NewsVoice är en oberoende nättidning med utgivningsbevis som startade 2011. Syftet är att publicera nyheter, debattartiklar, kommentarer och analyser. 
Två nya stora välkända forskargrupper har kommit fram till samma resultat om malignt melanom som den studie som Sahlgrenska ligger bakom. Studierna har funnit att antioxidanter, genom sin antioxiderande förmåga, hjälper maligna melanomceller att metastasera snabbare. Det skriver professor Martin Bergö i en replik till Kestin Unger-Salén i debatten om antioxidanter och cancerbehandling.
Text: Martin Bergö, professor, Sahlgrenska Akademin | Foto: Sahlgrenska | Denna artikel är en replik på debattartikeln: Naturlig diet, syrebehandling och antioxidanter botar cancer – Svensk cancervård internationellt efterbliven
I många högrankade vetenskapliga och populärvetenskapliga tidskrifter och forum börjar man nu bli överens om hypotesen att antioxidanter, genom sin antioxiderande förmåga, skyddar friska celler från fria radikaler som kan leda till cancer; men när man redan har cancer så skyddar antioxidanter tumörcellerna från de skadliga radikalerna.
Så i motsatts till vad Kerstin skriver om min drömvärld har både vi och andra redan studerat effekten av antioxidanter på utvecklingen av cancer i framtiden – där finns mycket bevis för att antixoidanter skyddar friska celler från att omvandlas till cancerceller och vi tror att vi förstår mekanismerna för detta skydd.
Problemet med de stora kliniska prövningarna som visat otydliga resultat är att när studierna startat finns både tumörfria personer och personer med små odiagnosticerade tumörer och då har förmodligen antioxidanterna skyddat de tumör-fria personerna men ökat cancerutvecklingen i de som redan har tumörer.
Detta går givetvis inte att bevisa i efterhand och studierna kommer inte göras om. Men det är den enklaste förklaringen. Skall man med extra antioxidanttillskott kunna skydda sig mot cancer så måste man – som Kerstin skriver, och som jag inte motsäger – göra det med start tidigt i livet med fokus på långsiktig prevention, och om man ändå får cancer senare i livet (vilket kommer att hända en del) så bör man sluta med antioxidanterna för då kan de skydda tumörcellerna istället och öka på cancerns tillväxt eller spridning i kroppen.
Problemet med att använda strategin är att man inte vet när det bildas en liten tumör i kroppen och man kan gå i många år utan att den upptäcks.
Antioxidanter kommer inte ha en plats i behandlingen av redan etablerad cancer så länge man är ute efter deras antioxiderande förmåga. Det finns ingen som föreslagit vad mekanismen för hur en antioxidantbehandling av tumörer skulle fungera: att sänka nivåerna av fria radikaler i en tumör med en antioxidant eller en cocktail av olika antioxidanter gör bara tumören mer hälsosam och aktiv. Man kan inte döda en tumörcell genom att ta bort ett ämne (radikalerna) som är skadligt för tumören.
Det enda som verkar funka är till exempel hög dos av C vitamin i kombination med cytostatika. Dessa resultat är lovande men det är viktigt att komma ihåg att forskarna i de studierna har varit ute efter att C vitamin i höga doser fungerar som en pro-oxidant, det vill säga motsatsen till en antioxidant. Man kan inte få i sig så höga doser med vare sig normal kost eller med kosttillskott utan C-vitaminet måste injiceras i blodet.
Pro-oxidantbehandling, vilket kan jämföras med ”lokal syrebehandling” är en lovande strategi och vi arbetar med att hitta läkemedel som kan kraftigt öka nivåerna av syre-radikaler i tumörer. Men möjligheten att antioxidanter, genom en generell antioxiderande förmåga, kan bota cancer är överspelat nu.
Tyvärr börjar Kerstin sin artikel med att påstå ”Forskning om cancer är ofta understödd av läkemedelsindustrin” och att forskningen influeras av industrins experter. Detta synsätt bidrar till att skapa en klyfta mellan allmänheten och forskarvärlden och skapar misstro; och dessutom är påståendet felaktigt.
Huvuddelen av all cancerforskning har inget med industri att göra och de närmare 100 samarbetspartners jag interagerat med under åren runt om i världen har liten eller ingen kontakt med läkemedelsföretag och i princip ingen får betalning av industrin (våra pengar kommer från staten, EU, cancerfonden, barncancerfonden och större privata stiftelser).
Industrin blir däremot viktig när vi som grundforskare hittar ett sätt att attackera cancer, vilket vi givetvis också jobbar med; då behöver vi deras resurser och infrastruktur för att kunna utveckla ett läkemedel.
Detta samarbete mellan grundforskare, akademi och industri har lett till utrotandet av mängder av sjukdomar i världen, ökat livslängd och livskvalitet, och minskat barnadödlighet och annat lidande. Så vi behöver skapa förtroende för denna process.
Dessa studierna har nyligen publicerats i högt rankade tidskrifter:
Oxidative stress inhibits distant metastasis by human melanoma cells
Antioxidants, free radicals and melanoma spread – what’s going on?
Text: Martin Bergö
