Inbyggt dödsdatum på kapitalvaror

NewsVoice är en oberoende nättidning med utgivningsbevis som startade 2011. Syftet är att publicera nyheter, debattartiklar, kommentarer och analyser. Stöd vårt arbete genom att donera, sponsra (tex granskningar, utlandsreportage) eller annonsera.
publicerad 4 september 2010
- NewsVoice redaktion

De yngre generationerna präglas allt mer att passa industrins krav på lönsamhet. I början på produktkedjorna arbetar fattiga för nästan ingen lön alls. I andra änden ska produkterna kvickt gå sönder för att mana oss att köpa nytt. Snart minns ingen att det en gång fanns något som heter kvalitet. Det ger bäst cashflow för industrin och vi upplever konstant tillfredsställelse av allt det nya vi köper.

Uppdatering: När denna krönika skrevs var inte begreppet planerat åldrande myntat, mig veterligen. Därför användes ordet inbyggt dödsdatum för att beskriva att produkter går sönder eller sluta fungera snabbare än rimligt. På svenskspråkiga Wikipedia registrerades begreppet planerat åldrande första gången 13 maj 2012. 

Text: Torbjörn Sassersson, uppd. 27 dec 2017

En person djupt insatt på hög nivå inom Electrolux sa till mig 2002 att Electrolux satsat 100 miljoner kronor i forskning på att få kylskåpen att gå sönder efter exakt 10 år. Jag la det på minnet och när mitt eget kylskåp gick sönder kollade jag inköpskvittot. Till min förvåning var det exakt 10 år gammalt plus-minus några veckor. Att be en kylskåpsreperatör att byta kompressorn som felat var meningslöst för bytet var naturligtvis dyrare än att köpa ett nytt kylskåp. Att laga en kapitalvara är idag aldrig meningsfullt för den nya produkten är alltid billigare än att reparera den gamla.

Även billiga varor tycks ha sina egna inbyggda dödsdatum. En kvinnlig bekant till mig nämnde exemplet med nylonstrumpor. Hon säger att hon minns att de kunde hålla i många månader på 70-talet. Nu håller de i några dagar.

ArcanumSkolan 2024

Vid ett tillfälle ville jag köpa en datorskärm. Jag gick in på en stormarknad på Kungsgatan i Stockholm och diskuterade en Samsung-skärm med ett butiksbiträde. Jag sa att jag skulle kolla samma skärm på Siba några meter längre ned på gatan. Butiksbiträdet  skrattade och sa:

“Ja, gör det. Det är samma ägare bakom båda butikskedjorna”.

Det här är egentligen ingen nyhet för idag vet många att butikskonkurrenter har samma ägare och att ägargrupper medvetet köper eller skapar “konkurrenter” för att ge konsumenterna “upplevelsen” av att de kan välja bland produkter i olika butiker för att finna bästa tänkbara pris. Vårt möjlighet att välja är ofta skenbar.

Jag har arbetat i många PR- och marknadsföringssammanhang och kan intyga att den ledande tankegången är att skapa “upplevelser” hos kunden. Mottot är att ge kunden “upplevelsen” av tillfredsställelse. Det viktiga är inte att leverera bästa kvalitet, bästa tjänst eller produkt till kunden utan att skapa “upplevelsen” av just tillfredsställelse.

En finansman [som höll föredrag hos Tempelriddareorden] hade under flera år frågat sig hur till exempel en stor plattskärm kan vara så billig att inhandla. Den borde vara väsentligt dyrare än de få tusenlappar vi betalar. Hans svarade på sin egen fråga att orsaken var underbetalda arbetare i fattiga länder som under slavliknande förhållanden grävde fram malmen i gruvorna och att barnarbetare och deras föräldrar sätter ihop prylarna för nästan ingen lön alls.

Med andra ord är vi konsumenter konstant lurade av smart girighet och vi är beroende av slavliknande arbetsförhållanden i tredje världen för att få vår “upplevelse” av tillfredsställelse.

Text: Torbjörn Sassersson

Relaterat

Donera till NewsVoice

Du kan stötta Newsvoice via MediaLinq