DEBATT & GEOPOLITIK. Jan Norberg skriver om Kinas expansion som ekonomiskt utmanar Europa, Hong Kong, Taiwan och USA. Framgångarna är resultatet av långsiktig slughet. “Detta har kunnat ske genom intim samverkan med västliga finansintressen i den krets av globalister (främst från USA) som primärt ser till sina kortsiktiga vinstintressen”.
Text: Jan Norberg | Bild: Lastfartyg i Kina. Foto: Quang Nguyen Vinh. Licens: Pexels.com
Dan Ahlmarks artikel i NewsVoice om Kina inspirerade mig att återigen göra ett försök att nyansera debatten. Denna gång om Kinas expansion på den globala scenen.
Den kommunistiska regimen i Kina visar alltmer tydliga tecken på att vilja flytta fram sin globala maktambitioner. I skuggan av den nu pågående coronapandemin så utmanar det kinesiska kommunistpartiet inte bara världen i allmänhet utan också USA, Hong Kong samt Taiwan i synnerhet.
Den kinesiska slugheten har varit framgångsrik då man varit synnerligen skicklig på att med spelad ödmjukhet framstå som fredsälskande och samförståndsorienterad. Målet har emellertid hela tiden varit att bli en global stormakt.
Detta har kunnat ske genom intim samverkan med västliga finansintressen i den krets av globalister (främst från USA) som primärt ser till sina kortsiktiga vinstintressen, och att globalisternas ideologiska moral i det närmaste helt bortser sysselsättningsaspekter och nationella säkerhetsintressen har ju kommit i dagen nu under coronakrisen.
Globalismens tentakler har nått ut till en bedövande majoritet av all företagsverksamhet, alla vill kunna sänka sina kostnader och öka vinstmarginalerna. Konkurrensen har drivit fram jakten på producentländer med lägsta möjliga tillverkningskostnader, Kinas snabba strukturomvandling har gjort dem till världens “verkstad”.
Börsvärden och låga konsumentpriser har av västländer prioriterats före nationella risk kalkyler, sysselsättningspolitiska överväganden och genererandet av nationell skattekraft.
Kina har välkomnat utländska investerare av alla möjliga slag under förutsättning att de själva (av det kinesiska kommunistpartiet kontrollerade bankerna) fått en avgörande roll i de etableringar som gjorts.
Globalister i väst har villigt gått i säng med kinesiska intressen så länge börsvärden ständigt visat tillväxt. Globalister i främst USA struntar fullständigt i om den inhemska amerikanska industrin snabbt dör sotdöden så länge börsvärdet stiger.
Någon moral och etik finns inte i korten då globalisterna öser in sina pengar i den kinesiska tillverkningsindustrin, muta och kör.
För att kunna skydda sina intressen har dessa globalister försäkrat sig om amerikanska politikers “skydd”, Clinton Foundation, Joe och Hunter Biden är några av de djupt komprometterade politiker vilka ekonomiskt gynnats på ett korruptivt sätt.
Trump kommer att radikalt omforma den amerikanska politiken
Listan av korrumperade politiker kan dock göras mycket lång om man också räknar in den mer perifera krets av lobbyister som springer omkring i maktens (politikens) korridorer för sin respektive industris räkning. Detta är själva fundamentet för Deep State, men så dök Donald Trump plötsligt upp på scenen, hans eget ekonomiska oberoende, hans självbevarelsedrift och hans vilja att kunna bli omvald har stökat till det för alla dessa globalister.
Av globalisternas ägda main stream-media har därför tillsammans med en stor del av Deep State och det demokratiska partiet gjort allt i sin makt för att få bort Trump, så här långt inte särskilt framgångsrikt om någon frågar mig.
Enligt initierade källor så är Trump mycket väl medveten om motståndet från dessa oligarker, men som den fighter han är så fokuserar han nu endast på att bli omvald i november 2020. Under sin nästa och sista period som president kommer han att radikalt omforma den amerikanska politiken på en lång rad områden, enligt de källor jag har.
Wallenberg försöker bromsa Kinas expansion
Vad kan då lilla Sverige göra? Inte särskilt mycket i skuggan av det kalla krig som sannolikt blir resultatet av dagens låsta positioner. Den relativt lilla klick av globalisternas härförare (läs Wallenberg, och några till) skall nog tillsammans med de svenska politiker de har i sin sold främst se till att undvika kinesiska företagsförvärv och att lagstifta mot kinesiska investeringar inom infrastrukturområdet (läs energisektorn, hamnar, osv).
Där jag bor idag (Portugal) har kineserna redan skaffat sig stort inflytande inom energisektorn, något som kunnat ske med den socialistiska regeringens goda minne.
Som en del av den fria världen och som ett starkt exportberoende land behöver Sverige fokusera på sin egen utveckling istället för att agera moralisk stormakt med feministiska förtecken.
Om någon undrar över mitt intresse för den utveckling vi nu ser vill jag avsluta med att säga att jag själv tyvärr varit en del av den outsourcing som skett från Sverige till Kina, något jag idag kan vara en smula ångerfull över.
Text: Jan Norberg