De anonyma hotens tid – En debatt om debatter och skadad åsiktsfrihet

0
Diskussion. Foto: Jopwell.com. Licens: Pexels.com
Diskussion. Foto: Jopwell.com. Licens: Pexels.com

METADEBATT. “Konsekvenserna av detta repressiva åsiktsförtryck blir därför näst intill bisarra när sjuka och förtryckta individer i ren frustration börjar hota varandra på anonymitetens altare”. Det skriver Jan Norberg som kommenterar en anonym rasistisk person som hotar NewsVoice redaktör i kommentarsfältet.

Text: Jan Norberg

I en demokrati har vi alla, åtminstone på papperet, tillerkänts en grundlagsskyddad rätt till åsikts och yttrandefrihet. Rättigheter som vi skall vara rädda om, men kanske också rädda för. I den tidsanda som rådde då dessa rättigheter tillskrevs medborgarna fanns ett patos för att individen skulle ha möjlighet att helt fritt uttrycka och yttra sina åsikter, åtminstone så länge man inte hotar eller kränker andra.

I ett samhälle och i en tid då vi inte hade internet så blev vi istället blev tvungna att i tal eller skrift ge uttryck för våra åsikter varför lagstiftarna antog att åsikts och yttrandefriheten respekterades av alla parter. Det sågs som ett privilegium att kunna utnyttja dessa rättigheter och alla vilka gav uttryck för sin åsikt beundrades för sitt mod och åtnjöt vederbörlig respekt, det sågs som något modigt och nobelt.

Jan Norberg 2019.Foto: T. Sassersson, NewsVoice.se
Jan Norberg – Foto: NewsVoice

Givetvis har det i alla tider funnits en viss rädsla för överheten, något som ibland tvingat människor med åsikter att skriva ned sina åsikter anonymt. Analogt med att åsikten uttryckts anonymt så har den också omedelbart tappat i värde och dignitet, att öppet stå för sin uttryckta åsikt utan risk för repressalier sågs som givet i en demokrati. Anonyma åsikter sågs mer som ”klagomål” och kunde enkelt avfärdas utan bemötande, för vem skulle man bemöta?

Respekten för överheten gjorde att svensken organiserade sig för att i grupp kunna uttrycka sin kollektiva åsikt, så växte tex arbetarrörelsen fram i Sverige under tidigt 1900-tal. Åsikter från gruppen fick större genomslag och kunde påverka utvecklingen, den enskilde individens åsikts och yttrandefrihet fick underordnas den kollektiva uppfattningen om vad som ansågs vara majoritetens åsikt. Ganska snabbt kollektiviserades den svenska åsiktsbildningen så att den enskildes åsikter fick allt mindre utrymme till förmån för dem vilka utsetts att för gruppens räkning föra talan.

Bildandet av politiska partier i hyggligt modern tappning utvecklade den representativa åsiktsbildningen, dvs kollektivet röstade fram de ledare man ansåg bäst kunde representera majoritetens åsikter. Den ursprunglige Ombudsmannen hade sett dagens ljus, en ack så typisk svensk ”uppfinning”.

Hur har det då gått med avsikterna vilka låg till grund för den grundlagsskyddade rätten att på ett individuellt plan fritt uttrycka sina åsikter?

I Sverige har kollektiviseringen och den ohederliga hjärntvätten i sann socialistisk anda ständigt undertryckt individens rätt och i stället alltid försökt få individen att underordna sig kollektivets uppfattning, vem tror han/hon att han/hon är vilken skulle ha mage att ge uttryck för sin enskilda åsikt?

När väl Ombudsmannens tid etablerat sig i sann socialistisk anda startade också stigmatiseringen av individer med vilja att uttrycka sin personliga åsikt, kom inte här kom! Oviljan och rädslan att som enskild individ ge uttryck för sin personliga åsikt blev ett signum i det socialistiska Sverige, stigmatiseringen drevs till fulländning och kollektiviseringen var snart ett faktum.

Idag ser vi tydligt att svensken blivit synnerligen obenägen att personligen stå för sina åsikter. Rädslan för vad andra skall tycka om någon uttrycker sin personliga åsikt har idag fått helt sanslösa konsekvenser, i synnerhet i ljuset av Internet och de anonymiseringstjänster som står oss alla till buds.

En djupare analys antyder att det idag finns en uppdämd ilska och aversion mot olika samhällsföreteelser och andra människors åsikter från många individer, men det paras med olustkänslan och rädslan för att bli korsfäst varför en bedövande majoritet väljer att avstå från sin grundlagsskyddade rätt att uttrycka sin personliga åsikt. Internet och alla olika forum kopplade till detta medium har visat att endast om man kan uttrycka sina personliga åsikter under garanterad anonymitet så törs individen kanalisera sin frustration och ilska.

Om vi tex tar MSM och Statsmedia (SVT/SR) samt den så berömda åsiktskorridoren så har den inneburit att man inte ens längre behöver stigmatisera individer, alla individer har nästan undantagslöst förstått att oliktänkande inte göre sig besvär att försöka framföra sina personliga åsikter. Som för att riktigt gnida in åsiktsförtrycket så sitter det tex i SVT självutnämnda experter för att tolka och förklara det budskap tex politiker framför, att vi själva som fria individer till äventyrs skulle kunna tänka och tolka anses av dessa politiska åsiktsuttolkare som helt uteslutet. Därtill anses vi alltför korkade.

Hur fria är vi då egentligen under vår grundlagsskyddade åsikts och yttrandefrihet i Sverige?

Det är ett allvarligt sjukdomssymtom att så många endast vågar uttrycka sin personliga åsikt om de kan garanteras säker anonymitet. Det hotar demokratin.

Det finns också ett utbrett förakt från politiker, myndighetsutövare och rättsväsende gentemot den fria åsiktsbildningen. Det går inte att tolka tex existensen av en statsfinansierad åsiktspolis i form av Tomas Åberg, aka Näthatsgranskaren, på annat sätt än att den fria åsikts och yttrandefriheten skall ställas under tillsyn av en politiskt utsedd åsiktskommissarie på värsta sovjetmanér.

Konsekvenserna av detta repressiva åsiktsförtryck blir därför nästintill bisarra när sjuka och förtryckta individer i ren frustration börjar hota varandra på anonymitetens altare. När man når lågvattenmärken som kommentarsfältet här på NewsVoice så inser man att det gått för långt. Min förra artikel i NewsVoice ger en bra bild hur illa det är ställt när frustrationen från en enskild tar sig helt bisarra uttryck, att Torbjörn Sassersson (som är gift med en afrikanska) blir hotad på det sätt som syns i kommentarsfältet i min artikel för att vederbörande inte får framföra sina åsikter anonymt ligger långt bortom det acceptabla.

Klipper in några av individens färska hotkommentarer riktade tilll redaktören på NewsVoice:

Nigger Grave Digger, 11 juni 2020, kl 09:01
“Negerälskare och gamla landsflyktiga bögar. Fy fan för kulturmarxistisk skit. Tror jag ska börja beställa en massa prylar hem till dig Tobbe.”

Nigger Grave Digger, 11 juni 2020, kl 15:47
“Ska jag beställa sexleksaker du kan hugga i negerfittan och det egna arslet eller vill du ha någonting annat?”

The Real Dick, 12 juni, 2020, kl 11:12
“Om inte den totalitära åsiktsregistreringen upphör omedelbart kommer löskukarna som en strid ström av paket med posten och många löskukar blir det.”

Sven Dufva, 12 juni 2020, kl. 20:30
“Imorgon runt kl 13:00 börjar ett par dygns intensivt beställande av varor i ditt namn. Någon gång i början eller mitten av veckan kommer du få ha ca 100 st olika kontakter med diverse företag. Have fun!”

Warl Kang, 12 juni 2020, kl 23:26
“Ca 14 timmar kvar. Tick Tack Tick Tack.”

[Redaktörens anm: personen använder ofta samma IP:nr, men varierar ibland alias.]

Är det den här samhällsutvecklingen vi vill se? Personligen tycker jag att det nu är dags för alla och envar att stå upp för våra åsikter med verifierbara namn, säg och tyck vad du kan stå för.

Text: Jan Norberg

Lämna Twitter - Byt till Twitter och friheten
Prenumerera
Notify of
guest

0 Kommentarer
Inline Feedbacks
Se alla kommentarer