Andi Olluri har blivit publicerad i en rad olika tidningar och hans analyser har gjort positiva intryck på många läsare. Jonathan Leman på Expo antyder att Olluri delar vissa tidningars redaktionella åsikter och publicistiska beslut.
Text: Andi Olluri, andi_ronaldo (snabel-a) hotmail.se
Inga seriösa försök har gjorts till ens försöka bemöta meriterna av de argument som jag och studentrörelsen fört fram och i denna text talar jag enbart utifrån mig själv. Vi har alltså enbart att göra med personangrepp och karaktärsmord, vilket i sig är ett passivt erkännande från dessa individer att de inte är kapabla att bemöta argumenten och dess meriter.
Jonathan Leman på X 15 maj 2024:
“Noterar att Andi Olluri som frontar tältprotesterna skriver för pronazistiska Nya dagbladet och konspirationssajten Newsvoice. Olluri förvandlar anfallskriget mot Ukraina till ryskt självförsvar. Svensk media bedriver ”psykologisk krigföring” när de ”ylar över Navalnyjs död”.”
Personangreppen som riktats upprepats kommer från desperata individer såsom Jonathan Leman, Daniel Schatz och Johan Ingerö, angrepp vilka alla undantagslöst är helt obefogade, hopplöst förvirrade och uppenbart självmotsägande.
Anklagelsen lyder ungefär såhär: jag har publicerat insändare i särskilda tidningar och därför sympatiserar jag med det material och den agenda som förekommer i dessa. På det viset anklagas jag för att vara nazist och pro-ryss (en lustig kombination), rasist, islamofob, islamist och så vidare.
Men det finns INTE en partikel bevis för detta i något vad jag skrivit – snarare totalt tvärtom såklart. Vi återkommer till det längre ned.
Inte nog med att detta är nonsens, snarare kan det troligen inte tas på allvar, ens av de som riktar anklagelserna mot mig och det visar den standard de själva använder sig av.
Enligt deras standard kan jag anses vara både en vänsterextremistisk antirasist, och högerextrem och sympatisk till liberala centern samtidigt. Jag har nämligen publicerats (som icke-anställd “frilansare” och obetald) i vänstertidningar såsom Global Politics, Efolket, Syre, Flamman, Proletären, Parabol, för att inte nämna ett flertal engelskspråkiga marxist-socialistiska, anti-imperialistiska sajter och andra tidningar som jag skrivit för sedan flera år tillbaka.
Alltså är jag en högerextrem vänsterextremist, enligt mina motståndares standard, men mest av allt är jag, återigen enligt deras standard, extremt pro-mainstream media, nästan bortom vad ord kan beskriva. Jag har nämligen inte bara publicerats i några av de ovan nämnda. Till exempel är den första texten jag någonsin fick ut, i februari 2020, publicerad i Bohusläningen – en tidning jag kritiserat för att liksom övriga mainstream-medier regelbundet förespråkar massmord, anfallskrig, rasistisk imperialism och annat.
Faktum är nämligen att jag har bett om att få ett hundratal insändare och publikationer publicerade i DN, SvD, Aftonbladet, Expressen, Sydsvenskan och andra.
Jag är alltså radikalt, nästan pinsamt pro-mainstream media trots att hela mitt livsverk – säkert något tusental sidor vid det här laget – gått ut på att kritisera dessa tidningar. På det här viset kan jag fortsätta illustrera absurditeten i smutskastarnas barnlekar, men det hade inte resulterat i mycket annat än att sparka in vidöppna dörrar.
Varför har jag då publicerat insändare i Nya Dagbladet och NewsVoice, som endast är några få av den totala mängd publikationer jag skrivit för? Svaret är: av samma skäl som jag skickat mina texter till andra tidningar vars redaktionella linje jag finner avskyvärd: nämligen för att nå ut till folk, precis som alla skribenter eftersträvar.
Dessa texter skickar jag alltid samtidigt till flera tidningar, varför varenda text jag skrivit och publicerat i Nya Dagbladet och NewsVoice förresten finns publicerade i vänstertidningar också, såsom Efolket, Syre och så vidare, men att nämna detta faktum hade ju röjt kulisserna om min påstådda “extrema passion” för högerpolitik.
Kommissarie Jonathan Leman
Låt mig avsluta med att påpeka det kanske allra mest självklara: att publiceras i Nya Dagbladet och NewsVoice betraktar jag som ganska okontroversiellt. Om man jämför de anklagelser som riktats mot dessa två och antar att de stämmer (jag vet inte och bryr mig inte något särskilt heller), är de inte ens en droppe i havet i jämförelse med den avskyvärda rasistiska smörja som publiceras i de mainstreamtidningar jag regelbundet kontaktar och vädjar om att få publiceras i.
Deras dagliga rasism, massmordsentusiasm, apologetik för anfallskrig och folkmord får synderna hos Nya Dagbladet och NewsVoice att blekna i jämförelse, både i kvalitet och kvantitet.
Notera att detta är en faktamässig fråga, som lätt går att verifiera, och som jag och andra illustrerat i hundratals sidor dokumentation. Detta har skrupulöst undvikits av Jonathan Leman och övriga kommissarier, som likt de gamla goda kommunistpartierna under stalinistyret spanade efter de som vågade avvika ens en tum från partilinjen.
Text: Andi Olluri, läs fler av hans artiklar i NewsVoice
Relaterat
