Jan Norberg är pensionerad konsult med en bakgrund inom svensk industri. Han är sedan några år bosatt i Portugal. Jan är en engagerad samhällsdebattör. 
DEBATT. Utsikterna att kunna få Sverige på fötter igen har nu definitivt grusats av SD:s senaste utspel i den sk budgetdebatten. Som före detta sympatisör är nu SD för ett bra tag framåt helt avskrivna som alternativ att rösta på, vad jag skall rösta på är i dagsläget osäkert. Har det brunnit helt i partiledningen inom Sverigedemokraterna?
Text: Jan Norberg | Bild: Jimmie Åkesson, 26 mars 2020. Foto: Sverigedemokraterna
Med ett ackumulerat stort budgetunderskott vill SD låna upp ännu mer pengar, ca 80 Miljarder efter skatteeffekter. Man tar sig för pannan om Sverige skall ledas av detta kompletta vansinne.
SD vilka numera ställer upp också på de gigantiska stödpaketen till EU kan näppeligen representera folkflertalet om man menar allvar med sitt senaste budgetförslag. Om det ännu en gång är den smygsocialistiske Mattias Karlsson vilken från sin sk tankesmedja ligger bakom denna idioti är ju inte helt klarlagt men att det inom Sverigedemokraterna saknas såväl omdöme som ansvarskänsla för Sveriges medborgare är fullständigt solklart.
I sin iver att på socialistiskt manér sprida helikopterpengar över alla (10,000 kr) i tron om att därigenom vinna röster är enbart ett veritabelt röstfiske. Om detta utspel är en testballong så hade det kunnat göras betydligt smartare, var är partistrategerna inom Sverigedemokraterna?
Ökande skatteuttag eller minskade kostnader?
Både och kanske någon säger, det märks tydligt att inte många av SD:s ledande figurer själva bedrivit företagsverksamhet. I syfte att förbättra resultatet på sista raden är det normalt ett ganska bra råd att börja med en genomlysning av kostnadssidan.
Minskade kostnader måste i första hand vara SD:s fokus, att då låta den prioriteringen få stå tillbaka för att med spenderbyxorna på istället låna upp pengar och urskillningslöst sprida ut dem för konsumtion är bara så sossigt att man tar sig för pannan. Vad tänker de med inom SD?
Jag tvingas mot min vilja hålla med såväl kritiken från höger (SVD) som från vänster (Aftonbladet), detta är socialistiskt valfläsk i syfte att köpa röster. Sverigedemokraterna är med detta fullt i klass med S,V och MP, en ganska tragisk utveckling som vi nu ser ta plats. SD:s opinionssiffror kommer fortsätta att dala i en allt snabbare takt och det är förtjänt.
Politik är en strategisk prövning av den egna argumenten
Att försöka framstå som det bästa socialistiska alternativet genomskådas enkelt av den svenska valmanskåren, något som för SD:s del kommer att synas på valnattens resultat hösten 2022.
SD verkar att till varje pris ha som målsättning och bli ett av många socialistpartier, det är alla dar i veckan en dålig ide att kopiera andra partiers idéer. En kopia blir aldrig bättre än originalet!
Polarisera istället debatten genom att tala klarspråk och stå för något annorlunda som är tydligt och enkelt för väljarna att sympatisera med. Att försöka klamra sig fast vid mittpålen i svensk politik för att få komma in i stugvärmen antyder klart att SD inte längre är ett parti för människor vilka vill se en betydligt mer nationellt profilerad och konservativ idégrund att stå på. Vad tänker Sverigedemokraterna med?
Sverigedemokraterna har tappat fotfästet ibland väljarna
När SD ifrån början tog sig in i Riksdagen så fanns det en fräschör som manifesterades genom deras migrationspolitiska budskap, en ganska konfrontativ debattstil mot etablissemanget fick sympatisörerna att snabbt strömma till. Oppositionsfönstret på vid gavel men för att fönstret inte skall blåsa igen lika snabbt som det öppnades måste framgången även fortsättningsvis följas av en lika skarp retorik för att framgångsvågen skall bära hela vägen till makten.
Sverigedemokraterna kom in i riksdagen och genast slog ängsligheten klorna i partiledningen och man började torgföra en mer försiktig politisk retorik, allt för att man på sätt inte skulle förlora den framgång man uppnått. Borta var därmed fräschören hos SD, man var väldigt snabbt ett ibland många socialistpartier. Att framgången stagnerade är ett kvitto på att politik inte är något för ängsliga pojkar och flickor vilka är mer intresserade av kunna behålla sina välbetalda jobb, precis som alla andra unga och medelålders karriärister inom politiken.
Väljarna vill ha mer kraft i budskapen och då är det polarisation som gäller.
Text: Jan Norberg