Råden i jakt på en kvickfix för hälsan har utvecklats till rena kostsyndromet. Det har skapat en lönsam nisch av ”fri från-mat” inom livsmedelshandeln, men denna industrimat är inte bättre än de lättprodukter som togs fram på 1980-talet för att rädda oss från fetma och hjärt-kärlsjukdomar.
Text och foto: Ulla Gabay, journalist, författare och föreläsare | Läs mer av Gabay
Det råder rena börsyran på kostfronten. Men råden är ofta dåligt underbyggda och kraftigt förenklade. Glutenhypen är bara ett exempel. Gluten är en kedja av proteiner i sädesslag och andra gräsväxter. De anklagas för allt från autism och matintolerans till diabetes, cancer och andra sjukdomar. Men bakgrunden är mer komplicerad än så. Nyare forskning pekar på en syntetisk kemikaliecocktail i botten på dagens anstormning av matintoleranser och andra kroniska hälsoproblem.
Glutenallergi som orsakar en akut reaktion av immunförsvaret är en överkänslighet mot spannmål och ska inte förväxlas med fullt utvecklad glutenintolerans som är en autoimmun sjukdom, celiaki. Dessutom talas det om ”tyst celiaki” NCGS (Non Celiac Gluten Sensitivity) som byggs upp under lång tid.
Enligt forskaren Aristo Vojdani, professor i neuroimmunologi, kan stress, infektioner, miljögifter och kemiska tillsatser i maten skada ett matsmältningsenzym (DPP IV) som påverkar kroppens immunreglering och som behövs för nedbrytningen av gluten och mjölk. Det ger då inflammation i tunntarmens slemhinna med dålig matsmältning samt vitamin- mineral- och blodbrist som följd. Det här sker ofta i tysthet och under många år, innan symtom visar sig i form av magsmärtor, gasbildning, illamående, diarré/förstoppning, viktpåverkan, muskel- och ledvärk, trötthet, hyperaktivitet, depression och humörsvängningar.
Inflammationerna kan till slut göra hål i tarmslemhinnans fogar mellan cellerna, tight junctions. Syndromet kallas för ”läckande tarm” (Leaky Gut Syndrome), där mikroskopiska matrester, kemikalier och annat kan slinka igenom och gå direkt ut i blodomloppet och skapa antigener. Då matens proteiner påminner om de i vår egen vävnad kan immunförsvaret på sikt ta fel och attackera även den egna kroppens organ och orsaka autoimmuna tillstånd som:
- MS,
- reumatism,
- diabetes,
- alzheimers,
- samt sjukdomar i hjärta, kärl, bindväv, sköldkörteln, mage och tarm mm.
”Du får inte Alzheimers i 70-årsåldern, sjukdomen startar decennier tidigare genom att hjärnceller dör på grund av autoimmuna reaktioner.” Professor Aristo Vojdani
Det här är den linje som alltfler forskare slår in på inför ökningen av matintoleranser och andra kroniskt autoimmuna sjukdomar. Men för att över huvud taget drabbas måste det till en svag gen. Som kan triggas igång av alla de miljögifter och syntetiska kemikalier vi omges av i vardagen. Inte minst de från maten som träffar tarmslemhinnan direkt. Grundproblemet verkar alltså inte ligga hos vissa av de proteiner vi äter, utan snarare i den kemikaliecocktail vi får i oss. Som sedan gör att vi utvecklar olika matintoleranser och sjukdomar. I så fall skadar den industriframställda fri från-maten, full av tillsatta kemikalier, mer än den hjälper.
Läkaren och forskaren inom gastroenterologi (matsmältningssystemet), Alessio Fasano, som specialiserat sig på autoimmuna sjukdomar menar att gluten är ett ”gift” för alla, men att inte alla blir sjuka av det. Han poängterar att det endast är ett fåtal som har genförutsättningar att drabbas av celiaki. I stället pekar även Fasano på kemikalierna i maten bakom en inflammation i slemhinnan som på sikt kan leda till läckande tarm. Med en autoimmun matintolerans som följd.
De som drabbas av celiaki måste givetvis hålla sig helt ifrån gluten. Detsamma gäller för alla som eventuellt lider av en tyst glutenintolerans. Men att försöka dämpa en inflammation i tarmen med livsmedelshandelns fri från-produkter blir detsamma som att försöka släcka en brand med bensin.
I USA där debatten runt kostsyndromet fördjupats, har konsumenttrycket fått globala industrijättar som Kellogg, Nestle och General Mills att börja fasa ut syntetiska färg- och smakämnen i sina produkter. Konsumenttryck måste även sättas på myndigheter och politiker runt kemikalietillsatserna i maten om inte folkhälsan ska knäckas helt.
Text och foto: Ulla Gabay, journalist, författare och föreläsare | Läs mer av Ulla Gabay
Relaterat
Video om glutenintolerans med dr Alessio Fasano
Av personlig erfarenhet kan jag säga, uppmärksamma du inom etablissemanget de brister och fel som finns och har dessutom mage att erbjuda en behandling blir du behandlat som en pajas. Det krävs ett god stycke tålamod, integritet och avsaknad av ett stort ego samt rädsla, för att håller på så.
För mig personligen har det varit tillfredställande att hjälper de som vill ha hjälp med alla upplysningar och praktiska råd. Andra länder är oftast mycket längre vad gäller analyser och behandlingar så det är en fördel när man kan flera språk.( Och detta inte nödvändigtvis engelska) Det blir mun till mun metoden men är effektiv.
Hög tid att även läkarna tar detta på allvar, skönt att t.ex. Svenska Dagbladet 23.6. tar upp problematiken med kemiska cocktails : http://www.svd.se/cocktaileffekt-av-ofarliga-kemikalier-kan-orsaka-cancer/om/varlden
Det har dock i flera år pratats om både cocktaileffekten – t.x. filmen ”underkastelsen” och även bio-ackumulering, av amerikanska EPA.
Myndigheterna försöker lugna allmänheten med att ” det ligger under gränsvärdena” – ja, men vem styr gränsvärden och vad är dessa baserade på ? Dels tar detta inte alls hänsyn till bio-ackumulering och dels är nog styrningen tveksam misstänker jag.
Man bör rena kroppen från kemikalier ! Faktum är att ingen vet hur detta påverkar på lite sikt.
Cocktailblandningarna är ju intressanta för ingen känner till effekterna och någon forskning bedrivs inte!
Läkemedel har man koll på när det gäller interaktioner och biverkningar. Kemikalier i miljön igår int i kalkylen för det är så lite att det inte spelar någon roll!
Den uteblivna forskningen beror inte på att det skulle vara särskilt svårt att ta reda på riskerna utan snarare på att ingen vill betala för att riskerna ska underskas. ingen vill ta den risken!
Per Langkilde Larsen uttryckte 2013-11-22 08:41: ”Ni kan inte resa ifrån det onda, ni är det onda.”
Om han har rätt, innebär det att den som ser ondskan, och uttrycker vad den ser, att denne därmed skulle skapa ondskan. Detta är naturligtvis en tänkbar filosofisk förklaring. Detta då enligt tanken att vi skulle skapa verklighet genom att se den. Men denna tanke skulle innebära att den som blundar, håller för öronen, och täpper till sin trut, den som hukar och hycklar, att den skulle vara den godaste av människor. Att den som inte låtsas om någon oförrätt mot någon, skulle vara den mest högtstående.
Tyder inte snarare majoritetens blundande, ignorerande och ignorans, hukande och hycklande, liksom massmedias dito, samt hur samtidigt världen blir galnare och galnare, på att det snarare är brist på att se ondskan, uttrycka det som ses, som är ondskans och galenskapens bästa jordmån?
”Standing in the Face of Insanity” by Zen Gardner, PLUS Santos Bonacci Arrested, Again. Santos Bonacci arresterades alltså åter för några dagar sedan, av c:a 20 beväpnade poliser. Han är en av dem som avslöjar ondskan, se länken nyss. Enligt Per Langkilde Larsens resonemang skulle det därför vara Santos Bonacci som är ondskan.
Hej Pelle!
Hur tänker du dig att vi ska arbeta för att ”alla kan må bra”?
Jag vill gärna ta del av hur du tänker om detta.
Problemet som jag ser det handlar om att vi inte lyssnar på varandra och att vi dömer ut varandra på väldigt vaga grunder.
Fångade i en verklighet där ingen får prata om problem, eller ha problem som ingen vill se och absolut inte tillhöra ”fel” grupp i samhället och så vidare.
Vem är ”rätt” person att arbeta för att alla ska kunna må bra?
Vi måste kanske alla arbeta med oss själva först?
Berätta gärna om hur du ser på det.
Pelle, angående att arbeta för att ALLA ska kunna må bra.
I annan tråd här på NewsVoice la Anders ut en länk till ”The Murdering of the Individual by Greg Calise”, där denne parafraserar Michael Tsarion att en mänsklighet som lever utan integritet, inbördes uppsplittrad, som har valt att kväva sig själv i sin persona, ovillig att se sig själv, och som lever i total ignorans, att detta sedan skapar ett enormt undermedvetet primalt skuldkomplex. Och ur denna primala skuld är flockeffekten sedan uppenbar, alltså att samlas med andra för att känna oss OK med oss själva. För om jag har skuldkänslor, och du har skuldkänslor, och alla andra har skuldkänslor, då måste vi för att känna någon form av värme samlas i flockar. Detta ger det psykiska välbefinnande människor inte har individuellt, eftersom de är splittrade jag, som saknar integritet, eller helhet. Därför samlas vi i grupper, vare sig de är små eller stora. Vi har familjen, vår grupp av vänner, samhällsgrupper, våra kulter och kyrkliga grupper, sociala grupper, fanklubbar, politiska grupper, ’andliga’ grupper, och så vidare. Vi håller fast vid varandra för att ge oss någon illusion av att vara kompletta och hela. Sedan har vi den globala byn, utopin av helhet. Trasiga skärvor av människor, som alla samlas för att känna sig hela. Naturligtvis fungerar inget av detta, eftersom det är fullständigt oäkta.
Jag säger, läs det ovanstående flera gånger. Inget annat fungerar, än att erövra våra egna jag. Det är inte kollektivismen som är lösningen. Översättningen är min, originalet finns på länken, en bit in i det fjärde längre stycket. För att arbeta för att ”nå dit” finns inget annat än att arbeta med sig själv. När många är helt autentiska, då löser sig resten automatiskt.
Vi optimerar processer, kostnader, flöden, kontorsmiljöer.
Men när kommer vi att optimera människans livsvillkor, när får vi ett humant optimerat samhälle, som gör att ALLA kan må bra?
För det är väl ingen på den här siten som vill arbeta för att nå dit?