Paranormala fenomen – Medvetandet är oberoende av kroppen

publicerad 16 december 2018
- Göran Johannesson
Paranormala fenomen. Foto: Shrikesh Kumar. Licens: CC0, Pixabay.com

Det finns ett antal trovärdiga paranormala fenomen som tyder på att medvetandet kan existera oberoende av kroppen och att människan överlever döden. Några sådana exempel är nära-dödenupplevelser, apparitioner, medial kommuni­kation av olika slag, upplevelser i livets slutskede ”end-of-life experiences” och inte minst barns minnen från tidigare liv. Här ges några exempel på sådana fenomen.

Text: Göran Johannesson | Bild: Paranormala fenomen. Foto: Shrikesh Kumar. Licens: CC0, Pixabay.com

Nära-dödenupplevelser

Ett viktigt kännetecken hos nära-dödenupplevelser är den utom­kroppsliga upplevelsen. Det är inte ovanligt i sådana fall att kliniskt döda personer ser sin egen medvetslösa kropp från en position uppe i taket. De kan iaktta vad vårdpersonalen eller andra människor företar sig och kan efteråt på ett korrekt sätt beskriva och känna igen de personer som återupplivade dem och ibland även de instrument och annan sjukvårdsutrustning som användes.

Emellanåt varseblir de också vad som händer utanför sjuksalen. De har dessa upplevelser trots att deras hjärnaktivitet (EEG) i flertalet fall har upphört inom några sekunder. En analys av hundratals nära-dödenupplevelser visade att 48 % av personerna hade haft en utomkroppslig upplevelse. I en studie av 93 sådana fall kunde i 35 fall dessa personers upplevelser verifieras av utomstående personer, t.ex. anhöriga eller sjukvårds­personal [1].

I två studier fick personer som hade haft hjärtstillestånd redogöra för hur de trodde att det gick till när de återupplivades. De som hade haft en utomkroppslig upplevelse gjorde en i det närmaste helt korrekt beskrivning av processen, medan de som inte hade en sådan upplevelse hade minst ett och oftast flera allvarliga fel i sina redogörelser [2].

I en studie av 31 blinda personer – varav nästan hälften var blinda från födelsen – uppgav samtliga att de under sina utomkroppsliga upplevelser i varierande utsträckning kunnat varsebli föremål och händelser i omgivningen. I nio fall kunde deras uppgifter verifieras [3].

Hjärtläkaren Pim van Lommel har redovisat ett fall med en 44-årig man som drabbades av ett hjärtstillestånd i en park. Han var djupt medvetslös (komatös) och led av syrebrist (cyanos) när han ankom till sjukhuset. Sedan han återupplivats förblev han medvetslös under en vecka och låg i respirator på en intensiv­vårds­avdelning. När han återfick medvetan­det och fördes tillbaka till hjärtavdelningen, kände han genast igen en av sköterskor­na och påstod helt korrekt att det var hon som hade tagit ut hans löständer och lagt dem i en låda i en sjukvårdsvagn.

Även hans detaljerade beskrivning av rummet han befann sig i under återupplivningen och av den personal som arbetade med honom kunde verifieras. Han uppgav också att han i sitt utomkroppsliga tillstånd hade gjort fruktlösa försök att påkalla personalens uppmärk­samhet [4].


En majoritet av de personer som har en nära-dödenupplevelse uppger att de har en normal eller förhöjd mental förmåga – tvärtemot vad som kunde förväntas om medvetandet har sitt säte i hjärnan. Det är en väl omvittnad erfarenhet. Det handlar framför allt om att de upplever en ökad tankeklarhet och mental snabbhet.


Många av dessa personer påstår även att deras sinnesintryck är ovanligt livliga (syn, t.ex. färger, och hörsel), att dessa inte alls liknar en dröm eller hallucina­tion och att de ofta känner sig mer levande och verkliga än i vaket tillstånd. Till skillnad från hallucinationer upphör aldrig övertygelsen att upplevelsen är verklig.

Med tanke på att flertalet av dessa personer är kliniskt döda eller nedsövda under sin utomkroppsliga upplevelse, borde deras kognitiva förmåga vara obefintlig, särskilt som den elektriska aktiviteten i hjärnan upphör inom några sekunder vid ett hjärtstillestånd. Att det istället är en majoritet som upplever en normal eller förhöjd mental förmåga tyder på att medvetandet inte är beroende av hjärnan för sin existens, utan att det snarare är hjärnan som begränsar medvetandet [5].

Det förekommer inte sällan att individer som har en nära-dödenupplevelse påstår sig ha mött en eller flera avlidna anhöriga och vänner. Och ju närmare döden de är, desto vanligare är en sådan upplevelse. Den gängse förklaringen är att det rör sig om hallucinationer som orsakas av droger eller andra fysiologiska tillstånd i kombination med förvänt­ningar, önsketänkande eller ångest inför den annalkande döden.

Det som talar emot en sådan förklaring är t.ex. att barn som har en nära-dödenupplevelse aldrig möter sina levande föräldrar, vilket ju vore naturligt om det endast var en hallucination grundad på önsketänkande och förväntningar. Att dessa upplevelser endast skulle vara subjektiva hallucinationer motsägs också av att det finns personer som under sin nära-dödenupplevelse varseblir antingen en nyligen avliden anhörig eller vän, vars död de inte har någon kännedom om, eller en för dem okänd avliden person som först senare kan identifieras [6].

Apparitioner

Detta fenomen innebär oftast att en fysiskt och psykiskt helt frisk och vaken individ i fullt dagsljus varseblir gestalten av en antingen levande, döende eller avliden person, och att denne ger intryck av att vara nog så påtaglig och fysiskt verklig som vilken människa som helst. Sådana apparitioner har ingen likhet med de patologiska hallucinationer som psykiskt sjuka, drogpåverkade och andra kan drabbas av.

Apparitioner i en eller annan form har rapporterats i alla tider och i alla kulturer. Olika undersökningar sedan slutet av 1800-talet visar att sådana upplevelser är vanligare än man tror. I Europa och USA uppger 10–30 % att de har haft någon sorts förnimmelse av avlidna personer. Otaliga fall har undersökts och rapporterats i detalj sedan slutet av 1800-talet. Kritiker anser att sådana upplevelser endast är subjektiva hallucina­tio­ner och saknar verklighets­grund. Men det finns många verifierade fall som tyder på att apparitioner är en objektiv och verklig företeelse [7].

Så kallade krisapparitioner uppträder i nära anslutning till en persons död, definitionsmässigt plus/minus 12 timmar. Antalet fall inom denna tidsram är avsevärt talrikare än man rent slumpmässigt kunde förvänta sig. Oftast är den eller de individer som ser apparitionen inte medvetna om att personen som framträder för dem är döende eller just har dött. Särskilt intressanta är givetvis fall med apparitioner som förmedlar okänd och verifierbar information av ett eller annat slag, som kan ses av flera personer samtidigt och som först senare kan identifieras, t.ex. via fotografier. Sådana fall tyder på att apparitioner har en objektiv grund och inte är hallucinationer.

Fallet Jacob

Vanliga kännetecken hos förhållandevis många av fallen är att apparitionerna uppträder vid en persons våldsamma eller plötsliga död. Ett sådant exempel från Island är Jacob som hösten 1962 var patient på ett konvale­scent­hem och som periodvis var deprimerad. En kvinna som arbetade på hemmet sedan många år tillbaka bjöd hem honom eftersom han kom från samma land som hennes make.

Följande natt vaknade kvinnan plötsligt, såg sovrumsdörren öppnas och på tröskeln stod Jacob med ansiktet täckt av blod. Hon betraktade apparitionen en god stund innan den försvann. Genast väckte hon sin make, berättade för honom om sin upplevelse och sade att hon kunde svära på att något hade hänt på konvalescent­hemmet. När hon på morgonen ringde dit och frågade om allt var bra med Jacob, fick hon veta att han hade begått självmord under natten. Maken bekräftade senare att hans hustru hade väckt honom och berättat om apparitionen samt intygade att de inte fick kännedom om vad som hade hänt förrän hans hustru ringde till sin arbetsplats på morgonen.

Tidigt samma morgon hade man upptäckt att Jacob saknades. Polisen under­rättades och hans döda kropp återfanns i ett vattendrag i närheten av konvalescenthemmet, ett hundratal meter nedanför en gångbro.

Av obduktionsprotokollet framgick att dödsorsaken var drunkning, men att han även hade två stora sår på huvudet och att hans skalle var illa skadad, sannolikt på grund av att han kastat sig ner från bron i det grunda vattendraget som var fyllt med skarpa lavastenar. Skadorna stämde väl överens med kvinnans beskrivning av appari­tionens blodiga ansikte.

En ung kvinna som arbetade på konvalescenthemmet hade mött Jacob på natten, när hon var på väg hem från en danstillställning. Han berättade för henne att han klättrat ut genom ett fönster, och innan han försvann i mörkret bad han flickan hälsa hans hustru att han älskade henne. Fallet under­söktes av Erlendur Haraldsson, professor i psykologi, och hans medarbetare 1982 och 2002 [8].

Ett fall om kontakt med avlidna

Det finns otaliga exempel från vitt skilda kulturer och sedan mycket lång tid tillbaka att avlidna människor på ett eller annat sätt spontant verkar ta kontakt med sina anhöriga eller andra personer. Här relateras ett nutida exempel med en avliden kvinna som spontant verkar ge sig till känna vid tre tillfällen.

Elisabeth Targ (1962–2002) var en amerikansk psykiater som forskade bl.a. om distanshealing. Hon var även utbildad tolk i ryska, ett språk hon talade flytande. Hennes far är Russell Targ, fysiker och parapsykolog. Elisabeth avled i hans hem i Portola Valley utanför Paolo Alto den 18 juli 2002 av en aggressiv hjärntumör (glioblastom). Dagen efter satt hennes far, Mark Comings (Elisabeths make) och Jane Katra (en nära vän till familjen) och såg i skymningen ut över Paolo Alto, där ljusen började tändas. De undrade om de någonsin skulle höra av Elisabeth igen.

Bara några ögonblick senare slocknade plötsligt ljuset i hela huset och de satt i halvmörker. När de frågade sig om det var svaret på deras undran kom ljuset tillbaka. Men några sekunder senare slocknade det och tändes igen. Något liknande hade inte hänt i huset varken förr eller senare.

En vecka senare fick Mark Comings ett telefonsamtal från en sjuksköterska i Seattle som hade deltagit i Elisabeths forskning om distanshealing. Hon berättade att hon under den gångna natten hade drömt att Elisabeth framträdde för henne och hade uttryckt en stark önskan att hon skulle skriva ner några meningar på ryska och skicka dem till Mark.

Elisabeth sade i drömmen att hon skulle diktera en stavelse i taget och att sköterskan skulle skriva ner dem när hon vaknade, vilket hon också gjorde; varken sköterskan eller Mark talade ryska. Russell Targ kunde tyda den första gruppen av stavelser som betydde ”jag ser dig” (”I see you”). Några dagar senare berättade en rysktalande person för honom att den andra raden var ålderdomlig ryska för ”jag älskar dig” (”I adore you”).

Ett år senare var Jane Katra, som var fil.dr i hälsovetenskap, på en anställningsintervju vid Dukeuniversitetet i North Carolina. Hon intervjuades av avdelningschefen och en sjuksköterska. Efter några minuters inledande samtal sade sköterskan att hon måste avbryta intervjun för en kort stund. Hon ville veta om Jane kände en lång kvinna med långt mörkt hår som nyligen hade avlidit, och tillade att hon tydligt såg kvinnan stå bakom Jane.

När hon fick ett jakande svar sade hon att den kvinnliga gestalten var mycket påstridig och påstod att hon hade ett viktigt budskap till sin far, vilket skulle övertyga honom om att hon fortfarande levde; hon sade även att Jane kände hennes far. Gestalten uppgav sedan att när hon var ett litet barn tvingade fadern och en annan person henne att mot hennes vilja bära en röd klänning, och att det hade varit en traumatisk upplevelse för henne.

När Jane Katra några dagar senare berättade detta för Russell Targ kunde han bekräfta uppgiften. När Elisabeth var en liten flicka hade hans mor i New York skickat en mycket vacker röd klänning till honom som hon var angelägen om att Elisabeth skulle ha på sig när hon mötte sin farmor på flygplatsen.

Elisabeth hade vid denna tid inga klänningar alls och så snart hon fick möjlighet tog hon av sig den; hennes mor bar heller aldrig klänning. Russell var den enda levande person som kände till denna episod (hans hustru och mor var avlidna). Vittnena i detta fall är samtliga mycket trovärdiga personer, och det torde inte vara helt lätt att ge en s.k. naturlig förklaring till dessa händelser, särskilt inte som det handlar om tre olika episoder [9].

Den sammanlagda evidensen hos alla de parapsykiska fenomen som varit föremål för seriösa och grundliga studier sedan många år tillbaka vittnar om att psi i dess olika former är ett verkligt fenomen, att medvetandet kan existera obero­ende av kroppen och att det överlever döden. Det finns dessutom mycket som talar för att människan återkommer i ny fysisk skepnad.

Text: Göran Johannesson (Tidigare-liv.se) | Läs fler artiklar av Göran Johannesson i NewsVoice

Relaterat

I boken ”Barns minnen från tidigare liv – forskning i livets gränsland” beskrivs utförligt ett stort antal trovärdiga fall från hela världen med barn som minns tidigare liv, och både fallens styrkor och svagheter redovisas liksom olika förklaringar. Det ges även åtskilliga exempel på flera andra välundersökta parapsykiska fenomen som tyder på att människan har ett medvetande som är oberoende av kroppen och som överlever döden, t.ex. nära-dödenupplevelser, dödsbäddsvisioner, apparitioner (uppenbarel­ser) och medial kommunika­tion. Boken utgör ett viktigt bidrag till att utmana vår tids fysikalistiska (eller materialistiska) världsbild och visar på behovet av en omvärdering av vår syn på livet och döden.

Referenser

  1. Holden, J.M. (2009): Veridical perception in near-death experiences. I J.M. Holden, B. Greyson & D. James (red.): The handbook of near-death experiences, s. 185–212. Santa Barbara, CA: Praeger.
  2. Sabom, M. (1982): Vi upplevde döden. Stockholm: Natur och Kultur.
    Sartori, P. (2008): The wisdom of near-death experiences. London: Watkins.
  3. Ring, K. & Cooper, S. (1999): Mindsight. Paolo Alto, CA: William James Center for Consciousness Studies.
  4. Lommel van P., van Wees, R., Meyers, V. & Elfferich, I. (2001): Near-death experience in survivors of cardiac arrest: A prospective study in the Netherlands. Lancet, vol. 358, s. 2039–45.
  5. Batthyány, A. (2015): Complex visual imagery and cognition during near-death experiences. Journal of Near-Death Studies, vol. 34, s. 65–83.
    Greyson, B. (2014): Near-death experiences. I E. Cardeña, S.J.Lynn & S. Krippner (red.): Varieties of anomalous experience: Examining the scientific evidence, second edition, s. 333–367. Washington, DC: American Psychological Association.
  6. Greyson, B. (2010): Seeing dead people not known to have died: “Peak in Darien” experiences. Anthropology and Humanism, vol. 35, s. 159–171.
  7. Se t.ex. Gauld, A. (1982): Mediumship and survival. London: William Heinemann.
  8. Haraldsson, E. (2012): The departed among the living: An investigative study of afterlife encounters. Guildford: White Crow.
  9. Targ, R. (2017): Apparent communications from an eager spirit. Journal of Scientific Exploration, vol. 31, s. 293–295.

ArcanumSkolan 2024

Du kan stötta Newsvoice via MediaLinq