Striden om vem som använder korrekta fakta har gått het en längre tid. Frågan är bara ifall hedersfrågan om korrekta fakta egentligen bara skymmer en annan minst lika stor felkälla, den om vilka fakta man väljer ut. Inte särskilt omdebatterad och förmodligen eftersom såväl politiker som media är skyldiga.
Text: Mats Sederholm, artikeln har tidigare publicerats på Klar Sikt
Media har i sitt krig mot Trump och alternativa media anfört sig själva som väktare av korrekta fakta och med detta placerat sig själva som det enda trovärdiga och självklara alternativet som nyhetsförmedlare och analytiker av omvärldshändelser.
Alternativa nyhetsförmedlingar är i deras retorik att betrakta som mer eller mindre extremistiska eller farliga i sina uppsåt. En sån här typ av svansföring fungerar förstås så länge alla media följer samma värderingar så att självkritik gemensamt kan hållas på avstånd. Det är en kortsiktig strategi där påpekandet av faktafel i allmänhet går hem i stugorna men bara till en viss gräns. För det finns något som lätt får en större betydelse.
Tvivlet
Det fakta- och detaljresistenta tvivlet. Det allmänna, det populistiska, det lättsamma och ”ogrundade” tvivlet som sprider sig och som kan få ett ”orättvist” behandlat media och dess reportrar att nästan börja grina i direktsändning och politiker att ständigt höja ett varningens finger.
Men likväl, faktanördarna har fel!
Tvivlet är lika viktigt som fakta, missnöjet har sin egen integritet, sin egen valuta och egen tyngdpunkt. Tvivlet är lika starkt och avgörande som fakta är och heller inte per automatik underordnat fakta eftersom en felaktig rapportering inte nödvändigtvis har med felaktiga fakta att göra, såsom medias chefsideologer på redaktionerna nu försöker heja på sin reportrar med.
Det går nämligen att skapa ”lögner” med enbart korrekta fakta.
Det beror på VILKA korrekta fakta man väljer ut och VILKA korrekta fakta man filtrerar bort. Det finns alltså faktafel och fel orsakade av filtrering som jag kallar för filtreringsfel. Med en utvald blandning av fakta signerad Dagens Nyheter ges deras verklighetsbild, en annan faktakorrekt blandning signerad Jimmy Åkesson skapar hans verkighetsbild liksom att en av Jonas Sjöstedt eller Göteborgsposten skapar ytterligare verkligheter.
Ju mer liknande värderingar man har desto mer liknande blandning av korrekta fakta kommer man att samla ihop och sedan sälja ut som den absoluta sanningen. Och i motorsportstermer: Journalister och politiker kör alltså för sina respektive stall.
Tvivlet står över korrekta fakta eftersom tvivlet inte bara är grundat på faktafel utan också på dessa filtreringsfel (”jaja vi vet ju vad dom tycker dom är ju xxx-ister”). Människor känner på sig när det inte stämmer. Missnöjet är terrängen medan politikers korrekta, sakliga och på undersökningar välgrundade argumenterande är kartan. Terrängen vinner eftersom den hör till verkligheten, missnöjet vinner eftersom det uttrycker en brist, en känsla som helt enkelt bara finns, oavsett varför. Fri och valid i sin egen mening bortom all intellektualism. Så vem bryr sig om korrekta fakta?
De flesta borde det förstås eftersom det självklart höjer informationskvalitén, men framför allt så är det de som tjänar på det för sin argumentation och utvalda faktas skull, som bryr sig. Det finns ingen anledning att respektera värdet av korrekta fakta om man inte heller uppmärksammar faktaurvalet.
Text: Mats Sederholm på Klar Sikt
