Christer Nylander – En global systemlösning styr undan en global systemkollaps

99

Christer Nylander“Mänskligheten står nu inför multipla globala kriser, hundratals allvarliga samhällsproblem och riskabla framtidsteknologier som, om vi inte gör något radikalt, kommer att innebära ett storskaligt sammanbrott av vår civilisation”. Orden är Christer Nylanders och de kan associeras till David Jonstad succébok “Kollaps”.

Nylander vill dock egentligen mer, han vill ändra på hela det globala systemet från grunden. Hans artikel kommer in till NewsVoice med bra timing och hans inspel får bli den första artikeln i den nya NewsVoice-kategorin “Problemlösning”.

Text: Christer Nylander

Enskilt uppfattas inte ett samhällsproblem så allvarligt, men lägger man pussel och ser helheten så inser man att läget är mycket värre än vad de flesta anar. Vi kan vända denna ödesmättade situation till något positivt, men det är hög tid och vi måste planera för en global transformation.

Tre faktorer

Orsakerna till nuläget är enligt mig främst tre faktorer, nämligen fragmentering, desinformation och reklam, som tillsammans innebär en starkt begränsad förståelse för helhetssituationen på planeten och ett MYCKET mer egoistiskt tänkande än vi anar.

1. Fragmentering

Fragmentering innebär uppdelning av information och kunskap i små bitar. Detta är en naturlig process av ökad specialisering sedan hundratals år tillbaka. Det gäller t ex utbildning, politik, ekonomi, vetenskap, teknologi, företagande, media och jordbruk. Till exempel har vi nu mer än 2500 olika yrken och massor av olika specialister. Eftersom mängden information i samhället dessutom har exploderat har människor ofta bara kontroll över bråkdelar av denna. Vi tänker i fragment och ger fragmentariska lösningar. Människor, och experter i synnerhet, är således mycket dåliga på att se helheter och ge helhetslösningar. I en värld full med globala krisfrågor och hundratals olika typer av samhällsproblem blir detta extremt ofördelaktigt.

David Jonstad - Kollaps
David Jonstad – Kollaps

2. Desinfromation

Med desinformation menar jag hur information hanteras på ett sätt som den inte skulle ha gjorts i ett välfungerande samhälle. Jag skall beskriva några exempel. Missledande information till medborgare omfattar den multinationella företagssektorn och deras intresseorganisationer som agerar för att gynna sin egen verksamhet i stor skala. Det kan vara t ex energisektorn, vapenindustrin, läkemedelssektorn, kemikalieindustrin, jordbruket eller finanssektorn.

Till sin hjälp har de hundratals forskningsorganisationer, tankesmedjor, PR byråer, tidningar, TV, internet etc. De arbetar stenhårt för att övertyga oss att deras produkter är för ”folkets bästa” när de egentligen enbart fokuserar vinst och makt. Men missledande information kan också gälla politiker som vinklar sina åsikter för att dölja sitt egentliga syfte.

Ett närliggande område är politisk lobbyverksamhet. Det finns ca 15000 lobbyister i Bryssel och nästan lika många i Washington som dagligen försöker manipulera politiker.

Ett tredje exempel på hur ”kunskap” inte skall hanteras gäller viktiga uppfinningar som har köpts upp av företag och stoppats i kassaskåp, konfiskerats av regeringar eller blivit nertystade genom hot. Ett fjärde område berör ägarkoncentrationen inom media. Nästan alla stora mediaföretag ägs av en pytteliten maktelit som samtidigt äger tusentals multinationella företag som de vill skydda. Reuters, AP och CNN är tre sådana mediaföretag. Det femte exemplet på desinformation är censurering. Om du är en vanlig medborgare så är det svårt att göra sig hörd i media. Skulle du lyckas och budskapet är lite kontroversiellt är risken stor att du blir förlöjligad. Är du politiker så gäller det att följa ”huvudfåran” i partiet, annars får det konsekvenser.

Det sjätte området gäller förvirring. Innehållet i dagstidningar kan liknas vid fragment av viktiga och futtiga nyheter, som mixas, överlever någon dag och åsikterna pajkastas fram och tillbaka. Det säljer lösnummer, men skapar samtidigt en förvirrad befolkning. Och sist med inte minst, medias och internets eviga utbud av förströelse. En stor andel av medborgarna är uppslukade av dessa. Facebook, TV, tidningar, filmer, spel, internet. Underhållning och spel är inte fel i sig, men i ett läge där vår civilisation håller på att kollapsa, så är det en fullständig felprioritering. Sammantaget kan man säga att desinformationen är ett mycket allvarligt hot mot våra försök att lösa planetens utmaningar. Vi behöver rätt kunskap, djupa och seriösa diskussioner, mobilisering och engagemang.

3. Reklam

Förutom att vi människor är fragmenterade och desinformeras i en jätteskala så utsätt vi dagligen för en enorm hjärntvättningsapparat från företagsreklam. Enbart i Sverige investeras det mer än 70 miljarder kronor per år för att sälja produkter och tjänster. Vilka värdegrunder säljer produkter effektivt? Jo, avundsjuka, upprörda känslor, frosseri, girighet, begär, likgiltighet, pessimism och högmod. Känner ni igen dem? De sju dödssynderna.

Dessa predikades ett par gånger om året i kyrkan under många hundra år och har sitt ursprung tusentals år tillbaka. Varje dag träffas vi av flera tusen reklambudskap per individ. Vi bokstavligen dränks i reklam. Även om vi inte tillstår att den påverkar oss, så är det så, fastän det mesta sker undermedvetet. Annars hade företagen inte investerat alla dessa pengar. Men, reklamen påverkar oss inte bara direkt, men också indirekt. Den sätter tydliga spår i TV, musik, böcker, tidningar, internet etc.

Inte nog med det! Den genomsyrar våra tankar, ord och handlingar, mycket mer än vi tror.

Problemlösning – Ett empatiskt samhällssystem

Så trots att tiotals miljoner människor världen över engagerar sig i gräsrotsrörelser, utbildningar, forskning, konferenser, politiska partier, böcker, artiklar och hemsidor för att ordna till problemen på vår jord så är resulaten helt otillräckliga. Istället förvärras problemen för varje dag. Om mänskligheten vill undkomma en totalt kollaps måste den inse att den generella värdegrunden är mänsklighetens viktigaste tillgång.

Vi måste först börja en transformation till ett empatiskt samhällssystem innan vi kan förvänta oss positiva förändringar bland alla medborgare och i hela problemkomplexet. Denna insikt är ytterst begränsad i nuläget.

Två avgörande initiala projekt utgör grunden för ett empatiskt samhällssystem och en mängd förändringar i hela samhället, nämligen:

BARN
Projektet handlar om ett nytt kärnämne i skolan benämnt ”empati/livskunskap”som också implementeras i alla andra ämnen. För att barnen skall få den värdegrund som det nya samhället skall grundas på är det helt avgörande att skolan tar sitt ansvar. Jag menar att empati är minst lika viktigt som matematik eller svenska.

VUXNA
Projektet handlar om informationskampanjer och en organiserad nationell folkrörelse som handlar om ett nytt empatiskt samhällssystem. Alla möjliga mediakanaler bör användas för att uppmärksamma och debattera förändringsprojektet såsom regelbunda TV program som diskuterar olika aspekter på ett empatiskt samhällssystem, nationella/kommunala informationspaket, utbildningar, forskning, studiecirklar, tidningar, filmer, workshops, spel etc. För att underlätta bör reklam begränsas och balanseras med empatiska budskap. Regering bör på olika sätt minska medias desinformation så att de kan agera ansvarsfull samhällsaktör.

Båda projekten är mångmiljardprojekt som kommer att pågå under decennier. Om vi vid något tillfälle ängslas för de kostnader som förändringsarbetet medför så skall vi ständigt påminna oss om den verklighet och de kostnader som annars blir följden. Då inser vi snabbt att vi kommer ruskigt billigt undan om vi startar nu. Det absurda är att vi anser oss ha råd med alla våra nuvarande samhällsproblem.

Om Sverige vill vara en förebild bör vi sätta igång så snart vi kan. Inte förrän de större länderna på jorden har börjat sin transformation till ett empatiskt samhällssystem kan vi räkna med långsiktiga lösningar på globala utmaningar.

För att mildra konsekvenserna av en kollaps behövs ett antal radikala åtgärder förberedas och förverkligas. De omfattar bland annat kraftigt minskade transporter, utökad lokal produktion, ökad kollektivtrafik och ökad sol- och vindkraft. Det behövs också en utökad katastrofplanering.

Det är viktigt att alternativrörelserna, till exempel inom miljö, odling, rättvisa, energi, fred och demokrati samlar sig och utövar ett starkt kollektivt opinionstryck, men även att “tunga” nationella och internationella beslutsfattare inom näringslivet informeras om helhetssituationen och möjliga scenarior, så att de kan lockas att använda sin stora maktposition för att accelerera förändringstakten. Mänskligheten bör se nuläget som en AKUT kris och vidta nödvändiga åtgärder. Dessa bör fokuseras på att ändra vår gemensamma värdegrund enligt ovan för att simultant sätta igång förändringar på miljontals ställen i samhället.

Alla tidigare civilisationer har kollapsat eftersom de inte förstod deras helhetssituation, bakomliggande orsaker och förändringsmöjligheter. Låt oss inte göra samma misstag en gång till. Mänskligheten har faktiskt fantastiska möjligheter att skapa livsbejakande och uthålliga livsförutsättningar för alla, även om vi är annorlunda och bor på olika platser på jorden. Om människor mår bra, inte bara i vår närhet, så mår också vi själva bra.

Allt handlar om våra värderingar.

Text: Christer Nylander, www.valuesandnorms.com



Lämna Twitter - Byt till Twitter och friheten
Prenumerera
Notify of
guest

99 Kommentarer
Nyast
Äldst Mest röstad
Inline Feedbacks
Se alla kommentarer
Perra J
Gäst
23 november 2013 kl 02:08

Makten skapar en hierarki. En pyramid. I den måste man lyda högre auktoritet. Men du lyder i grunden därför att du är rädd.
Men rädsla är inte din sanna identitet. Makten vill att du ska vara rädd och helt utelämnad åt dess kontroll -annars vore det inte makt.
om du når din sanna identitet, och överger rädslan, kan du ställa dig utanför pyramiden. Om tillräckligt många gör detta rasar pyramiden; den inre fienden/kriminella gruppen som styr tillintetgörs.

Leif Erlingsson
Gäst
22 november 2013 kl 23:59

Det som gör detta så svårt är ju att makten tyvärr stängt in sig och vägrar lyssna. Vilket i sin tur hänger ihop med att den är kriminell (narkotika, vapen och mycket annat) och därför helt enkelt inte vågar tillåta ett öppet samtal om civilisationens verkliga frågor.

Det finns en anledning till att partiledningen bestämmer i “Knapptryckarpartiet” (Anne-Marie Pålsson), som är hur svenska riksdagspartier i dag fungerar vilket Bo Sonnsjö påpekade i annan tråd (dit länken går). Bo påpekar att eftersom partibidragen numera inte går till enskilda politiker utan till partikassan så finns ingen plats för individuella röster och individuella frågeställare tillåts inte. Inte heller denna förändring är en slump utan självklart ett medel för att förhindra ett öppet samtal om verkliga frågor.

Hur ska en positiv verklig förändring kunna komma till stånd utan att komma tillrätta med den kriminella grupp (inre fiende!) som styr?

zecharia
zecharia
Gäst
21 november 2013 kl 00:11

Christer, jag ger dig rätt i din analys av vad som MÅSTE till. Dock, min studie av mänskligheten, dess maktgrupper och beteende sedan tidigt 60-tal ger vid handen att vi inte har någon möjlighet att rädda skutan civilisation. Orsak? Maktens grupp. De släpper inte frivilligt ifrån sig den makt som ger dem obegränsat med lyx och sex. De är fullt beredda att ta till dödligt våld för behålla sin makt. Den har redan använt och använder subtila psykologiska vapen för att hålla folk kvar innanför det staket de har byggt. Av dessa skäl ser jag inte hur vi skall kunna rädda civilisationen utan väpnad kamp, vilket jag är emot. Dock, det har startats en process som i sig skapar en ny framtid, men den kommer samtidigt att medföra att den fas vi nu är i kommer att gå under i stormen.
Men det är det nog ingen som sörjer om nystarten blir i glädjens och empatins tecken?

Christer Nylander
Reply to  zecharia
21 november 2013 kl 19:38

zecharia: Din analys är helt trolig, men ändå anser jag det värt att försöka vända skutan innan det är för sent. Tyvärr är en civilisations fall inte en garanti för att det snabbt blir bättre efteråt. Det kan ta MÅNGA tiotals eller hundratals år att nå ett bra samhälle därefter, beroende på kollapsen och vem som tar makten därefter. För mig är det självklart att alltid kämpa för ett empatiskt samhällssystem.

Christer Nylander
Gäst
15 november 2013 kl 11:39

Linda: Just därför måste vi inkludera vuxna (varav vissa är/blir föräldrar) i empatiutveckling så att de kan möta de minsta barnen så empatiskt som möjligt. Jag tror faktiskt att det är möjligt att utveckla empati hos både barn och vuxna. Ju fler sinnen man involverar desto effektivare blir det. På min hemsida valuesandnorms.com “Lär mer” finns många videoklipp från skolor som lyckas fint. Rollspel/teater är ett fungerande ätt. Att exponeras för empatiska budskap (jämför reklam), studiecirklar, böcker, filmer, arbetsplatsprojekt, TV-program, etc påverkar också vår förmåga, men oftast till mindre del. Det är den sammanlagda effekten av alla “åtgärder” inklusive personliga förutsättningar som bestämmer hur väl ett empatiutvecklingsprojekt faller ut. Gör man det kollektivt i ett helt land, så gissar jag att effekten blir mycket större än man kanske anar. Idag har vi så många motkrafter i form av egoistiska inslag i vår vardag, att enskilda försök inte lyckas så bra. Tillsammans blir det effektivare, roligare och går mycket snabbare. Det har aldrig testats i större skala och skulle vara jättespännande tycker jag.

Linda B
Linda B
Gäst
15 november 2013 kl 10:29

Perra – Du har helt rätt om egots version av kärlek. Den är allt annat än “if you love somebody set them free”.

Det här med syrgasmasken är ju fruktansvärt. 🙂 Det strider mot alla föräldrainstinkter som finns och ÄNDÅ är det vettigt. Skulle jag hamna i den situationen skulle jag lik förbaskat slänga på ungen syrgasmasken först. Det skulle nog inte gå att hejda.

Jag tror också att det är svårt att lära ut empati och kärlek i skolan. Sånt lär man sig i relationer med andra människor och ju närmare relationer desto lättare är det att lära sig. Däremot kan skolan lära ut vikten av reflektion osv och det skulle vara ett stort steg framåt om det skedde.

Christer – Fast man måste börja mycket tidigare än skolan, det är det som är min huvudtes. Under de tre första åren grundläggs förmågan till empati i hjärnan. Då är det mycket vanskligt att utsätta barn för t ex separation från anknytningspersonen.

Perra J
Gäst
15 november 2013 kl 00:29

Lustigt Linda, att du nämde det där man ser på flyget “tänk på att sätta på din egen syrgasmask INNAN du hjälper dina barn”, exakt vad jag tänkte på också!

Jag tror att sann empati vaknar upp när egot är borta. Ett litet barns oskyldiga blick kan gå rakt igenom egots skyddsmurar och träffa rakt i hjärtat, precis som du säger. Men det är tyvärr inte alltid det sker. Egot är annars som ett mentalt fängelse, ett filter som man ser verkligheten igenom. Så en annan person kanske inte alls släpper igenom den där blicken, utan ser bara nån liten unge som borde snyta sig, eller nåt.
Eller – om det är personens eget barn – “den här ungen är MIN!”.
Egots version av kärlek är “Du är MIN! Lämna mig inte, då dödar jag dig, eller så dör jag”. Egot vill ÄGA, ha kontroll, och säkerhet.
Jag tror inte man kan LÄRA SIG kärlek, eller empati, genom någon utbildning. Man måste istället släppa sina rädslor, behov av kontroll… osv. Vara sitt riktiga JAG.

ruben
ruben
Gäst
15 november 2013 kl 00:08

Linda och Christer! Det är en spännande fråga, som jag hoppas kan växa. Önskar att det finns lärare, som brinner för ämnet. Håller med Linda B att vi får inte dra ut på det, men det brukar bli som Christer säger ( tiotals år ) Då har vi chansen ändra på det. Tänka att det skall ske så fort som möjligt 🙂 Vi kan prova ett experiment. När tillräckligt många på allvar vill något skall ske, så blir det så. Jag skulle gärna vara med på ett sånt experiment.
Jag läste om och såg en video här på NewsVoice om att man hade en session av mediterande från hela världen om fred i Los Angeles eller San Francisco? Det visade sig att brottsligheten gick ned till noll inom någon timme efter de alla hade börjat meditera om fred. Det hade aldrig hänt i stadens senare historia att ens en timme varit utan mord eller brott, men så blev det. Säg till när vi skall börja 🙂

Christer Nylander
Gäst
14 november 2013 kl 23:49

Linda: Instämmer. Därför tror jag att det vore bäst om man både startar ett nytt kärnämne i skolan kallat empati/livskunskap och samtidigt med många olika “verktyg” försöker få vuxna mer empatiska. Det kommer att ta lång tid, men ju mer empatiska vuxna blir desto bättre förutsättningar får de minsta barnen. I nuvarande läge där vi alla är mycket mer egoistiska än vi tror kan det kanske kännas lite hopplöst, men om vi startar processen (med fullt engagemang) tror jag vi snart ser förändringar och blir mer hoppfulla. Själv ser jag ingen annan väg, men det kan vara jag som tänker snävt.

Linda B
Linda B
Gäst
14 november 2013 kl 23:37

Christer – Ja det var just ämnet Livskunskap jag protesterade mot i början av den här debatten. Jag är frestad av tanken dock men precis som du säger så kräver det en speciell sorts lärare. Jag gick på en kurs för vuxna en gång och där fick vi faktiskt lära oss mycket om vikten av reflektion, själva grunden i utvecklingssamtalen med sig själv. Men lärarna på denna kurs var människor som lärt sig från Livet självt, inte från någon formell skola. Och det var en mycket unik kurs.

Jag måste dock tjata lite till om vikten av att vi ser till att ta hand om de minsta barnen på ett bra sätt då det är just då som förmågan till empati grundläggs (rent fysiskt i hjärnan). För även stora själar behöver hjärnor som funkar för uppdraget. 😉

Christer Nylander
Gäst
14 november 2013 kl 23:25

Linda: Det skulle ju t ex kunna läras ut i skolan, genom ett nytt ämne kallat empati/livskunskap. Men det kräver ju lärare som förstår ämnet. Tror det är en LÅNGSAM process över flera tiotals år, även i en accelererad förändringsprocess.

Christer Nylander
Gäst
14 november 2013 kl 23:19

Ruben: Tack själv för kloka kommentarer. Du får gärna titta på valuesandnorms.com för mer info, och har du synpunkter tar jag tacksamt emot dem. Det finns säkert mycket att förbättra, och jag hoppas att andra kommer med fler förslag för hur vi kan uppnå ett önskvärt samhälle. Då utvecklas vi tillsammans, liksom genom kommentarerna ovan.
Jag tror att många är lite rädda för att “sticka ut” hakan och berätta om deras visioner eftersom Jantelagen oftast lurar bakom hörnet. Men det finns mycket intressanta och kloka synpunkter som uppkommer när man pratar med andra som borde ses och höras av fler.

Linda B
Linda B
Gäst
14 november 2013 kl 23:11

Ständiga dagliga utvecklingssamtal med sig själv är bland det häftigaste som finns! 🙂 Men hur får man ALLA att börja med det? Det är en fråga jag nån gång skulle vilja få svar på.

ruben
ruben
Gäst
14 november 2013 kl 23:06

Christer Nylander! Tack för artikeln, om ett ämne som känns komplext och svårt. Jag är inte helt säker på att jag greppar hela innehållet. På ett sätt, ja det gjorde jag, på att annat sätt “vet inte”. Andra här i kommentarerna har kommit så långt i “detektivarbetet” så där kan jag inte bidra med någon ny fakta, tackar för läsvärda kommentarer. Samtal med oss själva är nog en bra väg. Vi är ganska unika, genom att kunna ha samtal med oss själva? Samtal mellan egot och själen då förmodligen?

ruben
ruben
Gäst
14 november 2013 kl 22:30

Ha ha Linda! Du har en bra poäng där. Tror t.om. Dalai Lama skulle hålla med dej. Han har ju inte växt upp i vårt samhälle 🙂 Jag tror i grunden är kärleken till andra i samklang med kärlek till sig själv, när det inte handlar om egoism. Jag är inte säker på att empatin till familjen tarvar ett jagande efter ekonomi till familjen, men tror det finns en smula av drivkraften i det. Det samhället kräver smittar ju också sinnet, så det är möjligt att det blivit egoistiskt?

Christer Nylander
Gäst
14 november 2013 kl 22:30

Själv tror jag att empati bör gälla både en själv, andra människor, djur och natur. Först då kan planeten bli riktigt trevlig. T ex har vi väl alla “samtal” med oss själva där vi kan försöka förstå våra känslor, tankar och gärningar, en mix mellan egots och själens input. Även om processen är komplex är den inte mindre viktig.

Linda B
Linda B
Gäst
14 november 2013 kl 22:07

Givande diskussion ja. 🙂 Uppfriskande att kunna ha en nyanserad debatt. Det är inte ofta nu för tiden!

Ruben – tyvärr tror jag inte att det finns nåt sånt samband mellan ekorrhjulet och empati med familjen. Det är helt andra, högst egoistiska krafter bakom. Visst, detta att alla kvinnor skulle ut i arbetslivet och lämna in barnen på institutioner var ju delvis en fråga om att försöka skapa jämlikhet. Tanken var således god men ack vad fel det blev.

Perra J – “om man inte älska sig själv, kan man heller inte älska andra”. Tänk att så tänkte jag också länge. Det låter ju så logiskt och rätt men sen har livet lärt mig att det inte är så enkelt. (Förlåt om det låter förmätet, det är inte min mening!) Många gånger är det istället så att det är ens kärlek till andra som kan lära en att älska sig själv. Detta kan komma väldigt starkt i ens relation med ens barn till exempel. Jättekonstigt och jag vet fortfarande inte hur mekanismen funkar.

“Jag tror inte det finns så många av oss som är kapabla till sann empati.”

Jo men det tror jag att de flesta av oss är, dock inte hela tiden eller i alla situationer. Empati är beroende av vår ork och vårt energiläge.

“Men det måste också finnas en kraft åt andra hållet: Man måste också kunna se sig själv, och behandla sig själv med kärlek.”

Håller fullständigt med. Och där har man också svaret på det jag skrev precis innan och som du berörde nämligen risken att somliga låter sig utnyttjas pga att de är så empatiskt lagda. “Drömmänniskan” måste såklart se till att hon har så hon klarar sig själv hela tiden. Man kan ju jämföra med en föräldrar som flyger med sitt barn. “Ta på dig syrgasmasken själv INNAN du hjälper ditt barn.”

Men jag måste också få gnälla lite på Dalai Lama. Han säger kloka saker såklart men när tror ni den mannen blev ordentligt utmanad i vardagen senast? När fick han, sliten av en hel dags arbete brottas med en tvååring som får ett raseriutbrott i mataffären? När behövde han tjafsa med chefen om orättvisa lönerevisioner? När bråkade han med sin fru om svärmors beteende sist?

Äh ni fattar poängen. 🙂

ruben
ruben
Gäst
14 november 2013 kl 21:41

Perra J. Håller med om det. Om man kan leva sig in i och veta vad en annan människa har för behov, så brukar det vara föräldrarna i början och senare närstående vuxna när man växer upp. Tror det är lite nyckeln att man kan lära sig känna tilliten och att kunna sprida den vidare, då växer människor. Nog finns det störningar från det ekonomiskt rationella samhällssystemet med båda föräldrar i arbete och barnet på dagis så fort det går. Allt för att få en bra ekonomi och därmed hjälpa familjen. En empati som bygger på en felaktig mall ungefär? Eller ett system som utnyttjar empatin?

Perra J
Gäst
14 november 2013 kl 20:36

Det är som alltid en fråga om balans.
Empati är ju att leva sig in i och förstå en annan människa, samt att behandla denna människa med kärlek.
Men det måste också finnas en kraft åt andra hållet: Man måste också kunna se sig själv, och behandla sig själv med kärlek. Många filosofer är ense om att “om man inte älska sig själv, kan man heller inte älska andra”. (Jag menar alltså INTE den egoistiska varianten av “älska sig själv”.)

Jag tror inte det finns så många av oss som är kapabla till sann empati.
Det finns obalanserade versioner av empati, dock. Men då är det mera uppoffring. Folk som ger alltför för andra men behandlar sig själva som skit. Sånt är relativt vanligt, och det brukar inte bli så bra.

ruben
ruben
Gäst
14 november 2013 kl 20:14

Leif! Ja jag undrade liksom Linda B, vad du menade med “den hjärntvättades empati” men antog det var den missriktade hjälpen ( empatin ) du menar. Typ när man skulle hjälpa u-länder förr, så blev det ett mästrande efter egna mallen och kunde då stjälpa mer än det hjälpte på lång sikt i många fall. Men jag tror empatin var uppriktig ändå? Gillar dialogen och tycker också den känns fruktbar! Läser och tar del med nöje!

Christer Nylander
Gäst
14 november 2013 kl 20:02

Ruben: Fint citat av Dali Lama
Leif: Tycker också att kommentarerna är ovanligt kloka.

Leif Erlingsson
Gäst
14 november 2013 kl 19:50

Tycker att dialogen är fruktbar, att vi alla bidrar.

ruben
ruben
Gäst
14 november 2013 kl 19:42

I första hand var det artikeln jag tänkte på, men kommentarerna inspirerade också 🙂 Det är kanske detta ursinniga jagande efter något som nämdes i D.L mening, som ett mer empatiskt samhälle skulle kunna komma till rätta med tänkte jag?

ruben
ruben
Gäst
14 november 2013 kl 19:13

Hej! Kommentarerna fick mej tänka på något jag läst en gång.
Hur lever vi egentligen? Dalai Lama svar på frågan vad som förvånar honom mest var – Människan.

Hon offrar hälsan för att tjäna pengar. Sedan offrar hon pengar för att få tillbaka hälsan. Och så är hon så angelägen om sin framtid att hon inte njuter av nuet. Följden blir att hon inte lever i nuet och inte heller i framtiden. Hon lever som om hon aldrig skulle dö. Och så dör hon utan att ens någonsin ha levt…
Sagt av Dalai Lama!

Jag tror ju ett empatiskt samhälle skulle bli riktigt framgångsrikt. Det är svårt ibland skilja på sina “jag”, sitt rätta jag eller det ängsliga/förvillande egot. Kanske det du menar Leif?

Linda B
Linda B
Gäst
14 november 2013 kl 19:01

Ja, jag tror att det är viktigt att hålla isär begreppen. Man måste inte ställa allting mot något annat för att få fram sitt budskap. Empati är alltid bra enligt mig och jag har svårt att se empati som något sekundärt. Det är som att påstå att någon som Data i Star Wars 2:nd generation skulle vara att föredra före en riktig människa. Han är ju så gott som alltid sanningen trogen men fattar ingenting om känslor och empati. Tänk er en värld befolkad av såna typer! 😀

Det du skriver om, Leif är förstås jätteviktigt. Ingen av oss önskar ju hjärntvättade eller programmerade människor. Men jag tycker man ska hålla empatins varandra utanför den diskussionen. Det är inte empatin som är fel i din bisats: “den hjärntvättades empati.”

Leif Erlingsson
Gäst
14 november 2013 kl 18:33

Och jag håller med dig Christer Nylander i så måtto att utan empati har sanningen ingen betydelse, för då skiter man i vad som är sant.

sten
sten
Gäst
14 november 2013 kl 18:25

Leif, du skriver:
“[..T].ex. utrota jordens befolkning. Jag skojar inte, det finns miljöfanatiker som ser detta som det högsta goda.”
Jag blir inte förvånad någonstans av ditt skrivna, att det finns sådana människor. Däremot skulle jag bli Grovt förvånad om du kunde hitta en enda av dessa människor som Inkluderar Sig Själva i den människomängd som tänktes skulle utrotas.

‘Jag är’?

Christer Nylander
Gäst
14 november 2013 kl 18:22

Jag håller med dig Linda, även om jag också förstår Leif. Empati består av två delar, den ena att förstå HELA en annans situation och den andra att vara klok/vis. Den senare innebär att man måste vara medveten om desinformation/hjärntvättning på planeten, ha en djupare andlig förankring mm för att kunna agera riktigt klokt. Annars är det manipulering. Men, visst uppnår man aldrig optimala förutsättningar även som bäst, och riktigt dåliga som sämst, även med ärliga avsikter. Det är komplext.

Men empati är en riktning, som går motsatt håll mot egoism. Detta är det centrala (för mig).

Linda B
Linda B
Gäst
14 november 2013 kl 18:05

Jag tycker det känns som att ni har lite grann “fastnat i huvudet” när ni pratar om empati som sekundärt och gud vet vad. Empati kan aldrig vara dåligt, säger man det vet man inte vad empati är. Det blir så intellektuellt och pratigt ibland.

(Sorry)

Christer Nylander
Gäst
14 november 2013 kl 17:48

Tack Leif för förtydligandet. Jag är insatt i vad du säger, även om jag av olika anledningar inte kan visa det på hemsidan.

Leif Erlingsson
Gäst
14 november 2013 kl 17:34

◇ Lars Petersson, personligen tittar jag åt båda håll innan jag går över gatan, för även om jag inte fokuserar på vad som kan finnas där så kan jag träffas av det – det lärde jag mig handfast som barn.

Det sagt så är det sant att om man bara ältar allt hemskt som kan hända så hinner man inte manifestera det positiva. För det vet väl varenda snickare att uppmärksamhet på jobbet skapar arbetsresultat. Så visst skapar uppmärksamhet verklighet, men det gäller ju även andras uppmärksamhet såsom andra bilförare, drönarpiloter, bombpiloter och deras befälhavares planer och beslut. Det kontinuerliga skapandet av denna materiella tillvaro är ju en gemensamaktivitet så definitivt att man måste hålla koll även på vad andra skapar och har skapat.

Nu händer det ju oerhört viktiga saker på de lite mer subtila planen bortom “katastrofbruset” så därför kan det vara klokt att nu inte lägga onödig uppmärksamhet på det och definitivt att inte vara rädd för det. För nu gäller det att vara alert med att synka upp med det man vill vara med om att skapa.

◇ Christer Nylander, det är inte empatin utan den oinformerade empatin som är farlig. Det jag syftar på är den hjärntvättades empati. Som t.ex. att vi måste minska CO2 utsläppen till noll vilket kräver att minska jordens befolkning också nästan till noll. Men allt bygger på lögnen att CO2 skulle vara farligt när det tvärtom är nyttigt. Som student av moderna False Flags i mer än ett årtionde så har jag förstått att det också finns gamla, mycket gamla och oerhört gamla False Flags. Ja, säkert även från innan jorden var till. Hursomhelst så bygger religioner och ideologier på att man för den goda saken ska göra det ena eller andra, som t.ex. utrota jordens befolkning. Jag skojar inte, det finns miljöfanatiker som ser detta som det högsta goda.

Alltså, jag ser empatin som viktig, men trots allt som sekundär till den uppenbarelsens tid vi tack och lov befinner oss i. När allt skit ska flyta upp och måste bearbetas. Vilket kan och måste få bli ganska obehagligt.

Christer Nylander
Gäst
14 november 2013 kl 16:01

För mig är empati förmågan att känna och förstå en annans människas hela situation och kunna agera på ett klokt sätt. Så för mig kan empati aldrig associeras med något negativt. Det är inte att alltid vara “snäll” eller “undfallande”. Ibland innebär empati tröst och ibland hårdare feedback.

Kan vi skapa ett livsbejakande och hållbart samhälle utan en ganska hög nivå av empati? För mig är det orimligt, men jag öppnar gärna diskussionen.

Lars Petersson
Lars Petersson
Gäst
14 november 2013 kl 09:31

Leif Erlingsson#
Lagen om dragningskraften är intressant,vi attraheras av det vi vill ha men oftast fokuserar vi på det som vi “inte” vill ha och då drar vi till oss det.

Finns en bok,även en film, som heter The Secret ( skriven av Rhonda Byrne) där man tar upp just dessa saker om hur man själv kan påverka genom att fokusera på positiva saker och slå bort negativa tankar när de dyker upp.
Har själv läst den och är förvånad över hur lätt det är att vända på tänkesättet men också förfärad över hur lätt det är att stanna kvar i det negativa tänket.

Mannen på you-tube klippet nedan är med i boken och filmen och är väl värt att lyssna på.
http://www.youtube.com/watch?v=IovpBgq5BsA

Leif Erlingsson
Gäst
13 november 2013 kl 18:13

Precis som nyss sades. Empatin används i dag som vapen mot sanningen, för förtrycket, och om den ej balanseras upp med en rejäl dos äkta yttrandefrihet så leder den till mer slaveri.

ingen
ingen
Gäst
13 november 2013 kl 16:18

Det är gamla karmiska mönster som snurrar. Det är lite lustigt att problembeskrivningen främst berör saker som lögner, informations- och kommunikationsproblem, vilket är relaterat till halschakrat, samtidigt som lösningen som påstås vara mer empati, snarare är relaterad till hjärtchakrat.

Lögner måste motas med sanningar, som kräver absolut yttrandefrihet för att få en chans att höras. Det är lätt att se vilka triggerord som använts i tidigare epoker eller på andra platser för att tysta oliktänkande; ord som kättare, otrogen, osv. Få låter sig tystas av sådant idag och få skulle inte ställa upp på yttrandefrihetens sida mot sådana uttryck. Men vem är beredd att stå upp och försvara yttrandefrihet när de moderna lokala “religionerna” av PK-snitt stämmer upp sina triggerord för att få kritiker att tystna?

Västvärlden håller på att gå under i kulturmarxismens mångkultur. Men mer “empati” i skolan eller hur det nu var tänkt skulle inte räcka för att lösa det, utan snarare ge ännu mer driv för att ytterligare inskränka yttrandefriheten för de som motsätter sig utvecklingen. Och regeringsstyrd media? Jösses…

Leif Erlingsson
Gäst
13 november 2013 kl 14:35

Ivan Björn nämner 2013-11-11 22:10 (eller troligare 21:10, då NewsVoice tycks ligga kvar på sommartid) att Antonny de Mello skriver att så länge du inte är medveten, gör ingenting.

Ja, om man inget vill uppenbara. De upplevelser vi nu går igenom är ju en enda stor uppenbarelse.

Christian Lantz
Christian Lantz
Gäst
12 november 2013 kl 16:46

Bra att NewsVoice inför denna mycket angelägna vinjett, “problemlösning”.En personlig kommentar till den välformulerade och rediga artikeln är denna:

För min del har jag ingen ambition att vilja ändra på “hela det globala systemet”; min ambition sträcker sig inte längre än till att jag vill ändra på det faktum att jag som individ, på ett intressant sätt, uppenbarligen befinner mig i ett antal kollektiv (kommun, landsting, riksdag, EU, FN etcetera) som anser sig ha rätt att dominera mig i olika utsträckning, utan mitt samtycke. Eller uttryckt på ett annat sätt: Om det finns människor som vill leva under dominans i någon eller några av dess fantastiska former, så tycker jag att de ska få göra det; jag vill dock inte göra det utan mitt samtycke.

Vilken annan enskild samhällsfråga kan vara viktigare än denna?

Leif Erlingsson
Gäst
12 november 2013 kl 15:44

Procapitca låter som ett utmärkt verktyg för implementering av riktade yrkesförbud, åt en mängd olika intressenter. Den som hamnat i onåd hos mäktiga spindlar blir nog inte långlivad inom någon av de anslutna verksamheterna.

ragnar
ragnar
Gäst
12 november 2013 kl 15:10

Eller i andra ord – när är lögn rättfärdigat?

ragnar
ragnar
Gäst
12 november 2013 kl 15:08

Vilket är egentligen det viktiga för er – ‘Jag är’ eller den godhet som den tidigare antas leda till? Om det ens gränsar mot det senare, varför kommer det Fortfarande ut disinformation?

Suzanne
Suzanne
Gäst
12 november 2013 kl 14:45

Jan – Tack för intressant och viktig information!

“Kroppens organ blandar ihop dessa signaler som liknar brus med den information som normalt finns mellan cellerna i kroppen, alltså kommunikation för tankeverksamhet och i vidare perspektiv DNA och RNA. Särskilt barn blir påverkade av detta. Det verkar som om bokstavskombinationer som ADHD m fl har sin bakgrund i den elektroniska miljö som vi skapat.”

Finns knappast någon anledning att tvivla på att de nya bokstavssjukdomarna inte har sin grund i den elektroniska miljön. Likaså många allergier.

Jag tror att många människor i dagens samhälle har svårt att särskilja tinnitus från det elektromagnetiska bakgrundsbruset. Ett fyrtioett-årigt citat i samband med den stora teknologiska omvälvningen av samhället, från SOU 1972:59 Att välja framtid, s 87, Människan kan inte uthärda kemisk och akustisk påverkan över en viss gräns …

Energiteknologier använder det elektromagnetiska spektrumet för att påverka människors beteende. Den mänskliga kroppen är ett elektrokemiskt system: något som stör de elektriska impulserna i nervsystemet påverkar kroppens funktioner och beteende. Precis som läkemedel interagerar med hjärnans kemi för att öka nivåerna av dopamin eller främja aggressivt beteende, interagerar korrekta elektromagnetiska frekvenser med hjärnan, centrala nervsystemet eller kroppen, och manipulerade kan de påverka tankar, känslor och beteende negativt (dvs. amygdala reglerar ångest och rädsla). Denna webbplats undersöker också akustiska teknologier: http://www.podcomplex.com/guide/physics.html

Suzanne
Suzanne
Gäst
12 november 2013 kl 14:36

Linda – Allt verkar så rätt, ordningsamt och oskyldigt på ytan – och vi är så naiva. Det som jag anser oroväckande är att informationssystemet har ett flertal användare och ett stort antal intressenter i bakgrunden. Verksamheter har blivit mer och mer beroende av sina informationssystem och systemen griper in i allt fler av de uppgifter som människor utför. Systemen har också blivit mer beroende av varandra genom att de kommunicerar och utväxlar data med varandra. Verksamheters informationssystemlösningar har blivit komplexa och nästlade i verksamheters kärnuppgifter. Frågan om dessa informationssystem är bra eller inte är delikat och har intresserat forskare inom IS-området under åtminstone 20-talet år. Säkerhet kring datorer, information och informationssystem har många benämningar. Olika termer används ibland för samma sak och samma termer används ibland för olika saker, vilket kan leda till begreppsförvirring. Utdrag från en avhandling och utvärderingsprocessen av Informationssystemet Procapita som också delas med andra användare och intressenter enligt listan nedan: “Utvärderingsobjekt Bruket av Procapita i kommunens verksamhet. Systemförvaltningsmodell Var går gränsen mellan rättssäkerhet och användarvänlighet, och vem avgör detta? Tankemässigt har konceptualiseringen betydelse för hur man ska uppfatta vad Procapita är. Om man krasst, ur ett input-output perspektiv, uppfattar ett informationssystem så kan man se det definitionsmässigt som ett datorbaserat system för insamling, lagring, bearbetning och presentation av data. Om man istället utgår från ett socialt och intressentbaserat synsätt så får man en bild av informationssystemet som mer liknar en konstellation av samverkande och motstridiga intressen. Ett brott mot modellen var att aktiviteten ”identifiera intressenter” hade påbörjats redan i initieringsfasen under arbetet med att utforma förutsättningar. Utifrån de lärdomar jag gjort under utvärderingsprocessen så har jag kommit fram till att följande modell för utvärderingsprocessen är mer lämplig. Jag vill påstå att förteckningen över intressenter till Procapita och diskussionen om vilka som har intressen i Procapita har påverkat uppfattningen om vad Procapita är. Den initiala förteckningen innehöll intressenter enligt tabell: Användare försörjningsstöd Användare familjehem Användare familjerätt Användare behandlingsenheter Användare myndighetsutövning Användare socialjouren Användare flyktingintroduktion Planerare Chefer Förtroendevalda Programnämnden Driftnämnder: socialtjänst öster och väster Systemförvaltare Systemägare Systemansvarig Stadskansli, säkerhet IT drift & teknik Utvecklingsgrupp Rutingrupp Ledningsgrupp Klienter Anhöriga Systemleverantören Ekonomer Nyckeltalsfolket Länsstyrelsen Uppdragstagare Kontaktpersoner Kontaktfamiljer Familjehem RFV Banken Domstolar (Tingsrätt, Kammar-, Regerings-, Läns-, Förvaltnings-, HD) Socialstyrelsen Inregia SCB Facket Andra system (Tefat, Analysen ) I början av processen arbetade jag utefter föreställningen om att arbetsrapporterna från dialogseminarierna och bearbetning av dessa skulle vara fullt tillräckligt som rapportering… Read more »

Perra J
Gäst
11 november 2013 kl 23:27

Christer,
Jag vet å min sida inte vad som är oklart. Är det begreppet identitet? Jag menar känslan av vem – eller mera VAD -du ÄR. Vi kan byta ut det mot självkänsla? Identitetsbegreppet är nästan helt utplånat i Västvärldens civilisation. Vi bara GÖR.

Ta t ex en alkoholist. Han dricker därför han har en uppfattning om sig själv som en usel person, som inte är värd ett bättre liv. Vilket troligen har sina orsaker i det förflutna.

Men den behandling han får, fokuserar kanske enbart på att han måste sluta dricka, för “annars dör du”. Det funkar inte, därför att han kan inte se en tillräckligt stark anledning att ens leva.

Först när han får en behandling som tar tag i hela personen, och återupprättar hans självkänsla (=identitet, =varande), börjar det ske saker. Först när han inser att han ÄR värd ett bättre liv. Att han inte ÄR en usel person.
Och först därefter kommer han att själv förändra också saker i sin omgivning.
Vad jag menar är att allt “JAG ÄR”, är det starkaste vi kan säga till oss själva. Det påverkar oss omedelbart.

Ivan Björn
11 november 2013 kl 22:10

Precis Antonny de Mello skriver i sin bok. Så länge du INTE ÄR MEDVETEN gör INGET! Först när du blir MEDVETEN och är rent VARANDE först då vet du vad du ska göra och hur du ska handla.

Perra J
Gäst
11 november 2013 kl 21:44

Christer, igen, det som Linda citerar:
”För att få en förändring tror jag att människors insikt om vilken ”misär” de faktiskt lever i måste öka. Det skapar insikt, mobilisering och engagemang. Samtidigt bör de få en inblick i hur fantastiskt vårt framtida samhälle kan se ut, och hur en väg dit kan te sig.”

Hur ska människors insikt om vilken misär de faktiskt lever i kunna äga rum, om inte människors känsla av Identitet har förändrats?

När jag har en låg känsla av varande (identitet), ser min omgivning miserabel ut. Det ser andra, men inte jag själv. Först när jag vaknar upp ur min koma och inser “jag ÄR inte den här eländiga existensen längre, jag är en värdefull medborgare värd respekt” – kommer jag att omedelbart se hur fördjävligt det ser ut omkring mig och börja skrapa råttlort.

Linda B
Linda B
Gäst
11 november 2013 kl 21:39

Perra J – Jag tror vi ligger nära varandra i åsikter kring detta ämne. Så nära att jag inte ens kan vaska fram exakt vad det är som skiljer våra tankegångar åt, men NÅT är det. 🙂 Jag har dessvärre inte tid just nu att ta mig an Tolle. Jag såg videon dock. Men om det krävs att jag ska läsa hela hans bok för att vi ska kunna förstå varandra så får vi frysa den här diskussionen tills dess att jag har läst den. Just nu läser jag en massa böcker om barn, empati och just vad som grundläggs tidigt, tidigt i livet.

Du har förstås helt rätt i att människor idag GÖR mycket mer än de ÄR.

Intressant förresten att vi verkar vara en del som alla tror att systemet kommer att falla och att det är nödvändigt även fast det kan bli en tuff resa.

Linda B
Linda B
Gäst
11 november 2013 kl 21:26

Christer – “För att få en förändring tror jag att människors insikt om vilken ”misär” de faktiskt lever i måste öka. Det skapar insikt, mobilisering och engagemang. Samtidigt bör de få en inblick i hur fantastiskt vårt framtida samhälle kan se ut, och hur en väg dit kan te sig.”

Detta är precis vad jag också tror och vad Mats och jag försöker få ihop i den bok vi skriver på i detta nu.

För övrigt kan jag inte låta bli att skratta gott åt att du i först presenterar en positiv framtidsvision och i nästa sekund kastar fram http://www.katastrofberedskap.nu. 🙂 Jag förstår precis! Och visst går det inte att låta bli att se tragikomiken?

Perra J
Gäst
11 november 2013 kl 21:26

Linda:
Har jag sagt att vi inte ska hjälpa varandra? Naturligtvis ska vi göra det. Non-duality innefattar också begreppet Oneness. Vi är alla EN. Vi är inte isolerade från varandra (vilket vi i högre grad är just nu).

Jag uttrycker vad fokus ska ligga, dvs på varandet, jag säger inte att vi BARA ska vara.
Nu är det bara det, att här i Väst har vi alltid ägnat extremt lite uppmärksamhet åt att VARA. Vi fokuserar hela tiden istället på att göra saker! Vi står inte ut en sekund med att VARA för oss själva! Det är det jag tror inte håller. Inte nu längre. Jag befarar att HELA SPEEDADE CIVILISATIONSKARUSSELLEN med junkfood, tillfällig underhållning, headset med rap-musik, chips, sirener, allting, kommer att kollapsa.

Med VARA menar jag: Utövandet av ens nuvarande känsla av Identitet – med fokus på VAD man identifierar sig med. Jag menar inte (som en del kanske tror) att bara sätta sig på en stol och titta på fåglar, rulla tummarna eller något sådant, medan världen därute går under. Det man identifierar sig med är en falsk identitet, men som dock har en överlevnadsinstinkt. Vi vill gärna fortsätta göra saker, och på samma sätt som förr…

Slå dig ner med boken som citeras av Ivan här nånstans, Eckhart Tolles En Ny Värld tror jag det var, jag tror det måste till, eftersom det behövs lite djupare reflekterande. Det är svårt att beskriva på ett forum “hur det ska gå till”. Ta en titt på denna 5-minutare oxå 🙂

http://www.youtube.com/watch?v=u-xmOsmZPlw

Mayne Sundewall-Hopkins
Gäst
11 november 2013 kl 21:25

Ja, och som en av mina vänner uttrycker det “..shift happens!’

Linda B
Linda B
Gäst
11 november 2013 kl 20:52

Ivan – “Min åsikt: När man kommer mitt i ett mörkt rum och trycker på strömbrytaren så blir det ljus. Det låter enkelt eller hur? Man behöver inte ha en massa verkliga steg och förberedelser för detta. Det är vad det handlar om och så uppfattar jag och förstår det som Perra J skriver.

Med andra ord. Träder man in i sig själv, då hittar man sanning, ljus och kärlek och från den position blir en sann empati inget problem. ”

Ja men vem trycker på strömbrytaren? Vem ska få Svensson att ens komma på tanken att träda in i sig själv? Om detta är tänkt att gå av sig självt (mycket möjligt om än hiskeligt att tänka på) så torde det bli en väldigt utdragen historia. Har vi inte ett ansvar för varandra lika mycket som vi har ett ansvar för oss själva?

Jag tycker det.

Linda B
Linda B
Gäst
11 november 2013 kl 20:48

Perra J – Men huuuuuuur ska människor kunna förändras om vi inte hjälper varandra? Jag kanske missförstår dig men jag ser inte hur vi helt plötsligt ska börja förändras i någon större skala när vi inte har gjort det förut – och vi har haft lååååång tid på oss. (jo jag vet att tiden egentligen inte existerar …)

Du säger: “Men jag tror vi måste ändra på oss själva först …”

Och jag håller ju med dig! Det är bara det att jag tror att de flesta kommer att behöva hjälp av andra för att kunna förändras. No man is an island.

“Jag tror att alla och envar måste gå igenom den rädsla som Neo genomgick i första Matrix-filmen, ungefär!”

YES! Men kom ihåg att Neo FICK hjälp! 🙂

“Jag tror de befintliga pyramiderna måste rasa. Det är lika bra att inse det. Det kommer att bli ett turmoil utan motstycke i världshistorien, bara när dollarn kraschar.”

Ja detta är vad både Mats och jag tror också. Det är dock svårt att förmedla sådant utan att framstå som en domedagsprofet som ingen vill veta av. 🙂

“Då måste man stå stadig. Men låter man adrenalinet flöda, skapar vi ett nytt helvete.”

Ja och det gäller att vara beredd om man i detta läge känner för att passa på att bygga en bättre värld från grunden.