurendrejare” och som inte direkt är ett uttryck som man förväntar sig att höra av en kabinettssekretare, men regeringen Kirchner har inga moraliska eller etiska gränser, som det har visat sig.
Är Nismans åtal verkligen så vagt och ogrundat som regeringen Kirchner uppger?
Det finns de som framhåller att regeringen absolut inte kan ligga bakom mordet på Alberto Nisman. Man hävdar att “någon” genom hans död enbart försöker skada Cristina Kirchner, men ju större energi regeringen lägger ned på att försöka förlöjliga Nisman och hans arbete och ställa honom i en förringande dager som person i befolkningens ögon, och ju mer man hävdar att hans anklagelser är helt grundlösa, desto större tyngd får teorin att man valt det minst negativa alternativet, att Alberto Nisman skulle ha gjort ännu större skada om han fått leva och fått chansen att lägga fram alla sina teorier och fördjupa sitt bevismaterial.
Var Nisman farligare levande än död för regeringen?
Man misstänker att vad Nisman verkligen hade för avsikt att avslöja kunde ha fått mycket allvarligare konsekvenser både för regeringen Cristina Kirchner och för Iran än hans död, som visserligen blev en skandal av internationella mått, men som man nu anstränger sig så hårt – alltför hårt – för att banalisera. Av två onda ting valde man det minst skadliga…
Detta är givetvis bara en teori, men ju större krumbukter regeringen gör för att attackera och smutsa ned Nisman, desto större relevans får teorin, men det är inte heller politiskt “gratis” att attackera och förtala en nyligen död person och speciellt någon som dött under så spektakulära omständigheter. Presidentens trogna “applåderare” applåderar förstås, men allt fler anser att man borde låta rättvisan ha sin gång, utan att ideligen komma med oväsentliga och vilseledande spekulationer som bara tjänar till att distrahera och försvåra undersökningen.
Man har kommit på att Nisman “träffade flickor”. Oj då ! Han var frånskild sedan tre år, men via en mobiltelefon som polisen beslagtog i Nismans lägenhet, har det så lämpligt läckt ut “selfies”med vackra kvinnor: foton tagna på sandstränder och på fester. Nisman “träffade flickor”, so what? Hans privatliv och sexuella inriktning verkar vara högst normal och borde inte blandas ihop med grundfrågan, Nismans åtal och orsaken till hans död.
Men avsikten med alla dessa distraktioner går förmodligen ännu djupare än fallet Nisman. Regeringen Kirchner och presidentens närmaste medarbetare och familj har flera åtal som avancerar i olika domstolar för bla penningtvätt, korruption och förskingring av statliga medel, trots regeringens försök att stoppa dem eller få dem preskriberade. Man gör vad som helst för att leda bort uppmärksamheten från dem.
Men trots det avskräckande exemplet med Nismans död och svartmålningen av honom som person, finns det ändå åklagare och domare som är beredda att ta upp och fortsätta de undersökningar som Nisman påbörjade och trots att en regeringsvänlig domare försökte avskriva och helt lägga ned fallet och hyllades översvallande av regeringen för detta initiativ, överklagade åklagare Gerardo Pollicita, som efter Nismans död fått fallet på sin lott, detta beslut och gick till högre instans. Chefsåklagare German Moldes gav honom rätt. Han ansåg att åtalet som Nisman presenterat hade tillräckligt många fasta hållpunkter för att vara värt att fördjupa.
En tredje instans måste bedöma de 45 nya undersökningar som Gerardo Pollicita bett om, för att om möjligt kunna stärka bevisföringen. German Moldes erbjöds en befattning som domare åt sin son, om han lade ned Nismans åtal, men avböjde erbjudandet, men alla domare kan med säkerhet inte anse sig helt “fria från synd “.
Affischering med nedsättande bilder
Det faktum att man för några dagar sedan tapetserade Buenos Aires med jätteaffischer med privata bilder från Alberto Nismans mobiltelefon, bilder som visserligen egentligen är ganska oskyldiga, bilder som vem som helst kunde ha i sin mobil, bilder som visar Nisman omgiven av vackra flickor på en privat fest, uppfattas ändå som en signal till andra domare som kanske kan ha bilder från sitt privatliv som de helst inte vill se som affischer ute på stadens gator.
Det är givetvis helt lagvidrigt att publicera sådant privat material, än mindre trycka upp tusentals affischer och klistra upp dem i staden, men det är tydligt att regeringen inte känner några gränser för att försöka lägga rökridåer och styra allmänhetens intresse bort från det som verkligen borde vara huvudfrågan :
Varför dog Nisman bara några timmar innan han skulle lägga fram och komplettera sitt bevismaterial och vem dödade honom?
Reaktionen lät inte vänta på sig. Affischerna har tryckts upp anonymt, men med den aggressiva nedsmutsningskampanj som regeringen så öppet bedriver är det heller ingen som tvekar om att det är regeringen själv som ligger bakom den.
Indignados
Däremot gick gruppen “indignados” ut på Twitter med ett meddelande som illustrerar det som många argentinare idag känner att folk struntar i alltså om Nisman var homosexuell som Oyarbide, en domare som konstant arkiverar alla åtal som hamnar hos honom som rör regeringen, eller som vicepresidenten Boudou, som har ett antal åtal för förskingring och korruption mot sig.
De senaste dagarna har det också kommit fram uppgifter om att vad som intresserade Iran lika mycket – eller mer – än de “Röda cirkulären” som Interpol utfäst för de åtalade iranierna, var utbytet av kärnkraft, teknologi och uran som de tidigare fått från Argentina. Man hade länge misstänkt detta, men utanför Nismans undersökning hade man inga konkreta bevis.
Nu har venezolanska “avhoppare”, män som stod mycket nära President Hugo Chavez, avslöjat att Chavez skulle ha fungerat som mellanhand vid parallella förhandlingar mellan Cristina Kirchner och dåvarande presidenten i Iran: Mahmoud Ahamadinejad, för att åter få ingång kärnkraftsamarbetet mellan de båda länderna.
Iran erbjöd generösa kontantbetalningar och enligt dessa vittnen skulle det förklara den väska med 800 000 dollar som kom i ett privatflygplan från Venezuela och som oturligt nog upptäcktes därför att något “gick fel” vid ankomsten och väskan upptäcktes i tullen. Ryktet går att det bara var en av många väskor med adress Cristina Kirchner. Summan konfiskerades och sattes in pa ett konto på Riksbanken, varifrån det aldrig kvitterats ut – åtminstone inte inte officiellt.
Frågan varifrån pengarna kom fick aldrig något svar, man trodde snarast det var en gest från vännen Chavez, men enligt de nya vittnesmålen från de venezolanska avhopparna, kan det mycket väl ha varit en “stimulans “ för ett fortsatt “vänskapligt utbytande av tjänster” från Iran. Cristinas plötsliga helomvändning beträffande Irans inblandning i attentaten i Buenos Aires är ju också signifikativ. Fram till 2012 hade hon vid internationella kongresser aggressivt hävdat att Iran var inblandad i attentaten.
Men alla dessa rökridåer är även försök att dölja vad som samtidigt sker inom landet. Regeringen gick från självmordsteorin till att anklaga sina egna spioner i fallet Nisman. Man insinuerade att Nisman mördats av spioner, som en hämndaktion inom SIDE, Statens Informationstjänst, där Cristina, trots oppositionens protester, nu placerat general Cesar Milani, en militär som märkligt nog är anklagad för brott mot mänskliga rättigheter under militärdiktaturen, som chef for underrättelsetjänsten. Åtalen mot Milani har dock bromsats i olika instanser.
Raskt passade man på att öppna en ny version av SIDE. Cristinas trogna språkrör går återigen ut och förklarar att det “gamla SIDE” ändå bara tjänade till att “spionera på och hota politiker och domare”, ett ganska märkligt uttalande från någon inom regeringen, eftersom SIDE arbetat för Kirchner-regeringen sedan mer än 12 år. Från det nya SI gallrades de som eventuellt kan ha spritt olämplig information, tex till Alberto Nisman, och fylls istället med regeringstrogna, allt för att garantera att spioneriet i framtiden enbart sker i rätt riktning.
Vad beträffar Nismans självmord, en teori som fortfarande uppehålls av Viviana Fein, åklagaren som leder undersökningen, men som motsägs av flera olika senare framkomna indicier, bla av de blodfläckar som Nismans ex-hustrus specialister upptäckte med luminol, en månad efter dödsfallet.
Handfatet, som på fotona från den officiella undersökningen var bländande vitt och rent, visade sig med luminol-tekniken ha blivit omsorgsfullt avtorkat och att området runt kranarna haft stora blodfläckar. Rimligtvis borde detta räcka till för att slopa självmordsteorin, men dessutom framgick det vid den senare undersökningen att kroppen flyttats. Detta kunde man bla se på det sätt som Nismans T-shirt absorberat blodet och hur pistolen hamnat i förhållande till hur skottet avlossats.
Vad som är sant och osant i alla dessa teorier är nog endast de närmast inblandade som vet, Cristina själv är ju säker på att Nisman mördades. Det är inte otroligt att hon verkligen har denna information, men hur det än må vara med detta, så är det utom all tvivel att mordet på åklagare Nisman kunnat användas som ursäkt för att försöka dölja de mått och steg som regeringen försöker ta för att försäkra sig om att inte förlora “makten”, även om man skulle förlora valet i oktober.
Man försöker desperat att få in så många “egna” som möjligt på vallistorna ute i landet och speciellt att få in så många “egna” som möjligt inom rättväsendet. Detta för att om möjligt kunna förhindra att alla de otaliga åtal som rör familjen Kirchner och dess närmaste och som väntar på att komma inför olika domstolar, ska komma ända fram och Nismans åtal är bara ett av många som oroar familjen Kirchner.
Text/analys: Elisabeth Avendaño – Trenque Lauquen, Argentina
Relaterat
La Nacion: Adrián Bastianes: ”Niego haber publicado la foto de Nisman muerto, me hackearon”
La Nacion: Qué decía el fallo del juez Rafecas, que desestimó la denuncia de Nisman contra Cristina
