Jens Jerndal (1934-2024), nationalekonom och statsvetare, tidigare förste kanslisekreterare i UD, förste ambassadsekreterare och chargé d´affaires a.i. i Pakistan, professor i holistisk medicin vid Open International University of Complementary Medicines i Sri Lanka. Egen företagare i Spanien och Argentina. Författare och föredragshållare. Styrelseordförande i partiet Enhet.
DEBATT. ”Arbetslinjen”, Decemberöverenskommelsens skötebarn, blir dag för dag allt mindre hållbar, allteftersom datoriseringen och robotiseringen i snabb takt avskaffar de traditionella lönejobben. Nya jobb skapas inte alls i samma takt. Dessutom gör den nuvarande skattepolitiken att det lönar sig mer för företagen att köpa robotar som gör jobbet, än att anställa människor. Vi har redan närmare en miljon arbetslösa och sjukpensionärer i Sverige, och den siffran kommer bara att öka, skriver Enhets språkrör Jens Jerndal.
Text: Jens Jerndal (Facebook)
Det säger sig självt att ekvationen inte går ihop, om fler och fler arbetslösa skall leva på bidrag från ”välfärden”, medan allt färre arbetar och betalar skatt till statskassan.
Självaste Per Schlingmann, f.d. moderaternas chefsstrateg och en av Arbetslinje-modellens arkitekter, har förklarat att Arbetslinjen nu är överspelad. Kaputt.
Och ändå fortsätter vi att från Riksdagen höra samma entoniga politiska mantra om att lösa alla problemen genom att skapa fler nya permanenta heltidsjobb.
Det ser ut som om regeringen och oppositionen gemensamt målat in sig i ett hörn, i sin 2-dimensionella höger-vänster-tillvaro.
I den situationen gör det flerdimensionella partiet Enhet entré på den politiska arenan och visar på en öppning i taket, genom vilken vi kan få in både ljus och luft, och lyfta oss rakt upp ur dilemmat. Varken vänster eller höger på skalan, utan rakt uppåt i ett sant paradigmskifte inom svensk politik.
Vad är det för öppning jag talar om? – Enhet kallar den Existenslinjen, och den grundar sig på en ovillkorlig basinkomst till alla svenska medborgare.
Ja, jag vet: taket vi har kommit upp på är minerat. Men lugn, bara lugn! Samtliga minor är redan inaktiverade, eller så gör vi det tillsamman, nu, så här:
Jag reagerade själv precis som de flesta tycks göra, när jag först hörde talas om basinkomst: Hur kan man betala lön till folk för att ligga på sofflocket och lata sig? – Det är ju rentav omoraliskt, och i varje fall orättvist. Det strider mot allt vi fått oss itutat sedan barnsben. Och förresten, var kommer pengarna från, om ingen vill arbeta? Då kollapsar ju hela samhället!
Jag fick dock orsak att byta åsikt när jag insåg att jobben nu i rask takt ersätts av robotar och datorer och gör allt fler människor obotligt arbetslösa. Man beräknar att c:a hälften av alla jobb vi har idag kommer att försvinna under de närmaste 20 åren. Personligen tror jag det kommer att gå mycket fortare än så.
Och sen blev jag ännu mer övertygad när jag insåg hur dåligt den nu existerande bidragsdjungeln fungerar, och hur dåligt de arbetslösa mår på grund av otrygghet och stress och förödmjukande behandling från bidragsmyndigheterna. Samt hur mycket detta system kostar hela samhället, både i pengar, stress och onödigt lidande.
Med en basinkomst, blir de allra flesta bidrag onödiga, och hela denna improduktiva administration kan avvecklas. En omdistribution av kostnaderna för bidragsdjungeln kan finansiera en stor del av basinkomsten.
Så långt vilar mina argument för en basinkomst på rationella och ekonomiska grunder. Men det finns ett helt annat sätt att se på situationen, ett sätt som hör det nya politiska paradigmet till, och som Enhet går i spetsen för i Sverige.
Låt oss utgå från tanken om mänskliga rättigheter. FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna tar upp som en mänsklig rättighet att ha tak över huvudet, mat på bordet och kläder på kroppen. Att inte under några omständigheter behöva dö av svält eller kyla. Så här står det i Artikel 25:
”Var och en har rätt till en levnadsstandard tillräcklig för den egna och familjens hälsa och välbefinnande, inklusive mat, kläder, bostad, hälsovård och nödvändiga sociala tjänster samt rätt till trygghet i händelse av arbetslöshet, sjukdom, invaliditet, makas eller makes död, ålderdom eller annan förlust av försörjning under omständigheter utanför hans eller hennes kontroll.”
Sverige har idag tillräckliga resurser för att garantera alla sina medborgare denna rättighet, om vi bara fördelar vinsterna av den tekniska utvecklingen och våra gemensamma naturtillgångar på ett något så när rättvist och jämlikt sätt.
Vad beträffar naturtillgångarna är tanken att ingen människa har skapat Naturen, och följaktligen kan ingen enskild ha äganderätt till den. I stället tillhör den kollektivt hela landet och hela folket med ett slags allemansrätt. Den som för egen vinning exploaterar våra naturtillgångar skall därför betala en avgift till staten, som tillfaller hela folket gemensamt. Så kan en basinkomst för alla svenska medborgare finansieras. Inte med skatt på personliga arbetsinkomster. Alla får samma belopp. Ingen har anledning klaga över att han eller hon i sitt anletes svett försörjer en rad ”lata soffliggare”.
Det är orimligt att arbetare som hjälpt till att utveckla vår teknologi så att den ger mycket högre avkastning med mindre mänskliga arbetsinsatser, skall ”belönas” genom att bli utan arbete och utan inkomst, medan ägarna av produktionsapparaten och teknologipatenten blir allt rikare och slutar som ägare till allt kapital och alla produktionsresurser som finns.
Basinkomsten är då svärdet som hugger av den gordiska knuten. Med andra ord en genial lösning på hela det komplicerade problemet. Som Einstein påpekade: Problem kan inte lösas med samma sorts tänkande som skapade problemet. Man måste tänka om på en högre nivå, anlägga ett större perspektiv. Man måste tänka utanför boxen.
Basinkomsten garanterar att ingen behöver oroa sig för att bli vräkt från sin bostad eller att inte ha mat på bordet, när de blir arbetslösa. Och inte heller underkasta sig den godtyckliga och förödmjukande behovsprövningen. Alla får större valfrihet och makt över sina egna liv.
Basinkomsten kan dessutom ses som en övergripande hälsoreform för hela samhället, i och med att en massa hälsoproblem orsakade av stress och utbrändhet faller bort, problem som kostar samhället oerhört mycket pengar i både minskad produktion och vårdkostnader. Och då har vi inte ens nämnt de för människorna och samhället som helhet ändå viktigare psykologiska, emotionella och sociala konsekvenserna.
Med en basinkomst kan man ta sig mer tid för sina barn, gamla och sjuka, man kan lättare ta deltidsjobb eller säsongjobb, och man kan ta ledigt när man behöver en viloperiod eller vill fortbilda sig.
Man får även bättre förhandlingsposition på arbetsmarknaden. De jobb som finns fördelas på fler människor. Det blir lättare för enskilda medborgare att starta egna småföretag inom olika servicebranscher, och kreativiteten kan blomstra på alla områden.
Ett vanligt argument mot basinkomst är att människorna då inte vill jobba, och hur skall då samhället kunna fungera? –
De experiment som gjorts med basinkomst på olika håll ger vid handen att friska arbetsföra människor snarare blir både mer kreativa och mer arbetsvilliga när de får möjlighet att jobba med sådant de tycker om och passar för, och inte något de hatar och måste göra för att överleva. Dessutom kan många viktiga insatser bli gjorda i samhället, som nu inte blir av på grund av brist på tid eller pengar.
Argumentet att ingen kommer att göra ”skitjobben” strider mot all erfarenhet. I det avseendet ser jag ingen skillnad mot nu, utom att de jobben förmodligen måste betalas bättre än nu. Det kommer alltid att finnas människor i behov av mer pengar, som inte har kvalifikationer att få ”önskejobb”, och arbetsmarknaden kommer att fungera precis som nu, bara med större förhandlingsutrymme och mindre beroende för arbetstagarna. Dessutom fortsätter ”skitjobben” att bli allt lättare och behagligare tack vare just maskiner och robotar av olika slag.
Om vi anlägger ett långsiktigt helhetsperspektiv på vår planet, så kommer vi att finna att vi som har förmånen att vara rika, har ett starkt egenintresse av att fattigdomen utrotas överallt. Vi behöver komma ihåg att ”en kedja är bara så stark som dess svagaste länk”, och att alla människor är länkar i den kedja som utgörs av hela mänskligheten tillsammans. Och nu talar jag verkligen om ALLA Jordens invånare.
Jesus manade oss att göra mot andra vad vi önskar att de skall göra mot oss. Och att inte utsätta andra för sådant som vi inte själva vill bli utsatta för. Denna djupa visdom finns med i alla etablerade religioner och går hos oss under namnet Gyllene Regeln. Den kan även uttryckas som att allt vi gör mot andra, det gör vi i slutändan mot oss själva. Eller ”Vi är alla en”. Om alla tillämpar den principen så kan det inte bli några krig, och hela världen skulle leva i harmonisk samverkan. Skall det verkligen vara så svårt?
Denna filosofi har med globaliseringen blivit högaktuell, och den gäller likaväl för basinkomsten inom ett land, som för bistånd till fattiga länder, som behöver bli självförsörjande med rent vatten, ren energi och giftfria livsmedel.
Finns bara viljan, så finner vi vägen. Blir vi bara tillräckligt medvetna och fria från den sociala och politiska hjärntvätt vi utsatts för under millennier från den styrande maktelitens sida, och dessutom har vår målsättning klar, så kan vi idag med helhetssyn, långtidsperspektiv, generös solidaritet och samarbetsvilja åstadkomma praktiskt taget allt vi vill.
Text: Jens Jerndal (Facebook), partiet Enhet
