Klimatförändringarna sker inte bara på jorden – hela solsystemet hettas upp

9
385

Climate change

David Wilcock, författare, föredragshållare och forskare från USA, presenterar här vetenskapliga fakta som han menar visar att vår jord är inte den enda planeten i vårt solsystemet som just nu genomgår betydande klimatförändringar. Är det nu hög tid att släppa fixeringen vid koldioxid och planeten Jorden och öppna oss för möjligheten för ett större skeende?

David Wilcock, född 8 mars 1973 i Rotterdam, New York, är forskare, författare, föreläsare samt filmskapare i Los Angeles, Kalifornien. Han studerade vid State University of New York at New Paltz där han tog en filosofie kandidatexamen i psykologi (David Wilcocks hemsida).

Text: Peter Pettersson, Anarchos


Lämna Twitter - Byt till Twitter och friheten
  • I kommentarsfältet har varje person ansvar för sin egen kommentar. Se reglerna.
  • Donera gärna till NewsVoice, en gratistidning som är beroende av läsarnas stöd.
Prenumerera
Notify of
guest
9 Kommentarer
Äldst
Nyast Mest röstad
Inline Feedbacks
Se alla kommentarer
Admin
Admin
Gäst
20 augusti 2011 kl 12:11

Jag försökte hitta länken till David Wilcocks artikel på hans sajt om de planetära förändringarna. Någon som har den?

ruben
ruben
Gäst
20 augusti 2011 kl 15:42

Är det den här sidan http://divinecosmos.com ?
Lyckades inte söka upp “interplanetary climate change” på den sidan, men ett antal träffar på artiklar med andra rubriker som innehåller sökorden.
Men så många intressanta ämnen han tar upp måste jag säga. Blev verkligen nyfiken på det. Spännande, tack för tipset!

Tommy
Tommy
Gäst
25 augusti 2011 kl 11:50

Mycket intressant artikel, tack!
Får en att fundera kring hur svårt det är att få allmänheten att lyfta blicken. Till att börja med från sin egen vardag (och arbete, land, ekonomi, politik osv) och till sist sin världsbild.

Global uppvärmning på Mars? “But there’s no SUVs on Mars!” Klassiker. 🙂

Perra J
Gäst
16 september 2011 kl 23:12

Fascinerande. Nassim Haramein är en annan forskare (fysiker), som i likhet med Wilcock har ett oerhört fascinerande budskap. Jupiter är en gasplanet som i sin uppbyggnad liknar solen, enligt Haramein. Nu blir den allt hetare och kommer till slut att antändas – och vi får en sol till…

Det finns teorier om att frekvensspektrat håller på att förskjutas, så att det lågfrekventa som vi tidigare såg nu inte längre kan ses, och att det högfrekventa som vi inte såg förr nu kan ses – och detta sker inte bara i vårt solsystem utan i hela universum.
Det finns också en makalös sajt där Jesus (!?) talar genom dansk-amerikanen Kim Michaels. Här finns mer om det här att läsa:
http://www.askrealjesus.com/askrealjesus/truepath/bbwayofchrist.html

RM
RM
Gäst
Reply to  Perra J
17 september 2011 kl 09:23

SF-författaren Arthur C. Clarke har i sina rymdomdyssér (från “2010. Andra rymdodyssén” och till fjärde och sista) ett upplägg där Saturnus har blivit en sol och en av månarna blir en planet kring den solen och cirklar runt och föder nytt liv…

Dock nämner han inget om hur jorden påverkas av att det blir en extra sol i vårt solsystem.
Det vore rimligt att anta att det ökade ljuset och värmen skulle öka ljuset och värmen på Jorden.

RM
RM
Gäst
Reply to  RM
17 september 2011 kl 09:40

Jupiter, inte saturnus, menar jag. Jupiter är det Mr Clarke skriver om. 🙂

RM
RM
Gäst
17 september 2011 kl 09:38

Jag vänder mig emot påståendet om “Men till skillnad från många andra New Age-anhängare menar Wilcock att detta kommer bli en positiv händelse.”. Nu menar jag inte att David Wilcock inte menar att detta är positivt, utan jag menar att de flesta som kan kallas “New Age-anhängare” ser utvecklingen som positiv, en nödvändig förändring för Jordens uppstigning och högre medvetandenivåer och uttryck för mer liv. En utveckling som många New Age-anhängare längtar efter. Istället för att se att utvecklingen skulle vara negativ, så upplever jag det snarare som så att den positiva förväntningarna är extremt högt uppskruvade. Att nu kommer mammons våld på människan ramma, nu rasar hiearkierna, nu rasar gamla strukturer och former och ur spillrorna växer det upp ett nytt samhälle i fred och kärlek för tusentals år framåt, och förväntningen är att det kommer att ske på mycket kort tid. Vi talar inte om några hundra år av utveckling utan från några dagar till några få år. Och det finns även de som säger att det sker på ett till tre dygn, och så plötsligt är allt förändrat.

En underrörelse är de som tror att rymdskepp kommer ner och hämta upp människan till andra planeter, och även detta ses som en positiv utveckling om så skulle ske. Drömmen om räddningen från rymden är något som levt länge.

På 70-talet gjordes en TV-serie i Storbrittannien om en samling människor med typiskt hippie-stuk som sökte sig till olika kraftplatser för att bli upphämtade av rymdskepp. De demonstrerade för att man skulle förbereda sig för livet på den nya planeten. Har för mig att serien hette “The planet”. I den här serien så kom verkligen skeppen och sög upp människorna. Så många så det knappt var några kvar. Myndigheterna var oroliga och forskade och kom fram till, rymdskeppen lurades. De sög upp människorna för att använda dem i tillverkningen av parfym, doftessenser…
Rätt skruvad serie. Action-SF-dystopi-drama.

Och så har vi ju E.T… Närkontakt av tredje graden. Cocoon… livet bättre på annan planet.

De som ser utvecklingen som negativ, ja det är Hollywood och vissa domedagsprofeter där många är djupt rotade i religiös tradition exempelvis kristendom och där det handlar om att se typ Jorden exploderar typ. Filmen 2012 exempelvis…

Klart man inte gör film om det positiva med 2012, det blir ju ingen spänning då… 🙂

Perra J
Gäst
17 september 2011 kl 11:01

RT: Intressant. Jag tror det beror på oss själva om vi upplever det som sker som positivt eller negativt. Det blir vad vi gör det till. Men det finns spänning här så det räcker och blir över. Vi behöver definitivt inte filmer som 2012 bara för spänningens skull.

Det finns två huvudtyper av krafter som styr planeten: Centraliserande och de-centraliserande. Förenklat uttryckt: krafter som vill skapa diktatur (slutenhet), kontra krafter som vill skapa demokrati (öppenhet). De förstnämnda handlar alltid om en liten elit som vill kontrollera resten av folket, de andra handlar alltid om fördelat ansvar, att riva pyramider, självbestämmanderätt i allt väsentligt.

Inte bara politik föjer dessa två riktningar, utan även religion och vetenskap.
I grunden handlar det om: Ska jag lita på auktoritet, eller kan jag gå min egen väg?
Men i den absoluta grunden handlar det om – makt. Behöver jag makt, eller vill jag heller verka för allas bästa?

Vad som nu sker, är en förtydligad gränsdragning mellan de två krafterna. Åtminstone för den som är medveten. Centraliserande krafter blir alltmer rabiata i sina försök att ta kontroll över folket, genom propaganda, och skrämseltaktik av alla de slag. Och de är de som ser det som sker som negativt.

Inom vetenskapen har vi konflikten mellan materialism – kvantfysik, där de förstnämda har bestämt att det materiella universum är allt som existerar, medan kvantfysikerna är öppna för parallella universum. Materialisterna vill skapa ett slutet system!

Inom religionen har vi konflikten mellan dogmatisk kristendom, där Gud är en yttre entitet, och en arg sådan, varvid endast en liten elit på jorden är betrodda att vara hans kanaler – och andligheten som förespråkar var och ens frihet att söka Gud i sitt eget inre. Dogmatikerna vill skapa ett slutet system!

Inom politiken har vi – som redan antytts – konflikten mellan demokrati och diktatur, men politiken har sitt ursprung i vetenskap och religion. Politiken är uttryck för den medvetenhet som vetenskap/religion/andlighet ger oss.
Kan du själv se politiska krafter omkring oss, som vill övertyga oss om nödvändigheten av ett slutet system? Och ibland genom att hänvisa till vetenskap och religion.

Perra J
Gäst
17 september 2011 kl 11:03

Ursäkta, det är RM du kallar dig, inte RT… 🙂