Harriet Larsson är numera pensionär efter ett långt yrkesliv som sjukgymnast inom rehabiliteringsarbete. Hon har varit engagerad i minst ett hundratal patienter med annan etnicitet. Hon skriver i denna debattartikel om några av de tabubelagda ämnen som kan få framtida konsekvenser för samhället, konsekvenser vilka inte heller får beröras i den politiskt korrekta debatten.
Text: Harriet Larsson. Samhällskritiska inlägg finns även på hennes blogg ”Utanför åsiktskorridoren”
När forskningsresultat avviker från rådande uppfattning i samhället, som styrs av makthavarna med media som dess megafon, så sätts etiketten islamofobi och/eller rasism snabbt på. Speciellt utsatta är forskare som bevisar att olikheter finns mellan värdlandets befolkning i väst och invandrare från främst Menaländer [Mellanöstern och Nordafrika].
Värdegrund och allas lika värde används ständigt som alibi för att lägga lock på diskussionen om olikheter. Tyvärr definieras aldrig vad ett värde består av. Människors värde är relativt, för det bestäms av andra människor i ett socialt sammanhang.
I egenskap av att vara människa finns ett allmänt värde som är lika för alla, vi skall ha samma värde inför lagen, samma rättigheter och skyldigheter i samhället etc, men betraktar vi det funktionella värdet, nyttan av vår kompetens, så finns stora skillnader. Våra kunskaper är olika, nyttan av vår kompetens beror i vilket land den praktiseras i och om värdlandet har behov av våra erfarenheter och kunskap.
Obekväma frågor som måste få ställas är:
- Lika värde i förhållande till vad?
- Lika värde för vem?
Tyvärr har mångkulturella vänsteraktivister en förkärlek till vad jag betecknar som falsk forskning. Segerstedsinstitutet i Göteborg är ett exempel, de flera forskare ej är disputerade, som bedriver forskning om till exempel rasism och politiskt våld. Det handlar enbart om politisk opinionsbildning.
Tänk om alla som blir kallade för högerextreminister också skulle få ett offentligt finansierat institut?
Jag är väl medveten om att ingen grupp är homogen, men när avvikelser från den korrekta normen om allas lika värde, blir problem för rehabilitering, integrering och invandrares arbetsmöjligheter är det vår skyldighet att förstå bakomliggande orsaker.
Vi måste först få kunskap för att förstå och för att därefter kunna förändra både förhållningssätt och åtgärder till mer framgångsrik integrering.
Kulturskillnader
”Han vara en idioto, jag ska mörda honom” utbrast en invandrarkvinna, som besökte mig på mottagningen, medan hon drog pekfingret under hakan, som illustration till lämpligt tillvägagångsätt.
Första gången jag tog del av dessa hotelser blev jag förskräckt, men jag lärde mig snart att det bara var en del av många muslimers uttrycksätt. Efter besöket gick patienten tillsammans med mordoffret, som satt utanför i väntrummet, riktigt fridsamt ut genom korridoren.
När jag fick jag upplysning om den danske psykologen och författaren Nicolai Senners (f.1976), forskningsstudier fick jag förklaring till mina erfarenheter. Han har undersökt skillnader i personlighet mellan människor som vuxet upp som muslimer och som vuxit upp som västerlänningar.
Senners meritlista är lång, bakgrunden till hans bok ”Among Criminal Muslims. A. Psychologist´s Experiences from Copenhagen Municipality” är hans digra arbete bland kriminella på danska ungdomsfängelser, där muslimer utgör 70% av de intagna.
Jag återger några uttalanden av honom från en intervju, som ursprungligen är publicerad 2012-04-02 på Jihad Watch, i översättning av Mats Dagerlind.
”Det kanske bär oss emot, men vi västerlänningar måste överge vårt ödmjuka, dialogsökande och politiskt korrekta sätt om vi ska ha en chans att kommunicera med den muslimska befolkningsgruppen…
…Jag identifierade fyra huvudskillnader som är viktiga för att förstå muslimers beteende. De har att göra med – ilska, – självförtroende, det så kallade -”locus of control” (psykologisk term för var en person anser att de krafter finns som styr hans liv, övers. anm.) och – identitet.
…När det gäller ilska så anser västerlänningar att det är en svaghet som kan bero på brist på självkontroll. Muslimer däremot ser ilska som en styrka, man vinner respekt”.
Senner konstaterar utifrån sina forskningsresultat att icke aggressiva reaktioner ser västerlänningar mer som en inbjudan till dialog, där kompromisser har konsensusmål. Muslimer tolkar det mer som sårbarhet som kan utnyttjas
”I den västerländska kulturen uppfostras vi till att ha en “inre locus of control” vilket betyder att vi betraktar våra inre känslor, reaktioner, beslut och synsätt som de huvudsakliga beslutspåverkande faktorerna i våra liv. En “inre locus of control” leder till ökat egenansvar och motiverar människor till att bli förmögna att lösa sina egna problem. Muslimer uppfostras till att ha en “yttre locus of control”.
Deras ständiga användande av uttrycket inshallah (“med Allahs vilja”) i diskussioner om framtiden tillsammans med det faktum att det mesta i deras liv dikteras av yttre traditioner och överheter, lämnar väldigt lite utrymme för individuell frihet”.
Senner anser att många västerlänningar går för långt i sitt egenansvar och börjar ta på sig ansvaret också för andras uppträdande.
Vårt överbeskyddande välfärdssystem skärmar av invandrare så att de inte lägger märke till konsekvenserna av deras eget olämpliga uppträdande och därför inte heller lär sig av sina misstag eller motiveras att bättra sig.
Han menar också att identitet spelar stor roll när det gäller psykologiska skillnader mellan muslimer och västerlänningar.
…”Västerlänningar får lära sig att vara öppna och toleranta gentemot andra kulturer, raser, religioner osv, medan för muslimer är islam den enda och rätta läran…”
Bland bokstavstrogna Koranläsare, som önskar ett kalifat efter wahhabismens principer, är föraktet mot alla otrogna mycket stort.
Kristna, judar och homosexuella utgör måltavlor. Att avlägsna dessa otrogna själar från jordens yta, ger bara pluspoäng i Allahs himmel med alla väntande jungfrur.
Senners arbete som återgivits i boken, bemöttes med stor kritik från vänsterliberal media, han blev anklagad för att vara främlingsfientlig!
Erfarenheter från mitt arbete
Från mottagningen minns jag två högutbildade patienter med uttalade funktionsnedsättningar, de lärde sig svenska mycket snabbt och deras digra kompetens gjorde att arbete erbjöds på universitet i landet. Tyvärr utgjorde de undantag, majoriteten av de utlandsfödda patienterna i yrkesverksam ålder hade otillräcklig skolgång och en del var till och med analfabeter.
SFI-kurser avbröts ofta i förtid med orden ”Jag har rätt till tolk” eller ”I Sverige har man rätt till bidrag, behöver inte jobba.” Lämpliga jobb var det ont om och rehabiliteringsinsatserna slutade ofta med olika bidrag.
Det var främst utbildningsnivå, inte funktionsnivå som avgjorde möjlighet till försörjning.
SVT hade ett program i Kunskapskanalen (2011-04-29) med den spännande rubriken ”Vetenskapens sista tabu” som handlade om att forskare i flera studier hade konstaterat att stora skillnader fanns i intelligens baserat efter ras och kön.
Inom naturvetenskapen råder strikta definitioner av ord, begrepp, fenomen, men inom politik och samhällsdebatt används ord med positiv klang, mer för att visa hur god avsändaren själv är, ofta till en adressat som inte anses ha samma egenskap.
Ingifte ger genetiska problem
Under några år arbetade jag som företagsgymnast med ansvar för hemtjänst. En av arbetsuppgifterna var att göra hembesök hos ”tunga” vårdtagare för att se om ergonomiska åtgärder kunde underlätta vid förflyttningar för personalen. Jag har ännu starka minnesbilder av två gravt handikappade barn, som varken kunde gå, tala eller förstå. Orsaken till funktionsnedsättningen viskades det bara om, ingiften under flera generationer!
Redan 1998 lade professor, genetikern Camilla Stoltenberg (f 1958) i Norge (syster till Jens Stoltenberg) fram sin avhandling som handlade om ingiften.
Hon bevisade genom sin forskning att ingiften i släkt och familj orsakade dubbelt så många barn med motoriska och/eller kognitiva handikapp, som de individer som ej praktiserade denna urgamla sedvänja.
I stället för beröm för sin forskningsinsats blev hon anklagad för främlingsfientlighet!
Andra forskare har kommit fram till samma resultat i sina arbeten. Danska förskollärare rapporterar om kraftig överrepresentation av invandrarbarn med kognitiva störningar, men här hemma är det knäppt tyst.
Alla ska vara lika men alla är olika
Vänstern är mycket förtjust i sociala konstruktioner beträffande ras och kön, där alla är lika. Tyvärr dominerar denna vänsterliberala uppfattning både debatt och politiska beslut i hela västvärlden. Beröringsskräcken för negativa olikheter får därigenom bara ökat stöd.
Förståelse kräver alltid kunskap, som kan ge redskap till förändring. Men hur skall vi kunna förändra och förbättra integrationens alla områden, när forskning och fakta betraktas som främlingsfientlighet och rasism?
Skall rädsla för att invandrare i förorten stigmatiseras av opassande forskningsresultat få fortsätta att råda, så kommer integrationen aldrig att lyckas, trots inflationen av kostsamma projekt.
Det enda som gynnas är att enklaverna med bokstavstrogna Koranläsare bara blir fler och att murar byggs mot värdlandets lagar och regler.
De största förlorarna är kvinnor och ungdomar som själva vill bestämma över sitt liv, men detta vill politiker i sin mångkulturella iver inte se.
Tänk om samma strutsbeteende och/eller anklagelser om främlingsfientlighet hade varit fallet inom medicinens historia, då hade vi aldrig fått möjlighet till livräddande interventioner.
Ansvariga politiker måste sluta att blunda över migrationens svårigheter. De borde tacksamt ta del av vetenskapliga arbeten och ha dem som underlag och verktyg till förändring och inte bara nöja sig med käcka uppmaningar att vi ska klara av alla utmaningar.
Men det förutsätter att sociala strukturer, normer, identitetspolitik och kulturrelativism får stryka på foten till förmån för forskning och erfarenhet från fältet.
Text: Harriet Larsson. Samhällskritiska inlägg finns på hennes blogg ”Utanför åsiktskorridoren”
