Stöd NewsVoice så att vi säkrar verksamheten tom juni!

43%

43.000 kr av behovet 100.000 kr är insamlat. Stöd kampanjen via Swish 123 530 2005 eller donera på ett annat sätt. Det smartaste för företag är att annonsera. Uppd. 25/4 kl 13:45.

Lars Bern: Kina och Ryssland stoppar megarika att roffa åt sig politisk makt

publicerad 16 november 2020
- Lars Bern
Lars Bern - Foto: Torbjörn Sassersson, NewsVoice.se

DEBATT. Den amerikanska presidentvalskampanjen och dess efterföljd har haft det goda med sig, att det inte längre behövs några konspirationsteorier för att inse att den angloamerikanska oligarkin är västvärldens verkliga makthavare. Jag har upprepade gånger pekat på det uppenbara faktum, att USA styrts av de rikaste av de rika under tiden efter kriget, vilket bekräftats av den tidigare USA presidenten Jimmy Carter.

Text: Lars Bern, artikeln har tidigare publicreats i Antropocene

EU:s tillblivelse har lett till samma utveckling av Europa. I USA började det redan efter förra sekelskiftet med oerhört förmögna familjer som Rockefeller, Rothschild och Carnegie som med sina globala företagsimperier utövade en makt i nivå med statens.

Den exempellösa ekonomiska tillväxten under 1900-talet har lett till tillblivelsen av några hundra globala megaföretag och banker som i ekonomiskt inflytande väl kan mäta sig med de flesta nationalstater. Denna utveckling har Harvardekonomen David C. Korten redan 1995 beskrivit i sin bok ”When Corporations Rule the World”. Den krets av oerhört förmögna oligarker som kontrollerar dessa företag kan köpa allas lojalitet och har på det sättet kommit att succesivt korrumpera den politiska klassen i västvärldens demokratier. Vi har ett lysande exempel i Sveriges förre statsminister.

Oligarkin har även genom ett konsekvent övertagande av Main Stream Media (MSM) skaffat sig kontrollen över opinionsbildningen. Journalistkåren som en gång sades utgöra den tredje granskade statsmakten, är nu en helt korrumperad fårskock som slutat granska de verkliga makthavarna – oligarkerna. Man biter ju inte den hand som föder en.

Ett tag såg de sociala öppna medierna ut att kunna fylla tomrummet efter tidigare granskande MSM, men även de sociala plattformarna kontrolleras numer av oligarkin. Så under presidentvalskampanjen kastade man masken och införde en öppen systematisk censur av allt som störde oligarkins intressen. Jag har själv upprepade gånger det senaste året drabbats av denna censur, när jag redovisat dokumenterade vetenskapliga uppgifter som oligarkerna inte vill ha spridda till allmänheten.

I presidentvalet 2016 utmanade Donald Trump globalisterna och gjorde sig till tolk för vanliga amerikaner, vilket mot alla odds förde fram honom till en valseger. Oligarkin var så säkra på att rigga valet till förmån för sin kandidat att man underskattade den folkliga kraften bakom Trump. I årets val bestämde man sig för att inte lämna något åt slumpen för att bli av med Trump. Oligarkerna pumpade in pengar i kampanjen mot Trump, deras korrumperade handgångna inom ”den djupa staten” ställde upp och samtliga MSM bedrev en formlig häxjakt på honom. Ett land där media censurerar landets president och den ena kandidaten i ett val kan inte med bästa vilja beskrivas som en demokrati och absolut inte ett föredöme.

De klart odemokratiska krafter som styr USA:s politik har i och med EU även gjort sitt intåg i Europa. Alla politiska åsikter och strömningar som inte följer oligarkins och de stora företagens och bankernas intressen stämplas och hindras på alla möjliga sätt från att få sitt rättmätiga inflytande. I Sverige har vi den famösa Januariöverenskommelsen som kom till som en kompromiss sedan Wallenbergs kandidat till statsministerposten (Annie Lööf) misslyckades. Samtidigt ser vi hur det politiska etablissemanget dagligen riktar attacker mot den centrala delen av vår grundlag – den som säger att all makt skall utgå från folket. I spetsen för attackerna mot vår grundlagsfästa folkliga rätt går det lilla extremistgänget Miljöpartiet med Socialdemokraterna som alltid prioriterar makten före demokratin hack i häl.

Borta är de klassiska höger/vänster polerna i politiken, nu handlar motsättningarna om oligarkernas odemokratiska globalism mot demokratiska självständiga nationalstater. I västvärlden har oligarkerna tagit ett strupgrepp och driver hänsynslöst sin strävan efter totalt herravälde med hjälp av en skapad rädsla genom klimatalarmism och Covid-19 skräck, enligt principen att ju mer rädsla man kan skapa ju större blir bytet.

Oligarkins egen organisation World Economic Forum har med stöd av globalisternas FN lanserat en plan som man kallar The Great Reset. Genomförd skulle denna vara slutet på större delen av våra mänskliga fri- och rättigheter, allt skulle inrättas för att gynna megaföretagens och bankernas intressen. Vi ser tydligt hur den iscensatta coronapandemin redan kraftig gynnar dessa på bekostnad av medelklassen och deras små företag som går omkull i hundratusental.

Allt detta är i huvudsak ett västligt fenomen, även om ambitionen är global. Vi kan vid en jämförelse konstatera, att i Kina har inte den politiska makten hos enpartistaten någon som helst avsikt att låta de multimiljardärer som vuxit fram, ta sig samma makt som kollegorna i väst.

Vi har i dagarna kunnat läsa hur självaste Xi Jinping satt stopp för multimiljardären Jack Mas planer på tidernas största börsintroduktion av sitt finansföretag Ant Group. En introduktion som sannolikt gjort Jack Ma ännu mycket förmögnare. Staten begränsar Ant Groups möjligheter att skapa obegränsat med egna pengar genom att höja kravet på säkerhet för lämnade krediter från 2 till 30%. Detta kommer direkt efter att Jack Ma öppet kritiserat Kinas finansiella system.

Tidigare har staten ingripit mot den forne rikaste kinesiska oligarken Wang Jianlin och oligarken Wu Xiaohui som drev upp försäkringsjätten Anbang sitter i fängelse på 18 år för oegentligheter. Det är uppenbart att den kinesiska regimen inte tänker låta oligarkernas och deras megaföretag skaffa sig motsvarande makt som de gjort i västvärlden. Att Xi gjort till sitt huvudmål att bekämpa korruptionen har givetvis att göra med att han vill hindra de megarika att köpa sig politiskt inflytande som vi ser i väst.

Vi har tidigare sett liknade åtgärder i Ryssland där Putin satt ner klacken och gjort klart för oligarkerna, att de får gärna tjäna pengar, men om de använder sin ekonomiska makt politiskt då blir det tvärstopp. Den tidigare sannolikt rikaste ryssen Michail Chodorkovskij sjösatte för några år sedan ett initiativ (Open Russia) för att föra samman pro-europeiska ryssar för att utmana president Vladimir Putin om makten. Chodorkovskij hamnade snabbt i fängelse och fick se sitt imperium upplöst. Andra oligarker som inte velat underordna sig staten har flyttat utomlands.

En person som den amerikanske oligarken George Soros skulle garanterat sitt internerad resten av sitt liv om han levt och verkat i Kina eller Ryssland. Det är symptomatiskt att de västliga regimerna (med något undantag) inte ingriper mot denna intrigmakare som bevisligen finansierar flera samhällsomstörtande verksamheter. Man vågar helt enkelt inte ingripa mot sina styrande oligarker. Ingen av dem har någonsin hamnat i fängelse trots uppenbara oegentligheter.

Kina har snabbt repat sig ekonomiskt från coronaepidemin och har knappast drabbats alls. Man har dryga 3 dödsfall per miljon innevånare medan västländerna ligger på siffror som är minst 200 ggr högre. Den kinesiska tillväxten är tillbaka på sina tidigare höga siffror och landet har i dagarna tecknat ett mycket omfattande handelsavtal med 15 andra asiatiska länder omfattande en tredjedel av världsekonomin och därtill den snabbast växande tredjedelen. USA och EU har man hållit utanför.

Min bedömning är att tåget har gått för den angloamerikanska oligarkins drömmar om en global hegemoni. Västvärlden står av allt att döma inför sin upplösning och om några decennier får nog Europa finna sig i rollen som ett pittoreskt museum över en svunnen storhetstid, dit kinesiska och indiska turister kommer att resa med sina kameror.

Text: Lars Bern, Antropocene


Du kan stötta Newsvoice via MediaLinq