TV-journalisten, författaren och filmaren Börje Peratt intervjuade Anders Ahlqvist vid Rikskriminalen (IT brott) om vad polisen gör mot de brott som ständigt pågår i webbforum, med sociala konton och på bloggar via internet.
Text: Börje Peratt | Foto: Ritva Peratt | Uppdaterad: 2013-06-18, kl 14:59
Många ställer sig frågan varför polisen har så svårt att göra något åt vissa av de brott som sker via internet. Utgångspunkten för intervjun var näthat, nätstalking, näthot, trakasserier, förtal och kränkningar. Ahlqvist tillfogade en rad andra och kanske värre brott.
Trots alla problem har ändå vissa brott kunnat utredas. Förtalen mot ungdomar i Göteborg som orsakade upplopp och ledde till att en ung kvinna felaktigt angavs och hotades, krävde polisens insats. En 15-åring erkände senare. Genom kontroll av IP-adress kunde man avföra 17-åringen och fälla 15-åringen. Så visst kan polisen utreda och bevisföra, bara de får resurser.
Kommissarie Ahlqvist återkommer till att det handlar om ett beteendeproblem hos människan:
”Varför visar sig folk från sin sämsta sida när de kan vara anonyma”
Här kunde jag ha bemött Ahlqvist genom att ta upp att det finns människor som inte är anonyma och som ändå visar sig från sin sämsta sida när de sitter i skydd bakom en datorskärm, men jag nämnde inte detta perspektiv. Jag tog inte upp exempel på där man har namn på näthuliganen, kopplat till ett brottsligt beteende (till och med ett organiserat) och man gör inget åt det förrän möjligen då det blir upplopp och kravaller.
Anders Ahlqvist var kritisk, ja nästan upprörd över förslag till ny lagstiftning, något som Datainspektionen föreslagit.
”Problemet är inte svenskt, vi är i händerna på annat land. All resurs finns i USA. De tackar nej till samarbete med EU och Sverige. För att utreda ett inlägg (på nätet) som bedöms som ett brott i Sverige krävs en supina från en amerikansk domstol. Om 190 länder skickar sådan begäran till Departement of Justice skulle de inte ha en chans.”
Konsekvenserna blir att alla dessa olaga hot och hets mot folkgrupp och andra inte kan utredas.
EU måste ta upp det här med Amerikanarna för att vi ska få ut uppgifterna!
Ansvaret ska ligga där det hör hemma och det är internet. Det bör man upplysa om!
Jag hör att Ahlqvist är frustrerad och anar en viss upprördhet över alla hinder att utöva polisens jobb. Jag tänker på att det borde inrättas en strategi. En annan väg är att EU begränsar Google i Europa om man inte gör något åt den vilda västern som råder där. Helt enkel censur så fort pedofili, bedrägeri eller näthuliganism uppenbarar sig. Men det ligger på ett politiskt plan. Och Ahlqvist hoppas på att EU kan övertyga USA om samverkan.
Denna process är i så fall långsam och osäker.
Dessutom har vi redan information idag och kan lagföra svenska näthuliganer i Sverige utan att det ska till vare sig EU, USA eller upplopp i Sverige.
Har polisen då givit upp?
Nej! svarar Ahlqvist. Nu ligger ett förslag till en utbildningsinsats. Polisens kurser idag saknar ofta IT-perspektivet och ändå är det så att nästan alla utredningar snabbt hamnar på Internet. Vad Ahlqvist menar är att en utredning kan ha sin utgångspunkt från aktioner på Internet och/eller går att hämta information från via Internet. Samtidigt ger han uttryck för en uppgivenhet.
Bedrägerierna sker via internet, allt leds via internet. Ändå kommer vi inte åt rätt information för att kunna utreda dem.
Ahlqvist menar att polisen inte kan göra så mycket.
Jag kommer att tänka på piraterna kring Somalia. Där har fartygen just nu har skydd av internationella militärfartyg. Stora värden genererar insatser.
Ahlqvist kommer istället in på andra åtgärder:
- Vi ska samarbeta med organisationer för att förbättra utbildningen.
- Vi ska inte straffa bort detta det är en attitydfråga.
- Det är viktigt med vuxennärvaro.
Betydelsen av vuxen närvaro såg vi inte minst vid Husbykravallerna. När vuxna kom ut lugnade det ner sig.
Uppdrag granskning avslöjade anonyma näthatare och gick hem till dem och filmade. Då stod de där och erkände med ganska ihåliga försvar.
Ahlqvist menar sedan att det är skillnad på om en journalist eller en polis gör avslöjandet. Inför en polis erkänner man inte utan påstår att någon har kapat ens namn.
Ahlqvists förslag till åtgärder är angelägna men endast som parallella åtgärder till tydliga gränsdragningar. Annars riskerar de att bli kontraproduktiva och det föreligger då motsägelser och konflikter i rekommendationerna. Ahlqvist tror uppenbarligen också att det bara är unga som är aktiva. Faktum är att det snarare är vuxna som utgör det största problemet.
Förslag till strategi
- Experter på näthat och stalking avråder från kontakt med näthuliganer. Kontakt föder deras destruktivitet.
- Uppmärksamhet och hot om bestraffning är avskräckande!
- Avslöjande av identiteter och officiell beskrivning av näthuliganers aktiviteter angelägen för att de ska förstå att de har tummen i ögat.
- Insikt om den organiserade näthuliganismen och begränsningar av deras verkansområde angelägen för demokratin och för upprätthållande av mänskliga rättigheter.
Jag tar här en diskussion med Ahlqvist och menar att polisens närvaro också är av stor vikt. Och det är angeläget att man lär sig vilka strategier som finns på nätet liksom att man lär sig kommunicera med ungdomarna på gatan. Men som sagt näthatets värsta företrädare är kanske vuxna och det som gör bilden så fruktansvärd är att de är föräldrar och trollkonstnärer, dataspelsmusikkompositörer, lärare, kommuninformatörer, radioproducenter…
Intoleransens näste är organiserat.
Jag beskriver sedan min egen insats med artikelserie om näthat, fallbeskrivningar (1), (2) och den första öppna debatten mot näthuliganer på Facebook och i bloggar. Då säger Ahlqvist något överraskande.
”Vi i polisen borde ta den diskussion som du gör”
Text: Börje Peratt