Rikspolismyndighet – Bra för vem?

NewsVoice är en oberoende nättidning med utgivningsbevis som startade 2011. Syftet är att publicera nyheter, debattartiklar, kommentarer och analyser. Stöd vårt arbete genom att donera, sponsra (tex granskningar, utlandsreportage) eller annonsera.
publicerad 17 juli 2009
- NewsVoice redaktion
Svenska polisen möter media. Pressfoto: Polisen.se
Svenska polisen möter media. Pressfoto: Polisen.se
Svenska polisen möter media. Pressfoto: Polisen.se
Tommy Hansson, privat foto
Tommy Hansson, privat foto

”Med en ”Rikspolismyndighet” riskerar man att få en toppstyrd, gigantisk organisation där medborgaren och dennes företrädare, i form av lokala politiker i Polisnämnder och Polisstyrelser, inte alls får samma inflytande och påverkan som idag.” Det skriver Stefan Eklund, ordförande i polisfacket i Stockholms län. Han råder politikerna att låta poliser slippa den röra som följer av en ny stor omorganisation och i stället ge oss möjlighet att fokusera på verksamheten och göra samhället tryggare.

Text: Tommy Hansson, polis sedan 1974 samt facklig förtroendeman hos Polisförbundet Stockholm | Artikeln publicerades ursprungligen i Newsmill 2009-07-17 | NewsVoice fick tillstånd att återpublicera artikeln

I dessa dagar när de ekonomiska utsikterna inte är lysande gör man, med all rätt, en genomlysning av verksamheter för att hitta så kallade rationaliseringar eller rättare sagt besparingar. När det gäller Polisen finns det de som säger: Inför en ”Rikspolismyndighet” så löser sig allt.

Är vi då inte en samling ”gnälliga poliser”, som dessutom inte vill jobba, när vi nu ställer oss frågande till rikspolismyndighetstanken? Om vi blickar ut i vår närhet och närtid kan vi faktiskt hitta två exempel på sammanslagningar till rikstäckande myndigheter – Försvaret och Försäkringskassan – som båda dras med miljardunderskott och bristande effektivitet.

Det man noterat, förutom att de båda börjar på ”För”, är att kostnaden för verksamheten minst sagt rusat, det har alltså blivit dyrare för oss samhällsmedborgare att betala för kalaset. Trots allt kan det ibland vara värt detta om man får mer verksamhet för pengarna. Det har man alltså inte fått hos Försvaret eller Försäkringskassan. Istället läser vi om ytterligare nedskärningar och försämrad service. Vad är det då som säger att vi lyckas bättre ifall vi skulle införa en ”Rikspolismyndighet” ?

Vän av ordning noterar att Polisens nuvarande organisation dras med underskott. Det är korrekt men lägg märke till att först 2009 och 2010 kommer de riktigt stora underskotten. Detta kommer sig inte av att vi haft spenderbyxorna på utan att antalet poliser som skall vara anställda 2010 har ökats till 20.000, enligt regeringsbeslut. Att anställa, utrusta och vidareutbilda dessa kostar helt enkelt pengar. Skulle det bli billigare med en ”Rikspolismyndighet”? Exemplen från Försvaret och Försäkringskassan avskräcker.

Med en ”Rikspolismyndighet” riskerar man också att få en toppstyrd, gigantisk organisation där medborgaren och dennes företrädare, i form av lokala politiker i Polisnämnder och Polisstyrelser, inte alls får samma inflytande och påverkan som idag. Det vi tidigare hört av dessa företrädare är att inflytandet i dagsläget redan är för litet varvid tanken om en återgång till kommunal polis då och då förts på tal.

Det finns flera exempel på hur beslut fattade långt från den polisiära verksamheten varit ytterst dåligt förankrade. Ett känt exempel är målen om alkoholutandningsprov, som tycktes vara mer anpassat till att vara lätt att mäta än till att lagföra rattfyllerister.

Införandet av länspolismyndigheter (1994) tog 10 år att genomföra. Vissa menar att sviterna av detta fortfarande finns kvar och att då gå mot en rikspolismyndighet skulle riskera att skapa ett lokalt motstånd både inom och utom myndigheterna. När Polisen nu äntligen får fler poliser och mer resurser, borde Polisen få använda dessa i brottsbekämpande och trygghetsskapande verksamhet. I Stockholms län har vi redan börjat det arbetet, med exempelvis lokala poliskontor, mobila polisstationer, ökad synlighet och ett polisarbete närmare medborgarna.

Vi har nu fått en viss resursökning och resurserna kommer att öka än mer 2010 vilket var vad Olof Egerstedt lovade i sin utredning redan 1994 vid införande av närpolisorganisationen. Den gången fick vi i stället för det utlovande tillskottet av poliser säga upp 490 civila medarbetare (1996).

Detta är något som vi än idag lider av, då vi inom Polisen i Stockholms län har den lägsta andelen civilanställda av alla polismyndigheter. Dessutom stängdes polisutbildningen mellan 1995-1997 genom ett politiskt sparbeslut. Detta har lett till att både nya och erfarna poliser tvingades och tvingas till arbetsuppgifter som i normalfallet skulle skötas av civila.

Brottförebyggande rådets Nationella trygghetsundersökning liksom Svenskt kvalitetsindex undersökning under våren 2009 visar nu bland annat att polismyndigheterna i allmänhet – och Stockholm läns i synnerhet – är på rätt väg. Tryggheten för medborgarna, förtroendet för polisen, samt kundnöjdindex har förbättrats åtskilligt de senaste åren.

Vi vill nu med de nya poliser som anställs tillsammans med äldre erfarna poliser fortsätta på den inslagna vägen och göra verkstad av de goda tankar som fanns i samband med införandet av länspolismyndigheterna.

Vi vädjar därför till våra politiker:

– Låt oss slippa röran och bördan av en ny omorganisation.

– Låt oss istället få fokusera på verksamheten.

Genom vårt engagemang, vår yrkesstolthet och vår yrkesskicklighet ska vi kunna medverka till att göra vårt samhälle ännu tryggare, under devisen Polis – trygghet – demokrati.

Text: Tommy Hansson

Donera till NewsVoice

Du kan stötta Newsvoice via MediaLinq