PANDEMIDEBATT. Under det gångna året har två helt olika verklighetsbeskrivningar av pandemin vuxit fram. I de statligt understödda etablerade medierna har bilden skapats av en fruktansvärd dödlig sjukdom som krävt långtgående inskränkningar av människors rättigheter i avvaktan på ett undergörande vaccin. Samtidigt växer en helt annan bild fram i de så kallade alternativa medierna.
Text: Margareta Skantze (Margaretaskantze.se), kulturskribent med ett förflutet på Sveriges Radio
Att överbrygga klyftan mellan dessa olika verklighetsbilder är av stor betydelse för vår gemensamma framtid. Ett initiativ i denna riktning har tagits av Stiftung Corona Ausschuss, en grupp jurister under ledning av den tysk-amerikanske advokaten Reiner Fuellmich. Han är känd som den stjärnadvokat som drev och vann de uppmärksammade målen mot Volkswagen år 2015 och mot Deutsche Bank år 2019.
Med start den 10 juli 2020 har Stiftung Corona Ausschuss samlat vittnesmål från ett hundratal internationellt erkända vetenskapsmän, läkare, ekonomer och advokater. Utskottet har byggt upp en kunskapsbank som gäller själva sjukdomen, behandlingsmetoder, PCR-testernas tillförlitlighet, ansiktsmaskernas effektivitet och vaccinen. Man analyserar de samhälleliga, ekonomiska och personliga konsekvenserna av påbjudna lockdowns, nedstängning av skolor och andra tvingande åtgärder.
En central fråga som behandlas är hur medierna skött rapporteringen. Olika övergripande teman analyseras vid inspelade sammankomster, bestående av fyra till fem timmar långa utfrågningar och utvärderingar. Allt präglas av transparens, imponerande grundlighet och allvar. Till dags dato har fyrtiotvå sammankomster genomförts. De publiceras kontinuerligt på stiftelsens hemsida.
Målet för Stiftung Corona Ausschuss är att ställa ansvariga till rätta för de skador som de åsamkats till följd av de beslut som ansvariga politiker och myndighetspersoner vidtagit.
I ett femtio minuter lång redogörelse utlagd på nätet i oktober 2020 redogör Reiner Fuellmich för sina tankar kring upplägget av de kommande rättegångarna, som har olika fokus i olika delar av världen.
I USA och Kanada finns möjligheten att genomföra en ”Class Action Law Suite”. Det innebär att talan kan väckas av en grupp människor – mer än fyrtio personer – som tillfogats samma sorts skada. Gruppen representeras av en enda person och domslutet gäller sedan lika för alla. Fördelen är att rättegångsförfarandet är billigare och snabbare, att det inte belastar domstolsväsendet med mängder av separata rättegångar och att det ger möjlighet till en långt mer detaljerad undersökning än om man skulle driva hundratusentals parallella åtal.
I Tyskland däremot måste varje mål drivas individuellt. Reiner Fuellmich har inlämnat en stämningsansökan till Berlin Landesgericht gällande de skador som tillfogats herr Nils Roth, ägare till Karaokeklubben Green Mango i Berlin till följd av ”de gravt oproportionerliga åtgärder som han påtvingats för att hejda covid-19 pandemin utan någon faktabaserad grund”. Som personligen ansvarig för dessa skador utpekas Christian Drosten, virolog och professor vid universitetssjukhuset Charité i Berlin, där han har ansvar för global hälsa. Christian Drosten har spelat en tongivande roll som rådgivare till den tyska regeringen under pandemin och kontinuerligt informerat allmänheten via poddradiosändningar.
Enligt Reiner Fuellmichs stämningsansökan bär Christian Drosten ansvaret för att PCR-tester används som metod för att konstatera pågående infektion. Det vetenskapliga underlaget för lockdowns och smittspårning återfinns i den så kallade Corman-Drosten-rapporten med titeln ”Detection of 2019 novel coronavirus (2019-nCoV) by real-time RT-PCR”, sammanställd av tjugofyra forskare från sex länder.
Europeiska smittskyddsmyndigheten (ECDC), som har sitt säte i Stockholm, publicerade denna rapport den 22 januari 2020 på den veckovis utkommande nättidskriften Eurosurveillance. Det skedde alltså bara tre veckor efter det att Kina tillkännagivit förekomsten av en SARS-liknande lungsjukdom i Wuhan.
Stiftung Corona Ausschuss har låtit en egen grupp av tjugotvå framstående och välrenommerade forskare från åtta olika länder granska Corman-Drosten-rapporten. De har funnit tio grava och avgörande felaktigheter, så grava att de kallar rapporten för ”vetenskapligt nonsens”. De påpekar också att det vid publiceringen av rapporten inte framgick att flera av de medverkande hade egna ekonomiska intressen i PCR-testerna. En av dem är Marco Kaiser. Han är vetenskaplig rådgivare till biotech-företaget TIB-Molbiol, som påbörjat framtagning och distribution av provtagningsutrustning baserad på Corman- Drosten-rapporten och detta hade skett redan innan rapporten publicerats av Eurosurveillance.
Viktor Corman och Christian Drosten är knutna till företaget Labor Berlin, där de ansvarar för diagnostik av virus med hjälp av PCR-tester. Till saken hör dessutom att Christian Drosten sitter i redaktionskommittén tillsammans med ytterligare en av författarna till rapporten, Chantal Reusken från Nederländerna.
Forskargruppen framhäver att PCR-testets uppfinnare, den Nobelprisbelönade Kary Mullis, uttryckligen deklarerat att testet inte kan användas för att konstatera en infektion. Eftersom Kary Mullis avled i augusti 2019 kan han tyvärr inte delta i den nu aktuella debatten, men det finns en timslång intervju från år 2007 på nätet och där säger Kary Mullis: ”Ett positivt PCR-test kan inte avgöra om en person är sjuk, för med detta test kan du i praktiken hitta vad som helst hos vem som helst.”
Forskargruppen konstaterar vidare att Corman-Drosten-rapporten knappast kan ha genomgått någon peer-review (faktagranskning av andra experter inom området) eftersom den inlämnades endast en dag före publiceringen. I ett brev till redaktionskommittén i Stockholm, daterat den 26 sep 2020, erbjöd sig de tjugotvå forskarna att utföra en sådan faktagranskning. Svaret dröjde i nästan två månader. Den 18 november 2020 kom ett kort avböjande per mejl.
Gruppen vände sig då till redaktionskommittén med krav på att rapporten skulle dras tillbaka. Denna begäran avslogs med motiveringen att det vid datum för publiceringen fanns begränsat med data och material eftersom Covid-19 befann sig i ett så tidigt stadium. Att rapporten blivit så summariskt granskad inför publiceringen förklarades med att det var så bråttom att få ut den. I svaret betonas att beslutet att låta studien ligga kvar på nätet var enhälligt. I redaktionskommittén, som består av sjutton personer, sitter tre svenska forskare: Johan Giesecke från Karolinska Institutet, Magnus Boman från KTH och Karl Ekdahl från ECDC.
I många av de rättegångar som nu förbereds står frågan om PCR-testernas bristande tillförlitlighet i fokus.
I Kanada har advokaten Michael Swinwood lämnat in en stämningsansökan till domstolen i Ontario avseende en Class Action Law Suite. Bland målsägarna finns en indian som lever i ett reservat, några småföretagare, en ensamstående trebarnsmamma och en funktionsnedsatt pojke. Listan på ansvariga för de skador som de åsamkats är lång. Här ingår Kanadas och Ontarios regeringar, ett antal namngivna politiker, Bill och Melinda Gates Foundation och WHO.
I Frankrike har advokaterna Virginie de Araujo-Recchia och Jean-Luc Duhamel inlämnat en grupptalan, fylld med citat ur 1789 års deklaration om människans och medborgarens rättigheter.
Den italienska advokaten Renate Holzeisen förbereder i samarbete med Stiftung Corona Ausschuss en rättegång mot EU-kommissionen med målet att återkalla dess tidigare godkännande av de oprövade och experimentella mRNA-vaccin som nu används och som de hävdar rätteligen bör benämnas ”injektioner med genetiskt material”.
I Italien förbereds även en rättegång rörande Maffians kopplingar till WHO.
I Bosnien-Hercegovina, Portugal och Ecuador har domstolar fastslagit att åtgärder som vidtagits under pandemin stridit mot landets konstitution.
I de flesta demokratiskt styrda länder finns en konstitutionsdomstol som kan pröva om regeringens vidtagna åtgärder överensstämmer med grundlagen, men Sverige saknar en sådan. Frågor av denna art behandlas av Konstitutionsutskottet, men det är över hundra år sedan det väcktes ett åtal mot ett statsråd. Tjänstemannaansvaret avskaffades i Sverige år 1976.
Det är av yttersta vikt att alla de frågor kring pandemin, som nu blir belysta genom rättegångar, också kommer till offentlighetens kännedom i Sverige. En tanke kan vara inrättandet av en sanningskommission. Mycket faktaunderlag kan inhämtas från Stiftung Corona Ausschuss.
Text: Margareta Skantze (Margaretaskantze.se), kulturskribent
Relaterat