Lars Bern beskrev i en artikelserie The Matrix hur makten fördelas och agerar i världen enligt en matrismodell. Vissa som kommenterat modellen har förkastat den som en konspirationsteori, men det avfärdar Bern som i denna artikel sammanfattar innehållet i artikelserien. Han förklarar varför den är logisk.
- The Matrix 1: Om maktutövning på hög nivå, kapitalets globalisering, den angloamerikanska oligarkin
- The Matrix 2: Om FN, NWO, COP21, NATO, Ryssland, USA
- The Matrix 3: Om BRICS, vapenindustrin, Obamas klimatfiasko, världsbanken och internatioella relationer
Text: Lars Bern
Jag har tidigare lanserat en grovt förenklad matrismodell (tre artiklar) för maktfördelningen i världen för att lättare kunna förklara vad det är för makter som styr den globala utvecklingen. Från vissa som av allt att döma inte gilla de slutsatser jag dragit av den här modellen kommer det halvkvävda invändningar att jag hänger mig åt konspirationsteorier. Detta är en lömsk argumentationsteknik som tyvärr blivit allt vanligare bland trollen på nätet.
Det behövs inga som helst konspiratoriska spekulationer för att beskriva den här modellen. Den följer en mycket enkel logik.
Världen är indelad i snart tvåhundra olika nationalstater som är medlemmar av FN. Inom var och en av dessa nationalstater finns någon form av maktutövning för statens territorium och medborgare. Man kan därför säga att matrismodellens ena dimension är den nationella makt som utövas av statschef, regering, parlament och rättssystem. Det är lite olika utformat i skilda nationalstater och oftast reglerat i någon form av lagtext.
I demokratiska länder tillåts medborgarna i val påverka utseendet av statschef och parlament. Statens ekonomiska liv är ofta organiserat via en centralbank (Riksbanken i Sverige) och en nationell valuta och landets yttre säkerhet bevakas i allmänhet av ett nationellt försvar. Handeln med andra länder är ofta reglerad av nationella regelverk (valutareglering, fasta växelkurser, tullar m.m.) och rörligheten över den nationella gränsen är reglerad genom ID-krav, visum, uppehålls- och arbetstillstånd.
Matrismodellens andra internationella dimension utgörs av överstatliga institutioner till vilka nationalstaterna överlåtit viss del av den nationella maktutövningen, som t.ex. EU, NATO, WB, IMF och olika FN-organ.
Delar av rättskipningen utövas även internationellt genom t.ex. skiljedomstolen i Haag. Den här maktdimensionen omfattar även marknadens aktörer som har makten i multinationella banker och företag med verksamhet spridd över många stater och en omsättning som ofta överträffar en lång rad nationalstaters BNP. Till denna dimension räknas även NGO och andra organisationer av olika slag som opererar i flera länder. Den globala finansmarknaden är en mycket aktiv del av denna maktdimension.
Utvecklingen under 1900-talet innebar en omfattande omfördelning av makten i världen från den nationella dimensionen till den internationella. Många nationalstater har genom t.ex. frihandelsavtal överlåtit makt till internationella domstolar, banker och företag för att stimulera ekonomisk tillväxt som tros gynna det egna landet. Allt mer makt över ekonomin har hamnat hos den internationella marknadens aktörer och nationalstaternas inflytande över valutarörelser och kurser har krympt och i många fall upphört. I utbyte mot den makt som nationella intressen släppt har det ekonomiska livet underlättats och tillväxten ökat. Utrymmet för folkligt inflytande har dock snabbt krympt ihop.
Det är för mig uppenbart att vi ser en maktkamp i maktmatrisen mellan makthavare med en nationell bas och makthavare med en internationell.
Många av våra politiker lockas av den värld där de internationella makthavarna rör sig och låter sig därför förledas av dem på ett sätt som inte alltid är gynnsamt för deras länder och dess medborgare.
Makthavarna i den internationella dimensionen är byråkraterna inom de överstatliga organisationerna, ledarna och huvudägarna i storföretagen och ledningarna i de stora NGO:erna vars verksamhet ofta finansieras av storföretagen. Coca Cola är tex en av WWF:s huvudsponsorer.
Den allra mäktigaste internationella gruppen är som jag påpekat tidigare de rikaste av de rika – de angloamerikanska oligarkerna som kontrollerar FED (och därmed USA- dollarn som är världens reservvaluta) och de största globala bankerna och företagen. En röd tråd i deras strategi är givetvis att på alla sätt försvaga den nationella dimensionen i matrisen för att obehindrat kunna exploatera marknaderna.
De frammanipulerade klimatlarmen och klimatavtalet COP21 var ett viktigt men mindre framgångsrikt steg eftersom länderna behöll självbestämmandet. Andra exempel är projekt som Euron för att eliminera nationella valutor, destabilisering av nationalstater genom att störta ledare som motverkat deras intressen (Irak, Libyen, Syrien, Ukraina) och genom George Soros’ pågående uppmuntran av massmigrationen till EU samt hatpropaganda mot nationalisten Putin som står i deras väg.
De vet hur slipstenen skall dras. Genom diverse slutna och halvslutna lobbygrupper (Bilderberg, Trilaterala, Romklubben, Davos m.fl.) bearbetar de intet ont anande nationella makthavare och får dem att dansa efter sin pipa. Vår förre statsminister är ett skrattretande enkelt offer för deras antinationalistiska korståg.
Det behövs inga konspirationsteorier för att begripa detta. Allt är styrt av ekonomiska intressen, det är bara to FOLLOW THE MONEY.
Text: Lars Bern
